umea2014

Nu är det tredje dagen jag är hemma. Okej jag skriver lite dagbok nu iallafall. Jag längtar till jobbet. Inser att det är ett otroligt privilegium att längta efter att jobba. Jag tycker verkligen att det är genuint roligt, särskilt sen jag började med serier, sitta och hitta på, fylla papprena, fundera hur olika människor ska se ut, tuscha med stift eller pensel. Jag målar också mellan varven, just nu på papper, med tusch och akvarell. Jobbet flyter på så länge jag inte sätter käppar i hjulet på mig själv med såna här tankar: "jaha men vad är det för vits med det här då?"
Det kan man ioch för sig fråga sig, men till en viss gräns. Man måste få vara lite generös: ösa på utan att hela tiden ifrågasätta, det blir grus i maskineriet då. Min taktik sen jag började med serierna har varit: gör först och gallra sen. Jag umgicks mycket med starkt politiskt troende när jag växte upp. Mycket av det jag lärde mig av dom var bra: Att saker går att förändra, att man kan ändra saker genom att påverka människors sätt att tänka. Men mycket var otroligt strikt: "Vad ska det där leda till?" Att konst måste ha ett nyttovärde. Att kultur är bra om det leder till nånting. Då skulle den leda till den socialistiska revolutionen, nu: tillväxt och inflyttning! Annars är kultur liksom peanuts.