Tack för mej!
Nu återgår jag till att då och då skriva på min ordinarie blogg. Tack för mej!
Sexordsmemoarer
I skrivande stund låter min sexordsmemoar så här:
Förut förkrossad. Får varm, växande vård.
Detta är god kultur
God kultur stärker, vår (med)mänsklighet och undergräver och motverkar därigenom kommersiell och annan exploatering av människan.
Äventyrsbad
För min del anser jag att Umeå bör få ett Äventysbad snarast, så att barnfamiljer slipper åka till Övik för att uppleva ett trivsamt familjebad. Jag har tillbringar åtskilliga härliga timmar med min dotter på Paradisbadet i Övik under hennes uppväxt. Att Umeå saknar ett motsvarande bad är en kraftig plump i kulturlivsprotokollet.
Snabbast verkar ett bad på Nannatomten kunna bli verklighet. Och det bör som sagt ske snabbt. (Men bygg inte ett så dyrt, men riktigt dåligt bad, som man byggde i Gävle under min tid där.)
En evenemangsarena är inte det minsta angelägen för mej. Satsa kommunens pengar i Umeåbornas vardagliga verksamheter istället!
Folkkök
Ett par hundra personer brukar ta del av denna nästintill gratisätning. Förhoppningsvis kommer fler (även av oss äldre) att då och då delta i köksarbetet. Det finns få ställen där man bättre lär känna andra människor än i sängen och i köket!
Bildterapi
Bildpassen med Eva Eriksson minns jag dock med glädje. Hon skydde inte att vaska guld ur de nattsvarta bråddjupen.
Tack Eva och ni andra, som delade med er!
Här är några av det 40-tal bilder jag gjorde på Evas bildpass. Övriga kan du se här.
Det är alltid, nu eller aldrig! 9 december 2005
(Foton: Torbjörn Nilsson)
Medskapande
Att mer passivt sitta på läktaren och bli betagen av vad som sker där framme på scenen blir allt mindre lockande för mig. (Fast visst är jag t ex glad att jag var med på innerplan på Springsteen-konserten 1985 på Ullevi.)
Jag drar mig till minnes en för mig rolig historia om hur jag i mitt inre förvandlande en trist (dans)föreställning till en glädjande och lustfylld upplevelse.
Hela föreställningen gick ut på att dansaren satt på en bänk , dukade upp, åt och drack medhavd fika ur en papperskasse. Och avslutade med att plocka ner sakerna i papperskassen igen.
Trist så det förslog, även om det hela skedde till ackompanjemang av ett spännande, experimentellt röstkollage.
Jag började då fantisera och föreställa mig att jag skulle stiga in på scenen och börja dansleka med den tomma papperskassen. Även om jag (klokt nog?) inte satte fantasin i verket, blev föreställningen plötsligt en lustfylld och spännande upplevelse. (Och jag undrar hur många i publiken som vävde liknande medskapande fantasier?)
Dans, dans, dans
Det viktigaste för mitt tillfrisknande är att ligga i sängen och ge mig en ny och bra spädbarnstid. Men min vuxna och åldrade kropp behöver också upp och röra på sig. Inget är då bättre för mig än att dansa.
Jag är tacksam för alla livaktiga dansföreningar här i Umeå, som ger mig rika möjligheter att dansa; Umeå Gammaldansvänner, Björkstalaget, Folkmusikföreningen, Swingum, Umeå Dansimperium och Tango Norteno.
Jag buggar på en av Birgers och Helens kurser på Musköten 2005.
(Förhoppningsvis har jag fått lite mer flyt och gung i dansen sen dess!?)
Min danspartner är Sara Mo Ljungkvist Leffler.
(Fotograf: Bengt Ljungkvist)
Älvstråket vid Backenkyrkan
Jag minns ännu den svindlande känslan, när jag första gången cyklade ner mot älven bakom Klockargården:
Och när jag gick längs den böljande medeltida landsvägen:
Att bevara denna kulturmiljö från trafikleder och bostadsbyggen är avgörande om Umeå vill kalla sig kulturstad.
(Foton: Susanna Melin)
Yvonne Renberg
I hennes konstnärsskap finns samma bråddjupa svärta med inslag av drastisk, överraskande humor (inte minst i verkens titlar), som i P O Enqvists med rätta hyllade bok "Ett annat liv".
Några av Yvonne Renbergs bilder från en utställning på Folkets Hus, Umeå våren 2008.
Närmast kameran ser vi:
Tiden lider - hus vill hem
(Foto: Susanna Melin)
Café Pilgatan
Det känns väldigt hoppfullt att detta kafé, tack vare ett gäng hängivna eldsjälar, sett dagens ljus. I mina ögon är det en skapelse enligt devisen: Kom så gör vi nå´t bra tillsammans!
Enligt mottot: "Ös böcker över barnen" har man t ex ett stort rum för barn(-böcker) och dessutom ett omfattande och varierat programutbud.
Lovvärt!
Leve Umeås biblioteksanställda!
Som långtidssjukskriven under återhämtning besöker jag ofta Umeås bibliotek.
De är utan tvekan de kulturella vattenhål jag uppskattar mest. Välsorterade när det gäller böcker, filmer, skivor, tidningar, tidskrifter, tillgång till datorer och nu senast även möjlighet att låna TV-spel. Generösa öppettider gör att jag kan slinka in nästan närhelst jag har vägarna förbi. Hyfsat fräscha lokaler med ombonade krypin bjuds man också.
Och allt detta är gratis för den enskilde besökaren, så länge man lämnar tillbaka sina lån i tid. Att sedan t ex kunna gå och lyssna på Göran Greider berätta om Dan Andersson för en tjuga, som på Grubbebiblioteket förra veckan är också en förmån.
Den största tillgången är dock de som jobbar på biblioteken, som gör nära nog varje biblioteksbesök till en liten vitamininjektion. I mina ögon är ni glada, nyfikna, intresserade, hjälpsamma och hjärtligt trevliga; Brita, Viktoria, Annika, Åsa, Vicky, Margareta, Ingrid, Jenny, Olle, Staffan, Hasse och alla ni vars namn jag inte känner.
För övrigt tycker jag vi ska värna om Stadsbibliotekets nuvarande placering och instämmer med en insändare i den frågan i dagens VK.
Jag gillar att läsa i alla väder!
(Foto: Susanna Melin)