Hejdå och adjö!
Nu är det min sista bloggardag på Umeås kulturblogg, så jag tackar för mig.
Jag avslutar med att skriva lite mer om vad jag gör.
Jag har deltagit i en internationell konsttävling på Charles Saatchis (London) internetsida.
Där har jag blivit vald tre gånger bland de första 50 favoriterna nu. Känner mig väldigt stolt över det, närmare 4000 tavlor deltar varje gång.
Länkar upp dem:
http://www.saatchi-gallery.co.uk/showdown/ArtworkDetails.php?showpic=163619
http://www.saatchi-gallery.co.uk/showdown/ArtworkDetails.php?showpic=167398
http://www.saatchi-gallery.co.uk/showdown/ArtworkDetails.php?showpic=170732
Bilden jag lägger ut idag är några år gammal. Vi följdes en konstgrupp från Folkuniversitet ut till havet och gjorde där landart under dagen.
Väldigt rogivande och trevligt för alla.
Jag har under länkar lagt upp rrs-flöde till bloggen jag skriver varje dag.
Ha det så gott allesammans och ha en bra dag.
August Strindberg drömspel
Här står jag som fröken i klassrummet.
Bilden ingår i August Strindbergs verk, ett drömspel. Scenen heter klassrummet.
Fiskarna
|
Solidaritet, Volvo lastvagnar och optimister.
Solidaritet, ett ord vars betydelse är bortglömt av många.
I Umeå idag är det viktigare än någonsin att känna solidaritet och empati för varandra.
Volvo har varslat närmare 600 människor, och de riskerer nu att bli av med sitt jobb.
I det ligger människors drömmar om framtiden. Par med nybyggda villor och små barn.
Allting ändras nu, oavsett.
Kanske blir det bättre än vi tror, att inte lika många måste lämna fabriken. Kanske blir det sämre än vi tror. En nedläggning av monteringen har varit på tal i många år.
Jag vill inte heller glömma alla de som är sjuka, arbetslösa eller har det tufft på andra sätt. De vet redan hur det är. De har kunskap.
hur det blir för alla kommer framtiden att visa.
Vi har det väldigt bra i Sverige på många vis, men nu är det dags att se andra världen i livet.
Saker kommer inte att göra oss lyckligare, och den som har mest när den dör vinner inte alls.
Det är inte fel att dra upp gamla sanningar och ordstäv.
Det är bättre att ge än att få.
Innan du dömmer en annan människa, gå en mil i dens skor.
Ny dag, nya möjligheter.
Arbeta som om du skulle leva evigt, lev som om du skulle dö imorgon.
Den som köper det han inte behöver, han får sälja det han behöver.
En pessimist ser svårigheter i varje uppgift, Opptimisten ser en uppgift i varje svårighet.
Var tar alla pengar vägen och var kommer alla dessa satans prylarna ifrån.
Den är rik som inga skulder har.
Ja, det finns många ordstäv jag gillar. Alla har en klokhet som kommer från urminnes tider.
Det kan vara något att tänka på när det blåser därute.
Livet kommer alltid att gå vidare, med eller utan oss.
Här i våra björkars stad.
Ricklundgården i Saxnäs
Jag har haft privilegiet att tillbringa några veckor i Saxnäs. Som ateljestipendium fick jag bo i paret Ricklunds gamla gård och måla i ateljen.
Jag hade när jag åkte upp med buss just varit i Stockholm och Jobbat på melodifestivalen några veckor.
Omställningen blev stor.
Snön låg på taket, 1,60 m djup, tyst, ingen trafik och första veckan var det snöblåst och alldeles mörkt.
Jag trodde jag blivit döv. Allt var vitt, helt vitt. Snö så långt ögat kunde nå.
Det tog några dagar att ställa om sig till miljön. Där fanns ingen service man annars är van vid.
Men så vackert, tankeväckande, lung och ro för själen.
Jag jobbade på datorn som fanns där, målade tavlor och pimplade röding. Att i blåsande snö få pipmla, äta sin medhavda matsäck och dricka varmt kaffe för att sedan gå hem och linda in sig i en varm filt och steka röding, det är oslagbart.Och så gick mina dagar.
En trevlig och hjälpsam vaktmästare gjorde inte saken sämre.
En kuriosa historia i det hela var att snödrivan utanför mitt fönster var så hög att jag inte såg någonting annat. Jag släckte då i ateljen och tände ljuset ute, sedan stod jag inne och målade av snödrivan.
Efter fem dagars målande var snödrivan bortskottat! men vad hade nu hänt? Jo, jag mötte den snälle vaktmästaren på morgonen som stolt berättade att han ville vara snäll och skotta bort all denna snö så att jag skulle se fjällen.
Snopet?
Nejdå, jag började måla fjäll istället.
Resa till Helsingör
Resa till Helsingör
Helsingör,
tåg,
Danmark fuktigt,
ingenting torkar,
vackert,
lummig natur,
fantastiska färger,
fint vandrarhem vid havet,
måla på stranden.
Danskar med gemyt en annan dag,
tat lugnt,
ett helt annat land,
hus i alla färger och former.
Louisiana, världskonst konst ute och inne,
Slott med tinnar, torn och vallgrav,
Shakespeare,
parker med Rhododendron.
Målar tavlor,
bland annat denna,
på stranden,
vid vandrarhemmet.
Umeå.
Umeå är en vacker stad.
Det är en trygg plats att leva på.
Här kan människor bada mitt i stadskärnan.
Här kan man fiska från kajens kant.
Strandpromenaderna befolkas dagligen av joggare, hundägare, stavgångare och strosande individer.
Uteserveringar dräller runt i centrum, fantastiskt vackra och trevliga.
Vi har de aff'ärer vi behöver.
Bussarna går relativt ofta för vår stads storlek.
Parkerna är gröna och lummiga, överallt sitter grupper av människor. De fikar, lunchar, picknickar.
Alla på en och samma gröna yta.
Kultur finns i många former.
Det finns så många bra saker.
Men vad kan göras framöver?
Jag vill naturligtvis slå ett slag för kulturen.
Tänk ett liv utan konst, musik, tv, teater, tidningar, böcker...Alla kulturella uttrycksformer.
Vad tyst, tomt och intentsägande livet vore och vad vore då meningen.
Jag tycker att Umeå "vill mer" är en bra slogan. Jag vill också mer.
Så varför inte?
Vill mer, ge mer, samarbeta mer, tänk positivt, var glad.
Vi lever i ett fantastiskt land, i ett fantastiskt norrland och i en fantastisk stad.
Och...
Det blir trots allt bara bättre, alltid. I långa loppet.
Höst i Umeå.
Umeå, en vacker stad.
Svinggungan som ungdommarna använder på sommaren.
kulturnatta i Umeå, Målad i folkets hus foaje.
konst, konstnär och konstigt.
Vad är Konst, vad är konstigt och vad är en konstnär?
Konst är för mig resultatet av viljan att utrycka sig/sina ståndpunkter i någon form.
Det var väl enkelt eller hur?
Konst kan vara politisk, gjord för att peka på orättvisor eller för att bilda opinion.Den kan vara religiös, ibland avbildande från böckers texter.Den kan vara till för att provocera, då ofta med motivet att synas och komma ut som konstnär i bruset. Eller bara för att konstnären vill provocera.
Ibland speglar den insidan, världen vi inte kan se med våra ögon utan bara ana ibland.
Den kan naturligtvis vara abstrakt och då gå på känslor.Ibland handlar det om pengar.Konst kan beröra, framkalla tårar eller skratt.
Ja, nu blev det svårare. Många målningar är inte konst, de är för komersiella. Då går dom att sälja och folk tycker om dem. Konstnärer måste komma upp i en viss berömmelsenivå för att kunna måla det folk inte tycker om. Då får de bra betalt för det.
Konstigt är det mycket som är. En del konstnärer är konstiga, de beter sig annorlunda än resten av folket.En del konstverk är konstiga, det är upp till var och en att bedöma. Men att vara konstig är inte privilegium för konstnärer, konstigheter kan man hitta varsomhelst. Och för den delen finns det många konstnärer som inte är konstiga alls, utan bara konstnärliga.
Det var kanske inte så konstigt.
Vad är då en konstnär? Det kan vara en av kritiker erkänd konstnär, höjd till skyarna och helt etablerad i kulturvärlden.Ibland är en konstnär en självutnämnd konstnär, dom finns på alla möjliga nivåer. En del av dem blir också erkända med tiden. Det händer oftast efter deras död. I många fall vet personen i fråga inte om att den är konstnär. Den betraktar sig själv bara som konstig. Men ibland upptäcks de i efterhand. Ibland dör de bara. Det blir eftervärlden som bedömmer.
Jase, hur som helst så ligger det i aktörens händer eller i betraktarens öga. Ibland sammanfaller de två.
Ax, det är jag det.
Ax, Ann-Katrin Sjögren
Jag börjar med en liten presentation. Jag är född som "bonnjänta" långt ute i skogen, men har sedan flyttat vidare. Senaste åren har jag bott både i Stockholm och i Umeå.
Målat har jag gjort sedan barnsben, min första tavla jag sålde var till min farfar. Den fick jag 50 öre för, jag var då inte gammal.
Hur kommer det sig att jag skriver här?
Jo, jag vill också vara med, jag vill också bidra i världen och göra någon skillnad.
Jag började jag blogga på Svenska Konstnarer , www.svenskakonstnarer.se/galleri/axart för två månader sedan, och har därefter fått blodad tand.
Och då dök tanken upp på att blogga här också, att vara en del i kultur 2014-satsningen.
Vad gör jag då?
Ja, det lär väl vara det mesta. Jag är bildmakare på många olika sätt, och är utbildad inom dekorationsmåleri, dekormåleri och attribut.
Jag målar tavlor som jag ställer ut på olika internet-siter runt i världen. Finns därför representerad i London, Paris, Madrid, New York, Tjeckien och naturligtvis Sverige. Visst är internet fantastiskt?
Jag har förutom massor med samlingsutställningar ställt ut på tre separatutställningar också, i Piteå, Umeå och Stockholm.
En barnbok ligger färdigillustrerad och färdigskriven på hyllan och väntar på bearbetning.
Visst kan livet vara spännande, vi vet aldrig vad som väntar.
Så länge vi lever finns det ett imorgon, en dag med nya möjligheter.