umea2014

Hej igen
Jag har inte varit en särskilt flitig bloggare men å andra sidan, så har det lilla jag skrivit varit av en så remarkabelt hög klass så kvaliten får uppväga den något knapphändiga kvantiteten.
 Nåja..
Jag skall fortsätta med mitt skrytande med att meddela att jag nästa veckoslut, närmare bestämt lördag och söndag 25-26 augusti, skall fara ner till Värmland, Alsters Herrgård och framföra tonsatta dikter av Gustaf Fröding.

Det känns som en höjdare!

För att ta en jämförelse med idrotten (som jag brukar göra), så är det som att kvala in till OS i sin speciela gren.

Min speciella gren är att tolka Gustaf Fröding. Alster Herrgård är Gustafs barndomshem!

Torgny Björk har tonsatt mer än 40 dikter av GF och jag hoppas att dessa en dag skall bli lika folkkära som
Dan Anderssons dikter.

Visste ni föresten att alla uppräknade personer i " Det var dans bort i vägen" är "riktiga" personer!
Deras fotografier och fullständiga namn finns i Mangskogs prästgård.
 Den kunskapen ger dikten ett nytt innehåll.

Tack för reaktionerna på min andra blogg. Reaktioner på Blogg 1 har uteblivit. Att vilja ge kulturen plats i
tidningen på bekostnad av idrotten är väl som att svära i kyrkan. Idrotten är en helig ko som det ej kan raljeras med hur som helst., och hör sen!!

För Umeås del så hoppas jag att det snart blir ett rekreationsområde av kajen och att P-platserna försvinner.
Kajområdet är för fint för att slösas bort på bilar.
 Låt Trädgård norr växa västerut och stöd båtrestaurangerna, så dom kan vara kvar. Då kan kajen bli en fin
del av Umeås kulturliv.

Ha det så bra alla bloggläsare. Vi syns i kulturvimlet

Vänliga hälsningar / Pelle

Ta nu inte detta som något expertutlåtande, för det är det inte.

Det är snarast en fundering som jag går och grubblar på till och från.

Kulturbegreppet kommer väl alltid att vara föremål för diskussioner och

debatt och därför är det en klar ynnest att få uttrycka sina egna funderingar

på detta sätt.

 

Jag vill inte gå in på att härleda ordet kultur utan fastmer genast kasta mig in i

mina egna definitioner.

För det första vill jag klarlägga att det inte behöver innbära att jag gillar allt jag räknar till kultur.

T.ex är klassisk balett ett självklart inslag i kulturen utan att jag för den skull tycker att

det är särskilt intressant att se på.

 

Vår lokala papperstidningar har två helt skilda synsätt på kulturbegreppet och detta har

gett mig den självklara infallsvinkeln till detta inlägg.

 

VF har sidan ?Kultur & Nöje? och med det så talar man om för läsaren att, -den artikel du

just nu läser hör till en av dessa två kategorier men vilken kategori det avgör du käre läsare-.

 

VK är mera kategorisk och snittar bryskt av bandet mellan ?Kultur & Nöje? genom att ge

dessa två företeelser helt skilda sidor/redaktioner.

Då har man talat om att, -Det du nu läser är KULTUR!!!-, eller ?det du nu sitter och skummar

är en nöjesartikel-

 

På detta sätt talar VK om för var och en läsare att det är en himmelvid skillnad mellan kultur och nöje.

 

Jag tror det är allt för många som gör VK?s indelning av kultur/nöje-begreppet.

Kultur skall vara svårt och ju färre som besöker ett visst kulturevenemang desto

större är dess kulturvärde.

 Gör man inte kulturen en björntjänst när man gör denna indelning? Blir inte

en hel del människor skrämda av att kulturen skall vara så svår?

Vill inte kultureliten att fler människor skall ta del av flera av kulturens uttrycks-

sätt?

 

Jag har just i dagarna avslutat Visfestival Holmön och ett av artistinslagen var

Lill-Babs. Det föranledde en del stickiga kommentarer från en del i kultureliten.

Underförstått ?är Lill-Babs kultur??

 

Visst är hon det!! i allra högsta grad är hon kultur! Sen om man gillar hennes sätt att

presentera sitt material eller inte är en helt annan fråga.

 

Skall Umeå bli den kulturhuvudstad som man eftersträvar så tror jag att detta måste

genomsyra hela processen. Bredda kulturbegreppet så att flera människor kan känna sig delaaktiga.

 

Ta bibblan som exempel: Biblioteket är kultur. Där finns böcker för praktiskt taget alla

kategorier av människor. Därför har biblioteket väldigt många besökare. Ingen stängs ute

av snobbiga pekpinnar.

 Inte är det någon som säger att en viss hyllsektion på bibblan inte räknas till kultur!?

 

Kan man göra umeborna entusiastiska för begreppet kultur, så kan man bli kulturhuvudstad.

Åtminstone för umeborna. Och det är inte det sämsta!!

 

/Pelle

Självklart har vi alla en hel del önskedrömmar. En dag för några år sedan fick jag tillfälle att inför en ganska stor publik på Visfestival Holmön uttala en av mina egna önskedrömmar.

 Den går ut på att en enda gång i livet få höra en TV-hallåa säga någonting i stil med att:

"Dagens förannonserade fotbollsmatch mellan Sverige och Italien kommer att senareläggas

och i stället kommer här en direktsändning från Visfestival Holmön"

 

Kan ni tänka er??!! Vilket ramaskri det skulle bli!!

Men detta är vad en musik- eller film- eller naturintresserad människa utsätts för gång på gång

fast i omvänd ordning. Idrotten (också en kulturform?) undantränger allt annat.

 

Vad beror det på? Varför är det viktigast? Är det viktigast på riktigt eller är det en skapad viktighet?

 Jag tror att man kan skapa graden av prioritet genom att trumma in ett budskap i människor.

Idrott har under helt vanliga vardagar minst fem till sju sidor i en ordinär landsortstidning.

I kvällspressen har idrotten en särskilt egen tidning.

Ingen idrottshändelse är för liten för att inte få en notis eller tas med i en tabell.

 

Om det skulle gälla kultur så skulle vi få läsa om minsta lilla visafton i Ytterfälle

eller poesiuppläsning i Flurkmark.

 Vi skulle få veta hur länge trubaduren Kalle Karlsson tränar varje dag och hur han

lägger upp sin träning för att bli en duktig vissångare.

Tidningarnas sidor skulle dagligen ha reportage från ?Konst i Kvarn? och intetrvjua

besökare.

Dagligen skulle vi få veta hur det är med dagsformen hos sångarna på den aktuella

uppsättningen på Norrlandsoperan.

 

Idrotten skulle få finna sig i att endast de allra, allra viktigaste händelserna, med dom mest kända utövarna skulle få ett reportage i dom snålt tilltagna en till två sidorna som var vikta för idrott.

 Journalister skulle naturligtvis jobba hela helger, kvällar och nätter för att inte missa något

kulturevenemang.

 

Skulle man under ett antal år arbeta efter dessa premisser så skulle kulturen bli sedd som den

viktiga ingrediens i livet som den verkligen är.

Jag tror nämligen att det är ett massivt mediauppbåd som skapar ett massivt intresse.

 

Titta bara på företeelsen "dokusåpor" !!!???  En fullständigt värdelös, för att inte säga,

i många fall, skadlig form av ?underhållning? som trummas ut av TV och kvällspressen.

 Vi blir inom kort övertygade om att det som händer i "big brother" eller "bonde söker..."

är viktigt!!!  Hur kan man på några korta månader skapa ett intresse för en intighet??

 

Det borde vara ämne för en skvadron psykologistuderande att ta reda på mekaninsmerna bakom.

 Kan vi skapa ett massivt intresse för dessa idiotier måste det väl gå att skapa ett intresse för

miljömedvetenhet, fred, jämlikhet, icke våld m.m. m. m.name it!!!

 

Om bara skaparna vill men tydligen så ligger det i dessa ideskapares intresse att främja

konkurrens, egoism, elakheter och tillkortakommanden.

 Människans vägar äro sannerligen outgrundliga!!!