Dunket av en vävstol.......
Jag sitter i pyjamasen och tittar ut på en mulen himmel. Det känns fint att ha ett eget tak över huvudet som skyddar mot vind och troligen ondska .Hemmet är ju oftast en fristad där man kan ruska av sej oförrätter och otrivsel av olika slag.Känna sig älskad eller hur?
När jag hör Frugan dunka in mattrasorna i vävstolen nere i källaren får jag nypa mig i armen för att tro på att det är sant att fattigpojken Bosse har fått det så fint.
Mattorna blir färgrika och fasta med rak stadkant. Trasmattor har ju alltid varit en viktig hemslöjd på vintrarna i många bondhem. Doften av hembakta bullar är minnen som alltid följer mig från mina barnaår.
Att arbeta med teater är som arbetet med en väv.Man river upp och fyller igen med nya dunk,dunk,dunk.
Misnöjet med att replikerna säjs fel eller att minnet sviker.Samma sak är det när färgern blir fel i väven !
Det blir lätt konflikter inom teatern. Det är inte så konstigt med tanke på att du hela tiden använder din egen kropp, din röst ,din hjärna och känslor samt hela din integritet. Du ska hela tiden ta emot kritik som ibland är grov och kränkande.Samtidigt kan du många gånger inte ta emot beröm för att du alltid känner av din otillräcklighet.
Du har din rättighet som en fri och ansvarskännande människa att gå emot förtryck och dumheter.
Trots allt, skapande situationer är givetvis en lustfylld och givande del i ens liv.
Detta blev den sista bloggen för veckans bloggvärd.
Hälsningar till Er alla och må livet vara snällt med Er.
Bosse Forsman från Sävar by.
Livets lustifikationer!
Hej, idag känns sommarens varma vind åter igen!
Att roa andra människor på ett enkelt och varmt sätt är något som ligger för mej. Man behöver egentligen ingenting annat än sig själv och t.ex.en berättelse eller en diktbok .Ofta har jag med mig vackra och roliga verser av vår store folkpoet Pälle Näver. Han var en naturlyriker av stora mått. Populär I slott och koja.En underbar smålänning som bara var en god person tillsammans med oss andra.
Han föddes i Stenberga socken 2 mil sydost om Vetlanda.Lena Ph. ärockså från Vetlanda. En gång när jag hade Pälle Näverafton på Sävar hembygdsgård så kom en dam fram till mej efter föreställningen. Denna småländska hade åkt från stan bara för att höra om en norrlänning kunde tolka Pälle. Hennes man hjälpte mej sedermera att spela in en gammal LP till CD-format som heter "Med Glimten i ögat". Framförandet av Pälle dög tyckte dom nog.Tack!
Fördelen med att spela teater och att möta människor i dessa sammanhang är bara så härligt. Kritiker är också
en rolig erfarenhet. Av dessa människor kan vi bli bedömd eller analyserad på olika sätt. Antingen höjs vi till skyarna eller trycks ner i ångestens svarta träsk.Tystnad är en annan svår men ganska behaglig situation.Det är inte alla jobb där du blir applåderad och omtyckt eller får veta hu dålig du är så direkt. Detta händer när man efter en lång och slitig repetitonsperiod haft vår nervladdade premiär.Livet är härligt fyllt av "lustifikationer".
Om några timmar ska vi repa hela sommardagen i mörkrummet på Studion. "Kurt kokar skallen". Premiär på sommarteatern i Broparken 30 Juli.Välkommna till detta gratisnöje.
Varma hälsningar /Bosse.
Tom i huvudet!
Idag sätter jag mej förutsättningslöst vid tangentbordet för att hitta något att sända ut i etern.När jag tänker på ordet etern så blir jag lite skraj.Jag menar att världen och rymden är något mäktigt och ogreppbart för en liten åldrande människa.Känslan av att vara ett barn gör sig gällande inombords.
Det blir att föra tankarna tillbaka till det man har närmast sig själv.
Känn på ordet amatör. Det betyder jag älskar.Märkligt, idag känns det som om jag hatar ordet amatör. Men för det mesta så är jag stolt över att vara det.Men inte idagoch efter gårdagen..Igår kände jag mej usel och bedrövlig inför en krävande regissör och mina proffskamrater. Idag gruvar jag mej att åka iväg till studion och prestera känslor på
befallning,eller att göra regissören besviken.
Kultur är en underbar pärla av magnifika upplevelser av känslor och synintryck.Själva skapandet sätter igång en
slags värk i kroppen .
En del människor är uppfostrade att alltid vara till lags. En sån är jag jag .Som mobbad i skolan
under de första åren och ett krävande liv valde man att alltid vara till lags.50 år i servicebranchen har satt sina spår.
Känslan av att vara otillräcklig finns där hela tiden.
Just nu föll slutorden på plats i min hjärna. Upp med hakan gubbtjyv !
Önskar Er som läser denna rappakalja ett lättare möte med vardagen.
Bosse.
Sjung om studentens lyckliga dar...................
Klockan har just passerat 5.oo med ca 25 minuter. Tänk vad gott man sover när gårdagen kändes så lyckad.Repetitionerna av "Kurt kokar skallen" gick lysande för oss alla. Välkommndet för den förlorade sonen
var varmt och gott.Juan regissören slöt mej i sin famn. En tår trängde fram och lyckan nästan sprängde mitt bröst.
Det blev en glädjefylld och lättad stämning när ensemblen blev ett skapande team på riktigt.
Mitt lyckorus som känsla fanns kvar när jag kl.12.00 gick ut från studions halvmörka källarlokal och mötte dagsljuset. På håll hörde jag glada unga röster som ropade ut sin frihetslängtan. Jag nästan sprang mot Rådhusesplanaden och hamnade i trängseln bland andra människor som också ville titta på dessa glada unga studenter. Jag har alltid tyckt om examensyror.Själv har jag tyvärr aldrig fått möjligheten att känna på den själv.
Men jag njuter desto mer av andras lycka och glädje.Ett minne som jag har ,var avslutningen på mitt sjunde läsår.
jag var 14 år och året var 1949. Vi höll till i Umeå stads kyrka. Överläraren och min älskade fröken Elisabeth Strandgren delade ut premium. Till min stora häpnad ropades mitt namn upp.På darriga ben gick jag nästan hela kyrgången fram och blev tilldelad en tjock röd bok. Jag tror att jag bockade? Bokens titel var Fältskärs Berättelse.
Elizabeth hade skrivit i boken "för flit och framsteg i alla ämne."
Famtidens blivande utvecklare av företag ,samhälle,design,teknik och kultur o.s.v stod åter framför mitt ansikte. Studenterna stod i gallerförsedda traktorsläp. En liten travesti till frihet som jag inte kunde låta bli att tänka!Hoppas att dom får chansen alla dessa ungdomar . Framförallt att dom blir medkännade världsmedborgare.
Nu ska vi ut och ta en dust igen. Bosse ,veckans bloggvärd.
Kris på teatern.
Hej.ni som läser detta!
Rubriken låter dramatisk. Det gäller bara mej personligen. Jag har fått till uppgift att gestalta en norsktalande man som heter Tore. En roll som återkommer vid olika tillfällen under pjäsens gång.Det svåraste som finns är att spela
med minsta möjliga text.Man ska bara använda sin kropp och sina uttrycksmöjligheter.
Igår kom droppen för känslige Bosse. Jag drev missnöjet med mej själv så långt att jag ville bli utbytt. Helt enkelt lägga av med teatern för den tid man har kvar på jorden.Tänkte inte just då på att problemet blev också teaterns.
Vår regissör för "Kurt kokar skallen skallen" gick åter igenom rollfiguren Tore med mej. Allt stannade av, hela ensemblen gick tillbaka till viloläge.Det kändes som stor dramatik i verkliga livet.Allt gick lugnt och fint tillväga.med professionell vägledning.Men envis som jag är så skulle avgörandet om fortsatt medverkan funderas på över natten.
Idag klockan 11.00 har jag repetition av en ny scen där Tore går över scenen med gåstavar och bekymrad min.
Idag känner jag mej lättad och glad att det älskade teaterlivet fortsätter för min del,i en underbar föreställning.
Tack,för att jag får fortsätta vara en del i en fantastisk ensemble med en varm fin regissör som Juan Roudriqes och Oyana som är dansare i botten och vet hur hårt självförtrondet kan svikta.
Idag säjer Vi "Upp med hakan" ut och kämpa med livet.
Bosse!
Käpphästen !
Att bo i en kranskommun till den stora staden Umeå, har sina nack och fördelar. Vi har det någorlunda lugnt
och mycket natur med strövstigar.Närhet till grannar som man oftast kan tala med. Men som också är man lite trångsynt och bevakande. Skriver man kritiska insändare blir man förståss särskilt betraktad. Förhållandet till storkommunen år en svår matematik att reda ut.Exemplet gäller Sävar..
Vi har en kommundelsnämnd som sammanträder en gång i månaden med politiker som är i åldern 75- kanske 35 år.En del av dessa är yrkesarbetande och pensionärer. Någon har blivit riksdagsman honom hör man inte längre
göra något för oss. Vi har dessutom en näringsminister som bor i Bygdeå.Vad gör hon för vår lilla del av sverige.
Jag tycker att vi borde få en större del av Umeås intresse vi som bor i Sävar, Holmsund och Hörnefors.
Om jag talar för Sävar så saknas hos oss mötesplatser för oss som befinner sig på ålderstrappans alla trappsteg.
I kulturens tecken är vi så svältfödda på kultur i alla former på grund av lokalbristen.Just nu så kör man flera kultur-
program "ute" i den omgjorda Krypidalen som blivit en stenöken. Det positiva är att vår historia kanske kan få berättigad uppmärksamhet. Ni vet sista slaget 1809. Nästa år firar Sverige 200 år av fred .
Vad vi behöver är ett allaktivitetshus och en aula till skolan Sveriges femte största kola med nästan 900 elever.. Kulturhuvudstadsåret kräver att vi får vårt eftersatta lokalbehov NU! Återkommer.jag märker att jag skrivit en för lång Blogg.Hoppas att några politiker läser detta och att det finns människor som vill engagera sig i småkommunernas behov.
Tidiga morronhälsningar Eder gubbe i förskingringen.(Bosse.)
Rena rama kulturen!
Underbart skönt att känna regnet just idag.Helgen har varit fylld av repetitionsarbete på Studion. Ute skiner solen ,
men när man befinner sig i denna lokal finns det inget dagsljus. Bara ett stort mörkt hål.,Isolerad från allt. Det som räddar oss är skapandet tillsammans med varma sköna människor.Vi jobbar för fullt med Ögonblicksteaterns uppsättning av "Kurt kokar skallen". Den norske författaren Erlend Lhoe har skrivit boken som föreställningen baserar sig på. Premiär på detta gratisnöje är 30 Julii Broparken.
Berbetningen har gjorts av vår regissör Juan Roudriqes. Hans dotter Oyana är ansvarig för koreografin och Nils Personne ansvarar för det musikaliska. Alla Är 08-tor. Men mycket bra för det. Återkommer säkert i frågan under veckan.
Juan är en eldig och temperamentsfull spanjor.Denne rundnätte man ger oss så många skratt.
Hej då vi hörs mer när jag blivit varm i kläderna,Detta är nämligen den första bloggen som jag någonsin skrivit i
mitt drygt sjuttioåriga liv. Hälsingar från Bosse Forsman.