umea2014

Göteborg, till Uddevalla skärgård. Sen tillbaka till Göteborg för Dop. Litet barn. Bebis. (Bebis-skämt står för annars otroligt högt i kurs i min vänskapskrets).

Många vuxna, mycket mat och dryck. 

Söndag, tåg kl 8.00 mot sthlm. Det är något särskilt att resa själv, det ger mig ro, och en massa tid. Tyvärr lyckas jag ofta packa ner mina prylar i femton väskor istället för en. Och påsar istället för handväska. (Är det någon som sett någon androgyn/pojkig handväska, maila mig gärna snarast).

Väl i Stockholm hade jag 4timmar till godo, så jag rekade igenom ett antal affärer, tittade på färger och linjer, kände på mjuka tyger, kikade på skor och plagg för inspiration till veckans utstyrslar. Sen fika med vännen Lisen som är så skarp att jag sedan satte mig på tåget lättad och uppfylld.

Lugnet före stormen. Ett härligt lugn.

Hade helt plötsligt köpt 5 magasin. Vilka jag sedan plöjde igenom, samt 3 dagstidningar och en kvällstidning. Det finns så mycket att läsa. Och det blir lätt för mycket kaffe och snus.

Fastnade för en artikel om offentlig konst, där någon konstnär från Holland hade byggt fabulösa skapelser av stängsel, ni vet stängsel som finns överallt. Istället för fyrkanter, tjusiga mönster - men ändå stängsel.

En annan artikel om hår - och blev sugen på att raka mig på sidorna. En tredje om att de som har snuskigt mycket pengar ofta inte kan klä sig.
Och efter en stund tittade jag ut från tågfönstret och såg norr, det vackra, det varma.

Släpp lös den offentliga konsten. Tänk vad underbart vackert, estetiskt upphetsande, och nyanserat nyskapande Umeå kunde vara om vi kunde få gå loss på delar av arkitekturen, stadsplaneringen och miljön. Fria tunnlar för graffiti, öppna hus och konstnärliga andrum. 

Låt queera arkitekter  bygga nya hus och lägenheter för andra än "singlar" och kärnfamiljer.

Bygg fler miljöhus och hus där man kan bo om man vill vara mindre ensam.

Plantera några träd på rådhustorget.

Fler hus, utrymmen och mötesplatser till kidsen och de unga.

Smäll upp några caféer längs älven, någon pub, några roliga småaffärer, något galleri, och gör park av parkeringsplatserna.

Gör Umeå ekologiskt, i alla fall någon stadsdel.

Förväxla inte tillväxt med ful materia.

Heja Klubblivet och festivalerna,

Men shame shame att det ofta är alldeles för lite brudar på scenen.
Utnyttja akademien/uni/utbildning bättre i kulturen och konsten och viceversa.

Låt krogen vara öppen längre än till 2.00.

Och jag saknar redan Subjekt,

Så vi kläckta idén om ett vogue - rave. I sommar.

När det dansas vill man inte ge sig av.

Så dansa dansa



Jag ser mycket framemot den kommande veckan.
Som ju börjar imorgon.
För det ska dansas nu också
Varenda nerv ska bulta.

1maj.

Jag vaknade och strök min skjorta. Det lilla, men så stora att hava varmt tyg mot bröstkorgen. Hemma strök mor och far allt, varje dag ett dussin t-shirtar, som vi varje dag smutsade ner, knölade till och åter la i tvätten efter fotbollsträningarna. Eller handbollsträningarna.

Ljusne AIK LAIK.

I Ljusne, där jag bodde tills jag var 19år, spelade man boll. Så var det.

Om du inte ville spela boll så fanns det inte så mycket mer att göra.

Jag var ganska bra på fotboll. Ibland önskar jag att jag blivit fotbollsspelare istället.

Ungdomsgården stängde där någon gång i mitten på 90-talet, för då trodde man i Söderhamn att det var mycket bättre att öppna ett all aktivitetshus i Söderhamn.

Självklart ville inte kidsen i Ljusne åka buss till Söderhamn på em-kvällen.

Lika ovillig är jag till idén om att man ska samla all kultur, under ett hus, eller under ett tak.

Lite så får jag ibland upplevelse utav 2014. En jättehand, lite ostkupa. Eller :
Jag blir vild av ilska! Show me the money, jag säger SHOW ME THE MONEY!

(Ännu en rad från klagokören)
Jag tror på idén om do it yourself anda. Jag tror på det spretiga , jag tror alltid det blir roligare och bättre då.

Jag tror på att det i varje ändamål måste finnas många ben, som kan röra sig fritt, och sedan om och när nödvändigt samlas upp i allianser.

Dessutom så tror jag på fight

Som idag på 1maj.

1maj är en stor dag. Det är en dag full med manglande kampanda, kärlek och smärta. En dag fylld med berättelser som i alla fall har lett mig in dit jag är idag. När jag var liten cyklade jag och min syster Marie runt på småcyklar med vänsterdekaler. Ljusne var över 80% rött.

Och i första majtåget gick 3500personer utav då dryga 4500st invånare.

Ett år åkte jag och min storasyster rullskridskor, sa hon idag. Det minns jag inte. Men så var det nog. Min Morfar, Henry Nyman, höll alltid tal och var den bäste. Ett annat år så bad man Morfar att inviga ICA-Länken, Ljusne skulle få en till affär utöver konsum! Vilket Morfar tyckte skulle vara bra för Bygden. Detta gillades inte utav partikamraterna, och morfar fick hotbrev om att han sålt sig till det kapitalistiska systemet.

Ja, ibland tycker man att en sak är viktigare än en annan. Kanske trots att båda är viktiga.

Sen några år tillbaka har ICA Länken i Ljusne tyvärr varit stängd. Konsum står fortfarande pall.

Idag stod vi och väntade in tåget i Göteborg, och där kom Underjordens tåg, med ledbanderollen ,If I can´t dance to it, it´s not my kind of revolution.
De spelade som slutlåt no limits efter Kicki Danielssons ,Bra vibrationer, då mös jag.
Och visst rös jag också, om än så för en kort sekund, så uppfylldes jag av ett rus av verklig möjlighet till -

Ingen människa illegal

Vad jag kan uppleva ibland är att politik inte längre uttalas i tydliga ord, folk snirklar sig och tycker det är pinsamt med demonstrationer.
Jag själv tänker ofta marknadsföring, kapital, publik, karriär, teori och urbaniserar mig så mycket att jag ibland förlorar kontakten med att jag är kött och ben och lever med andra, som också är av kött och ben och blod. Autentic flesh , live and die. En levande reklampelare, ord, leenden och lättja. Sand till guld, guld till sand ,för att vi säger så. Kapital är mångtydigt och visar sig alltid. Klass är där var du än rör dig.

Jag tror på politik och jag tror att kulturen/konsten kan föra fram den på ett ypperligt sätt. Och vice versa.

Kanske var det Spivak eller Mohanty som skrev att faran ligger i att många nu strävar mot en värld där alla ska tycka lika , En sanning. En superstormakt , en hegemoni.
Kanske som den kulturella dominans som gärna visar sig i former utav överordnade normer.
Som sagt, hellre fler hegemonier, Gärna spretigt.

Alf Svensson skrev i DN debatt häromdagen ett slag för kärnfamiljen och att den är det överlägset bästa, det naturliga, den mest önskvärda. Den institutionella. Det riktiga och sanna.
Affe paffe gå hem och lägg dig! Jag somnar av uttråkning när jag läser vad du skriver.
Hur som helst. Idag har jag knåpat ihop ett affisch underlag till MADE Klubb 1 och 2.

Någonstans på sidan ser vi en bild som inte blev affisch.

Ett helt vansinnigt bra team VJ Dot och DJ Pinta har satt ihop ett visuellt och rytmiskt mästerverk till fredagen, Laia Kinnunen och Vladimir Guala framför storslagen salsa, Underbara underbara Frida Selander ger oss det bästa av tiders rocknroll.
Lördagen ger Hootchy kootchy Burlesk, go go dans, objektifiering av godo, svett och kött. Kärlek från UBC, fitt-techno från kvinnosaksklubben, obetalbar pop från Lena Karlsson, Höghet Sir Ike, Fantastisk video av Imri Sandström och het träning från Viktorias sekrets: Stay in shape for feminism?.

Innerlighet och passionerade rysningar ger blotta tanken på kvällarna.

Och nu är jag nog oerhört tjatig, vi slutar här.

Onsdag. 04.30 ringer alarmet med den nya signalen Vilda valt ut, en signal som känns lite mildare. På senare år har jag blivit en vän av morgnar. Av ren glädje kan jag känna att det är härligt att vakna till en ny dag, töntigt nog ? får jag ofta höra. Ibland är nog inget så panikframkallande som glädjande präktighet.

07.15 sitter vi på planet till Göteborg, med en sko i handväskan för att precis den, inte fick plats i den stora väskan. Vilda med stora Garbojunior solglasögon, och jag kan inte låta bli att mobba henne, vilket slutade med att vi fick sitta i varsin del av väntsalen. På planet blev vi kompisar igen, för ack så tråkigt att sitta ensam och stirra på vingen.

10.00 handlar jag på ICA och expediten försöker få mig att välja bort den blomsterkvast jag valt mot en vissen. Här kan stirret vara väldigt effektivt.

 

Hjärtat bultar utan grund

Rynkorna djupnar på kinden

Och minnena samlas på vinden

Jag är less på att klippa naglarna

 

Några rader ur klagokören, denna fantastiska kör som kommer uppträda den 7maj, på MADE ?festivalen till veckan. Kanske vet några att det inte är festival, för dess bevakning i media har inte direkt varit storartad. Vilket förvånar mig. För nog allt är festivalen storslagen.

Framåt dagen vandrar jag och Vilda med skon och handväskan en bit på motorvägen, sen kommer vi äntligen in i Vildas morfars hus, och de sätter sig för att titta på musikal från 1951.

Jag sätter mig framför datorn och försöker tyst arbeta bort lite bestyr och trevligheter från alla minneslappar. Förmår mig inte riktigt att få upp läppen idag heller, utan börjar istället identifiera mig med en sådan där hund med påskinder.
(När det igår var bögeri queereri maskulinisering av seniga men ack så starka muskler och frosseri av synd) Det förskjuts, vibrerar och skapar nytt av gammalt. Ord blir till sagor. Sagor till längtan. Denna eviga längtan må du aldrig försvinna. Föreställningen. Språklig nyans, språkets ord. Ord är ett ord som sedan blir ett annat. Och det som är finns, i alla fall, så verkligt.
Och kroppen och skallen förenas. Tid är plats, är kropp. Min kropp. Och för glädjen i det oväntade.

Inser sedan att jag glömt min telefon under täcket i Umeå, och blir medveten om mitt starka behov efter ständig kontakt i dagar som dessa. (Frida kära jag ringer imorgon)

16.00 får jag inte jobba mera, då min kompanjon Evelina sagt fyra ggr ha en trevlig helg i luren. Sen somnar jag.

18.00 bär det av till affären

(Känns som min text produktion mer börjar likna en mycket märklig DN-söndag ? en dag med.)

(Jag har visioner) (Det har jag alltjämnt varje dag) (Stirr)

19.00 Anländer jag till min syster. De har redan börjat äta och jag bränner svampen på grillen.

Sen talar vi om lite viktiga saker, blandat med annat.

Och för glädjen i det innerliga.

Och med ordet -stil- som alltid vinner i längden, skrockar jag god natt.

Imorgon blir det historier om ICA, Konsum, 1maj, och historia som var dag bränner i hjärtat.

Tisdag kväll 23.49. I köket sitter tre donnor, som nu helt plötsligt blev två, efter att den ena vandrat in i duschen. Duschen som kan vara så välbehövlig, så behaglig. Efter en dag med bestyr hit och dit. En dag då mitt ansikte hänger, ni vet de dagar, då man inte riktigt lyckas med att orka få upp mungiporna.

Tonerna i donnornas samtal höjs och sänks, lite hets "Jag är ju alltid så förbannad på det" och några skratt "Alla dessa underbara stunder- ja, ja!".

Vissa dagar sammanfaller de 3 donnornas bestyr och mina, då vi alla har haft en dålig eller en sådär dag. Jobb, jobb, å jobb. Och jag får aldrig mina finbyxor klara. Folk blir trötta på jobbet, andra blir så trötta att de inte vill mera. Att möta människor med ett leende. Ibland blir man ledsen. Ibland flyger man fram.  Folk tar i med hela sitt anletes svett för att saker ska bli bra. För att vi alla tror, tror på det vi gör.

Hur som helst så är det mer än trivsamt att då med donnorna, samlas i köket och tala med varandra. Och att en em (närmare kväll), komma hem och äta potatismos till detta. Där vi bor, det som är vårt hem.

 

I veckan kommer jag, Lena Thomasson, att göra mitt yttersta för att skriva ur mig. Demolera ord, sluka och förtälja berättelser, och förhoppningsvis orka med att få något riktigt sagt.