Ja, då har juryn fattat sitt beslut: Umeå BLIR Europas Kulturhuvudstad år 2014!
Umeås kommunalråd Marie-Louise Röhnnmark (S) säger att -Vi vill visa att vi är en av Europas starkaste kulturhuvudstäder. DN kommenterar att enligt juryns vice ordförande Philip Johnsson var Umeå den stad av de två som avgjort bäst levde upp till EU:s kriterier på lokalt och europeisk engagemang.
En ny era påbörjas härmed, resan mot 2014 fyllt av kultur, nya kontakter och nya utmaningar!
Den nya skateboardparken under konstruktion
Jag vill tacka för att Du, käre läsare, följt mig till sista inlägget
Nu smäller det snart av, fyrverkerier och triumfatoriska glädjemeddelanden är vad vi alla hoppas på. Ett enda svar på ett par bokstäver utgör hela skillnaden. Bu eller bä. Men att komma på andra plats är också bra. Enligt flera kulturjournalister som Sydsvenska Dagbladet intervjuat, har Umeå en genomtänkt ansökan som med de åtta samiska åstiderna knyter ihop ansökan. Umeå, har enligt Katarina Mazetti, som bott i de båda städerna Lund och Umeå "lyft sig i håret" på kulturens område, medan mindre har hänt i Lund under de senaste åren. Men Lund har ett politiskt budskap om den femte friheten i samband med integrationen med Europa. I Svenska Dagbladet kommenterar man EU:s Palmer-rapport som tog upp att kontakten mellan lokala och europeiska konstnärer varit bristfällig under Stockholms kulturhuvudstadsår 1998. Denna punkt tycks de båda kandiderande städerna ha tagit fasta på. Man lägger även stor vikt vid utvecklingen av program som permanenterar kontakterna med Europa efter avslutat värdskapsår.
I VK har debatten gått vild om huruvida Umeå är en vacker eller en ful stad. Staplarna visar på rött! En ful stad. Sydsvenskans journalister har uttalat sig. Med bistra tongångar har de dissekerat Stadens svagaste urbana avsnitt, vilket skulle få även den mest kompetenta stadsarkitekt att darra en smula på manschetten.
Men följer de med i planerna, turerna, danserna? Alla dessa underbara drömmar som arkitekter sköljer över oss av längtan att skapa stad, nya kvarter, på platser där det gamla stod, likt de överlagringar vi hittar i Europas levande museum, Rom.
I kvarteret Nanna och Mimer planerar Thomas Sandell en simhall med hotell, bostäder och butiker i en lätt urgröpt kompakt kvartersmassa alldeles intill det centrala busstorget. Kanske blir det gamla gymnastikhuset en saluhall!
Med tillåtelse från arkitektkontoret SandellSandberg visar jag
I Tokyo har jordbävningarna hotat stadens överlevnad genom århundradena, och därmed präglat återuppbyggnaden av morfologin, själva stadsmassan. Kartan har i smått ritats om flertalet gånger, kanske inte drastiskt i modern efterkrigstid, dock. Men flexibiliteten och det öppna sinnet bibehålls. En byggnad måste inte ha en beräknad livstid på 100 år som en struktur här hemma, för att bli ekonomisk försvarbar.
Här syns det ultrasmala betonghuset i Tokyo för en och en halv person(?)
Riva och bygga nytt, eller bevara?
Tar vi trafikproblemen i Umeå(jag sitter just nu på första parkett med utblick genom fyra rutor över E4:ans växlande trafik), har omdragningar och ringleder stötts och blöts likt Stockholm. Där ser vi Förbifart Stockholm. 20 korta kilometrar för 27 miljarder kronor. Det är nästan tre gånger så dyrt som vägprojektet som planerades på västkusten med älvtunnel och E20 genom hela Västra Götaland som dessutom skulle finansieras via avgifter. En gordisk knut? Eller infrastrukturella bekymer som bör engagera de främsta planerarna av vår tid som har modet att bryta ny mark?
Att odla sin trädgård kan betyda att handgripligen ta till med hackan och spaden. Eller sett genom metaforen för ett tillstånd där du ägnar dig åt att göra något bra av det du har för händerna. Att leva med i en medveten närvaro i nuet, är inte alltid självklart. Min dator hakade upp sig alldeles nyligen, och istället för att få se på skrivbordet, öppnade sig en blå bakgrund och text som beskrev hur jag skulle reparera skadade systemfiler uppenbarade sig - för första gången med denna apparat. Då kändes det svårt att vara närvarande på det där lugna sättet. Min dator har visst en back-up, men jag vill att den fungerar årets alla dagar ändå! Jag har återhämtat mig nu, men det har inte datorn. Vad jag vill säga är att vild natur, trädgård och växter kan hjälpa till med just en sådan närvarokänsla som människor tränar inomhus. Jag kan inte låta bli att fälla ett Rousseauskt "Naturen är vår källa"!
En sorts förklaring till mitt första inlägg, och snäva påståenden skriver jag härmed:
Ett nytt nummer av Tidskriften Arkitektur nådde mig nyligen. Under titeln syntes de olika fälten som bevakas. Med anledning av mitt fösta inlägg måste jag tillstå att nya arkitekthögskolor visst har startats sedan 1964. Såväl utbildningar för landskapsarkitekter som planarkitekter har startats sedan dess!
I samma nummer hade Elizabeth Hatz även djupintervjuat Grafton Architects som jag träffade i Stockholm i december 2007 för en intervju i samband med uppförandet av den nya utbyggnaden av Luigi Bocconi-Universitetet i Milano. Den publicerades i det här numret av Tidskriften Betong
Jag måste avsluta mitt skrivande med att säga att dagen har gått i grönskans tecken, och rosenbuskarna blommar ännu i september här i växtzon 5 mest hela tiden. Oavsett beskedet på tisdag kl 14 kommer Umeå att odla sin särart, och på ett fantastiskt sätt ta tillvara på alla de olika blommor som frodas här, det är min fulla övertygelse.
Idag har jag lyssnat till den argentinska tangosångerskan Susana Rinaldis lite svulstigt sjungna tango. Hon representerar den traditionella tangons uttolkare av idag. Susana Rinaldi, som varit i Stockholm flera gånger, sjunger här: El corazon al sur
En mer modern uttolkare var Astor Piazzolla, nestorn som komponerade moderna stycken för sin tangokvintett med bandoneon. Lyssna här till ett klassiskt stycke i ny skrud:
Det var i Buenos Aires som årets Pritzkerpris i arkitektur delades ut i maj, till den schweiziske arkitekten Peter Zumthor. En stad som hade sina glansdagar i början av förra seklet. Då belades gatorna med den vackert rosa bohusgraniten. En viss Evert Taube red på pampan i tjänsten och biffarna var enorma. Om sommaren syns passionerat intresserade tangodansare runt omkring i Umeå, dansande på logen uppe vid Gammlia, nere vid Trädgård i Norr. Kanske är det nostalgiska tilltalet i tangon ett uttryck som harmonierar med det nordiska vemodet? Se föreningens hemsida här: Tango Norteño
På Café Tortoni, lite längre ner på Avenida de Mayo uppträdde tangons förste sångare, Carlos Gardell. Se Carlos Gardell
Kaféet var välbesökt av stadens artister och intellektuella, vilka även skänkte det dess glamorösa rykte. Gör gärna ett besök och missa inte den förträffliga glassen! Kyparna är klädda i servitörens svart och vitt, och rynkar inte på näsan åt en beställning av det lilla formatet.
Så många tårar jag har fällt har när jag tar avsked av en plats där jag känt närvaro och värme. Inom mig hör jag den gråtande violinens stämma ur en av alla gamla inspelningar som sänds i etern dygnet runt från en tangostation i Rio de la Plata-området. Avresan denna januari 2008 skedde under liknande omständigheter, och jag tror att det är det som är meningen med violinen, som ur sina strängar sjunger ut och ger de klagande rösterna ett eget liv.
La Biennale di Venezia. Filmfestival i Venedig pågår för tredje dagen i rad. Idag visas två filmer som jag gärna hade sett; BAD LIEUTENANT: PORT OF CALL NEW ORLEANS av Werner Herzog och KATYN av Andrzej Wajda. Några nostalgiska rullar hämtas ur arkiven för visning parallellt. Det är en tillställning som ges för 66:e gången i staden över pålarna, nej jag menar mellan broarna. Under många år har diskussionerna kring hur staden ska räddas funnits där.
I slutet av 1960-talet översvämmades Piazza San Marco av rekordhöga vattenmängder. (Det faller sig helt naturligt att tala om vatten eftersom det har regnat idag sedan jag slog upp mina bruna). Vatten från lagunen har fortsatt att söndervittra husgrunderna, som samtidigt sjunkit ihop genom pålarnas sättningar. Därför bytte man ut de gamla anfrätta träpålarna av trä till kärnor i betong, precis som Gamla Stans kajer har räddats. Samtidigt har forskare världen över funderat på hur inflödet av vatten kan bromsas. En intressant lösning med undervattensportiker har ansetts vara den mest effektiva.
En stadsö mellan broar är vad Umeå önskar sig. På kommunens hemsida, går det att se gestaltningen av själva planförslaget, se planförslaget i 3D. Den fördjupade översiktsplanen antogs i december 2008 efter åratal av diskussioner. (Håller på just nu att läsa pdf om översiktsplanen)
Det kallas att uppleva genius locci, platsens själ. Att ströva
utmed älven och blicka bort mot blånande berg i fjärran.
När jag kom till Umeå fascinerades jag av trähusens grammatik som jag inte riktigt kunde likna vid Brommas villastad från 1910-1940. Snarare har de stora villorna i Djursholm från tiden kring förra sekelskiftet fler likheter. Även i Djursholm finns verk av Ragnar Östberg, Villa Pauli tänker jag på, nere vid Strandvägen.
I de centralare stadsdelarna, Öst- och Väst på stan, finns en rik samling byggnader från det sena 1800-talet som i renoverat skick ännu står kvar efter att ha undgått stadsbranden 1888. Men alla finns inte där. Rivningsvurmen klingade av väldigt sent i Umeå och mattades först på 1980-talet, då universitetsstaden Umeå hade en stabil och stark tillväxt under 1970-talet.
Aschanska villan av Ragnar Östberg från 1906 med utblick över Umeälven och ett
modernt tillskott av Finlands store samtida arkitekt Christian Gullichsen från 2009.
Under en period bodde jag mitt i Umeå och blev granne med de mest underbara affärsidkare som Meretes ekologiska butik, se Meretes, Löfströms skomakeri som hjälpt mig med allt från råd till tråd, och Lilla Galleriet med Eva och oljorna, se Lilla Galleriet. Som en lykta brukade fönstren till galleriet lysa om höst- och vinterkvällarna, och vissa lördagar bjöds det på vernissage. Det kvarteret har verkligen liv.
Idag var jag tillbaka för att få hjälp av Eva med att rama in ett porträtt av mig målat av Adria Pecora, se hennes hemsida här: Adria
Från min balkong kunde jag titta ut över den allra finaste muralgraffiti jag hittills sett, med clownerna, som egentligen var en skildring av ett pars kärlek. Gå till Slöjdgatan och läs deras historia!
Jag ska hålla mig kort, denna dag, då jag stormat ner till Sagateatern för att uppleva Portfolio live. Med sponsring av Krenova, har sex hågade kulturarbetande presenterat vad de sysslar med och varför. Initiativtagaren Anders Gunnarsson berättar inledningsvis att han drivits av nyfikenheten kring ovetskapen om vad de kreativa runtomkring honom egentligen sysslar med. Det mynnar denna kväll ut i ett generöst och öppet berättande av presentatörernas arbete och preferenser inom sitt fält. Där måleri, fotografi, dataspel och lay-outande visas digitalt.
En fullkomligt genialisk idé, där det korta avståndet mellan utövare och publik borde kunna ge nya kontakter.
Blott en knapp vecka kvar till offentliggörandet av Europas Kulturhuvudstad 2014. Jag har skummat igenom programmet, uppmärksammat den nya linjen i upprustningen av staden, fyllt i enkäten på Gammlia och förstår att: Umeå vill förbättra sitt utbud beträffande sport och kultur, upprätthålla hög kvalitet på stadsrummet med nya byggprojekt i centrumfyrkanten, tex Sparken skateboardpark och Lerstenens förslag på nytt badhus med tävlingsbassäng. Det är en oerhört spännande tid att få leva i staden under de här satsningarna!
Klick! Jag skulle haft med mig kameran den gången. Jag var ny i Umeå, flanerade på Skolgatan och fick helt plötsligt se en förvirrande och fantastisk syn; en grupp östafrikaner som korsar min väg samtidigt som jag möter två samer i komplett dräkt.
Så många gånger jag funderat på tillhörighet. Vilken (musik/etnisk/filosofisk etc.) kultur känner Du dig mest befryntad med? Vad äter Du för mat allra helst? Vilken tro praktiserar Du? Jag är en paneuropé. I studentgrupper med både svenskar, anglosaxer, fransmän, spanjorer och italienare placerade jag ofta mig vant på simultantolkens plats. Nu har jag tagit tillfället i akt att bo i min mors släkts hemtrakter, liksom jag en gång för länge sedan bodde i Sydamerika i min fars hemstad, för att söka efter den tid som flytt. När jag vandrar nerför Renmarkstorget med min son i handen begrundar jag min morfars släkting, Arendt Renmark, vice häradshövdingen och avvittringsdomaren i södra Lappmarken, som lånat platsen dess namn.
I Umeå tycks det finnas så mycket mer än en rad statiska (och statistiska) fakta om den Norrländska Huvudstaden. Att Umebon reser till Stockholm titt som tätt likt sättet andra färdas med pendeltåg. Att det finns fullt av kulinariska läckerheter som aldrig verkar lämna länet, jag tänker inte minst på alla sorters olika tunnbröd som till och med varierar mellan Coop-butikernas sortiment. Att så många festivaler och musikevenemang hålls att det blir svårt att hinna gå på dem alla, trots världsnamnen som bländar tablåerna. Att vädret i de östra delarna är soligt och vackert ungefär samtidigt som i Mälardalen, där Bettnesands sand är finare än Barcelonetas . Det vet sörlänningen alls inte om.
Beror det på gamla invanda sanningar som för länge sedan passerat bäst-före-datum? På mediernas rapportering? På vad som skrivs i tidningarna, gammelmediernas rikspress som i sina tabloidformat serverar oss dagens meny av världshändelser? Jag är inte rätt person att svara på det. Däremot har jag funnit att det är värt att försöka komma runt de gamla välkända förutfattade meningarna om nord och syd, som även finns i Italien likaväl som i Frankrike och Spanien, för att koncentrera sig på att finna nya spännande möten – i skärningspunkten, där det händer.
Idag slog Umeå Arkitekthögskola upp portarna för en ny kull laddade studenter som påbörjar sina liv som arkitekturinitierade. Den första Arkitektutbildningen gavs från början vid Kungliga Konstakademien på 1730-talet. Men 1876 inrättades institutionen vid Kungliga Tekniska Högskolan som grundades 1827 med dåvarande namnet Teknologiska Institutet. Det hade i sin tur en bakgrund i Christopher Polhems Mekaniska skolan från 1798. Inte sedan 1964 har en ny arkitekthögskola sett dagens ljus i Sverige.
Här ses bygget av ett nytt Konstnärligt campus
intill Konsthögskolans lokaler i det gamla träsliperiet
från 1909, som invigs under hösten 2010.
I Tullkammaren från 1901 finns de nuvarande lokalerna.
Det känns som igår, berusningen av att vara nyintagen på min drömutbildning, till arkitekt. Jag fick en plats vid KTH i Stockholm, där landets allra flesta arkitekter bor. Himlen var blå men bunkern var grå. Ett spännande brutalistiskt kolossliknande stycke grå betong, ganska olikt Peter Märklis kapell i La Congiunta, som med sin precisa behandling av ytstrukturen inte lämnat något åt slumpen.
Nu hör det till saken att även Arkitekturskolan vid KTH ska byta lokaler, från sitt bespottade hus till ny form på Campusområdet. Huset röstades senast 2006 fram som Stockholms allra fulaste. Och det var inte första gången!
Jag heter Erika Volpe, är arkitekt, skribent och denna veckan bloggare på Umeå 2014. I Umeå har jag verkat sedan hösten 2006. Mitt liv i Umeå har utvecklats på ett intressant sätt genom plattformen Krenova, där härliga och kreativa människor möts och tar avstamp mot nya projekt.
