Tystnad
Vaknade upp i min Fars stuga och kunde inte låta bli att lyssna på tystnaden. Även om jag i Umeå bor på ett lugnt och fridfullt ställe går det inte att jämföra med känslan i stugan. Ibland kan man nästan fysiskt känna tystnaden. Ute på gården har precis de sista löven jagats bort och höstens monochroma färger börjar ge vika för vårens vackra palett av färger.
På vägen hem så bröt jag med den vanliga rutten och valde att åka genom Gubböle ackompanjerad av Slayers South of Heaven. Mäktig känsla att sakta glida fram genom det sömniga samhället till ondskefulla toner. Borde nog göra det oftare, lyssna på ondskefulla toner alltså.
Nu bär det av till älven för en mysig söndagsmiddag som min Anna förberett. Pinnbröd, korv, äppeljuice och engångsgrill. Kan det bli bättre? Efter det blir det Final Fantasy XII resten av veckan.
Tack för mig, det har varit både kul och jäkligt svårt att skriva dessa små inlägg spritt över veckan. Hoppas att någon smålett eller hetsat upp sig över något jag skrivit.
Vale
Stort
I dag har den tredje delen av Spider-man premiär. Stora galapremiärer har avlöst varandra och det vackra folket har välvilligt vinkat till kamerorna. Filmen är den första av sommarens stora publiklockare till biograferna. Den följs av Pirates of the Caribbean 3 (23maj), Oceans Thirteen(7juni), Die Hard 4.0 (27juni), Transformers(4juli), Harry Potter (13juli), The Simpsons movie (27juli) och Shrek 3 (31aug). Massor av mastodontfilmer som kommer att fylla ut duken till bredden. Ser verkligen fram emot att efter en lång dag på stranden få krypa in i mörkret och mysa med en bra film. Hoppas bara att SF håller sitt löfte om att även ge plats till de lite mindre filmerna.
Det som tidigare var lågsäsong har kommit att bli den viktigaste perioden för de stora filmbolagens kioskvältare. Förutom att man översköljs av trailers och hamburgermål med filmreklam så finns det andra viktiga reklam spots som bolagen satsar rejält på. En av dessa viktiga PR prylar är Standees. En standee är för er som inte vet ( och det är många ) de stora byggen som normalt finns på landets biografer. Dessa byggen av hård papp försöker överträffa varandra i att locka en potentiell publik till en viss film. Uppfinnarglädjen vet oftast ingen gräns och genom åren har jag byggt allt ifrån Mr. Bean med viftande ben till Arkiv X.
Problemet är bara att de som gör i ordning manualerna för hur man bygger dessa måste fått sparken från Ikea. Maken till svårlästa och irriterande varianter lovar jag är svåra att hitta. I onsdags byggde jag och en kollega på Filmstaden Transformers. Både jag och min kollega är vana byggare ( enligt oss själva ), ändå tog det oss nästan två timmar var att tillsammans att få ihop denna gigant. Så nästa gång ni undrar vad biografmaskinisten gör när bion stängt, titta efter någon på knä slitandes sitt hår i förtvivlan.
Just nu spelas Friday I´m in Love med The Cure på radion och visst är det så. :)
I kväll ser jag fram emot att laga lite god mat och att med någon god vän kvasianalysera en flaska gott vin. Har som många andra upptäckt hur fantastiskt givande det kan vara att lära sig mer om en speciell sak. Utmaningen med vin är gränslös. Bara en sådan sak som att det finns över 1000 olika druvtyper i Italien. Lägg till alla olika klassificeringar, odlingsområden, producenter, årgångar mm så förstår man hur svårt området är, men också givande. För när man hittar rätt är det så stor magi.
Var i Stockholm på Gondolens eminenta vinbar förra veckan och fick möjlighet att smaka några helt sublima droppar. För er som älskar vin rekommenderar jag ett besök även om notan gärna betalas av någon annan.
På tal om goda saker så har Umeå äntligen fått en butik värd att besöka. Massor av fina choklader, ostar, oljor, hängmörat kött, teer, kaffe mm Extra kul är också att samma butik erbjuder ett samarbete med Film i Västerbotten och en chans att se bra kort och dokumentärfilm. Så besök denna pärla ta en kaffe och be om att få låna och titta på lite bra Västerbottnisk film. Vad den heter? Tyvärr ingen reklam på denna blogg, men kolla in Emmaus gamla lokaler vid busstationen.
Tjiho! Äntligen helg.
Movietajm
Håller med Jens Choong om att Umeå behöver fler offentliga affischeringsplatser. Med tanke på allt som komma skall vore det inte helt fel att uppföra en snygg genomtänkt lösning för detta.
Såg att Jens hade problem med att lägga upp sin film till allmän beskådan. Misströsta inte! Se Jens Choongs film Att rymma här!
Amatör
Umeå vill stå som värd för kulturhuvudstadsåret 2014. Kul! Men varför, egentligen? För att vi har så mycket bra kultur, så många duktiga konstnärer?, så många kulturföreningar?, så många duktiga kulturarbetare?, så många kulturinstitutioner? Så mycket kulturellt kapital? Eller vill vi ta chansen att med nya medel få till all den kultur som vi saknar? För vem gör vi å denna satsning och vad vill vi egentligen att den skall leda till?
Ofta förväntas det i samband med kultur att folk skall vilja "ställa upp" lite extra i samband med planering och genomförande. Detta är sedan länge en självklar del inom nästan all kultur, men samtidigt en anledning till att kulturen brottas med smala budgetar och utbrända eldsjälar. Min erfarenhet av projekt i alla former är att redan på idéstadiet så vet man att stor del av arbetsinsatsen måste göras ideellt. Tänk om samma sak skulle gälla vid ett vägbygge. Personalkostnaden är 100 miljoner men ni får bara 25, men det är ju så kul att bygga vägar och förra gången gick det ju så bra.
Förlåt, jag är lite sarkastisk men vi måste tillsammans hjälpas åt att höja kulturens marknadsandelar. Kulturhuvudstadsåret är en fantastisk möjlighet att göra detta. Med tanke på all energi och kreativitet som finns i Umeå så kan det som händer verkligen höja värdet på skapande. Så länge inte budgeten baseras på att bara marknadsföra vad andra gör och gärna be dem snällt att anstränga sig lite mer än vanligt for the good sake.
Många är de som år efter år lägger ned sin tid för att göra det man älskar. Ordet amatör har ju som bekant sitt ursprung i kärleken till det man gör. Men tyvärr finns det en del problem i systemet, att på årsbasis besluta om t ex Umeå filmfestivals vara eller inte vara blir ett hinder för gynnsam utveckling. Festivalen behöver kunna planera för flera år. Samma sak gäller för Film i Västerbotten och de flesta andra kulturutövare. För att kunna erbjuda ett bra och genomtänkt innehåll måste man kunna ha framförhållning, detta gäller allt inklusive planering, sponsorstrukturer, marknadsföring, personal, ekonomi etc.
Visst vore det härligt om en del av Umeås satsning kunde handla om att ta hand om alla de som ställer upp gång efter gång. Håller med Kicki Fagerlund angående hur knäppt det kan vara kring vissa satsningar på kultur. Att bidrag inte kan gå till hyra eller personal vid ett arr känns lite medeltida. Men smart är det, att växla upp pengarna så att någon annan får stå för arbetstiden.
En viktig del måste kulturutövarna själva ta ansvar för och det är att skriva verkliga budgetar. Räkna allt som om ni jobbade som revisor. Ta med alla timmar, räkna med gentjänsten från kompisen, verkligt pris på hyra av teknik, etc. Att sedan man måste välja att göra en del saker ideellt är ok bara totalprislappen på alla arrangemang är den verkliga. Först då kan kulturbudgetar börja justeras i rätt riktning och kulturen få det anseende den borde.
Självklart vill jag att Umeå ska stå som värd för Kulturhuvudstadsåret, jag är grymt stolt över att få vara del av kulturen i Umeå. Vi vet alla att det finns så mycket att bygga på och visa upp. Hoppas därför att denna manifestation kommer att bygga för framtiden, och att det långsiktiga målet är att fler skall kunna leva på sin konst istället för att jobba gratis och/eller i osäkerhet.
Detta är inget påhopp på de som ger ut bidragen som den mesta kulturen är beroende av utan en uppmaning till långsiktighet och noga uttänkta strategier kring vad man egentligen vill med varje aktivitet. För vi vill ju att även 2015 och framåt skall erbjuda samma utbud som inför och under Kulturhuvudstadsåret.
- Jobbade för någon vecka sedan på Sveriges bästa musikfestival Umeå Open. Ruset sitter fortfarande kvar. Final Exit rockade så sjukt fett.
- Läste att Amerikanska armén vill begränsa hur militärer och samarbetspartners bloggar. Nya riktlinjer gör gällande att ingen får skicka ett inlägg utan att först konsultera en överordnande. Det som tidigare var bra PR för kriget i Irak verkar tydligen inte längre förmedla den vinnande känslan. Oh really?
- Tack vare den eminenta Conan The Librarian hittade jag Miranda Julys fantastiska hemsida för hennes nya bok. För er som känner igen namnet lite vagt så var det hon som både spelade huvudrollen och stod för regi till den otroligt fina Me And You And Everyone We Know. Ibland önskar jag att man kunde vara andra personer ( som i I huvudet på John Malkovich ), särskilt när de är så talangfulla som Miranda.
))<>(( Forever.
Framtiden
Så var eldarna uppbrunna och häxorna bortjagade. Min sambos fest visade sig bli en fantastisk uppvisning i god mat och trevliga vänner. Alla ombeddes ta med sig något till buffébordet och något litet att bränna. Detta gjorde att bordet snabbt fylldes med allt från bulgursallad, västerbottens pajer, ostar, tårtor till kallskuret och hembakade pizzor. På elden offrades deklarationer, rulltårtor, julbockar och moderatknappar mm i en härlig blandning.
Var förra veckan på en seminariedag som skulle ta tempen på framtiden inom filmen. Titeln var Film via nätet ? vilka möjligheter finns det? Kan vi tjäna pengar på de nya visningsfönstren eller springer konsumenterna ifrån oss?. Dagen hade ett antal duktiga talare som gav sin syn på vad som behövs för att filmbranschen skall överleva. Representanter för musikindustrin berättade om vikten av att våga och vara beredda att förändra från grunden, allt med facit om hur snabbt den egna ekonomin kan fallera om man inte förstår vilka krafter man har att göra med. En av de mest intressanta presentationerna stod 25- årige Sorosh Tavakoli för, projektledare för Rörliga bilder 2007. Han har gjort en studie om svenskens nedladdningsvanor utifrån frågeställningar som: vilka är det som laddar ned, hur ofta laddar man ned, vad och hur mycket av det man laddat ned man egentligen ser, var ser man det, var hittar man det, skulle man vara beredd att betala för innehållet etc. Efter denna presentation så gav han en kort redogörelse för hur han som konsument skulle vilja att köp/lån av film på nätet borde se ut.
Gemensamt för alla som talade under dagen var en optimism inför att den digitala transformationen inom filmen på sikt kommer att leda till större mångfald och fler sätt att tjäna pengar. Ett modeord som nöttes var så klart Chris Anderssons The Long Tail. Alla ville exemplifiera med hur konsumenten sitter i bestämmande-stolen och hur vi går från att vilja likna andras sätt att konsumera till att vilja göra det motsatta. Framtiden ligger i nischprodukter och allt och alla får plats i de virtuella lagerhyllorna. Som sagt allt kändes så hoppfullt och intressant, som om jag och alla i rummet satt på en skatt ingen visste om.
Sedan kom det? paneldebatten med representanter för filmbranschen. Plötsligt var all framtidsoptimism som bortblåst. Varför? undrar ni, jo, för att enligt dem så är det enda problemet att folk stjäl film och att lagens långa arm inte bryr sig. Tyvärr hamnade all fokus på denna fråga och under avslutande delen av dagen satt panelen i försvarsställning och morrade. Det som skulle kunna ha varit en manifestation för möjligheterna med den nya tekniken blev istället en pajkastning där fienden blev alla som inte vill begränsa utvecklingen. Allra lättast att hacka på blev tidigare nämnda Sorosh, som enligt panelen i princip ville legitimera illegal nedladdning. I stället för att ta till vara på vad en smart konsument i rätt ålder sa, så blev han, bara igenom att förstå nätkulturen, måltavla för bakåtsträvandets och okunskapens riddare.
Missförstå mig inte, illegal nedladdning är ett problem för filmbranschen men samtidigt så kan den i det långa loppet vara en tillgång. Problemet för konsumenten i dag är att det inte finns tillräckligt med bra alternativ till den illegala varianten. Visst finns det en del bra försök, t ex film2home, itunes etc, men som konsument räcker inte de till. För att kunna köpa ett avsnitt av Heroes på itunes måste jag ha ett amerikanskt kreditkort eftersom svenska itunes inte tillhandahåller samma utbud som den amerikanska. Vill jag se Babel på film2home så finns den inte, plus att tjänsten inte funkar på mac. Framtidens tjänster måste bygga på enkelhet och ett oändligt stort utbud, från stora blockbusters till kortfilm och dokumentärer, för vi vill se olika filmer. Jobba sedan nära kunderna och lyssna på vad de säger, våga och lär så kommer framtiden att bli otroligt givande för alla parter. För vad Sorosh studie visade är att de flesta vill vara lagliga och göra rätt för sig och de andra? Ja, de finns ju alltid ändå.
I kväll blir det fet mat och De andras liv av Florian Henckel von Donnersmarck för andra gången. För er som missat den, spring till videobutiken, bjud in nära och kära och se förra årets bästa europeiska film.
Talang!
Ska alltså i denna blogg förmedla lite av vad som snurrar i mitt huvud under en vecka i början på maj 2007. För er som inte vet ett jota om mig så heter jag Peter Sténs och jobbar sedan sju år tillbaka på Länets regionala resurscentrum för film och video, Film i Västerbotten. Kort beskrivning skulle kunna innehålla: ser väl kanske 150 filmer på ett år varav de flesta på bio, (jobbar som maskinist på Filmstaden vilket underlättar), lyssnar jämt på musik, tycker tiden är en bov, anser att de flesta borde låta känslorna styra mer och att framtiden ser ljus ut (mer om det i morgon).
Börjar veckan med att kompa ut klämdagen inför den stolta arbetardagen 1maj. Sitter därför hemma och skriver till tonerna av Televisions Marquee Moon. Mina två katter har intagit den högst älskvärda positionen liggande och min sambo Anna förbereder fest till häxornas ära.
Måste börja denna dags redogörelse med att berätta att jag ännu en gång är mäkta stolt över att få jobba med länets talangfulla filmare. I helgen så genomfördes Drömfabriken på Svenska Filminstitutet. I dagarna tre så visades det bästa av svensk film upp samtidigt som seminarier, workshops, föreläsningar, work in progress mm avlöste varandra. Varför är jag då stolt? Jo, för att filmen som vann pris för bästa kortfilm i hela landet är gjord av filmare som bor i Umeå. Västerbotten var dessutom den enda region som hade två filmer med i tävlan. Filmen, Situation Frank som är regisserad av Patrik Eklund är dessutom även uttagen till Critics Week i Cannes.
Tycker personligen att klimatet i Västerbotten aldrig sett så lovande ut på filmområdet som just nu. Om ni tvivlar utmanar jag er att besöka Film i Västerbottens provisoriska bio den 18 maj under kulturnatta. Då kommer ett flertal av de kanonfilmer som länets filmare producerat sista åren att visas.