Historiska dokumentärer
Jag är något av en historianörd i många avseenden. I synnerhet så intresserar jag mig för antik historia, mest på grund av det rika källmaterialet från den tiden, och på grund av hur mycket civilisationen förlorade då de mörka århundradena ersatte antikens civilisationer.
Under antiken och medeltiden hävdade människor att civilisationer utvecklades cykliskt. Först skapades en stat av en generation som arbetade väldigt hårt för att bygga upp en ordning och skapa någon typ av trygghet för sig själva. Sedan nådde staten sin mognad och höjdpunkt, för att därefter ohjälpligt falla samman.
Idag så hävdar vi gärna att historien är linjär, och att vi rör oss mot konstant ökande framsteg. Den kunskap som vi upptäckt sedan 1950 motsvarar all tidigare ackumulerad kunskap i historien. Den västerländska civilisationen har i sanning blivit en global civilisation, och dess många städer har ansamlat enorma mängder humankapital.
Jag tror ändå inte vi har skäl att vara arroganta, eller skäl att tro att vår civilisation kan vara för alltid.
De antika romarna och grekerna hade inte datorer, bränslemotorer, internet, pencillin, gödningsmedel, kärnkraft, elektricitet eller andra teknologiska landvinningar. Men liksom oss, så var de beroende av de ekosystem som existerade runtomkring dem. Människans kultur och civilisation är inget som är fristående från miljöns realiteter. Oavsett vilken typ av civilisation vi väljer att skapa, så kommer alltid den centrala frågan att vara: hur ska vi kunna nyttja och fördela resurserna som naturen producerar åt oss?
Genom vår teknologi har vi förutsättningar att skapa ett bättre liv för fler människor än någonsin tidigare. Men att skapa detta välstånd genom oansvariga metoder, som mer bygger på kortsiktigt vinsttänkande och maximal exploatering, bäddar för en katastrof på sikt.
Utmaningen för 2000-talet, för alla städer i världen - Umeå inkluderad - är att kunna utveckla vårt samhällsystem så att dess resursnyttjande mer framstår som ett slutet kretsloppssystem än som en linjär process mellan producent och konsument. The Network of European Technocrats hoppas få möjlighet att delta som en partner i den process i att omforma vårt sätt att leva och samhällets sätt att fungera.
"Högsta möjliga livskvalitet för högsta möjliga antal människor för längsta möjliga tidsperiod"
År 1972 genomförde en annan grupp forskare en studie som de formulerade i en rapport kallad "Limits of Growth", vilken drog upp trendlinjer för framtidens utveckling. Studien visade, att om inget väsentligt skulle ändras i samhällstillväxten och i sättet vi nyttjar resurserna på, så skulle jorden inte längre ha kapacitet att försörja den mänskliga civilisationen.
Detta är inget nytt. Det finns tidigare exempel på civilisationer som kollapsat på grund av ekologisk överutnyttjning.
Påskön
Mayariket
En civilisations kollaps är inget som innebär domedagen eller slutet för allt mänskligt liv, utan bara att våra förutsättningar att leva människovärdiga liv, att skapa trygghet för alla människor, att skydda de svagare, och att upprätthålla ett samhälle där vi kan forska, skapa och utveckla kultur dramatiskt förändras till det sämre. Vi har sett liknande processer äga rum i många samhällen i vår tid och även i Europa under vår tid. Så vi kan lätt föreställa oss effekterna av en kollaps och hur det kommer påverka allt som vi idag håller högt.
Jag tror inte att en sådan kollaps är predestinerad, utan att vi kan välja ifall vi vill bibehålla dagens sätt att leva fram tills dess att det ohjälpligt kollapsar mellan år 2050 och år 2070. Ska den stad som kallades Umeå glömmas bort, och allt som vi skapat här vara förgäves? Eller ska folk minnas att vi var ett av de samhällen som bidrog till att avvärja de ekologiska katastroferna?
Valet ligger i våra händer.
I alla fall så har nån vänlig själ på youtube lagt upp BBC's dokumentärserie om det romerska rikets uppgång och fall. Det är en tänkvärd och framförallt välgjord serie som visar att storhet är förgänglig, om den inte hanteras med visdom.
Ancient Rome: The Rise and Fall of an Empire
Under antiken och medeltiden hävdade människor att civilisationer utvecklades cykliskt. Först skapades en stat av en generation som arbetade väldigt hårt för att bygga upp en ordning och skapa någon typ av trygghet för sig själva. Sedan nådde staten sin mognad och höjdpunkt, för att därefter ohjälpligt falla samman.
Idag så hävdar vi gärna att historien är linjär, och att vi rör oss mot konstant ökande framsteg. Den kunskap som vi upptäckt sedan 1950 motsvarar all tidigare ackumulerad kunskap i historien. Den västerländska civilisationen har i sanning blivit en global civilisation, och dess många städer har ansamlat enorma mängder humankapital.
Jag tror ändå inte vi har skäl att vara arroganta, eller skäl att tro att vår civilisation kan vara för alltid.
De antika romarna och grekerna hade inte datorer, bränslemotorer, internet, pencillin, gödningsmedel, kärnkraft, elektricitet eller andra teknologiska landvinningar. Men liksom oss, så var de beroende av de ekosystem som existerade runtomkring dem. Människans kultur och civilisation är inget som är fristående från miljöns realiteter. Oavsett vilken typ av civilisation vi väljer att skapa, så kommer alltid den centrala frågan att vara: hur ska vi kunna nyttja och fördela resurserna som naturen producerar åt oss?
Genom vår teknologi har vi förutsättningar att skapa ett bättre liv för fler människor än någonsin tidigare. Men att skapa detta välstånd genom oansvariga metoder, som mer bygger på kortsiktigt vinsttänkande och maximal exploatering, bäddar för en katastrof på sikt.
Utmaningen för 2000-talet, för alla städer i världen - Umeå inkluderad - är att kunna utveckla vårt samhällsystem så att dess resursnyttjande mer framstår som ett slutet kretsloppssystem än som en linjär process mellan producent och konsument. The Network of European Technocrats hoppas få möjlighet att delta som en partner i den process i att omforma vårt sätt att leva och samhällets sätt att fungera.
"Högsta möjliga livskvalitet för högsta möjliga antal människor för längsta möjliga tidsperiod"
År 1972 genomförde en annan grupp forskare en studie som de formulerade i en rapport kallad "Limits of Growth", vilken drog upp trendlinjer för framtidens utveckling. Studien visade, att om inget väsentligt skulle ändras i samhällstillväxten och i sättet vi nyttjar resurserna på, så skulle jorden inte längre ha kapacitet att försörja den mänskliga civilisationen.
Detta är inget nytt. Det finns tidigare exempel på civilisationer som kollapsat på grund av ekologisk överutnyttjning.
Påskön
Mayariket
En civilisations kollaps är inget som innebär domedagen eller slutet för allt mänskligt liv, utan bara att våra förutsättningar att leva människovärdiga liv, att skapa trygghet för alla människor, att skydda de svagare, och att upprätthålla ett samhälle där vi kan forska, skapa och utveckla kultur dramatiskt förändras till det sämre. Vi har sett liknande processer äga rum i många samhällen i vår tid och även i Europa under vår tid. Så vi kan lätt föreställa oss effekterna av en kollaps och hur det kommer påverka allt som vi idag håller högt.
Jag tror inte att en sådan kollaps är predestinerad, utan att vi kan välja ifall vi vill bibehålla dagens sätt att leva fram tills dess att det ohjälpligt kollapsar mellan år 2050 och år 2070. Ska den stad som kallades Umeå glömmas bort, och allt som vi skapat här vara förgäves? Eller ska folk minnas att vi var ett av de samhällen som bidrog till att avvärja de ekologiska katastroferna?
Valet ligger i våra händer.
I alla fall så har nån vänlig själ på youtube lagt upp BBC's dokumentärserie om det romerska rikets uppgång och fall. Det är en tänkvärd och framförallt välgjord serie som visar att storhet är förgänglig, om den inte hanteras med visdom.
Ancient Rome: The Rise and Fall of an Empire
We feed the world
Hej.
Det har varit några dagar sedan sist. Beror på att jag varit upptagen med ett grupparbete. Jag tänkte använda detta inlägg till att diskutera hur vi ska kunna hantera maten i framtiden. Även om vi idag producerar mat nog för tolv miljarder människor (det är inte brist på mat som orsakar svält, utan snarare att efterfrågan bestäms av vem som har mest pengar som är grundorsaken), så finns det en risk för att vårt beroende av fossila bränslen kan slå tillbaka på matpriserna globalt, då de flesta gödningsmedel innehåller fossila ämnen som substanser.
NET arbetar med ett projekt för att tillverka experimentell biodiesel, men det kan under inga villkor sägas vara ett substitut för dagens enorma behov. Dessutom så kan minskande tillgångar på oljekällor innebära en förändring av produktionsmönstren inom några årtionden, från globalisering och specialisering till lokalisering och diversifiering.
Vi tror att en central aspekt är att till exempelvis norra Sverige i framtiden ska ha kapacitet att producera all mat för sina behov. Ett väsentligt problem i jordbrukskulturer som gödningen kan sägas råda bot på är den kontinuerliga utsugningen av jordar. Detta talar för att vi behöver ett alternativ till jordbruk när det gäller att producera grönsaker och frukt.
En lösning kan vara vattenkultur (hydroponics) där näringsämnen tillförs genom en vattenlösning, inom ramen för konstgjorda miljöer.
Det här är ingen science fiction, utan förekommer redan idag. Det här är till exempel en avocadoodling.
Vad vi behöver diskutera när det gäller matproduktionen i världen, är tre saker.
1. Hur ska vi kunna se till att alla människor får ta del av maten som produceras?
2. Hur ska vi kunna tillgodose att ekologisk mångfald går hand i hand med ett behov att producera mat för miljarder människor?
3. Hur pass lokaliserad bör matproduktionen vara?
Finns lika många svar som det finns sätt att se på världen. Mat är helt enkelt - klyschigt uttryckt - en del av våra basala behov.
En dokumentär som kritiskt granskar dagens matindustry är "We feed the world", som visar hur dagens hantering av matproduktionen fungerar. Även om den målar upp en mörk bild, så åskådliggör det varför vi behöver diskutera omfattande förändringar av vårt sätt att hantera mat.
Bon Voyage
NET arbetar med ett projekt för att tillverka experimentell biodiesel, men det kan under inga villkor sägas vara ett substitut för dagens enorma behov. Dessutom så kan minskande tillgångar på oljekällor innebära en förändring av produktionsmönstren inom några årtionden, från globalisering och specialisering till lokalisering och diversifiering.
Vi tror att en central aspekt är att till exempelvis norra Sverige i framtiden ska ha kapacitet att producera all mat för sina behov. Ett väsentligt problem i jordbrukskulturer som gödningen kan sägas råda bot på är den kontinuerliga utsugningen av jordar. Detta talar för att vi behöver ett alternativ till jordbruk när det gäller att producera grönsaker och frukt.
En lösning kan vara vattenkultur (hydroponics) där näringsämnen tillförs genom en vattenlösning, inom ramen för konstgjorda miljöer.
Det här är ingen science fiction, utan förekommer redan idag. Det här är till exempel en avocadoodling.
Vad vi behöver diskutera när det gäller matproduktionen i världen, är tre saker.
1. Hur ska vi kunna se till att alla människor får ta del av maten som produceras?
2. Hur ska vi kunna tillgodose att ekologisk mångfald går hand i hand med ett behov att producera mat för miljarder människor?
3. Hur pass lokaliserad bör matproduktionen vara?
Finns lika många svar som det finns sätt att se på världen. Mat är helt enkelt - klyschigt uttryckt - en del av våra basala behov.
En dokumentär som kritiskt granskar dagens matindustry är "We feed the world", som visar hur dagens hantering av matproduktionen fungerar. Även om den målar upp en mörk bild, så åskådliggör det varför vi behöver diskutera omfattande förändringar av vårt sätt att hantera mat.
Bon Voyage
Future by design
Jacque Fresco, som är 93 år, har spenderat huvuddelen av sitt liv i framtidens tjänst. Han har skapat en rörelse som kallas "The Venus Project" (TVP), namngiven efter en liten ort i Florida där han de senaste decennierna skapat en experimentell ekoby.
TVP blandar samman innovativ arkitektur och nyskapande tekniska lösningar med en humanistisk vision om hur en framtida värld skulle kunna se ut. Även om vissa iakttagare menar att Fresco's visioner förefaller högst utopiska menar han att det TVP strävar mot är bästa möjliga genomförbara.
Jag måste medge att jag själv har blandade känslor för The Venus Project. Delvis för att det finns lite väl centralistiska tendenser som kan leda till att om fel sker, så blir felen gigantiska. Delvis för att Fresco enbart fokuserar på hur framtidens värld skulle kunna se ut, men inte hur vi kan nå dit. Dessutom har Fresco's TVP på sistone sugits in tillsammans med "The Zeitgeist Movement", som jag själv tycker både har väldigt många oseriösa och omogna inslag och en saknar gemensam linje i dagsläget.
TVP blandar samman innovativ arkitektur och nyskapande tekniska lösningar med en humanistisk vision om hur en framtida värld skulle kunna se ut. Även om vissa iakttagare menar att Fresco's visioner förefaller högst utopiska menar han att det TVP strävar mot är bästa möjliga genomförbara.
Jag måste medge att jag själv har blandade känslor för The Venus Project. Delvis för att det finns lite väl centralistiska tendenser som kan leda till att om fel sker, så blir felen gigantiska. Delvis för att Fresco enbart fokuserar på hur framtidens värld skulle kunna se ut, men inte hur vi kan nå dit. Dessutom har Fresco's TVP på sistone sugits in tillsammans med "The Zeitgeist Movement", som jag själv tycker både har väldigt många oseriösa och omogna inslag och en saknar gemensam linje i dagsläget.
Tänk er denna i Holmsundstrakten!
Torn med påtagbara lägenheter - kanske något för Ön?
Framtidens bostadsområde?
Givetvis handlar Jacque Fresco's livsverk om mer än arkitektur. Det rör frågan hur vi ska kunna skapa ekologisk hållbarhet och garantera en framtid där varje människa når sin högsta möjliga potential.
Varje dag ser vi dokumentärer som handlar om hur pass utsatt människan är, hur pass mörk vår framtid ser ut, och hur pass svårt det är att enas kring internationella insatser av rätt blygsam art mot gränsöverskridande miljöproblem och säkerhetspolitiska hot.
Vad vi idag lider brist på, är modet att våga ha positiva, djärva visioner för framtiden.
Jag har funnit dokumentären "Future by Design" som beskriver Fresco's livsverk på video.google.com. Denna dokumentär har grekiska subtitles (jag är ledsen att det ännu inte tycks finnas en variant med svenska subtitles).
Länk
Dokumentären är 82 minuter lång. Men tro mig, den är inspirerande och kan tjäna som ett underlag för en diskussion om framtidens kultur.
Bon Voyage!
Varje dag ser vi dokumentärer som handlar om hur pass utsatt människan är, hur pass mörk vår framtid ser ut, och hur pass svårt det är att enas kring internationella insatser av rätt blygsam art mot gränsöverskridande miljöproblem och säkerhetspolitiska hot.
Vad vi idag lider brist på, är modet att våga ha positiva, djärva visioner för framtiden.
Jag har funnit dokumentären "Future by Design" som beskriver Fresco's livsverk på video.google.com. Denna dokumentär har grekiska subtitles (jag är ledsen att det ännu inte tycks finnas en variant med svenska subtitles).
Länk
Dokumentären är 82 minuter lång. Men tro mig, den är inspirerande och kan tjäna som ett underlag för en diskussion om framtidens kultur.
Bon Voyage!
Introduktion av mig själv
Hej människor!
Mitt namn är Enrique Lescure, och jag är en vanlig random universitetsstudent som på min fritid ägnar mig åt att skriva skönlitterära noveller. Jag uppskattar elektronisk musik, gamla historiekrönikor och utdöda civilisationer.
Nog om mig. ^^
Skälet till att jag skriver här är att jag sitter i en styrelse för en förening som bedriver forskning. Föreningens namn är Network of European Technocrats (NET), och vi finns lite här och var i Europa. Vi bildades mellan 2005 och 2006.
Vårt mål är att... tja rädda världen bland lite annat.
Vår grundtanke är att ekologiska och sociala problem i sig inte kan betraktas som isolerade företeelser i en värld som bara "blir bättre och bättre" med mer och mer ekonomisk tillväxt, utan att dessa problem i sig är symptom på att vi människor idag inte hanterar resurser så pass effektivt som vi skulle kunna göra.
Ett exempel är matindustrin. Varje dag bränns och förstörs prima bröd, frukter och grönsaker - mat som skulle kunna mätta miljoner människor - eftersom att de skulle kunna skada marknadsprisernas nivå och därmed slå ut matproducenter. Enligt dokumentären "We feed the world" så skulle vi i dagsläget kunna mätta tolv miljarder människor - det vill säga nästan dubbelt mot jordens nuvarande befolkning - med vår totala matproduktion.
NET's lösning för att kunna balansera våra resurser mot våra behov på ett effektivare sätt, är att markera av den totala produktionskapacitet som finns i samhället (i vårt fall så utgår vi från Europa, men det skulle vara möjligt att kunna utgå från mindre eller större områden) inom hållbara ramar. Sedan allokerar ut en bestämd kvot till varje individ. Individen kan sedan nyttja kvoten för att konsumera vad hon vill. På det sättet kommer vi att säkert veta, att alla kommer att ha möjlighet att leva ett fullgott liv.
Skälet till att jag skriver här är att jag sitter i en styrelse för en förening som bedriver forskning. Föreningens namn är Network of European Technocrats (NET), och vi finns lite här och var i Europa. Vi bildades mellan 2005 och 2006.
Vårt mål är att... tja rädda världen bland lite annat.
Vår grundtanke är att ekologiska och sociala problem i sig inte kan betraktas som isolerade företeelser i en värld som bara "blir bättre och bättre" med mer och mer ekonomisk tillväxt, utan att dessa problem i sig är symptom på att vi människor idag inte hanterar resurser så pass effektivt som vi skulle kunna göra.
Ett exempel är matindustrin. Varje dag bränns och förstörs prima bröd, frukter och grönsaker - mat som skulle kunna mätta miljoner människor - eftersom att de skulle kunna skada marknadsprisernas nivå och därmed slå ut matproducenter. Enligt dokumentären "We feed the world" så skulle vi i dagsläget kunna mätta tolv miljarder människor - det vill säga nästan dubbelt mot jordens nuvarande befolkning - med vår totala matproduktion.
NET's lösning för att kunna balansera våra resurser mot våra behov på ett effektivare sätt, är att markera av den totala produktionskapacitet som finns i samhället (i vårt fall så utgår vi från Europa, men det skulle vara möjligt att kunna utgå från mindre eller större områden) inom hållbara ramar. Sedan allokerar ut en bestämd kvot till varje individ. Individen kan sedan nyttja kvoten för att konsumera vad hon vill. På det sättet kommer vi att säkert veta, att alla kommer att ha möjlighet att leva ett fullgott liv.
Vi är en humanistisk och optimistisk rörelse, som välkomnar teknologiska och sociala landvinningar. Vi tror att om samhället anpassar sig, så kan vi både ha en hög levnadsstandard och en god livskvalitet. Robotar som tillverkar medicin, nya grödor som utrotar svält och farsoter, samt nya energikällor, behöver inte alls vara ett hot mot människor.
Om vi förändrar sättet som samhället fungerar på.
Vi måste tänka långsiktigt.
Längre än ett halvår.
Längre en fem år.
Längre än femtio år.
Vi måste fråga oss själva om vi har ett ansvar för framtidens generationer.
Jag tror själv att i framtidens historia, så kommer de samhällen som går i täten för att förändra sig själva mot en ekologiskt hållbar riktning att framstå som pionjärerna.
Umeå står nu vid 2000-talets början vid en historisk möjlighet att vara en av ledarna för en sådan utveckling. Den avgörande fråga som kommer diktera vilka kulturella förutsättningar våra efterkommande ska åtnjuta, bestäms av våra ekologiska förutsättningar idag.
Det är dags att leda. Medan vi fortfarande har kapaciteten att göra så.
Bon voyage på återseende!
Om vi förändrar sättet som samhället fungerar på.
Vi måste tänka långsiktigt.
Längre än ett halvår.
Längre en fem år.
Längre än femtio år.
Vi måste fråga oss själva om vi har ett ansvar för framtidens generationer.
Jag tror själv att i framtidens historia, så kommer de samhällen som går i täten för att förändra sig själva mot en ekologiskt hållbar riktning att framstå som pionjärerna.
Umeå står nu vid 2000-talets början vid en historisk möjlighet att vara en av ledarna för en sådan utveckling. Den avgörande fråga som kommer diktera vilka kulturella förutsättningar våra efterkommande ska åtnjuta, bestäms av våra ekologiska förutsättningar idag.
Det är dags att leda. Medan vi fortfarande har kapaciteten att göra så.
Bon voyage på återseende!