Engagemanget ökar i Umeå
Nästa vecka har jag höstupptaktsmöte med kulturombuden för pensionärsföreningarna. Det är ett möte jag verkligen ser fram emot. Varje pensionärsförening har en person vilken har ansvaret för att föreningens medlemmar får vetskap om de aktiviteter och arrangemang som står för dörren.
Sammanlagt är det 28 kulturombud som träffas på Rådhuset en gång i kvartalet. Dessa människor utgör en stor del av det kitt vilket fogar samman nätverket KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA. På våra möten diskuterar vi bl.a. vad vi borde göra för att fler Seniorer skall komma sig ut på de olika aktiviteterna.
Forskningen säger att ALLA människor mår mycket bättre av att man aktiverar sig kulturellt och av att man utvecklar sitt sociala nätverk. Meningen med KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA är att skapa möjligheter till att förlänga den friska delen av livet.
Vad pensionärsföreningarnas kulturombud gör är att bredda den egna föreningens utbud via idéer som leder till studiecirklar, aktiviteter och arrangemang riktade till föreningens medlemmar, till de boende på boendeenheterna och till daglediga som inte är medlem i någon förening.
I Umeå har fem pensionärsorganisationer gått samman och bildat något de kallar för VI 5. Detta är unikt och ses, tyvärr, inte med blida ögon i alla kretsar. Personligen tycker jag att det är ett otroligt bra initiativ och ett modigt dito. Varför skall man ordna arrangemang mm. bara för sina egna medlemmar? När man tillsammans kan göra så mycket mer för så många fler.
I starten av KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA var det inte enkelt att entusiasmera Seniorerna i de olika föreningarna, att göra något för andra utanför den egna föreningen.
”Nej det går inte”, ”Så har vi aldrig gjort” och ”Vad får vi för det” var kommentarer jag hörde dagligen.
Nu, efter ett stort antal ”goda exempel” hör jag sällan eller aldrig ovan nämnda kommentarer.
När vi människor inser att vi själva mår bra av att vara positivt behövda ändrar vi bevisligen inställning.
SE MIG
HÖR MIG
RÖR MIG
OCH BEKRÄFTA MIG
är de fyra psykologiska ”ben” vi människor behöver för att må bra. Har vi inte något av dessa ”ben” att stå på duggar depressionerna tätt. Blir man deprimerad riskerar man att dra på sig sjukdomar mycket tidigare än vad som, i många fall, är nödvändigt.
Seniorer som brutit sin isolering och gått ut och blivit volontärer har haft stöd av studieförbunden och personalen på boendeenheterna. De har skapats studiecirklar både utanför och inom boendeenheterna. De som engagerat sig vittnar om att volontära insatser, av detta slag, ger dem personligen mycket mer än vad de själva tycker sig bidraga med.
Ett bevis på att engagemanget ökar i Umeå är den arrangemangsstatistik vi årligen sammanställer. 6653 arrangemang utförda år 2005 talar sitt eget språk.
Så nästa vecka kavlar vi upp ärmarna för att diskutera och entusiasmera varandra i pensionärsföreningarnas kulturombudsgrupp. Här skall planeras inför höstens och vinterns aktiviteter! Ingen av er tror väl att vi vinner Kulturhuvudstadsåret utan att vi alla, gamla som unga, hjälps åt?
I och med detta är min vecka som bloggare över. Jag har försökt att ge er ett axplock av vad KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA innebär. Människor som har mycket att berätta brukar säga: ”Jag skulle kunna skriva en bok.” Det är just det vi har gjort…
Boken är tänkt som en manual där intresserade kan ta del av hur vi lagt upp arbetet här i Umeå. Vi har sex års försprång framför andra kommuner och vi vill, med bokens hjälp, sprida våra erfarenheter. Varför uppfinna hjulet fler gånger än det är nödvändigt.
SÅ HUKA ER! NU LADDAR SENIORERNA, OCH NÄTVERKET RUNT DEM, OM MED SIKTE PÅ ATT UMEÅ SKALL BLI KULTURHUVUDSTAD ÅR 2014!
Generationer i samverkan
Nu börjar det kännas som om hösten är på väg och jag som önskar att det alltid vore sommar!
Bussarna jag åker med morgon och kväll är fyllda av ungdomar som börjat sin hösttermin på Umeås gymnasium.
För mig och KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA innebär terminsstarten att ”Generationer i samverkan” står närmast på prioriteringslistan. Det är en del av den verksamhet vi bedriver. Här arbetar vi för att hitta naturliga mötesplatser för unga och Seniorer.
För att känna sig trygg i ett samhälle krävs det att man känner respekt, inte rädsla, för varandra. Många seniorer är rädda för ungdomar. Man går sällan ut ensam, speciellt inte på kvällarna efter mörkrets inbrott.
Många unga känner inte någon äldre person. Far och morföräldrar bor kanske på annan ort. Några andra seniorer kommer man mycket sällan i närmare kontakt med. Att det finns människor på boendeenheter och att de bär sig lite annorlunda åt skrämmer ungdomarna. ”Generationer i samverkan” är ett försök att överbrygga generationsklyftan.
Varje år besöker barnen på de flesta av Umeås dagis ”sitt” boende. Man sjunger vackra sommarsånger, man är lucior och på påsken besöks nästan alla boendeenheter av små påskkärringar. De flesta barn älskar att klä ut sig och att uppträda. En tacksammare publik än de som bor på en boendeenhet torde knappast gå att uppbringa.
Dragonskolans byggelever snickrar ihop blomsterlådor på ”fot” så att de äldre skall kunna sitta i rullstol och påta i jorden. Med elevernas hjälp växer sakta men säkert små ”sinnenas trädgårdar” upp på några av Umeås boendeenheter. Mycket av vad byggprogrammets elever tillverkar i skolan kommer sällan till så stor användning och till så stor glädje som dessa bänkar och lådor. Här tas deras alster emot med öppna armar och glada leenden. De elever som fram på vårkanten levererar sina alster till boendeenheterna får uppleva att de gjort en oerhörd insats. Eleverna växer lika fint som växterna gör i de lådor de tillverkat.
Eleverna på Frisörprogrammet, också den på Dragonskolan, åker ut till två av Umeås boendeenheter någon gång per år. Att byta skolans frisersalong mot verkligheten på ett boende kan vara omskakande men eleverna gör det och de gör det med glädje.
Möten mellan Seniorer och unga sker i dag även på några av Umeås grundskolor, inte på alla men förhoppningsvis kommer fler skolor att öppna sina dörrar för den resurs som utgörs av våra Seniorer.
Vi försöker skapa en ”resursbank” dit Seniorer, vilka har lust att dela med sig av sina erfarenheter och sitt kunnande, kan anmäla sig för att vara eleverna behjälpliga ute på skolorna.
På Hagaskolan har man redan öppnat dörrarna. Dit kommer damer från Haga Äldrecenter och pratar slöjd förr och nu. 
Första gången de kom var det till en sjundeklass. Några veckor senare undrade niorna, ”när kommer tanterna tillbaka”. Tanterna kom tillbaka och det blev en lektion i stickning. Seniorer är involverade i ganska mycket på Hagaskolan - Biologi för generationer, Seniorsurf, samhällskunskap är bara några av de ämnesområden Seniorer blivit inbjudna att delta i.
En utav många höjdpunkter, i detta sammanhang, var när eleverna i nian själva bad att få komma till Hagaäldrecenter på Alla hjärtans dag. De hade tiggt tidningar på VK och de hade fixat kaffebröd. De ville gå över till Haga äldrecenter och läsa tidningar för de äldre och bjuda på fika. När man hör och får uppleva något sådant är det svårt att hålla tårarna tillbaka. Varför skall man göra det förresten? Jag lät mina tårar forsa över mitt leende ansikte.
Även om hösten närmar sig och det är på väg att bli kallt så är det med en hel del värme och ömhet jag ser eleverna stiga på bussen på väg till och från skolorna.
Eleanor Bodel
för
KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA
Umeå kommun
Rådhuset
90184 Umeå
090-163414, 070/255 09 79
[email protected]
Jag undrar hur många kommuner som slår det här?
Förra Veckan kom Martin Uddestrand inrasandes på Rådhuset.
”Du, Vill Du ha en cirkus?” slängde han fram på det sätt som bara Martin kan.
Jag såg mig själv mockandes efter elefanter och hästar för det var väl meningen att jag skulle ta hand om cirkusen…Mycket hinner fara igenom hjärnan när man får en fråga av det slaget.
”Vad menar Du”, dristade jag mig till att fråga.
Martin slängde fram en massa affischer och sade. ”Du får 1400 biljetter gratis att dela ut till Seniorerna.”
”Jaha!!!”, blev mitt något lättade svar.
Martin for iväg och återkom efter bara ett litet tag med en kartong fylld med biljetter.
”Ja, då är det väl bara att sätta igång och jobba”, sa han och for iväg med samma hastighet som han kommit in.
Vilken grej!!!! Mycket har jag varit med om i detta arbete men 1400 cirkusbiljetter!!!
Nu, en vecka senare, ringer telefonerna, det är en strid ström av seniorer som kommer in på kontoret för att hämta sina gratisbiljetter. Måndagen den 28/8 kl.13.00 skall bli en rolig dag. Tänk att se 1400 Seniorer på plats i tältet utanför Sky Com Arena (Ishallen på Teg). Seniorer som vill se cirkus med djur och vad allt där tillhör.
Apropå djur…
Många av de Seniorer som bor på boendeenheterna kommer inte att kunna komma till denna Cirkus. Några gör det med hjälp av personal, släktingar och volontärer, men långtifrån alla. Nu tillhör inte detta med Cirkus, och ett sådant flott erbjudande, till vanligheterna och tyvärr måste man acceptera att allt inte kan nå alla.
Vad som dock blivit en tradition är, när den Samiska veckan går av stapeln i Umeå så kommer det renar till några av boendeenheterna varje år. Det hela började med att jag blev inbjuden till planeringsgruppen för nyss nämnda vecka. Samiska veckan är ju till för alla att bevista och man var medveten om att de äldre på Umeås boendeenheter hade 
svårt att ta sig till de arrangemang man anordnade. Vi kom överens med ett Samiskt äldre par om att de skulle gå ut till de boendeenheter som så önskade och hålla ett kortare föredrag om Samernas historia och deras sätt att leva. Jippi!
”Jag tror att man även skulle uppskatta att få se renar”, sa jag.
Nu höjdes ett och annat ögonbryn…”RENAR PÅ BOENDEENHETER??? Det går inte”.
Ola Rokka är renägare och han tände på idén. Varje år, sedan 2001, får två boendeenheter i Umeå besök av Ola, hans medarbetare, renar med ackjor, under den Samiska veckan.
Att få uppleva glädjen och de äldres minspel när samerna, i sina vackra kläder tillsammans med sina djur, kommer in på boendeenhetens gård är en obetalbar upplevelse.
Idén är också att man bjuder in barnen från närbelägna dagis så att de får åka ackja efter renarna. Detta som ett litet tack för att barnen kommer till boendeenheten och sjunger vackra sommarsånger, är lucior och påskkärringar.
Detta upplägg har genom åren fungerat bara bra. Utom på Umebygdens Sjukhem… Där fick barnen stå tillbaka för två herrar i 90 års åldern. De ville åka ackja själva.
Ola Rockas är en otroligt charmig man. Han ”ser” de äldre. Tack vare Ola, hans medhjälpare och inte minst renarna blir det Samisk vecka även på Umeås boendeenheter. Samiska veckan når fler och det är ju det som är meningen.
Det kommer mera… Nu är kärringen igång… Lite långt blir det kanske men jag måste berätta en sak till:
För några år sedan träffade jag professor Ingemar Nordling. Han arbetade på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och forskade på Natur, Kultur och Hälsa. Ingemar Nordling har skrivit en bok om hur djur påverkar oss människor.
Ingemar Nordling sa att människor som är vana att ha djur omkring sig vill ha det livet ut. När en djurvän flyttar in på en boendeenhet uppstår det problem. Allergier och vem skall ta hand om Fido.
Märkligt nog är det sällan de äldre som är allergiska utan det är oftast någon i personalen som inte mår bra i djurs närhet. Vilket innebär, inga djur på boendeenheter.
Efter att professor Nordling ingående beskrivit vad ett djurs kravlösa kärlek kan ge, exempelvis, en dement människa, tänkte jag. DETTA är värt att kämpa för. Hundar på boendeenheter!
Jag förde fram idén i den styrgrupp som finns runt KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA. Tanken var främmande men vi kom överens om att göra ett försök. En förfrågan gick ut till boendeenheterna i Umeå. Tre boenden visade intresse.
OK. Vi försöker.
Vad händer om någon råkar snubbla på en hund, eller om hunden har sönder något, eller om hunden får i sig något olämpligt då de besöker någon äldre? Vem skall ha ansvaret för hunden?
Dessa frågor löstes genom att hundarna skulle ägas av någon i personalen. Hunden måsta vara försäkrad av ägaren och Umeå kommun tecknade en ”hund drulle” försäkring för alla eventualiteter.
På så sätt kom volontärerna Vera, Buster, Elvis och Betty att bli en uppskattad del av personalen på tre av Umeås boendeenheter. Vi får hoppas att det blir fler boendeenheter som välkomnar fyrbenta volontärer.
Bilden på damen med Betty i knät säger mer än alla de ord jag kan skriva.
Slutligen. Tack Martin Uddestrand och Cirkus Skratt för ert oerhört fina och generösa cirkus erbjudande nu på måndag. Tack Ola Rokka och Dina medarbetare, både fyrbenta och tvåbenta. Tack Vera, Buster, Elvis och Betty för att Ni finns.
Det är Ni, och många med er, som ger Umeås Seniorer den guldkant i tillvaron de så väl förtjänar.
Eleanor Bodel
för
KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA
Umeå kommun
Rådhuset
90184 Umeå
090-163414, 070/255 09 79
[email protected]
I huvudet på en projektledare
I går var jag och redogjorde för verksamheten KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA inför kulturnämnden. Det känns lite märkligt att kunna presentera att år 2005 arrangerades 6657 arrangemang riktade till Umeås äldre. Märkligt och lite malligt.
För 6 år sedan stod jag inför samma församling. Då presenterade jag planerna för den verksamhet jag stod i startgropen att starta upp. Nog tyckte jag då att man, lite till mans, log i mjugg. I många utav ledamöternas ansikten tyckte jag mig kunna läsa: ”Det där låter nog bra MEN det klarar hon aldrig.”
Nu stod jag där inför nämnden igen. En nämnd som givit mig allt önskvärt stöd under resans gång. Bevisligen har det gått över förväntan bra. Nu var det dags att presentera framtidsvisionerna…
Jag har två utmaningar.
Den första är att komma i kontakt med ”det dolda folket”. Seniorer som lever ensamma hemma och känner sig isolerade. Många av dessa människor har hjälp av hemtjänsten och de får besök av kyrkans diakoner MEN bägge dessa yrkesgrupper har tystnadsplikt. Det är här utmaningen kommer in. Hur når man dessa människor? Förhoppningsvis finner vi dem via barn och släktingar. Kanske forna vänner och bekanta kan ta sig en funderare och ta kontakter som leder till att människor, efter förmåga, på något sätt vill bryta sin isolering och göra ett försök att delta i någon aktivitet de skulle kunna finna intressant. Både diakoner och hemtjänstpersonal har här en viktig roll.
Utmaning nummer två blir att försöka entusiasmera flertalet av Umeås 700 föreningar till att öppna upp för möten med Seniorer.
När jag kommit så här långt i min ”visionsframställan” började jag skönja ett välbekant uttryck i valda delar av ledamöternas ansikten. ”Det där låter nog bra MEN det klarar hon aldrig.”
Kan ni tänka er den glädje en schackspelande Senior skulle uppleva OM det, någon gång i veckan, kom någon från en Schack Klubb och spelade eller bara pratade Schack med en människa som inte utan svårigheter kan ta sig till de lokaler där schack klubben normalt har sina sammankomster. För de allra flesta äldre som bor på en boendeenhet är det hart när omöjligt att utan hjälp ta sig utanför boendets närhet.
Bara för att man blir äldre och väljer att bo på en boendeenhet för att man behöver den hjälp som där erbjuds innebär det inte att man tappat sina intressen.
Tänk om jakt och fiskeföreningarna kunde komma ut till boendeenheterna och bara prata om sin verksamhet. De Seniorer som numera inte orkar delta i jaktlaget och inte tar sig ut på en fisketur har inte mist förmågan att prata. Tänk bara om de fick möjligheten att prata jakt och fiske med folk som fortfarande är aktiva. Att kunna sitta och ”ljuga” en timme om den där jätteälgen de fällt och fiskarnas fisk de en gång dragit iland. Intresset finns men oförmågan att ta sig till sin forna förenings sammankomster gör att man känner sig utanför.
Kan inte människan komma till Kulturen så får kulturen komma till människan.
Kultur???? Tänker Ni… När blev fiske kultur? I verksamheten KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA räknar jag allt från NorrlandsOperan till Ishockey som kultur. Kultur betyder ju det som man odlar… och här odlar vi Livskraft.
...............................................
Eleanor Bodel
för
KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA
Umeå kommun/kulturförvaltningen
Rådhuset
90184 Umeå
090-163414, 070/255 09 79
[email protected]
Kulturhuvudstad för seniorer
De flesta av er vet förmodligen inte vem jag är. För att råda bot på det kommer här ett tappert försök till presentation av mig själv:Jag arbetar i Umeå men bor i Nordmaling en, i mitt tycke, mycket vacker och trivsam kommun. Det havsnära läget är en av anledningarna till att jag trivs mycket bra. Jag är uppvuxen i Stockholms skärgård och att leva i närheten av öppet vatten är ett måste för att jag skall trivas och fungera.
I Nordmaling har jag nu bott sedan sommaren 1976… Himmel och plättar!!! Det blir hela trettio år. Man blir inte yngre! Visserligen skall man inte nämna en dams ålder men vad sjutton, 58 år är väl ingen ålder att tala om. Jag har två vuxna barn Alex 21år och Judith 19år. Mina barn är adopterade från Sri Lanka och är numera utflugna. En omständighet jag inte riktigt vant mig vid, men det kommer jag förmodligen att göra. Jag är, vad man kallar ”singel” och trivs bara bra med det.
Mitt liv har varit lite brokigt. Jag utbildade mig till herr -och damskräddare på St: Görans Gymnasium i Stockholm. Ett yrke jag inte använt mig av annat än att jag sytt kläder till mig själv och barnen. Efter ett antal år inom artistvärlden (Jo, det är jag som är ”den gamla” popsångerskan) flyttade jag till Nordmaling för att där öppna en restaurang. Rödviksgården, drev jag i 15 år.
Tillsammans med min dåvarande man ägde jag också Temagården ett hem för kemiskt beroende enligt Minnesotamodellen. Ett arbete jag trivdes mycket bra med. Tyvärr gick Temagården i konkurs i samma väva som den svenska ekonomin gick i botten i slutet av 90-talet. Jag satte mig på skolbänken igen och tog den studentexamen jag ”sjungit” bort i min ungdom. Här någonstans började jag även engagera mig i kommunalpolitiken (s) samtidigt som jag var projektledare för ett projekt vars mål var att motivera arbetslösa ungdomar att ta tag i sina liv och sin framtid.
År 2000 började den del av mitt liv jag befinner mig i nu.
Jag är projektledare för en verksamheten KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA här i Umeå. Mitt arbete går ut på att bygga nätverk bestående av alla tänkbara arrangörer, skolor, kyrkor, organisationer, studieförbund, föreningsliv och privatpersoner m.fl. så att de skall rikta sin verksamhet till våra Seniorer. Det är ett fantastiskt spännande och roligt arbete. När inte människan kan komma till kulturen måste kulturen komma till människan. Att skapa plattformar och mötesplatser för Seniorer är ett äventyr bara det.
Nu under juli månad kom boken vi skrivit ut. Boken beskriver tillvägagångssättet i verksamheten. Eftersom vi i Umeå ligger sex år före alla andra kommuner i norden när det gäller KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA är min förhoppning att boken skall fungera som en manual för att andra kommuner skall kunna starta upp liknande verksamheter.
Budskapet om denna vår verksamhet sprider jag för fullt. Jag sitter med i SFFF:s styrelse. Glädjande nog sitter jag även med i gruppen runt Landstingets nationella satsning ”Kultur och i vården”. Jag är också med i styrgruppen gällande ”Kultur och Hälsa i nordisk samverkan”.
Folkhälsofrågor är mitt intresse och våra äldres väl och vä ligger mig varmt om hjärtat. Tyvärr finns det mycket att göra för att våra äldre skall finna livsglädje. Det är inte alltid man fylls av stolthet då man i massmedia läser om hur vi, på många håll, tackar de människor som en gång byggt upp vårt samhälle.
Under den tid jag har fått erbjudande att skriva kommer jag att försöka ge er en bild av hur arbetet fungerar. Vi kan kalla det ”I Huvudet på en Projektledare”.
..............................................
Eleanor Bodel
för
KULTUR FÖR SENIORER• KULTUR OCH HÄLSA
Umeå kommun/kulturförvaltningen
Rådhuset
90184 Umeå
090-163414, 070/255 09 79
[email protected]