umea2014

Filmfestivalens ordförande Britt-Marie Lövgren har tidigare i veckan rapporterat om följderna av Triangelfilms och biografkedjan Astorias konkurs. Det medför en hel del problem för kvalitetsfilm i landet. Det som återstår nu är å ena sidan mediejätten SF och å andra sidan kulturkedjan Folkets Bio. En ur filmkulturell perspektiv inte särskilt hoppingivande situation. Mångfalden försämras betydligt och utbud av film tenderas till att ytterligare fokuseras på de stora titlarna. Här får vi uppleva konsekvenserna av marknadens villkor.

Det arbetet som Filmfestivaler runt om i landet gör blir därmed ännu viktigare. Framförallt nu då kvalitetsbiografen i Sverige, liksom i mitt hemland Tyskland, fråntogs sina ekonomiska grundförutsättningar.

Umeå Filmfestival försöker, vid sidan om Berlinale (= Berlin Filmfestival), Stockholm eller Göteborg - storstäder med betydligt större ekonomiska resurser när det gäller kulturstöd - vara just den välbehövande motpolen till det kommersiella utbudet man hittar på den ordinarie repertoaren. Med våra mycket begränsade medel försöker vi bedriva praktisk kulturarbete där tonvikten ligger på ung ny talang, filmpedagogik, seminarier osv. Men framför allt är vårt uppdrag att förmedla FILM SOM KONST.

Filmfestivalen i Umeå presenterar Filmkonst från hela världen, erbjuder en plattform för regional producerat film och skapar förutsättningarna för båda sfärer att mötas. Förväntningarna är stora: konst-, experimentell- och Arthousfilm skall trivas på festivalen, men samtidigt vill man ha glamourösa  gäster och röda mattor. Och så är det självklart att festivalen inte bara bör utan MÅSTE vara en tydligt och synligt beståndsdel i vårt ambitiösa Kulturhuvudstadsprojekt om vi ska kunna konkurrera med våra medtävlanden om utnämningen inför 2014. För i slutändan så kommer Umeås ansökan behandlas enligt samma kriterier än våra konkurrenters.

Vilka svårigheter möter vi i genomförandet av alla dessa uppgifter? Ser vi enbart på antalet festivaler världen över ter branschen befinna sig i en högkonjunktur. Filmfestivaler uppstår som svampar ur jorden. Bara för att efter ett kort tag försvinna lika spårlöst. Politiker och beslutsfattare strävar därför efter ?varaktighet?, ett begrep som används lika inflationärt som ordet ?effektivitet?. Kriteriet ?varaktighet? påverkar besluten om anslag till verksamheten. Därmed verkar man glömma bort att festivaler sällan kan göra långsiktiga planeringar eftersom anslagen bestäms från år till år. Det är inte olikt den berömda frågan om vad som kom först: hönan eller ägget.

Hur står det då till för de människor som jobbar bakom kulisserna? Det är ett arbete som oftast sker på frivillig basis, oavlönat eller under anställningsformer som förnekar vilken som helst säkerhet och gör allt personlig framtidsplanering ömöjligt. Det gör att kompetent arbetskraft, som varken vill eller kan ställa upp på sådana osäkra villkor snabbt försvinner för att söka sig till annat. Den uthållighet som förväntas av festivaler och andra kulturella institutioner verkar inte gälla för de invdivider som driver verksamheten. Trots det så fortsätter många festivaler att existera, bara tack vara en fast övertygelse av ett fåtal entusiaster, gäster, medarbetare och bidragsgivare. Alla övertygade om kultur som vår tids viktigaste demokratiska uttrycksmedel, där alla som så önskar kan ta del av. Förenade om uppfattningen att kulturen i det moderna samhälle berikar våra liv och möjliggör en ömsesidig förståelse.

Jag delar Britt-Maries uppfattning då hon, just med tanke på det förestående svenska EU ordförandeskapet år 2009, tillskriver filmens centrala roll. Hur, om inte genom kulturell utbyte och personliga möten, ska vi annars kunna forma en verklig gemenskap av något som fortfarande anses vara ett byrokratiskt och abstrakt odjur av många?

Jag älskar min uppgift, trots ovannämnda svårigheter. Just därför att jag kommer i kontakt med människor från världens hörn och arrangera möten mellan människor ftån Taiwan och människor från Island. Och det är inte minst tack vara regelverket inom vårt enade Europa som förenklar för mig som invandrare att bo och arbeta i norra delen av EU. Ett regelverk som befriar mig från många byråkratiska fallgropar som tills för bara några år sedan varit helt omöjliga att övervinna.

Jag kommer från en stad i exakt samma storlek som Umeå. I denna stad finns varken festival eller opera. Jag har studerat i en stad, inte mycket större än Umeå, och där förlorat två arbetsplatser inom filmarbetet. Jag kommer från ett land som rent allmänt överdriver frågan om vinstintressen inom kultursektorn. Under det gånge året har Tyskland erhållit dåliga betyg från EU. I inget annat EU-land är tillgång till utbildning och kultur så beroende av inkomst som hemma hos mig.

Det är saker som i Sverige (ännu) är annorlunda. Vår kulturlandskap är ingen marknad. En filmfestival inget aktiebolag. Framgången inom kultur och konst går inte att mätas i ekonomiska kalkyler. Långsiktighet och den mångciterade ? och önskvärda! varaktighet - kan endast existera på grundbasis av en offentlig kulturpolitik. Det får aldrig bli kortfristiga sponsringsavtal som ska kunna styra verksamheten. Det angelägna arbetet med festivaler borde, med facit i handen och med tanke på kvalitetsbiografens försvinnande, ligga så nära till hands att en relevant kultur och näringspolitisk hänsyn var en självklarhet.

Med detta inlägg i den kulturpolitiska debatten i Umeå tackar filmfestivalen för sig och hoppas att vi ses på festivalen i höst kolla gärna på www.filmfest.se

Hälsningar

Britt-Marie 

Dagens blogg är en uppmaning att ställa upp och jobba på filmfestivalen (Anna-Lena har hjälpt mig att sätta ihop nedanstående text).

Varje år jobbar det cirka 150 funktionärer på Filmfestivalen och det är vi otroligt tacksamma för! Utan dem går festivalen inte att genomföra. Funktionärerna är också festivalens ansikte utåt.

 

Att jobba som funktionär på filmfestivalen är väldigt intressant och stimulerande. Funktionären träffar otroligt mycket folk, även från andra länder. Många nya kontakter knyts. Det är en erfarenhet som är bra att ha med sig. 

En funktionär har många och varierande arbetsuppgifter. Det behövs bland annat chaufförer för att köra festivalens gäster runt om i Umeå och visa dem intressanta sevärdheter/resmål som de kan tänkas vilja besöka. 

Det behövs också frivilliga som arbetar i gäst/pressdisken. Dessa ger allmän information och ser till att gästerna trivs. Men också i shopen behövs arbetskraft, t.ex med uppgift att sälja fika.

Utländska gäster som inte förstår svenska behöver hjälp av tolkar. Det är viktigt att alla människor får det bistånd och den information de behöver. Därför fyller tolkarna en betydande funktion.

Informationsdisken är  festivalens hjärta, de som jobbar där är festivalens blod.

I år behövs inga funktionärer till kassan, då biljettförsäljningen kommer att skötas via Internet. Eftersom vi inte vill utesluta presumtiva besökare som inte har tillgång till nätet eller som glömt boka biljett kommer det dock att finnas möjlighet att få hjälp med att köpa biljett på festivalområdet. Till detta behövs förstås också ett antal funktionärer. 

 

Den som vill arbeta med mer praktiska saker kan bland annat hjälpa till med flytten, dekorera i Folkets Hus och även frakthjälp behövs för att se till att filmerna finns vid den biograf som de ska visas på. Affischer och flyers ska också sättas upp så att alla vet att festivalen är på gång.

 

Men den vanligaste funktion är som biljettrivare till visningarna, samt att se till att det är städat före och efter varje visning.

 

Det finns mycket mer att göra som funktionär på Umeå filmfestival. Arbetsuppgifterna är många fler än dessa. Funktionärerna behövs för att få festivalen att gå runt!

Kommer biograferna att finnas kvar i framtiden? Orkar vi slita oss ur TV-soffan, hemma-bion för att åka ner till centrum och se filmen ihop med främlingar? Är det dags att paketera om filmvisningar med servering, middagsätande etc? Alla nya idéer tas tacksamt emot.  

Film ses som aldrig förr (hemma) och vart framtiden tar vägen är det ingen som med säkerhet kan veta. Men det spelar roll vilka möjligheter vi ger för visning av film idag. Det är dags för krigsråd för filmens roll i det lokala kulturlivet. Här måste alla goda krafter samarbeta. Framtiden kommer att vara annorlunda men fortfarande tror jag att människor behöver mötesplatser och filmfestivaler är en sådan. 

Dagens bild är Jiri Menzel en Oscar-belönad Tjeckisk filmregissör och Umeås egen Thom Palmen, Umeå Internationella Film Festivals konstnärliga ledare.

Konkurrensen på filmfestivalsmarknaden hårdnar allt mer. Det gäller att ha inflytanderika vänner på den centrala nivån (läs Stockholm) för att få mer medel till den lokala nivån. Det gäller att ha mäktiga vänner för att media ska vara intresserade. 

Här finns det mycket kvar att göra i Umeå. Umeå är en intressant kommun med sin ambition att bli Europas kulturhuvudstad 2014 men Sveriges och Nordens största filmfestival finns i Göteborg. Göteborg är en av de andra aspiranterna till utnämningen som kulturhuvudstad. Vad kan vi strategiskt göra bättre än vad Göteborg gör idag?   

Den 14 juli, 2008, fyller Ingmar Bergman 90 år. Det firar Göteborg International Film Festival med en gigantisk Bergmanretrospektiv, under festivalen, i januari-februari, 2008. Femtiotalet långfilmer kommer att visas, det vill säga lejonparten av Ingmar Bergmans totala långfilmsproduktion.   

2009 blir Sverige ordförandeland i EU. En av mina idéer är att det ska firas genom att visa filmer från alla EU-länder under 2009. Film är onekligen ett bra sätt att lära känna varandra bättre och varför inte fira EU-ordförandeskapet genom en rejäl visning av europeisk film. Kanske det kan finnas intresse från ambassadörer och andra att komma till Umeå och invigningstala. Umeå Universitet skulle kunna vara en samarbetspartner. 

Jag lovade igår att återkomma till invigningsfilmen för den Thailändska filmnatten. En filmnatt att minnas med film, musik och thailändsk mat. Sammanfattningen följer nedan på engelska. Bilden ovan kommer också från filmen. 

KHON FAI BIN (Tabunfire aka Dynamite Warrior), Chalem Wongpim, Thailand ? Thai Film Night Plot SummaryThailand in the 1920s. Jone Bang Fai, a young Muay Thai warrior riddled with grief after witnessing his parents? murder by a callous and malicious killer, is determined to take revenge. The only information Jone has on the killer?s identity, however, is the memory of a tattoo-covered man who is part of an organized group of cattle rustlers. Jone makes it his mission to stop all cattle raiders and in the process return each head of cattle back to its rightful owner. When he finally recognizes the murderer and tries to kill him, he is defeated. He gets his second chance since a local nobleman shares his interest in getting rid of the raiders for more economic reasons. But eventually, black magic will be needed to defeat Sing...

I tisdags lämnade Astoria in konkursansökan och slår igen den 10 augusti kunde vi läsa i Svenska Dagbladet i lördags. I samma artikel framgick att Folkets Bio vill ta över Astorias gamla biograf i Umeå, som SF i höstas tog över för att sedan lägga ner. Konkursförvaltaren vill dock i första hand hitta en köpare som tar över hela kedjan. 

Vad ska hända framöver? Ingen vet men ett är säkert. De som är filmintresserade måste gå samman för att ge möjlighet även för film som inte passar SF att visas.  

Filmfestivalens styrelse och den konstnärlige ledaren Thom Palmen funderar just för fullt på vilken roll filmfestivalen kan ta när det gäller ?Filmens roll i Umeå och Västerbotten? i framtiden. Helt klart är att det behövs moteld och samordning mellan olika delar i filmfamiljen. Filmfestivalen ger möjlighet att se mycket film under en vecka/år. I samarbete med andra kan det förhoppningsvis bli mycket film även under andra delar av året. 

Planeringen för filmfestivalen i september går på högtryck. 60-70 filmer kommer att visas. I år blir det en Thailändsk filmnatt (visst känns det spännande). Invigningsfilmen till den natten skriver jag mer om imorgon.    

 Umeås 22:a internationalla filmfestival i Umeå 17-23 september 2007. 

Umeå filmfestival hålls i september varje år med fokus på internationell film och svensk film med regional anknytning. Varje år har fimlfestivalen blickpunkten på ett intressant land eller regissör, 2006 var det Polen och 2005 Japan. 

Att Umeå ska ha en filmfestival som är omtalad i hela landet känns självklart. En stad med 29 000 studenter, ung och välutbildad befolkning (medelålder 37 år) har självklart ett intresse för film. Alla som har följt festivalen under åren vet dock att resan har varit kantad med ekonomiska bekymmer. Men just nu skiner solen och arbetet pågår för fullt. 

I ledningen återfinns Thom Palmen sedan ett 10-tal år tillbaka festivalens konstnärliga ledare. Thoms meriter på filmområdet är vida kända bl. a President i European coordination of Film Festivals (1993-95 och 1996-1997), medlem av European Film Academy, nomineringskommittén till Guldbaggen för Kort- och dokumentärfilm samt för bästa utländska film. 

En nygammal bekantskap på Festivalen är Franziska som jobbar som pressansvarig och festivalproducent. Hennes lätta brytning (i en övrigt utmärkt svenska) skvallrar om att hon är född i Tyskland. Praktikant 2006 och festivalproducent 2007 det kallar jag raskt marscherat. 

Dessutom finns ytterligare ett stort antal personer som finns i bakgrunden för att göra festivalen. En veckas festival kräver ett helt års arbete. Målsättningen för året är fler besökare, mer sponsorpengar och en bättre ekonomi. Lärdomen från föregående år är att det inte får vara allt för bra väder om salongerna ska fyllas. Lite regn i luften gynnar filmtittandet. 

Själv är jag (för tredje året) ordförande i styrelsen för Umeå:s Internationella Filmfestival ? ett helt ideellt uppdrag. Sedan fem år tillbaks är jag heltidspolitiker i Umeå kommun. Av födsel och ohejdad vana är jag intresserad av all slags kultur med bakgrund som Kulturnämndsordförande i Umeå 1992?1994, Statens Kulturråd, vice ordförande i Norrlandsoperans styrelse, vice ordförande i Studieförbundet Vuxenskolan, (nationellt), Lyrikklubbens styrelse, Teaterföreningens styrelse, en kortare period i Musiksällskapets styrelse mm.  

Just nu har jag dock fullt upp med det politiska livet i Umeå, vice ordförande i Internationella beredningen på Sveriges Kommuner och Landsting, Europarådets lokala kammare och Umeås Internationella Filmfestival.