umea2014

Då var veckan slut, det har blivit mycket prat om Skuggteatern och kultur, men jag lovade mig själv att avsluta med något som är viktigare än allt detta. Naturen.

Jag växte upp med två friluftsmänniskor till föräldrar. Jag sov i mitt första snöbivack när jag var 6 månader, men såg aldrig ett hotell förrän jag var 15. Andra åkte en gång per år till Mallorca, för mig var det varje år en paddeltur, en klättertur, en hundspanns tur och någon annan utflykt i vildmarken.

Och det här har satt djupa spår i mig, framför allt fjällen. Fjällen är en sån otrolig gåva vi Svenskar har, det är en magnifik vildmark med en alldeles särskild kraft och harmoni. När jag vandrar i fjällen gör jag det oftast ensam, och det blir en slags meditation. Jag går bort från leden där jag inte kan se någon civilisation, slår upp mitt tält och bor där någon natt ensam med naturen. Man får en insikt att vi bara människor är en del av ett ekosystem som existerat i flera miljarder år.
Jag brukar sätta mig på toppen av ett fjäll och titta ut över landskapen och då känner jag att det är såhär man borde leva sitt liv, och jag känner en kontakt med något som vissa kallar gud, själv vet jag inte vad jag ska kalla det. Men aldrig är jag så lycklig som då jag sitter där och andas in den friska vinden och ser solen gå ner över fjällviderna.

Tack för en härlig vecka som bloggare. Nu säger jag adjö med en bild av Jämtlandsfjällen där jag oftast brukar vandra...

Ännu en otroligt härlig dag! Efter att vi arbetat klart igår och jag tog min första helg på länge så såg kroppen genast till att sätta igång en förkylning.  Så går det när man jobbat för mycket, kroppen tvingar en att ligga och vila :). Idag hade vi, trots lördagen ett konstnärligt möte med Skuggteatern. Vi har såna regelbundet då vi diskuterar meningen med vår konst och hur vi vill utveckla teatern. Idag handlade det om jämställdhet, att vi vill få slut på likgiltigheten och hur vi ska nå ut till en ny publik. Det känns för mig otroligt viktigt att man som kulturutövare har en mening med sitt arbete, det blev intressanta diskussioner och lite fotografering, vi höll till på gräsmattan utan för mitt och Monas Lilla hus, här är en bild på dem som var där:


Mange, Jag, Carro, Malin, Karin och Emil. Största delen av Skuggteatern, de som saknas är Sara och Martin...

Jag har under våren arbetat som producent för Skuggteatern tillsammans med Karin, och trots att jag är ganska duktig på det så känns det väldigt tungt, det är så otroligt många bollar att hålla i luften och om man är en perfektionist som jag är det lätt att arbeta ihjäl sig. Och det är lät att tappa sin konstnärliga inspiration.

Under hösten kommer jag att fokusera på min roll som Skådespelare, eller för mig har den rollen flera olika sidor. Dels är jag Skådespelare i ?vanlig? teater, med text och medspelare. Jag har också gjort lite film, men det var ett tag sen nu.

Men jag arbetar väldigt mycket som ?Improvisatör? i Skuggteaterns Improshow, där spelar vi improvisationsteater helt utan manus eller andra förberedelser än vår regelbundna träning av improvisationsmusklerna. Att Improvisera är en väldigt speciell teknik som handlar väldigt mycket om att kasta sig ut i osäkerheten och lita på att allting löser sig, vilket det oftast gör. Tyvärr är improvisationsteater ofta sett på som något sämre än vanlig teater, trots att det ofta kan ligga minst lika mycket arbete bakom.

Sen är jag Berättare, det är en spännande form som börjat vinna ny mark under senare år. Jag har gått en massa kurser i muntligt berättande och känner att det är en form som tilltalar mig väldigt mycket. Man arbetar med en färdig historia och färdiga bilder som man sedan framkallar i stunden inför sin publik. En historia blir aldrig likadan två gånger och samma berättelse kan utspela sig på olika platser, och beroende på vilken publik man har så anpassar man den. Det är alltså både inrepeterat men också mycket improviserat. Och så arbetar man med publiken på ett helt annat sätt än inom teatern! Istället för att visa upp ett skeende för dem så framkallar man det i deras fantasi, precis som inom litteraturen så låter man åskådaren skapa sina egna bilder och man släpper aldrig kontakten med dem.

Jag är med i Styrelsen för Berättarnät Norr och arbetar med ett Projekt som heter ?Ung Berättarscen? som är ett samarbete men en massa organisationer då jag arbetar med en grupp ungdomar i berättande. Jag är också aktiv själv som berättare då jag har en förkärlek till visdomsberättelser som för fram viktiga frågor och tankar om livet, ofta i de främmande sagornas land. Det är mycket sällan jag berättar något ur mitt eget liv eller skriver egna berättelser. Dessutom har jag en specialitet i Improviserade berättelser.

Oj, nu sitter jag och skriver om jobb igen, egentligen borde jag ju skriva om solen som kommit, fåglarna som kvittrar utanför mitt fönster och älven som flyter förbi. Hur mycket vi lyckas i våra arbeten, tjänar pengar, blir omtyckta så kommer vi aldrig att kunna nå upp till den lycka som det innebär att uppleva den rena ostörda naturens skönhet och energi. Nu ska jag släppa konsten ett tag och gå ut och andas av sommarluften.

Imorgon kommer Mona hem!

Jag sitter på apberget och njuter av solen och en fräsch frukost av persikor och päron. Det är verkligen underbart med vår, solen som återvänder och alla umebor trotsar den småkalla blåsten med t-skirts och linnen.

Jag var nyss förbi kommunen och lämnade in vår bidragsansökan, så otroligt skönt, nu är det bara att väntas och hoppas... Och att fortsätta arbeta för att göra grym och viktig teater för Umeborna och länsinnevånarna. För mig är det sjukt viktigt att teater är något för alla. Jag vill inte spendera mitt liv i en bransch som bara rör en liten grupp specialintresserade personer. Teatern måste återta de stora folkmassorna, men det går inte att göra detta genom att fortsätta i samma gamla upptrampade spår. Vi måste hitta nya vägar att nå ut?

Idag känner de flesta sig obekväma med att gå på teater, allt för ofta är den riktad till gruppen för inbördes beundran av kulturarbetare och kulturrecensenter. Jag menar inte att vi ska sluta vara konstnärliga och bara spela buskis, människor vill ha allvar och bli berörda, och här har teatern fantasiska möjligheter. Filmen kan aldrig bli lika verklig som teatern där skådespelarna faktiskt existerar framför en på scenen och allt försiggår i nuet.

Skuggteatern har hittat en väg genom vår Improshow som har fyllt salongerna på Norrlandsoperan i flera år med en publik som sällan eller aldrig går på teater. Dels för at de får vara delaktig, men till stor del för att de känner sig välkomna och inte utestängda. Den publiken har sen gärna fortsatt att gå på våra andra föreställningar, och på det sättet hoppas vi bygga upp en ny teaterpublik i Umeå.


Alla kulturarbetare behöver arbeta aktivt för att hitta nya vägar att nå ut, vi måste göra en teater som når ut till ALLA människor och en teater som är viktig och har en positiv påverkan på vårt samhälle. Annars kan vi inte ta emot våra bidragspengar med gott samvete.

Äntligen hemma efter ännu en tolvtimmars arbetsdag, men så är det då det är ansökningstider....

Imorgon ska vi skicka in våra bidragsansökningar till kommunen, landstinget och kulturrådet, och jag har aldrig tidigare varit så peppad som i år!

Vi har tre fantastiska produktioner vi ska spela under 2008, och en enorm framgång i både sålda föreställningar och publiksiffror under 2007. Nu känner jag att det äntligen är dags för oss i Skuggteatern, och det blir faktiskt roligt att skriva ansökan, även om det är otroligt jobbigt också.

En liten förhandstitt för alla er som läser bloggen på vad Skuggteatern ska göra under 2008:

Jessicaprojektet
En ännu odöpt pjäs som skrivits av Samuel Hognert i samarbete med Jessica Åström. Det handlar om styrka, utanförskap, och att leva med ett funktionshinder. Men framförallt är det en föreställning om människor, vår syn på varandra och om att leva utanför normen.

Vad hände sen...?
Vår succéföreställning för förskolan från i vår ska uppdateras och byggas ut. Två improvisationsskådespelare skapar nu tillsammans med en musiker sagor som barnen bestämmer innehållet i. Jag har spelat i den hela våren och aldrig känt så mycket för en föreställning!


Här ser ni mig i Vad hände sen...?

Improshowen
Skuggteaterns Improshow (med nästan 3000 i publiken januari-maj 2007!) kommer att fortsätta spelas med en ständigt förnyande form. Vi kommer att utbilda och utveckla oss för att göra vår publik till den lyckligaste publiken i världen!

Nyskapande improvisationsteater
Här ska vi ta improvisationsteatern till en ny nivå genom att under en lång förberedelseperiod arbeta fram en helt ny form av föreställning där vi improviserar utifrån dagens aktuella händelser, staden vi är i och publiken som sitter och ser på. Vi vill jobba med allvar och budskap och förnya improvisationsteatern!


Som ni ser är det mycket Impro under 2008, och förutom allt detta kommer vi att hålla kurser, jag kommer att göra mindre berättarföreställningar, vi kommer att utbilda oss, och en massa, massa annat.



Nu vet jag inte om jag råkade göra för mycket reklam, ni får säga till mig i såna fall så ska jag ta bort det. Det är bara det att under de här dagarna har jag nästan ingentingt annat i huvudet...

Ha en underbar kväll allihopa!