umea2014

Från Byviken på Holmön syns ett rött, blinkande ljus i nordväst. Det är Ratans fyr. Vi åker över gamla smugglarvatten. Den mest namnkunnige smugglaren var Otto Reinhold Taube (1816-1892), farfar till Evert Taube. Det är honom Evert avser i visan "Min farfar var en jaktlöjtnant", ty farfar smugglaren var även tullare i Ratan och befälhavare på en tulljakt och sålunda jaktlöjtnant.

Lite historisk bakgrund: År 1853 utbryter Krimkriget. England och Frankrike försätter Ryssland i en handelsblockad, som får återverkningar i våra nordliga vatten. Sverige förklarar sig neutralt medan det nya ryska storfurstendömet Finland automatiskt hamnar innanför spärren.

Medan engelska flottan provianterar i Umeå och engelska officerare umgås med stans tongivande ståndspersoner och rika handelsfamiljer pågår handeln till en början som vanligt mellan Västerbotten och Österbotten. Från finska sidan importeras tjära, beck, hampa och smör i väldiga mängder. Till Finland exporteras salt, järn och kolonialvaror.

Vintern 1855 ger goda isar på Kvarken. Trafiken är livlig. Längs den slingrande vintervägen mellan Vasa och Umeå kan det komma mer än 200 hästforor under en enda dag. Men framåt sommaren skärps läget. Då isoleras hela den nordfinska kusten. Två brittiska ångfartyg och mindre slupar vaktar mellan Jakobstad och Vasa. De uppbringar allt som kommer i deras väg. Med lite tur får besättningarna återvända landvägen över Torneå. Har de otur hamnar de i brittisk fångenskap på Åland.

Patrulleringen skapar katt-och-råtta lekar på Kvarken mellan de desorienterade örlogsmännen och de hemvana kustborna. Utgångspunkten för smuggelfärderna i östlig riktning är Stora Fjäderägg i Holmöarkipelagen.

Från Nykarleby rapporterar Zacharias Topelius i Helsingfors Nyheter:

- Här ligger hundratals halvdäckade båtar, skonertar och galeaser, kommande och utgående.

En av de svenska smugglarbåtarna heter Willig. Den är klinkbyggd av furu och mäter 31 1/122 läster. Ägare och skeppare är herr jaktlöjtnanten Otto Reinhold Taube i Ratan. Han gillar inte blockaden. Finland är för övrigt hans föräldrars gamla hemland. Pappan var en finsk officer som kommit med von Döbeln i Umeå och sedan slagit sig ner i Kalix.

Taube är en utmärkt seglare som lätt kan locka förföljare på grund. Hans skicklighet vid rodret och retfulla uppsyn väcker så stor uppmärksamhet att den brittisk-franska blockadledningen protesterar hos Sveriges regering. Samma år, 1855, förflyttas Otto Reinhold Taube till Göteborg där han utnämns till chef för nederlagskontoret, en avdelning inom tullverket. Det är ett klart avancemang i tjänsten. Och om detta inte skulle vara tillräckligt; den smugglande västerbottningen dekoreras med Vasaorden.

På så sätt hamnar Everts gren av ätten Taube på den svenska västkusten.

Så här beskriver Evert Taube sin farfar i biografin Jag kommer av ett brusand' hav:

- Farfar var mycket religiös och delade denna egenskap med sin hustru Fredrique men han var också en särdeles pigg pampig och toujour karl, munter och gästfri, till och med mycket generös. Likväl var vinkällaren den största tillgången i bouppteckningen, ett förhållande som sägs ha förvånat hans bäste vän, P.P. Waldenström (Missionsförbundets grundare).

I ett radioprogram år 1961 (bandet finns att låna på Umeås stadsbibliotek) påstår Evert Taube att han som barn lärde sig engelska genom att läsa etiketterna på farfars whiskyflaskor.


Promenerar man i juletid i Umeå kan man få syn på några fönster dår upplysta julprydnader för tankarna till Evert Taube. I visan Byssan lull (1919), femte versen, låter det så här: "…byssan lull, koka kittelen full, sjökistan har trenne figurer. Den första är vår tro, den andra är vårt hopp, den tredje är kärleken den röda".

De trenne figurerna består av ett rött kors på grönt underlag, rött ankare och hjärta. Symbolerna är kända bland sjöfarare allt sedan 1600-talet och förekommer på gamla möbler och i sigill. Förlagan har ett kristet ursprung. Första Korintierbrevets trettonde kapitel avslutar aposteln Paulus med orden:

"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken."

Att symbolerna hamnat i Umeå beror på de goda kontakterna med Jakobstad över de gamla smugglarvattnen. Där har korset, ankaret och hjärtat i kolossaltformat lyst upp i julhelgen över Storgatan i mer än hundra år.

God Jul och ett Gott Nytt År.

CALLE HÅRD

GÖR HOLMÖN TILL EUROPAS KULTURHUVUDSTADSÖ 2014.

Rickard Viklund, 76, tittade in.

Jag kan ställa klockan efter honom.

Affär'n på Holmön öppnar klockan tio och tio över syns Rickard uppe på åsen. Blå täckjacka, Fristads, grå keps. Gummistövlar. Regnar det har han en lång regnkappa av samma stuk som Churchill. Dag efter dag.

- En gång var jag aldrig härifrån på fem år, säger han. Men så måste jag till tandläkaren.

Han är ensamstående. Då Greta levde hjälpte han henne. Hon bodde ned åt Myrorna. Hon lagade mat så länge hon orkade. De såg på teve.

- Nu har jag ingen att hjälpa, säger han och mitt kök fylls av det vackra i hans ord.

Han saknar pinglandet också. Då han var ung fanns det hästar på ön. På vintrarna hördes bjällerklangen.

- Det lät vackert.

Han funderar en stund; här bodde 500 personer. Det fanns 230 kor och 30-35 hästar. Och alla fåren.

- Det var sju grindar man skulle igenom då man skulle föra korna till skogen.

Idag är ett 80-tal personer skrivna på Holmön. Många jobbar i stan och kommer ut till veckosluten.

- Tror du att det finns vrakplundrarvirke i kyrkväggarna? frågar jag.

- Absolut, svarar han. Ranjen i Helena Elisabeth var ju skutmaster.

Här krävs en förklaring. Holmöns gamla kyrka som står på Gammlia i Umeå kommer ursprungligen från Holmön. Då nya kyrkan byggdes år 1891 degraderades den gamla helgedomen till tröskloge innan den på 1950-talet räddades till sin nuvarande uppgift på fastlandet. I denna tröskloge fanns två genomgående stockar under taket som extra förvaringsutrymme. Stockarna härstammade från riggen på något segelfartyg.

- Och många hus är byggda med Metabräder, tillägger han och ger det exakta måttet, fyra tum tre kvart.

Meta var ett fartyg som lastat med sågat virke gick på i sydosten i höjd med Jägarören. Havet välsignade stränderna längs hela Ängesön.

CALLE HÅRD

GÖR HOLMÖN TILL EUROPAS KULTURHUVUDSTADSÖ 2014.

I vintermörkret på Västra Kvarken stävar en farkost med de mest besynnerliga positionsljus. Normalt ska ett fartyg föra rött om babord, grönt om styrbord och vitt i topp och akter men här möter en kaskad av ljuspunkter på bryggans tak. Det är Holmöns julångare.

Holmöfärjan Helena Elisabeth trafikerar med julgran i topp signalerande omvärlden att lite hälsosam anarki aldrig skadat ett stabilt samhälle. Holmöborna uppskattar färjepersonalens julhälsning. Däremot är redaren Vägverket för öborna vad vädret är för engelsmännen. Alla talar om det men ingen tycks kunna göra något åt det. Helena Elisabeth tar 172 passagerare men bara en personbil vilket betyder att ska man bygga någonting på Holmön får man ha plankorna i ena fickan och cementblandaren i den andra. Tidtabellen är så usel, till och med under livligaste turistsäsong, att badgäster inte kan återbördas till fastlandet om kvällarna. På restaurang Panget får begreppet "han kan inte ta sig hem från krogen" sin sannaste innebörd. Därför har restaurangens arrendator, Tarja Lindqvist, i dagarna meddelat att hon kastar in handduken. Årets nyårsfest blir ett knytkalas i skolhuset.

Två riksdagsledamöter med anknytning till ön, Gunilla Tjernberg, kd, och Ulla Löfgren, m, har flitigt uttalat sig om att Holmön borde få bättre förbindelser, både i valtider och i kammaren. Den förra regeringens näringsminister, Ulrika Messing, köpte tid genom att tillsätta Thage G. Petersson som enmansutredare. Enligt direktiven ska han vara klar till årsskiftet. Efter valet är ansvarigt statsråd infrastrukturministern och centerpartisten Åsa Torstensson i Maud Olofssons näringsdepartement. Därmed blir tolvslaget på nyårsnatten en sanningens minut för Tjernberg och Löfgren. Lyssnar Alliansen på sina medsystrar eller var alltsammans bara snack?

Då det gäller färjor kan man inte återanvända Thorbjörn Fälldins trettio år gamla "Vi nådde inte ända fram".

CALLE HÅRD

GÖR HOLMÖN TILL EUROPAS KULTURHUVUDSTADSÖ 2014.

Haren som håller mig sällskap på Holmön har varit vit hela hösten. Färgen i pälsen är säkert tänkt för att skydda haren mot de stora rovfåglarna. Men eftersom det inte funnits någon snö i vinter har harstackaren exponerat sig kraftigare än Paris Hilton i skymningspressen.

Harens anfäder har sannolikt vandrat in från Ostnäs eller Norrfjärden. Det är i varje fall en mycket svensk hare. I manualen för Svensk genomsnittshare/vinter/Västerbottens kustland/2006-07/ anges att den ska växla färg till vintern och detta har den gjort utan vidare konsekvensanalyser. Skulle örnen komma och ta vår nästan självlysande Jösse har åtminstone den inte gjort något fel. Den har bara följt regelverket. Saklig grund för anklagelser föreligger icke. Sådana pålitliga harar utgör fundament för vår svenska nation. Flamma stolt mot dunkla skyar.

Å andra sidan. Förra vintern då jag var borta från Holmön i sju månader åt den upp 43 tulpanlökar. Det blev sju kvar, av den gula sorten. Sju glesa tulpaner i en ring, glesaste tulpaner här omkring.

I höstas fyllde jag på med påskliljor. De lär ska smaka apa.

CALLE HÅRD

GÖR HOLMÖN TILL EUROPAS KULTURHUVUDSTADSÖ 2014.

Ingenstans lyser ljusen från gårdsgranarna lika klart som på Holmön. Mörkret är djupast då ingen snö konkurrerar om att reflektera skenet. I natt var det minusgrader för första gången på länge och frosten ligger kvar som vita sevärdheter i det toviga gräset. Gården ser ut som frisyren på en punkrockare.

Det har varit blåsigt i höst. Sålunda har en ny sammanslutning uppstått på ön, FFF, Fallna Flaggstängers Förening. Mitt emot Affär'n åkte toppen och en meter av stockholmaren P-A Rydelius stång. En knapp kilometer därifrån, ganska nära växthuset, lade sig umebon Cecilia Flodströms flaggstång. Själv stod jag i köket och kokade mitt eftermiddagskaffe. Radion talade om att Carl Bildt sålt sina aktier i Vostok Nafta. Då såg jag något blågult vispa runt i skyn och med ett brak dunsade flaggstången med husbondsvimpeln i backen, missande telefonledningen med dryga metern. Min vän, den indiske astrologen V.G. Panicker i Kerala, hade inte behövt peta bland i sina magiska snäckor särskilt länge för att upptäcka gudomliga tecken i synkroniseringen.

Då det lugnade sig tog jag motorsågen och kapade stången i lagom delar. Bitarna kan vara bra att ha som rullor till någon roddbåt i Byviken i sommar. Den tjockaste delen fastnade i ställningen och jag hämtade en kofot för att bända loss den. Det där gillade inte vänster knä och jag fick kraftig slagsida. Ett telefonsamtal (ingen telefonkö här inte) och på tröskeln stod en riktig sjuksköterska. Aila Grubbström arbetar på Holmöns Servicehus. Goda råd, precis rätt medicin, och ett par kryckor som hon lånat i skolan. På kvällen kom Olle Nygren. Han hade hört om incidenten och överräckte även han en krycka.

Så fungerar mänsklig omtanke på en ö långt ute i havet där människorna, som Olles fru Tora brukar säga, " är för lite många".

Min pappas morbror var socialantropolog och bodde ett par år i början av 1900-talet på en ö utanför Nya Guinea. Han hade hoppats finna ett orört naturfolk som levde i total inbördes enighet på sin paradisö. Tji fick han. Öborna var till och med deltidskannibaler, de åt bara fastlänningar.

Kanske är viljan och förmågan att tänka själv varje öbos priviliegium. På sin ö omges hon av en strandlinje som gör henne till sin egen medelpunkt. Därför var det märkligt att alla flaggstängerna ramlade åt samma håll.

CALLE HÅRD

GÖR HOLMÖN TILL EUROPAS KULTURHUVUDSTADSÖ 2014.