umea2014

Har gett mig själv en ledig dag idag och blivit roat av barnbarnet, Selma 5 år. På måndag kan hon gå tillbaka till dagis efter att hennes vattkoppor inte smittar. Dagen tillsammans började med det första avsnittet av julkalendern, fortsatte med gissningslekar, färgläggning av prinsessböcker, kortlek med löjliga familjen, kurragömma och tillsammans var vi helt överens om att så här ser förlåt ut:

I övrigt har jag inget förnuftigare att säga idag än att ”Det är med ord som med solstrålar – ju mer de koncentreras desto djupare bränner de” av okänd tänkare

Vi ses på tisdag den 5 december kl 19.00 på Bibliotekscaféet.

Är imponerad över Vårdcentralen på Ridvägen. Blev uppringt inom en minut och fick tid hos läkaren samma förmiddag. Allt bara för att jag fortfarande inte repat mig efter halkolyckan förra veckan, utan bara blivit sämre. Dessvärre är det inte så mycket att göra åt annat än vila och fortsätta med två alvedon och en ipren var sjätte timme och halta sig fram i sakta lunk.

Hade dock bestämt mig att oavsett vad så skulle jag ta mig till Stadsbiblioteket för att lyssna på Birgitta Englin, Riksteaterns VD. Hon skulle prata om jämställdheten inom scenkonsten som hon granskat. Jämställdheten är inte en rättvisefråga utan en utvecklingsfråga påpekade hon. Vi ska ju tänka på att vi fick rösträtt först 1921. Alla höll inte med henne när hon menade att konstnärlig frihet inte inskränks av jämställdhet. Det som jag tyckte var intressantast var beskedet om att Riksteatern påbörjat ett samarbete med Östgöta teatern kring ett antal 1800 tals kvinnliga dramatiker. Dessa var på den tiden mer spelade än Strindberg. Ska bli spännande att se vad som kommer utav det. Som tack för sitt anförande fick hon Kent Lundholms bok Konungarnas Konung från Baklandet av Riksteaterns ordförande Lena Sandlin Hedman.

Det har varit en intensiv dag för mig idag. Har hållit kurs i Skellefteå på Medlefors folkhögskola tillsammans med Länsbildningsförbundet och Nordiskt informationskontor.
Kursen handlade om att förmedla grundläggande kunskaper om att söka och få projektbidrag. Målet var naturligtvis att öka deltagarnas chanser att beviljas projektbidrag. Deltagarna från bl a Lycksele hade haft en lång och dramatisk resa till kursen.
Inlandsvägarna var så hala att en skolbuss inte lyckades ta sig uppför en backe utan tvingades vänta på sandbilen. Eleverna fick skickas in i en närliggande lokal för lunch, så de åtminstone fick mat medan de väntade. På tal om mat så är maten på Medlefors folkhögskola en klass i sig, tur att man inte går på långkurs där, det skulle inte vara bra för figuren.
Som ett slutord efter kursen kan jag bara konstatera att huka er alla potentiella bidragsgivare för dagens kursdeltagare var verkligen på hugget!

Är hemma i Umeå igen efter intensiva timmar hos Riksteatern i Hallunda. Har inte kunnat släppa tanken om Köpenhamn och 1996 när Köpenhamn var första nordiska stad som blev Europas Kulturhuvudstad. Åren efter kom Stockholm 1998 och Helsingfors 2000. När jag tänker tillbaka på de åren så är Köpenhamn min favorit– jag bodde ju i byn och kunde uppleva allt som hände på ort och ställe. Det var ett fantastiskt år. Säkert också för besökare. Minns särskilt containerutställningen i hamnområdet, konstnärer från när och fjärran hade fått var sin container att skapa loss på. Det var spännande för publiken att se resultatet och vandra runt bland alla dessa containers med vitt skilt innehåll. Det fyrverkeri som ordnades i Köpenhamn, var ett annat oförglömligt minne, marken skakade under oss när vi tittade på den ena färgsprakande explosionen efter den andra. Nog vore det roligt om Umeå vann kandidaturen.

Jobbmässigt innebar dessa nordiska nomineringar en hel del arbete för mig. Arbetade åren 1994-2000 på Nordiska Kulturfonden och fick på mitt bord mängder av projektansökningar just i anslutning till Kulturhuvudstad aktiviteter i Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors. För nog behövs det pengar om man vill slå på stort. När jag nu kommit in på pengar så är det bevisat att Finland och Danmark är bättre på att söka och få EU stöd för kulturaktiviteter. De kan fixa sin nationella medfinansiering mycket lättare. Här behöver våra statsmakter tänka om – vill vi ha EU medel för kultursatsningar, måste vi också ha nationella stödordningar för medfinansiering även regionala och lokala sådana för internationella samarbetsprojekt.

Nee, nog om detta. Ska blogga om något helt annat imorgon.

Jag heter Kirsi Abrahamsson och har de senaste 20 åren jobbat med nordiskt samarbete i Umeå och i Köpenhamn och innan dess med allt möjligt annat. Jag är född och uppvuxen i Vasa, Finland, dvs i Umeås närmaste stad. Just nu freelancar jag med olika uppdrag i Köpenhamn och Stockholm som handlar om internationellt samarbete och kultur. Här i Umeå har jag inte fått några större uppdrag än?! Jag bodde och jobbade i Köpenhamn 1996 när Köpenhamn var Europas Kulturhuvudstad. Det känns därför extra roligt att skriva om sina tankar om livet i Umeå på vägen mot Kulturhuvudstad 2014. Som nu för övrigt bytt delar av projektledningen för att betona den internationella aspekten i arbetet? Ska bli intressant att se vad det innebär.

Naturligtvis bloggar jag den här veckan när jag har så mycket annat att göra. Barnbarnet Selma har fått vattenkoppor. Skyltsöndag har varit, sägs det, en vecka för tidigt. Själv har jag ont i ryggen efter att ha halkat och landat på ryggen på den garanterad sista isfläcken på vår bilparkering. Därutöver så börjar den här måndagen med en massa möten. På eftermiddagen skall jag åka med 17.10 flyget till Stockholm. Ska möta upp på Riksteatern tisdag morgon och träffa producenter. Vi ska diskutera internationellt teatersamarbete – det ska bli otroligt roligt att få höra om deras tankar, erfarenheter och framtidsvisioner – Riksteatern har ett uppdrag av Regeringen att utveckla ett varierat internationellt utbyte och samarbete. I det arbetet har de användning för mina kunskaper och det känns extra roligt.

Världen har krympt, vi flänger och far överallt, hur många internationella människor bor och verkar i Umeå egentligen? Och hur nyttjas deras talanger i denna stad? Bara inom min lilla familj har vi en blandning av folkslag, min man är 8-dels same, mitt barnbarn är en halv marockan, yngsta sonen är mer dansk än svensk efter att ha bott i Köpenhamn sen han fyllde 14, mellansonen bor i Möllevången i Malmö som betraktas som en rätt internationell stadsdel, själv är jag finne. Jag är garanterat inte ensam om denna blandning, såhär ser det säkert ut i många familjer i Umeå.

Nu måste jag rusa.