Grand finale.
Eller... ja. Slutbloggat är det i alla fall. Det blev inte så mycket tack vare ett bredband som beslöt sig för att dö på långfredagen. Använder ett mobilt bredband just nu som funkar ibland men jag får hoppas att det vanliga återuppstår efter 3 dagar.
Hade tänkt skriva något om hur svensk film kan behöva en Rambo men insåg att svensk film behöver så otroligt mycket mer än så och det hade slutat med världens längsta blogginlägg. Men svensk film behöver kortfattar: stake.
Gärna fler polisfilmer, gärna om äldre trötta poliser som tvingas jobba med yngre hetlevrade poliser som i sin tur tvingas jobba med en kvinnlig polis men gemensamt har de att deras överordnade inte gillar dem. Fast innerst inne gör de det. Ca10-15 stycken såna per år tack.
Eller inte det.
Skämt å sido så älskar jag svensk film (ifall jag inte gjorde det så borde jag byta yrke). Jag brukar säga att alla länder i världen producerar 5% riktigt bra film (som JAG gillar i alla fall) och 95% skit - det spelar ingen roll om det är Sverige, Hollywood eller Ungern. Och de 5% som är bra av svensk film håller skyhög kvalité. Förra året fick vi Leo, Du Levande, (underskattade) Ciao Bella, Den Man Älskar, Kid Svensk... Redan i år har vi fått ett mästerverk; Ping-Pongkingen och jag ser fram emot Låt Den Rätta Komma in, Mammoth, Varg...
Inte mycket att klaga på här inte. Okej, kanske att det snackas om 13 nya Wallanderflimer, Göta Kanal 3, Jägarna 2, Så Som i Himlen 2 och Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret 2. Inget ont om uppföljare (jag har själv lust att skriva en ny Jönsson-Ligan-rulle) men det känns ändå lite väl många med tanke på att vi brukar producera ca 20-25 svenska långfilmer TOTALT per år. Men å andra sidan... så länge de inte görs mer än 95% skitfilm så överlever jag det där med. Hoppas biograferna gör det också.
Tack för mig - nu lämnar jag över till nästa bloggare. Vi ses i biomörkret. (Det är jag som kommer ta din mobil och slänga den i väggen ifall du inte stängt av den.)
//Janne Widmark
Hade tänkt skriva något om hur svensk film kan behöva en Rambo men insåg att svensk film behöver så otroligt mycket mer än så och det hade slutat med världens längsta blogginlägg. Men svensk film behöver kortfattar: stake.
Gärna fler polisfilmer, gärna om äldre trötta poliser som tvingas jobba med yngre hetlevrade poliser som i sin tur tvingas jobba med en kvinnlig polis men gemensamt har de att deras överordnade inte gillar dem. Fast innerst inne gör de det. Ca10-15 stycken såna per år tack.
Eller inte det.
Skämt å sido så älskar jag svensk film (ifall jag inte gjorde det så borde jag byta yrke). Jag brukar säga att alla länder i världen producerar 5% riktigt bra film (som JAG gillar i alla fall) och 95% skit - det spelar ingen roll om det är Sverige, Hollywood eller Ungern. Och de 5% som är bra av svensk film håller skyhög kvalité. Förra året fick vi Leo, Du Levande, (underskattade) Ciao Bella, Den Man Älskar, Kid Svensk... Redan i år har vi fått ett mästerverk; Ping-Pongkingen och jag ser fram emot Låt Den Rätta Komma in, Mammoth, Varg...
Inte mycket att klaga på här inte. Okej, kanske att det snackas om 13 nya Wallanderflimer, Göta Kanal 3, Jägarna 2, Så Som i Himlen 2 och Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret 2. Inget ont om uppföljare (jag har själv lust att skriva en ny Jönsson-Ligan-rulle) men det känns ändå lite väl många med tanke på att vi brukar producera ca 20-25 svenska långfilmer TOTALT per år. Men å andra sidan... så länge de inte görs mer än 95% skitfilm så överlever jag det där med. Hoppas biograferna gör det också.
Tack för mig - nu lämnar jag över till nästa bloggare. Vi ses i biomörkret. (Det är jag som kommer ta din mobil och slänga den i väggen ifall du inte stängt av den.)
//Janne Widmark
Komedi är allvarliga grejer.
Har egentligen inget att skriva i den här bloggen.... Skulle kunna nämna hur härligt Umeås kulturliv är eller hur det sög rent själsligt att bo i Stockholm de år jag pluggade på Dramatiska Institutet (men det får ni läsa om i min bok "En Miljard Saker Jag Hatar Med Stockholm" som... troligtvis aldrig kommer att skrivas). Men att kamma medhårs ELLER mothårs med Umeås kulturliv har säkert alla andra umea2014-bloggare redan gjort. Bra gjort.
Så istället tänker jag bara kort ta upp The Daily Show with Jon Stewart som Kanal 9 kör. De kör den på helt olika tider mån-torsdag så de kommer säkert tappa bort även de trognaste tittarna så PASSA PÅ nu medan ni har chansen. Där skämtar de om politik på allvar. De kör inte som Parlamentet som bara påstår sig göra politisk humor men "Carl Bildt har rolig röst"- eller "Göran Persson är tjock"-skämt är inte bara skämt som passerat sitt bäst före datum - det är inte heller politisk humor. Daily Show får dig att skratta OCH bli upprörd över hur samhället set ut. Visst, det är inte VÅRAT samhälle men det gör det inte mindre roligt/förfärligt.
Jag skulle kunna ge min högra arm... nej... Min vänstra arm för att få jobba på en svensk The Daily Show. Men tyvärr har det här landet ingen komiker som fattar att komik är allvarliga grejer. Så vi får nöja oss med att se Robert Gustafsson spela full och spilla vatten tlls vidare.
Så istället tänker jag bara kort ta upp The Daily Show with Jon Stewart som Kanal 9 kör. De kör den på helt olika tider mån-torsdag så de kommer säkert tappa bort även de trognaste tittarna så PASSA PÅ nu medan ni har chansen. Där skämtar de om politik på allvar. De kör inte som Parlamentet som bara påstår sig göra politisk humor men "Carl Bildt har rolig röst"- eller "Göran Persson är tjock"-skämt är inte bara skämt som passerat sitt bäst före datum - det är inte heller politisk humor. Daily Show får dig att skratta OCH bli upprörd över hur samhället set ut. Visst, det är inte VÅRAT samhälle men det gör det inte mindre roligt/förfärligt.
Jag skulle kunna ge min högra arm... nej... Min vänstra arm för att få jobba på en svensk The Daily Show. Men tyvärr har det här landet ingen komiker som fattar att komik är allvarliga grejer. Så vi får nöja oss med att se Robert Gustafsson spela full och spilla vatten tlls vidare.
Har längden verkligen betydelse?
En fråga jag brukar få är; "när kommer den första västerbottniska långfilmen?" Ärligt talat så skiter jag i det.
Jag brukar få höra att folk föredrar långfilm för att de "inte hinner komma in i stämningen" när de ser en kortfilm. Hur kan det komma sig? Jag har hört hur många som helst erkänna att de började gråta under de tre minuter det tog för Sanna Nielsen att sjunga "Empty Room" på melodifestivalen. Och den låten fick 450 000 röster av svenska folket!
Så om de där tre minuterna berörde folk så mycket att de till och med lämnade tv-soffan för att ringa och rösta borde de rent teoretiskt orka se och även beröras av en svensk kortfilm. Och med tanke på att folk inte ens orkar gå och se svensk långfilm så kan man väl lika gärna ge 30 kortfilmare varsin halvmiljon att att göra en film av istället för att satsa ett enda öre på en till långfilm som inte drar mer folk än det finns namn i dess eftertexter.
Så det gör inget att Västerbotten ännu inte spottat ur sig den där första helt regionalt producerade långfilmen - låt den komma när den kommer. Fram tills dess kan vi väl bara njuta av de kortfilmer filmarna får göra här? På... något... sätt.
Okej, då ska man visst blogga.
Känns lite 2007 men det är okej - jag är personligen lite 1995 så det är ändå ett framsteg. Jag kallar fortfarande iPods för "freestyle".
Jag heter Janne Widmark, är 30 år, skriver filmmanus när jag inte gör andra filmrelaterade saker och gillar att börja meningar med ordet "jag". Googla mig om ni fortfarande inte vet vem jag är och inte har något bättre för er. Det är inget att skämmas för - jag brukar jämt googla mig själv.
Jag måste ju erkänna att jag aldrig läser bloggar överhuvudtaget (så förlåt om jag nu upprepar något alla andra bloggare upprepat före mig) förutom Kevin Smith's blogg My Boring Ass Life som troligtvis bara underhåller mig då jag är en stor filmnörd. Och den enda personen i världen som får en att känna sig mindre nördig är Kevin Smith.
Jag gillar tanken med bloggar. Alla borde ha ett forum där de når ut med sina åsikter, idéer, fetischer eller vad det nu må vara. Människor mår bra av att bli sedda och stå för vad/vem de är och ska ta varje chans de kan för att få göra det. Av någon anledning gömmer sig folk hellre vilket bara är dumt. Hur ska någon hitta er om ni gömmer er? Men som oinvigd fattar jag inte hur en blogg skriven av vanliga dödliga ska nås ut till oss andra vanliga dödliga? De enda bloggar jag läser om (märk väl: om) är av journalister som tydligen inte får skriva vad de vill i de tidningar som betalar deras löner och istället måste skaffa sig en blogg. Jag tycker det säger mer om hur dåliga våra tidningar är än får mig att vilja djupdyka i någon Schulman-brorsas blogg.
Så varför gör jag det här då? Tja, det är bara en vecka, jag gillar att skriva och jag gillar att gnälla.
Så vad har ja gjort idag? Skrivit och gnällt lite. Vi ses imorgon om ni gillar mer sånt. Annars finns det visst nån smart knapp här nere någonstans som ska heta "Kommentarer" där ni kan skriva och gnälla om att jag ska skriva och gnälla mindre. Eller så kan ni bara testblogga lite själva i den om ni vill! Men då är risken stor att jag inte läser...
Jag heter Janne Widmark, är 30 år, skriver filmmanus när jag inte gör andra filmrelaterade saker och gillar att börja meningar med ordet "jag". Googla mig om ni fortfarande inte vet vem jag är och inte har något bättre för er. Det är inget att skämmas för - jag brukar jämt googla mig själv.
Jag måste ju erkänna att jag aldrig läser bloggar överhuvudtaget (så förlåt om jag nu upprepar något alla andra bloggare upprepat före mig) förutom Kevin Smith's blogg My Boring Ass Life som troligtvis bara underhåller mig då jag är en stor filmnörd. Och den enda personen i världen som får en att känna sig mindre nördig är Kevin Smith.
Jag gillar tanken med bloggar. Alla borde ha ett forum där de når ut med sina åsikter, idéer, fetischer eller vad det nu må vara. Människor mår bra av att bli sedda och stå för vad/vem de är och ska ta varje chans de kan för att få göra det. Av någon anledning gömmer sig folk hellre vilket bara är dumt. Hur ska någon hitta er om ni gömmer er? Men som oinvigd fattar jag inte hur en blogg skriven av vanliga dödliga ska nås ut till oss andra vanliga dödliga? De enda bloggar jag läser om (märk väl: om) är av journalister som tydligen inte får skriva vad de vill i de tidningar som betalar deras löner och istället måste skaffa sig en blogg. Jag tycker det säger mer om hur dåliga våra tidningar är än får mig att vilja djupdyka i någon Schulman-brorsas blogg.
Så varför gör jag det här då? Tja, det är bara en vecka, jag gillar att skriva och jag gillar att gnälla.
Så vad har ja gjort idag? Skrivit och gnällt lite. Vi ses imorgon om ni gillar mer sånt. Annars finns det visst nån smart knapp här nere någonstans som ska heta "Kommentarer" där ni kan skriva och gnälla om att jag ska skriva och gnälla mindre. Eller så kan ni bara testblogga lite själva i den om ni vill! Men då är risken stor att jag inte läser...