umea2014

Det går allehanda rykten om att Hamnmagasinet numer är dött men så inte fallet. Nyligen genomfördes en undersökning bland Umeås unga där man efterfrågade vad unga sökte och ville ha i ett Ungdomens Hus. Av den kunde man utläsa att det unga söker är möjlighet till skapande verkstäder, replokaler, café, möjlighet till spelningar och eget inflytande över verksamheten. På Hamnmagasinet finns allt det och just nu händer det väldigt mycket spännande saker där unga driver egen verksamhet. Jag vill särskilt slå ett slag för tisdag och onsdag kvällar då alla unga som vill pyssla och skapa kan göra det till självkostnadspris! Om ni vill veta mer så kontakta gärna mig! Håll också utkik efter Sportlovsfestivalen på Hamnmagasinet! Idag är det min sista bloggdag så tack för mig!   

En kväll i höstas när jag kom hem såg och hörde jag ett gäng ungdomar som både skrek och gjorde Sieg hiel hälsningar. När jag några veckor senare befann mig på ortens fritidsgård tog jag tillfället i akt och frågade en av personalen där om dom hade träffat på några ungdomar med högerextrema åsikter. Då uppstod en situation som jag mött många gånger förut - personen i fråga gick i försvar och berättade att dom absolut inte accepterar rasism på sin fritidsgård och att ungdomarna där faktiskt är jätte fina.

Hur gör vi för att inte i varje sammanhang rasism avhandlas prata som att vi antingen är offer eller förövare? Jag tycker att det är så synd att trots all vår kunskap så är och förblir rasismen så otroligt skuldbelagd och den enda strategi vi har att bemöta fenomenet på är genom djup avsky och fördömmande eller genom förnekelse. Då tror jag att det är svårt att nå kärnan och se alla dom nyanser som kan göra det möjligt för oss att förhålla sig till och förstå vår egen rasism och dom människor som tagit ställning för rasismen.

Självklart kan människor vara fina oavsett om dom har rasistiska åsikter eller inte men förhållningssättet att inte våga och vilja se är det som får tydligast konsekvenser där rasismen hela tiden tillåts att reproduceras.

Vi lever i ett samhälle där människan i mångt och mycket har reducerats till att bli en konsument. Otroligt starka kapitalistiska krafter gör att även om vi vet att vi ska förhålla oss kritiska till reklamens alla budskap så låter vi oss ändå manipuleras. För att få till gång till staden och det den har att erbjuda krävs i regel att vi konsumerar något. Vi vet att vi bidrar till den ohållbara utvecklingen( inte minst ur ett miljöperpektiv) men vad kan vi annars göra i staden?

När jag pluggade här i Umeå för ca tio år sedan fanns på helgerna en öppen verkstad i Klockargården på Umedalen. Som jag minns det betalade man en liten summa för material och sen hade man fri tillgång till verkstadens utrustning och personal. Dom verkstäder jag känner till i Umeå idag är dels den som Kulturcentrum har för barn och Hamnmagsinets öppna verkstad för unga. (Finns det fler får ni gärna tipsa mig!) För mig är det i alla fall en självklarhet att människor oavsett ålder har ett behov av att få uttrycka sig skapande och att en stad ska vara en plats som erbjuder människan möjligheten att själv få vara producent och inte bara konsument!

1998 var det år som Stockholm var kulturhuvudstad. Då var jag 26 år och jobbade i en kulturpedagogisk verksamhet i Fittja. Hela den satsningen gick mig totalt förbi. Det enda jag egentligen minns var en påkostad och färgglad broschyr. I stället för stora engångssatsningar skulle jag hellre önska jämt spridda små kultursatsningar så att i alla fall några av de kulturarbetare som kämpar för att hålla huvudet ovanför ytan och gör ett otroligt viktigt jobb kan få en rimlig chans.

Att jobba med kultur och unga människor har gett mig otroligt mycket men också ofta inneburit en kamp. Det har varit ett evigt formulerande kring varför det här arbetet behövs, vad det tillför individen och samhället i stort och en hel del bugande och bockande för projektpengar och alldeles för dåliga förutsättningar när det gäller att kunna jobba långsiktigt och med kontinuitet.

Tror att det är en av anledningarna till att jag har lite svårt att till mig satsningar som kulturhuvudstadsåret, kulturnatta etc. Jag säger inte att dom är dåliga men bara att det blir en frustration att inse att det som saknas egentligen inte är pengar utan mer en vilja satsa på kultur när den inte görs i syfte för att locka människor att konsumera något eller när något företag kan profitera på det. Jag ställer mig samma fråga som jag sett att bloggare före mig gjort - Vilka blir de stora vinnarna om Umeå blir Kulturhuvudstad?  

Jag satt på bussen idag och råkade lyssna till mina medresenärers samtal. Dom anförtrodde varandra sina erfarenheter från någon resa i tropikerna. Banala historier om hur dom vilseletts och lurats av lokalbefolkningen på pengar. Någon hade träffat på en yngling som erbjudit sig att visa vägen till en affär och lett dom på helt fel väg och i slutänden hade dom blivit tvungna att betala honom pengar för att hitta hem igen. Känner ni igen historien som upprepar sig när man möter västerlänningar på resa i världen? ”Lokalbefolkningen där går helt enkelt inte att lita på” Eller ? Handlar denna opålitlighet om en ganska klarsynt inställning till livet, orättvisorna och är i själva verket överlevnadskonst? Vad är det vi söker efter när vi reser? Kanske är vi besvikna och sörjer över att den värld där den s.k. lokalbefolkningen förnöjt bor i hyddor utan vatten och el inte existerar? En värld där fattiga är fattiga och rika är rika och där man umgås på herrefolks och slavars vis? 

  Ungdomsstyrelsen har nyligen gjort en utredning som visar att äldre ungdomar (15 – 25 år) glöms bort i de kultursatsningar som genomförs riktade till unga. Det finns ingen statlig fritidspolitik riktad till unga så den gruppen är i mångt och mycket i händerna hos den kommun de råkar bo i och dess välvilja att satsa på just dom. Det senaste året har jag jobbat på Hamnmagasinet med att på bästa sätt skapa bra förutsättningar för ungas eget skapande på fritiden i Umeå. Det har och är fortfarande lite av en chock att inse hur lite som faktiskt satsas på just det! Det finns så otroligt många unga som inte orkar med skolan, arbetsliv och det här prestationssamhället i stort och som saknar dom möjligheter som vuxna har att ta del av kultur bl.a. därför att dom i regel har sämre ekonomi. Det behövs verkligen kultursatsningar där man prioriterar mötesplatser för unga utan krav på konsumtion och prestation men fyllda med inspiration och bra förutsättningar för eget skapande. Platser som kan fungera som en länk mellan det oetablerade och etablerande och vara ett utrymme där man får växa. Innehåller kulturhuvudstadsårsatsningen en mer långsiktig plan och tanke med hur man vill satsa på unga människor och skapa arenor för deras uttryck och kultur?