umea2014

Nu ska jag berätta hur det gick till...
Runt samma tid i fjol beslöt sig "Kapten Kid & Det Oändliga Sommarlovet" att det var dags för ett album. Pengar var en bristvara. Vi hade heller inga magiska kontakter som kunde trolla fram en budget. Våran enda förutsättning var att göra det själva. Utan någon vidare planering började vi spela in trummor rakt upp och ner. Vi hyrde ljudkort och mikrofoner av 4sound, lånade en replokal av våra kompisar i "Suppression", riggade trummorna och så bar det av. Tur för oss var att Erik Wiss, en kompis och nyutexaminerad ljudtekniker, hade vägarna förbi och kunde hjälpa oss med mikrofonplaceringen. Själva fumlade vi mest runt i mörker.

  Vid den här punkten kunde ingen av oss föreställa sig vilket otroligt jobb vi hade framför oss. Vi lutade oss tillbaka och tänkte att det ordnar sig. Vi hade ju 10 schyssta trumspår, vad kan gå fel...

Otroligt nog så ordnade det sig också. Den sommaren jobbade jag som vaktmästare på Energicentrum i Klabböle. I Klabböle fick vi låna en konferenslokal av Umeå Energi, där vi bosatte oss. I denna lokal blev 90 procent av skivan inspelad. Kanske gav detta skivan det lilla extra Klabbölesoundet, vem vet...

   I början av sommaren arbetade vi hårt med inspelningarna under sena kvälla och nätter. Mot slutet av sommaren, när vi förstod vad vi tagit oss an, pågick arbetet i Klabböle nästan dygnet runt. På dagarna skötte Daniel Dela inspelningen, medan jag var fullt upptagen med att klippa gräs eller måla hus. På kvällarna tog jag över.

Två dagar innan mitt arbete som vaktmästare var över, och jag skulle bege mig ner mot Stockholm för ljudtekniska studier, satte vi de sista tagningarna. "Kapten Kid och Det Oändliga Sommarlovet" andades ut. Nu återstod bara mixning, omslag, tryckning, utgivning, promotion etc...

Det ska jag berätta om lite senare. Nu måste jag rusa iväg och förbereda mig för kvällens releasefest.

Förresten ska jag lägga ut lite fler låtar från skivan på myspace dagen till ära. Kika in och låna oss ett öra.

Håll hårt i ratten!

Peter Andersson

Måndagen var minst sagt ett äventyr hos Kapten Kid.

8.00 påbörjas förberedelserna inför lunchkonserten. Runt tiosnåret dyker VK upp för fotografering och intervju. Strax efter kastas extrainsatt räddnings patrull in för våran försovna pianist som befinner sig på annan ort två timmar före spelning. Två minuter över utsatt tid rusar Björn in. Vi ger honom generösa 30 sekunder att samla sig innan det är dags att göra entré. Efter konserten kliver vi lätt omtöcknade av scenen och börjar genast kränga skivor. Innan pulsen hinner lägga sig är det dags för nästa intervju. Denna gång är det VF.

Sen bär det av ner på stan för inmundigande av rallyfika raskt följt av möte med Upsweden...

Efter 10 timmar med hjärtat i halsgropen börjar pulsen äntligen sjunka och lämnar utrymme för febern. Det slår mig att man, eller åtminstone jag, har en tendens att älga iväg och missa allt det här roliga. Jag är för fullt upptagen med att hålla på med det jag nu håller på med för att hinna njuta av det. Harry Potter och en varm filt blir till slut min räddning.

Idag vaknar jag fortfarande mörbultad men lycklig efter gårdagens exercis. Det är knappt så att jag minns vad som hände. VK påminner mig dock med ett fantastiskt inslag. Det är kul att man lever! Imorgon tar vi det från början...

Vi syns på Scharinska!

Peter Andersson