umea2014

Ikväll spelar vi sista föreställningen av "En midsommarnattsdröm". Det känns både lite skönt och lite sorgligt. Skönt att äntligen få semester. Sorgligt att behöva skiljas från alla människor som jag har umgåtts och haft kul med några månader.
Det här blir också mitt sista blogginlägg vilket också av samma anledning känns både skönt och sorgligt. Nu ser jag fram emot en lång och skön semester där jag kan ladda batterierna inför hösten då jag ska repetera in en barnpjäs som heter "Stackars mej". Jag har tidigare skrivit här om det fina med att förmedla teater till de små byarna i norrland. Minst lika viktigt är det att förmedla teater till de yngsta. Det är ju trots allt vår framtida vuxenpublik.
Nu önskar jag er alla en fortsatt trevlig sommar.

När jag gick och utbildade mig till skådespelare på scenskolan så fick jag lära mig att prata rikssvenska. I tre och ett halvt år gick jag på skolan och tragglade rikssvenska och mitt första jobb efter skolan var på Västerbottensteatern där jag skulle gestalta "Skrävel-Jani" i "Ormens väg på hälleberget". Detta var 1985 och sedan dess har jag inte haft så mycket användning av mina kunskaper i rikssvenska. Jag har blivit norrland troget genom alla år.
Brattsbacka, Gummark,Ytterhogdal, Hössjö, Ålund, Arvidsjaur, Glommersträsk, Gräsmyr, Munksund, Lillhärdal, Rundvik, Åsele, Norum, Jämteböle, Njurunda, Sävar, Tynderö, Vännäsby, Järpen, Matfors, Lövånger, Bjurholm, Tännäs, Bygdsiljum, Pengsjö, Krokom, Sörmjöle, Vivsta, Sorsele, Norsjö, Nästansjö, Rentjärn, Raggsjö, Hjoggsjö, Lugnvik, Mjödvattnet och Hörnsjö är några av alla platser som jag spelat teater.
Stockholm är nog bra, men lite avsides.
Jag har ägnat en stor del av mitt yrkesliv till att försöka förmedla teater till dessa små orter med sina fantastiska byaföreningar, små folkets hus och bygdegårdar. Dessa fantastiska kvinnor som bakar fikabröd, kokar kaffe, affischerar och säljer biljetter. Kulturministrar, institutionschefer, kungar och andra potentater som äter middag i blå hallen får ursäkta, men utan dessa fantastiska kvinnor skulle kultursverige gå under. För det är ju också dom, kvinnorna alltså, som är majoriteten av publiken.
Jag har länge spelat en föreställning som bygger på Torgny Lindgrens texter och som jag kallar "Skräddar Molins berättelser". Det är en form av enmansteater där jag med hjälp av Torgnys texter försöker återskapa en berättartradition som i det närmaste gått förlorad. Jag tror också att berättandet är grunden till all god teater. Man måste kunna berätta en historia så att folk vill lyssna. Däri ligger också teaterns styrka och framtid. Vi kan på teatern peka på en brädbit och hävda att det är hus och alla går med på det och fyller i med sina egna bilder. Vi kan inte konkurera med film och teve på deras villkor. Inom teater måste vi förhöja realismen. Det har hänt mig vid ett flertal tillfällen att folk har kommit till mig ett par veckor efter det att dom hört mej berätta Torgny Lindgrens text om Stubbrytaren och berättat för mig hur dom sett allt det här inne i sina huvuden och att dom inte har kunnat släppa det. Minnet och bilderna finns kvar hos dom och det gör mej glad. Att dessutom få ge detta till dessa människor i sina hembygdsmiljöer är oslagbart. Man får så mycket av dessa människor och miljöer. Att möta en man som bara varit på teater en gång tidigare i sitt liv, "å he va som knepigt. Jag förstod då int nanting", och sen få beröm av honom efter föreställningen och höra honom berätta liknande upplevelser som han varit med om. Där är nog en av anledningarna till mitt yrkesval. Jag menar, inte är det för pengarna som man blir skådespelare.
Rosor och champagne är nog bra, men jag uppskattar ännu mer när jag efter avslutat förvärv får mig en Jokkmokkskorv, torkat renkött eller hembakat tunnbröd som är bakat i bagarstugan bredvid hembygdsgården.

Så Umeå vill bli Kulturhuvudstad.
Då måste man kanske börja med att definiera vad som är kultur?
Är kultur bara garneringen på livets tårta eller är det själva jästen i degen? Har ni tänkt på att ordet kultur innehåller de två orden kul och tur. Kan kultur vara tur? Kan kultur vara kul? När är kultur kul? Är kul kultur tur? Är tur i kultur kul? Om man har tur att ha kul, har man då kultur eller turkul? Finns turkul? Finns kulturkul? Finns turkultur? Finns turkulkultur? Eller kulturturkul? eller kulturkultur? Kanske är kultur med tur kul om turen är kul i kulturen utan tur.
Eller ett Kult ur?

Stockholm var ju Europas kulturhuvstad 1998. Det var stor invigning den 17:e januari. Ni kanske såg på TV hur kungen, kulturministrar, ambasadörer och annat fint folk blev underhållna i blå hallen. Själv åkte jag på tunnelbanas linje 19 mellan Hässelby och Hagsätra och försökte fånga folks intresse med berättelser från västerbotten.
Tanken var att det skulle vara en stor kulturbombning av Stockholm. Vi var hundratals kulturarbetare som underhöll på bussar och tunnelbana.
Jag var väldigt nervös kvällen innan och hade svårt att sova på natten. Kommer dom be mej att hålla käften? Kommer dom att slänga ut mej? Det har man ju hört att stockholmarna vill vara ifred i sin tunnelbana och sitta och stirra ut genom fönstret, vilket jag tycker är konstigt för det finns ju inget att se där.
Men?
Det var inte en enda som bad mej hålla käften eller slängde ut mej. Dom kanske tyckte synd om mej. Nåväl. När jag hade fullt upp med att skrika ut mina berättelser (det är nämligen väldigt bullrigt i en tunnelbanevagn som åker) så funderade jag inte så mycket över det här med kultur. Då försökte jag bara förmedla något. Men senare på kvällen, när jag botade min sönderskrikna röst framför teven, och såg kungahus och politiker smörja kråset i blå hallen så började jag fundera:
Kultur - vad är det egentligen?
Dags att gå till källorna. Norstedts svenska ordbok med 80 000 ord och fraser.
Det finns tre stycken betydelser på ordet kultur. Där ser man.
ETT: "Form i vilken (viss) större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter."
Det där lät krångligt. Men det finns exempel; "kulturlämningar, högkultur, indiankultur o.s.v." Aha.
TVÅ: "Sammanfattning av allt som skapats av människor för att ge (högre) andliga upplevelser."
Sedan står det med små bokstäver: "särk. om konst,litteratur,musik o.d. men även om vetenskap; i allmänhet eller under viss tid, inom vissa områden etc."
TRE: "Det att systematiskt odla jord."
Om vi håller oss till förklaring nummer två som jag tror är vad dom flesta av oss ändå tänker på när vi talar om kulturhuvudstadsår, så kan vi väl stanna upp en stund och fundera lite på vad det kan betyda med;
"Sammanfattning av allt som skapats av människor för att ge (högre) andliga upplevelser"

Vi lyckades trots regn och rusk genomföra vår föreställning igår. Det är kul när man får göra några hundra personer lyckliga och även få ge högre andliga upplevelser.

Jodå. det blev föreställning igår. Regnet var ganska intensivt mellan 5 och 6, men höll sig borta när vi startat föreställningen. Men en blöt träscen blir ganska hal och en vurpa hann jag med igår. Som tur var slog jag mig inte fördärvad. Och jag var inte den ende som halkade och slog mig. Skådespelaryrket kan vara riktigt farligt ibland. Någon har hävdat (jag vet inte om det är sant) att skådespelare är den enda yrkesgruppen som får arbeta under hängande last utan skyddshjälm.
Idag vräker regnet ner igen. Vi får hålla tummarna och hoppas att det lugnar ner sig till ikväll.

Innan varje föreställning har vi en samling där vi talar om saker som varit eller hur vi ska hantera olika situationer som kan uppstå. Igår t.ex. bestämde vi att göra om lite p.g.a. regnet. Men oftast är det bara en ren peptalk innan föreställningen. Jag bifogar ett foto från samlingen innan föreställningen igår. Den är tagen med min mobiltelefon så kvaliten är inte den bästa.

Aktiva kulturkonsumenter blir aktivare och nöjdare, de passiva olyckligare och slöare. Det är en av slutsatserna i rapporten "Lyckan kommer, lyckan går" som publicerades av SOM-institutet 2005. Lyckligast är teaterbesökaren, minst nöjd den som skriver poesi på sin kammare.
"Lyckan kommer, lyckan går" bygger på SOM-institutets årliga undersökningar som gjorts sedan mitten på 80-talet. Fokus ligger på opinionsfrågor och människors samhällsförtroende, men även kulturvanor behandlas - kopplat till hur lyckliga människor blir av dem.
- Den stora skillnaden går inte mellan dem som konsumerar "finkultur" eller populärkultur, utan mellan dem som är aktiva och konsumerar mycket kultur och de som står utanför, säger Rudolf Antoni, kultur- och medieforskare vid Göteborgs universitet och SOM-institutet.

Nu är det dags att byta om och förbereda inför kvällens föreställning av "En midsommarnattsdröm". Vi får hoppas att vädret inte sätter stopp för kvällens föreställning så att vi får möjlighet att göra 200 personer lyckligare.