umea2014

I dag var det som sagt lite ego-tid. Tyvärr blir det inte mer ämnen i dag då min dag varit tung och jag känner mig ganska urvattnad. Så nu ska jag ägna mig åt lite egoism i min blogg. Eller är det egoism att berätta om vad man själv gör som kulturutövare? Är vi så fast i jantelagen att vi ska behöva ursäkta oss offentligt innan vi törs påstå att vi är hyfsade på något? Hmm... Ja jag ser väl om någon blir upprörd men här följer så ett blogginlägg lite om en av alla saker jag gör som kulturutövare, och lite för och nackdelar med det.

foto: Juhani Rajala

Eld som sagt. Jag är själv med i en performancegrupp som sysslar med något som enkelt kan beskrivas som eldkonst, populärt ofta förknippat med begreppet nycircus men som jag och vi känner inte är så enkelt förklarat. Det vi sysslar med är snarare en reell hybridkulturföreteelse då det verkligen är en tvärkulturell företeelse. EMP eller Elemental Motion Performance (http://emp.kretsen.org) kallar vi oss och utgör en mycket dynamisk grupp individer som samlas kring gemensamma teman, shower, performance och annat.

För publikum kan det tyckas enkelt att se det som en eldshow men för oss utövare innehåller det element av exempelvis musikskapande, komposition, musikproduktion, inspelningsteknik, programmering, kör och ensemblearrangemang, dans, kampsportsrörelser, meditativa rörelser, nycircuselement, koreografi, säkerhet och logistik, arrangemang och planering, markandsföring, profilering, grafisk formgivning, fotografering, hantverk, kostym och design, bildskapande och rörlig bild, text, ljussättning, ljudteknik... Alla dessa kunskaper finns i gruppen på olika nivåer. Men få kanske vid en första anblick av det vi ägnar oss åt förstår vilket enormt arbete och vilka många variabler som ligger bakom ett framträdande.

Vi har som grupp hittills deltagit vid såväl invigningar som rena shower, samarbetat med artister, ljussättare, dansare, djs, konstnärer osv, varit del av perrformancetillställningar och till exempel hållit workshops för unga intresserade. Från Umeå Höstljus till Ungdomsriksdagen, små konserter till stora galor. Allt har varit kul och berikande. Närmast stundar framträdande på valborg då SVT direktsänder från campus och firandet 30 april.

En av de roligaste uppdragen var dock när vi fick äran att inviga Luleås Kulturhus tidigare i år, då Luleås kulturförvaltning inbjöd oss samt Luleås egna fantastiska marockanska trumensemble Marrakech till att medverka i invigningsceremonin. Alla norrbottens tidningar, TV, kulturnyheter mm uppmärksammade det hela men tyvärr skrev inte en rad i VK eller VF om det, men visst hade det varit kul för Umeåborna att veta att Luleås kulturhus faktiskt invigdes av en hårdrockare (ja Tony som denna dag fick vara frontfigur är en tvättäkta hårdrockare från vår stad - för övrigt en mycket ödmjuk och sympatisk person) från Umeå... En möjlig ambassadör för vår kulturhuvudstad. Måhända är själva företeelsen kulturhus och Luleå omdebatterat såväl lokalt som på andra håll men det lägger jag mig inte i - men däremot ger jag personligen en eloge till Luleå för att de vågade låta en person som inte hade enorma kulturmeriter få äran att bland kändisar som The Sounds, Mikael Niemi mfl ta den stora nyckeln och officiellt låsa upp huset. Mäktigt. Men nu vet i alla fall några fler i Umeå att det skedde. Visst är jag lite ego nu men det skulle jag ju vara i denna dags bloggande;)!

Luleås kulturhus invigs. foto robert lundmark, från Piteåtidningen

En intressant fundering eller sensmoral att ta med sig från detta är för övrigt: Hur många okända kulturambassadörer har Umeå? Då följdfrågan: Hur kan vi göra dem delaktiga i en Kulturhuvudstadssatsning? Jag har inte svar, i alla fall inte alla, men några kanske.

Ett konkret förslag som härleder till min text denna dag: Se till vad vi har i Umeå och börja satsa där... Det finns minst 3-4 st nycircus och performance-grupper i Umeå som alla var för sig har potential att bli Umeås eget Circus Cirkör.. Dessa har verkat här i staden somliga sen 10 år tillbaka, somliga sen några år tillbaka, men det makabra är att det inte satsas på dessa grupper utan fortfarande bara på extern kompetens. Tänk om man i stället för att ta hit Circus Cirkör till Umeå en enda gång satsat samma summa pengar på ett lokalt alternativ som då kunnat växa. Inget ont om proffsen i Cirkör såklart, och inget ont om att vi tar hit kultur och inspireras, men vi måste ju satsa på de som faktiskt är våra egna utövare mer tydligt! (ja jag vet det nu äntligen finns några tendenser till detta men allt går ställa i perspektiv och relation...)

Kompetensen finns i Umeå, människorna finns här, men faktum är att det skrämmer mig hur få av dessa som syns. För att ta ett annat exempel så har vi artister i Umeå som få känner till men som faktiskt säljer mer skivor i världen än vad många rikskända svenska artister säljer... Men det är som att det ligger ett lock på viljan att verkligen satsa på en utveckling, göra ett tydligt avtramp som verkligen känns. Jag pratar då om en djupgående kulturpolitisk förändring, en attitydförändringsprocess och en utvecklingsvilja kombinerat med kraftfulla budgethöjningar. Visst kan det låta mycket med många miljoner, men sett i perspektiv så går det mesta att ifrågasätta bara man kan och törs. Och jag tror vi har personer med de förutsättningarna i många ledningspositioner i Umeå i dag. Bollen är er vill jag säga. Kulturlivet är redo och har varit det länge upplever jag.

Det handlar dock om att förmå mäta den långsiktiga och totala effekten, sociala värden likaväl som ekonomiska, inte bara den primära och kvantiferbara effekten , vilket är ett av den så kallade kultursektorns problem i stort och en anledning varför idrottsrörelsen är så pass framgångsrik när det kommer till exempelvis sponsring. . Umeå kan bli den stad som är först i landet, ja kanske Europa med att prioritera kulturlivet på ett sådant sätt.. Men frågan är om vi vågar (vi som är kända för att våga) - för det innebär också att riska något. Vad säger ni politiker och beslutsfattare? Törs vi i Umeå verkligen göra ett sådant avstamp? Det skulle chockera många, troligen även utövarna, men vilken effekt det skulle bli!

Se på hur bra det gått för dansen (iaf enligt föregående bloggare) sedan man medvetandegjorde betydelsen av detta i den kulturpolitiska debatten. Och det är i ett sånt perspektiv en relativt blygsam satsning trots allt.

Så.. då blev jag lite kulturpolitisk och egoistiskt kulturpolitisk;)

Men skönt känns det att ha fått sagt detta i ett forum där kanske några av de som kan göra något åt det läser och funderar över det hela. Vi har möjligheter i Umeå, vi måste bara hjälpas åt att mobilisera resurser för att förverkliga och utveckla. Jag hoppas att Kulturhuvudstadssatsningen verkligen bidrar till att röra om i grytan och ge reella effekter, gärna snart.. inte om fem år.

Parentes:
Begreppet hybridkultur föresten är rätt intressant, används och har myntats av en förening jag är medlem i och har en filosofi bakom sig som jag troligen kommer skriva mer om en annan dag;) Den som hänger kvar här får se.

Tack för i dag.

Idag skulle jag vilja tacka för mig.

Jag tror verkligen på Umeå som dansstad! Medlemsantalet i Danscentrum Norr har dubblerats under de senaste tre åren och många nyutbildade dansare vill återvända till sin hemstad för att jobba här. Jag tror att en anledning till detta är att det finns en stark grundutbildning i Umeå. Stans dansskolor och dansgymnasium håller mycket hög kvalité och det är många danselever  som varje år kommer in på högre dansarutbildningar mot professionell nivå som t ex Balettakdemien och Danshögskolan. Tack till alla er fanstastiska danslärare i Umeå som bygger upp denna grund!

För att locka hit fler dansare, koreografer och danspedagoger kommer Danscentrum Norr att fortsätta arbeta för att kunna tillhandahålla lokaler och daglig träning för dansare. I maj bjuder Danscentrum Norr hem den Norrländska dansaren Lotta Ruth för en workshop på hemmaplan.

Även Scen för dans och Dans i Västerbotten gör massor av satsningar för den fria dansen i Umeå. Under Made-festivalen på NorrlansOperan, kommer Scen för dans att arrangera en hel workshop-kavalkad för oss dansare, med intressanta lärare som gästar festivalen. 

I mitt sista blogginlägg skulle jag också vilja passa på att tacka Åsa Söderberg för allt hon har gjort för Umeå som dansstad! Tack Åsa för alla kloka ord och all inspiration!

Idag ska vi ha skypemöte med Nomo Daco. Vi håller på att planera en ny produktion med namn "Tapestry". Utöver dansandet har rollerna i Nomo Daco med åren mer och mer börjat likna sysslorna en dansprodent gör. Vi har tillsammans fått erfara mycket om marknadsföring, ekonomi, ansökningar och andra praktiska detaljer som att boka repstudios, skriva repschema m.m.

Nomo Daco kommer, med stöd från Umeå Kommun,  att arbeta med en ny dansproduktion som heter Tapestry. Ett förarbete inleddes i maj förra våren med stöd från Konstnärsnämnden. Koreograf för stycket är Tove Skeidsvoll som tidigare har koreograferat stycket Silence för Nomo Daco.

Så här berättar hon om Tapestry:

"Verket är starkt inspirerat av tryckta och vävda mönster från bland annat arabisk

ornamentik och japanska tryck." 

"I arbetet med stycket har jag tagit inspiration från olika mönster och den bundna rörelse

och detaljrikedom som kan finnas däri. Även styckets namn, Tapestry, ger mig bilden av

någonting visuellt pågående och av berättelser som kan lysa fram ur denna visuella fond."

"Skönhet och absurditet, människa och flock, avlägsen och nära, människors relation till

varandra och de grupper vi tillhör."

work in progress på stan i Umeå, med material från repetitionerna. Håll utkik!

Nomo Daco goes påsklov 2007 (foto: Jostein Skeidsvoll)


Idag håller jag på att planera inför en workshop som Nomo Daco ska hålla nästa vecka under påsklovet, i samarbete med Umeå Kommun, Studiefrämjandet och Teaterföreningen. Vi kallar kursen Nomo Daco goes påsklov.

Vi kommer att hålla till på  Saga-teaterns scen. Det är jag jätteglad över eftersom jag tycker att Saga är helt fantastisk, mysiga lokaler och stor scen med massor av yta att dansa på!

En del av Nomo Daco´s arbete riktar sig mot barn och ungdomar och bland brukar vi ge workshops. Då håller  vi en veckas lång kurs och arbetar hela dagar. Detta för att vi ska hinna jobba mot en mindre föreställning. Förrutom att träna dansteknik och danssteg brukar vi arbeta med improvisation och komposition. Genom att ge enkla verktyg för danskomposition är syftet är att inspirera ungdomarna till att själva koreografera. Det blir som en mini-produktionsperiod där vi jobbar med ungdomarna så som vi själva skulle ha arbetat när vi sätter upp en föreställning. I slutet av veckan presenteras föreställningen inför publik.

Workshopen blir ett utbyte mellan Nomo Daco och ungdomarna. Vi lär oss jättemycket om danskomposition samtidigt som kursdeltagarna kan lära sig något om hur det kan vara att arbeta som dansare idag.

Dansaryrket kräver ofta mer än att man bara ska lära sig steg som koreografen lär ut. Det är numera vanligt att dansaren själv ska kunna bidra med danssteg, som koreografen sedan kan laborera med. På så sätt blir dansaren mer delaktig i den konstnärliga processen.

Nu ska jag återgå till min planering, tänka ut övningar, sätta ihop dansmaterial med olika steg och välja musik....

Välkomna på redovisningen nästa fredag den 13/4 kl 15.00 på Sagateatern!

Jag har precis kommit hem från ett dansjobb i Uppsala. Jag har i två månader arbetat med en dansteaterföreställning för barn som heter Kalila och Dimna, på Gottsundateatern i Uppsala. Koreografen, Sofia Nohrstedt, har jobbat med persiska djurfabler  och vi har gestaltat olika historier som "Skölpdaddan som ville lära sig att flyga" eller "Räven som aldrig blev nöjd".  Det har varit enkla men tankvärda budskap som t ex i den sistnämnda: "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Vi var tre dansare och en skådespelare som arbetade med föreställningen.

Eftersom vi har spelat för skolklasser har det blivit en hel del tidiga mornar. Då är det tur att det är en barnpublik vi dansar för! Barn är helt fantastiska och kan ge så mycket respons och glad energi. Men de är också väldigt ärliga och man får veta med en gång vad de gillar och inte.  Det har varit en jätterolig period och jag har fått massor av idéer till vårt arbete mot barn och ungdommar här hemma i Umeå.