umea2014

Har inte haft nåt internet i helgen, så det blev inga fler blogginlägg från mig. Hade tänkt skriva om hur peppad jag är att det börjat dyka upp fler och fler klubbar i Umeå, men att jag också saknar rålokaler. Klubbar hör liksom hemma i underjordiska bergvalv eller nåt. Sen hade jag tänkt skriva om det här med att se saker växa, kan man bo kvar i Umeå och fortsätta utvecklas för att leva på sin talang? Det här med företagande för kreatörer är något som jag brinner extra starkt för, det finns mycket talang och stor potential att ta tillvara i vår region, särskilt om vi vill vara kulturhuvudstad. Håll utkik efter Kreator. Jag hade också tänkt säga något om känslan av att Umeå sover. Att det finns mycket kreativitet, radikalitet och trendskapande under ytan. Jag har en dröm om ett måla-på-allt-rum, som är precis  som  ett vanligt rum med möbler och allt, enda skillnaden är att man får måla på allt. Det gör att man inte kan gå säker utan måste vara med i leken och låta sig förändras och förvandlas. Det tycker jag är spännande. Tänk om hela Umeå kunde vara som ett måla-på-allt-rum dit man åkte för att man visste att man skulle komma härifrån med helt nya perspektiv. Det behöver ju naturligtvis inte bara handla om färg, fast jag längtar verkligen efter färg. Varför måste grå vara standard? Har tänkt på detta med fantasi, och hur viktigt det är att vara i en miljö som är stimulerande. Det önskar jag att vår stad ska vara.

En person som inte har en dröm kan inte få en dröm att gå i uppfyllelse. De senaste veckorna har jag fått frågan, "vad är det som driver dig", ett antal gånger. Jag tror att jag svarat olika varje gång. Det är känslan av att få se resultat, att det som låg på ritbordet blev verklighet, som är en stor motivation för mig. Att få drömma om att omöjliga saker ska bli möjliga. En vän har en gång sagt att om det är någon som ens skulle orka försöka bygga en pyramid så är det jag, hon syftade på min envishet. Kan hända är det sant.

Min poäng är i alla fall att jag är trött på att drömmarna ska vara influerade av vad som är möjligt. Det här med kulturhuvudstad är bra för det får oss att drömma större och ta in hela Europa i vårt perspektiv.

Om det är någon som inte har sett eller hört Fredrik Häréns föreläsning ännu så se den.

Vi är tre på kontoret. Det är Robert och jag som jobbar med Humlans konsert och festivalverksamhet dvs. Umeå Open, Popup och annat som vi har pågång, sen är det Koffe som jobbar med Humlans kulturgrupper, arrangemang, klubbar och annat. Jag har aldrig varit tre på ett kontor och jobbat med kulturverksamhet förut. Det har många fördelar.

Vi bollar idéer mellan varandra, får återkoppling på en gång och spinner vidare på varandras infall. Vi vågar mer eftersom vi har tid att tillsammans reflektera och tänka genom olika scenarion. Vi har olika perspektiv och vi lär oss jättemycket eftersom vi har olika kunskap sen tidigare.

För en tid kom en vän till mig och tyckte att vi skulle ha en producentklubb, där vi som producenter fick träffas och prata producent saker. Vi träffades och jag insåg snabbt att det är något som jag verkligen har saknat. Tänk om det fanns ett högkvarter för kulturen i Umeå. Där vi som jobbar heltid kunde ha våra arbetsplatser i samma korridor, och där det fanns vakanta projektplatser för arrangemang/klubbar etc. som jobbar ideellt och endast delar av året. Jag tror att samarbeten och nya konstallationer av kulturaktiviteter skulle frodas i en sådan miljö.

Möten mellan människor är otroligt viktiga för att nya idéer ska födas. Kan vi inte fixa lite fler mötesplatser?

Nu sitter vi på kontoret igen, Robert och jag, o andas ut efter helgens festivalstök. Det är sjukt kul med arrangemang men det känns lite tomt när det är slut. Nu har vi iochför sig massor av efterarbete att göra, men det där stora, roliga, peppande som man längtar till ligger just nu bakom oss. Det är lite sorgligt.