umea2014

Återigen i Hanoi. Denna fantastiska, kaotiska, vänliga, mopedmyllrande oas i världen. Den här gången för danspremiär; "Eldfågeln". Svensk neoklassisk koreografi för en helvietnamesisk ensemble av 18 dansare. Under de fyra månader som gått mellan första och andra  repetitionsperiod har nästan halva ensemblen bytts ut då flera av de medverkande skadat sig eller åkt iväg på andra uppdrag. Framförhållningen är ca en timme. Men om man är här och ser hur de lever och den historia som landet har blir det fullt begripligt. Varför planera för en framtid man inte vet hur den ser ut? Och i detta förhållningssätt har vi sönderstressade, till vansinne välorganiserade svenskar något att lära oss. Vi mötes i ett ömsedisigt utbyte av erfarenheter kring hur man väljer att leva och varför. Och vi lämnar spår hos varandra. Jag åker hem med en hel ny syn på vårt svenska sätt att leva. Och vietnameserna har börjat se fördelarna med att ha och följa en gemensam plan för arbetet.
Och allting går. På måndag kväll, tre dygn före premiär,  framgår klart att ytterligare två dansare är skadade; huvudrollsinnehavarna Prinsen och Eldfågeln. Det vietnameisiska lugnet har smittat av sig och Lars Anderstam, koreograf tar tillsammans med regissören Harald Emgård helt odramatiskt ett drastiskt beslut: Ingen av de kvarvarande kvinnliga dansarna har tillräckligt stark tåspetsteknik (hur ska man kunna få det när man inte ens kan få fram tåskor i rätt storlek?) så Eldfågeln måste göras av en man, vilket leder till helt ny koreografi i hans solon och duetter med Prinsen! Detta beslut visar sig skapa viss oro i det vietnamesiska lägret eftersom man aldrig gjort ett pas des deux (duett) för två manliga dansare i klassisk stil och hur kommer det att tas emot av publiken? Oron visar sig vara obefogad och när Luong och Thanh lyfter varandra går ett sus genom publiken.
Som vanligt på Hanoioperan så pågår det vanliga livet utanför salongen fullt hörbart . Man hör mopedtrafiken, folk som springer och  pratar i mobiltelefoner i korridorerna. Och det är bara vi västerlänningar som får problem med koncentrationen. Som vietnames är man van att koppla av och på omgivningen efter behov. Vid lunchtid ser man unga och gamla ligga utsträckta på sina mopeder försjunkna i djup sömn...
Dörrar och fönster står öppna och vid Eldfågelns andra entré har han sällskap av en livs levande fladdermus som följer honom likt en livvakt i luften ovanför. Det kunde inte bli bättre. Nu hoppas vi bara på att hitta en möjlighet även för Eldfågeln att få möta vår publik i Sverige. Vi förhandlar även med fladdermusen men hon är märkbart ointresserad av långflygningar.

Samtidigt på NorrlandsOperan: Malin Hellkvist Selléns residensproduktion "Bättre folk" går in i slutrepetitioner inför premiären den 11 november. Tre italienska koreografstudenter från Balettakademien i Rom anländer för att börja repetitionsarbetet med "Turbo" och i Black Box gör Dorte Olesen och hennes dansare succé med den fantastiska "Ful Flicka". Allt detta mitt under pågående jazzfestival och Cosi fan Tutte repetitioner.
I Skellefteå laddar man för årets upplaga av "Dans i novembermörkret" och i Lycksele pågår de sista förberedelserna för kommunens första dansresidens med tangodansarna Gilda Stillbäck och Ezequiel Farfaro. I Vilhelmina är man mer residensrutinerade. Här förbereder man för internationellt residens hösten 2007 med den brittiska gruppen StopGap.

Det är dansintensivt i november. Precis som det ska vara

Åsa Söderberg
Danschef, NorrlandsOperan