umea2014

I dag hade jag tänkt att göra som så många andra som bloggat och i alla fall göra lite pr för mig själv och det jag själv gör som utövare av kultur. Men det är sällan lätt att berätta om sitt eget intresse och sina personliga engagemang, åsikter och kreativitet i ett sammanhang där de flesta känner en i en annan roll, tex rollen som arrangör för en Kulturnatta. Då kanske det är svårt att se mig som tex musiker, fotograf eller varför inte eldkonstnär? Det där med sak och person som sagt. Förmågan att nyansera och se att man kan ha åsikter som person och faktiskt ändå i en proffession agera utan att färgas av dem. Att man för att ta ett lättförståeligt exempel kan tycka att en artists musik rent ut sagt suger, men också förstå att det är personligt och då i en annan roll, tex som arrangör av en spelning boka det bandet och värdesätta att andra individer kanske tycker den musiken är det bästa som någonsin skapats, se värden i att agera bortom sin egen egocentriska sfär till förmån för egen utveckling. Och vem vet.. kanske ändrar man åsikt eller vidgar sina vyer... En nödvändighet för en bra kulturarrangör tror jag. Kul vore om fler kunde se och förstå det.

I dag var det som sagt lite ego-tid. Tyvärr blir det inte mer ämnen i dag då min dag varit tung och jag känner mig ganska urvattnad. Så nu ska jag ägna mig åt lite egoism i min blogg. Eller är det egoism att berätta om vad man själv gör som kulturutövare? Är vi så fast i jantelagen att vi ska behöva ursäkta oss offentligt innan vi törs påstå att vi är hyfsade på något? Hmm... Ja jag ser väl om någon blir upprörd men här följer så ett blogginlägg lite om en av alla saker jag gör som kulturutövare, och lite för och nackdelar med det.

foto: Juhani Rajala

Eld som sagt. Jag är själv med i en performancegrupp som sysslar med något som enkelt kan beskrivas som eldkonst, populärt ofta förknippat med begreppet nycircus men som jag och vi känner inte är så enkelt förklarat. Det vi sysslar med är snarare en reell hybridkulturföreteelse då det verkligen är en tvärkulturell företeelse. EMP eller Elemental Motion Performance (http://emp.kretsen.org) kallar vi oss och utgör en mycket dynamisk grupp individer som samlas kring gemensamma teman, shower, performance och annat.

För publikum kan det tyckas enkelt att se det som en eldshow men för oss utövare innehåller det element av exempelvis musikskapande, komposition, musikproduktion, inspelningsteknik, programmering, kör och ensemblearrangemang, dans, kampsportsrörelser, meditativa rörelser, nycircuselement, koreografi, säkerhet och logistik, arrangemang och planering, markandsföring, profilering, grafisk formgivning, fotografering, hantverk, kostym och design, bildskapande och rörlig bild, text, ljussättning, ljudteknik... Alla dessa kunskaper finns i gruppen på olika nivåer. Men få kanske vid en första anblick av det vi ägnar oss åt förstår vilket enormt arbete och vilka många variabler som ligger bakom ett framträdande.

 

Vi har som grupp hittills deltagit vid såväl invigningar som rena shower, samarbetat med artister, ljussättare, dansare, djs, konstnärer osv, varit del av perrformancetillställningar och till exempel hållit workshops för unga intresserade. Från Umeå Höstljus till Ungdomsriksdagen, små konserter till stora galor. Allt har varit kul och berikande. Närmast stundar framträdande på valborg då SVT direktsänder från campus och firandet 30 april.

 

En av de roligaste uppdragen var dock när vi fick äran att inviga Luleås Kulturhus tidigare i år, då Luleås kulturförvaltning inbjöd oss samt Luleås egna fantastiska marockanska trumensemble Marrakech till att medverka i invigningsceremonin. Alla norrbottens tidningar, TV, kulturnyheter mm uppmärksammade det hela men tyvärr skrev inte en rad i VK eller VF om det, men visst hade det varit kul för Umeåborna att veta att Luleås kulturhus faktiskt invigdes av en hårdrockare (ja Tony som denna dag fick vara frontfigur är en tvättäkta hårdrockare från vår stad - för övrigt en mycket ödmjuk och sympatisk person) från Umeå... En möjlig ambassadör för vår kulturhuvudstad. Måhända är själva företeelsen kulturhus och Luleå omdebatterat såväl lokalt som på andra håll men det lägger jag mig inte i - men däremot ger jag personligen en eloge till Luleå för att de vågade låta en person som inte hade enorma kulturmeriter få äran att bland kändisar som The Sounds, Mikael Niemi mfl ta den stora nyckeln och officiellt låsa upp huset. Mäktigt. Men nu vet i alla fall några fler i Umeå att det skedde. Visst är jag lite ego nu men det skulle jag ju vara i denna dags bloggande;)!

Luleås kulturhus invigs. foto robert lundmark, från Piteåtidningen

En intressant fundering eller sensmoral att ta med sig från detta är för övrigt: Hur många okända kulturambassadörer har Umeå? Då följdfrågan: Hur kan vi göra dem delaktiga i en Kulturhuvudstadssatsning? Jag har inte svar, i alla fall inte alla, men några kanske.

 

Ett konkret förslag som härleder till min text denna dag: Se till vad vi har i Umeå och börja satsa där... Det finns minst 3-4 st nycircus och performance-grupper i Umeå som alla var för sig har potential att bli Umeås eget Circus Cirkör.. Dessa har verkat här i staden somliga sen 10 år tillbaka, somliga sen några år tillbaka, men det makabra är att det inte satsas på dessa grupper utan fortfarande bara på extern kompetens. Tänk om man i stället för att ta hit Circus Cirkör till Umeå en enda gång satsat samma summa pengar på ett lokalt alternativ som då kunnat växa. Inget ont om proffsen i Cirkör såklart, och inget ont om att vi tar hit kultur och inspireras, men vi måste ju satsa på de som faktiskt är våra egna utövare mer tydligt! (ja jag vet det nu äntligen finns några tendenser till detta men allt går ställa i perspektiv och relation...)

 

Kompetensen finns i Umeå, människorna finns här, men faktum är att det skrämmer mig hur få av dessa som syns. För att ta ett annat exempel så har vi artister i Umeå som få känner till men som faktiskt säljer mer skivor i världen än vad många rikskända svenska artister säljer... Men det är som att det ligger ett lock på viljan att verkligen satsa på en utveckling, göra ett tydligt avtramp som verkligen känns. Jag pratar då om en djupgående kulturpolitisk förändring, en attitydförändringsprocess och en utvecklingsvilja kombinerat med kraftfulla budgethöjningar. Visst kan det låta mycket med många miljoner, men sett i perspektiv så går det mesta att ifrågasätta bara man kan och törs. Och jag tror vi har personer med de förutsättningarna i många ledningspositioner i Umeå i dag. Bollen är er vill jag säga. Kulturlivet är redo och har varit det länge upplever jag.

Det handlar dock om att förmå mäta den långsiktiga och totala effekten, sociala värden likaväl som ekonomiska, inte bara den primära och kvantiferbara effekten , vilket är ett av den så kallade kultursektorns problem i stort och en anledning varför idrottsrörelsen är så pass framgångsrik när det kommer till exempelvis sponsring. . Umeå kan bli den stad som är först i landet, ja kanske Europa med att prioritera kulturlivet på ett sådant sätt.. Men frågan är om vi vågar (vi som är kända för att våga) - för det innebär också att riska något. Vad säger ni politiker och beslutsfattare? Törs vi i Umeå verkligen göra ett sådant avstamp? Det skulle chockera många, troligen även utövarna, men vilken effekt det skulle bli!

 

Se på hur bra det gått för dansen (iaf enligt föregående bloggare) sedan man medvetandegjorde betydelsen av detta i den kulturpolitiska debatten. Och det är i ett sånt perspektiv en relativt blygsam satsning trots allt.

 

Så.. då blev jag lite kulturpolitisk och egoistiskt kulturpolitisk;)

 

Men skönt känns det att ha fått sagt detta i ett forum där kanske några av de som kan göra något åt det läser och funderar över det hela. Vi har möjligheter i Umeå, vi måste bara hjälpas åt att mobilisera resurser för att förverkliga och utveckla. Jag hoppas att Kulturhuvudstadssatsningen verkligen bidrar till att röra om i grytan och ge reella effekter, gärna snart.. inte om fem år.

 

Parentes:
Begreppet hybridkultur föresten är rätt intressant, används och har myntats av en förening jag är medlem i och har en filosofi bakom sig som jag troligen kommer skriva mer om en annan dag;) Den som hänger kvar här får se.

Tack för i dag.