umea2014

Här måste jag erkänna att jag inte har en aning om man haft doftkonserter, mer än de man drabbas av i taxfreebutiker eller i de stora excklusiva varuhusen. Ibland kan det nästan vara svårt när jag går förbi butiker som säljer doftljus, olika aroma säljare att stänga ute doften. En gång när jag var på ett laboratorium (där tillverkar man doftsensationer ibland) hade vi besök av en person som skapade konstverk med hjälp av olika bakterier och sporer. Det var för att få olika färger när dessa förökade sig. De doftar olika också men det var nog inte målet. Det var ett elände att få labbet sporfritt efteråt kommer jag ihåg. Jag är en person som inte dricker kaffe, helt enkelt för att jag inte tycker att det smakar gott. Däremot tycker jag att det luktar fantastiskt aromatiskt och gott. Alla djur luktar olika och bland de djur som jag tycker doftar bäst är som tur var häst. Då menar jag själva hästen inte den illa luktande doft som kan finnas i dåligt ventilerade stall. Min farmor som jag pratade och diskuterade rätt mycket med när hon levde hon tyckte att det luktade gott när hon var ute och åkte släde till julottan och hästen "släppte väder"! Hon var en färgstark kvinna kan jag säga. Hästar använder sin nos till att lukta av varandra när de möts. Man kollar in läget lite. Om man rider i ett ridhus och det kommer in en främmande häst så känner "hemma" hästarna det direkt, för den nya luktar annorlunda. De luktar också på gödselhögar för att kolla vem som varit där tidigare. En av mina tidigare hästar han luktade alltid länge och väl på mitt hår när jag varit hos hårfrisörskan. Kan någon tipsa om något annat kulturellt som bygger på dofter så vill jag gärna ha tips. Jag kan ju utöka registret med mer än hästar.

Nu provar jag att skriva direkt i bloggen och förhoppningsvis blir det några styckesindelningar!

Hörseln är ytterligare ett sinne som är helt fantastiskt. Tänk bara vilka ljud man kan höra, både trevliga och otrevliga. Har du hört att våren är på väg? Det kan man höra bland annat på talgoxens sång. Jag kan ibland bli ganska insnöad på viss musik och lyssnar på samma låtar om och om igen. Efter ett halvår/år så kan jag börja om med samma låtar igen. Gruppen Queen är en av mina stora favoriter som håller för att lyssna på i decennier.

Vad kan jag få ut av min hörsel i samband med hästen?

Bland det mest rogivande är att vara på stallet sent en kväll när hästarna äter sitt hö. Det låter så lugnt och rytmiskt på något sätt. Jag kan också urskilja när de hästar jag hanterar hälsar på mig på morgonen när jag kommer till stallet. Hur de kan förstå att det är jag som kommer vet jag inte men antingen hör dom mig, ser mig bland alla andra eller känner lukten av mig? Man kan också höra på hästens gnäggning vilket humör den är på, otålig, lugn, upphetsad mm. Ston (hästmammor) har många olika läten för att kommunicera med sina föl.

Jag kan också använda min hörsel för att upptäcka om hästen är halt dvs den rör sig inte med jämnt steg utan är lite i otakt eller slår i någon hov hårdare än den andra. Det går att på ett tidigt stadium upptäcka om hästen har en sko lös för man hör det på ljudet när den går på ett hårt underlag.

Rider man ute i mörkret så lyssnar jag mera och hör då många fler ljud. En gång, när jag var i yngre tonåren, red jag ute på kvällen och hörde ett mycket skrämmande skrik. Jag kan säga att jag var glad att jag satt på en häst för då kan man förflytta sig snabbt iväg om det behövs. Det skrikande ljudet visade sig vara ett rådjur. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att rådjur kunde låta så.

Hästar har en välutvecklad hörsel, mycket bättre än deras syn. Deras öron är mycket rörliga så att de kan fånga in ljud från alla håll. Detta är en självklarhet för ett flyktdjur som hästen. Ska man klara sig från att bli uppäten gäller det att höra angriparen snabbt. Hästens uttrycker även sin sinnesstämning med sina öron. En pigg och nyfiken häst riktar sina öron framåt mot dig medan en häst som inte vill vara med kan stryka sina öron slätt bakåt efter mankammen. Då är det bäst att man ser upp på vad som kan hända som nästa steg. Hästars öron kan dessutom se väldigt olika ut, en del har långa öron, en del små, en del tulpanformade, en del har öron som nästan korsar varandra när de blir uppmärksamma på något. 

Det är en fantastisk upplevelse att rida ute på vintern när snön knarrar under hovarna, hästarna frustar och att sedan få galoppera iväg med snön sprutande runt hovarna. Det finns bara två tillfällen när jag gillar fart så mycket att det ger en bubblande känsla. Det ena är att få dra iväg i en snabb galopp och det andra är när ett flyplan accelererar vid start. Jag kan kanske hitta fler men nu håller jag på att tappa hörselämnet.

Att hästar är vackra djur tycker nog de flesta. De finns med i många målningar, skulpturer och berättelser. Dessutom från mycket lång tid tillbaka. Från början avbildade man nog hästarna som ett av de jaktbyten som fanns men senare har man många, många gånger avbildat hästar som exempelvis en vän eller ett transportmedel. Jag gillar dressyr! Dressyr för mig är ett finslipat samspel mellan häst och ryttare där man utför olika rörelser på ett sätt som ser lätt och enkelt ut. Eftersom jag rider en hel del och även tävlar så vet jag att det sannerligen inte är speciellt lätt utan det krävs många timmar av träning och åter träning. För mig är en diagonalsluta i trav bland de vackraste rörelserna. Att se en häst som med stora kliv med lätthet i fronten, böjd i bålen rör sig diagonalt över en bana i trav med korsande ben kan få håret att resa sig på armarna. Förstår du vad jag menar? Om inte så kan jag bara säga att du har en del att upptäcka. Jag har hört personer som inte är intresserade av hästar och inte alls förstår vad det är för mening att rida olika ”krumelurer” hit och dit bli totalt fascinerade av en dressyruppvisning på hög nivå. Att titta in i en hästs öga eller se dess blick avslöjar mycket av dess temperament. Ser den lugn ut eller uppskärrad? Visar den delar av vitögat? Blänger den? Besök gärna vår (Umeå Kommuns) fina anläggning Hippologum och upptäck själv vad en häst kan ge ditt synsinne. Ibland funderar jag på om dressyrintresserade också är intresserade av dans, konståkning, simhopp eller andra bedömningsarter? Jag kan bara svara för mig själv och jag tycker att dessa former också kan ge mig en fröjd för ögat.

Hej! För någon vecka sedan fick jag förfrågan om jag ville vara med i denna stafett. Jag funderade ett tag innan jag tackade ja till detta hedersamma uppdrag. Kan jag tillföra något? Det vet inte jag förstås, det måste ligga i läsarens ögon. Tilläggas kan också att senaste stafetten jag var med i var ”Broarna runt” för så där 20 år sedan och där var insatsen rätt medioker. Om mig själv kan jag säga att jag heter Anna-Karin Jonsson Berg och arbetar som verksamhetschef på Umeå Ryttarförening. Jag har två döttrar samt en hjärtevän. I familjen räknar jag också mina fyra hundar. Just nu har vi ingen häst men det har jag haft under större delen av mitt liv. Jag kan också avslöja att veckan kommer att handla en hel del om hästar. Jag tycker inte att jag är så kulturell om jag får frågan, men jag gillar bl a konst, musik men min tid är ganska begränsad för att hinna med det enorma utbud som finns. Däremot så finner jag saker i min vardag som jag också tycker är kultur. Om man slår upp ordet kultur i NE så står det att betyder odling eller bildning. Ordet kultur kommer från latinets cultura av cultus, enligt wikipedia. Där kan man läsa mycket om ordet kultur och närbesläktade ord. Med en utbildning i bland annat mikrobiologi så är jag medveten om vad kultur är i den bemärkelsen. Gröna fingrar försöker jag också ha och där är det också viktigt med kulturen. Under denna vecka ska jag dock försöka skriva lite om andlig odling som också ordet kultur kan stå för. I min tolkning av andlig odling så är det viktigt att alla sinnen berörs och jag kommer därför att inrikta mig på ett sinne per dag. Min ena dotter tyckte att man kunde se det som kul tur eller kult ur vilket ökar begreppet ytterligare. Ska kultur vara kul eller är det tur att det finns? Är det kult?

På tal om debatten kring kulturutredningen, som kom i veckan:

God kultur stärker, vår (med)mänsklighet och undergräver och motverkar därigenom kommersiell och annan exploatering av människan.

Det har nog redan framgått att den kultur jag uppskattar mest är den där jag kan vara aktivt deltagande och medskapande.

Att mer passivt sitta på läktaren och bli betagen av vad som sker där framme på scenen blir allt mindre lockande för mig. (Fast visst är jag t ex glad att jag var med på innerplan på Springsteen-konserten 1985 på Ullevi.)

Jag drar mig till minnes en för mig rolig historia om hur jag i mitt inre förvandlande en trist (dans)föreställning till en glädjande och lustfylld upplevelse.

Hela föreställningen gick ut på att dansaren satt på en bänk , dukade upp, åt och drack medhavd fika ur en papperskasse. Och avslutade med att plocka ner sakerna i papperskassen igen.

Trist så det förslog, även om det hela skedde till ackompanjemang av ett spännande, experimentellt röstkollage.

Jag började då fantisera och föreställa mig att jag skulle stiga in på scenen och börja dansleka med den tomma papperskassen. Även om jag (klokt nog?) inte satte fantasin i verket, blev föreställningen plötsligt en lustfylld och spännande upplevelse. (Och jag undrar hur många i publiken som vävde liknande medskapande fantasier?)

När jag kom till Umeå för snart sju år sedan, kände jag omgående stark trivsel, bl a tack vare älvstråket vid Backenkyrkan.

Jag minns ännu den svindlande känslan, när jag första gången cyklade ner mot älven bakom Klockargården:
 


Och när jag gick längs den böljande medeltida landsvägen:




Att bevara denna kulturmiljö från trafikleder och bostadsbyggen är avgörande om Umeå vill kalla sig kulturstad.



(Foton: Susanna Melin)

Ett av mina besök på Café Pilgatan berodde på att den förträffliga Umeåkonstnären Yvonne Renberg hade utställning där.

I hennes konstnärsskap finns samma bråddjupa svärta med  inslag av drastisk, överraskande humor (inte minst i verkens titlar), som i P O Enqvists med rätta hyllade bok "Ett annat liv".



Några av Yvonne Renbergs bilder från en utställning på Folkets Hus, Umeå våren 2008.
Närmast kameran ser vi:
Tiden lider - hus vill hem
(Foto: Susanna Melin)

Som långtidssjukskriven under återhämtning besöker jag ofta Umeås bibliotek.

De är utan tvekan de kulturella vattenhål jag uppskattar mest. Välsorterade när det gäller böcker, filmer, skivor, tidningar, tidskrifter, tillgång till datorer och nu senast även möjlighet att låna TV-spel. Generösa öppettider gör att jag kan slinka in nästan närhelst jag har vägarna förbi. Hyfsat fräscha lokaler med ombonade krypin bjuds man också.

Och allt detta är gratis för den enskilde besökaren, så länge man lämnar tillbaka sina lån i tid. Att sedan t ex kunna gå och lyssna på Göran Greider berätta om Dan Andersson för en tjuga, som på Grubbebiblioteket förra veckan är också en förmån.

Den största tillgången är dock de som jobbar på biblioteken, som gör nära nog varje biblioteksbesök till en liten vitamininjektion. I mina ögon är ni glada, nyfikna, intresserade, hjälpsamma och hjärtligt trevliga; Brita, Viktoria, Annika, Åsa, Vicky, Margareta, Ingrid, Jenny, Olle, Staffan, Hasse och alla ni vars namn jag inte känner.

För övrigt tycker jag vi ska värna om Stadsbibliotekets nuvarande placering och instämmer med en insändare i den frågan i dagens VK.



Jag gillar att läsa i alla väder!

(Foto: Susanna Melin)

Kommer du till Helsingfors ska du överväga om inte ett besök på Fazer café vore värt. Det var öppet på lördagkväll och fullt med trivsel och godsaker. Lite spansk champagne och en minimacka förhöjde stämningen i det dimmiga och moddiga.
I morgon är det måndag och vardag igen i vår Umeåstad.
Besök ditt bibliotek eller bokbussen och ge oss ett tips på vad du vill ha. Vilken musik vill du lyssna på ? Vilken film vill du låna ? Vilken bok ska vi köpa in ? Vilken tidning vill du läsa ?
Vi tycker att det är spännande och roligt att hjälpa dig. Det är vad du vill ha som räknas.
Jag jobbar vidare med biblioteksutvecklingen på Ålidhem och återkommer på www.minabibliotek.se

So long

Idag måndag har jag träffat tre unga bibliotekarier som söker jobb som skolbibliotekarie på Mariehemsbiblioteket. Vi är en grupp som arbetar med rekryteringen. Det är Gun-Britt och Birgitta som är skolledare på Marieområdet, Katrin som är personalkonsulent, Annika och Astrid som är fackliga företrädare och så jag. För de sökande som blir intervjuade är det ganska krävande att svara på våra många gånger djuplodande frågor. Men att välja rätt person är inte lätt så vi måste skaffa oss en så god bild av personen som möjligt. På onsdag ska vi träffa ytterligare två intressanta kandidater.
Jag trivs verkligen med rekryteringsgruppen och tror att vi gemensamt bidrar till en så bra bedömning som man rimligen kan begära.
Och under tiden, på Ålidhem...
Anna som är skolbibliotekarie och Sören som är bibliotekarie på biblioteket har träff med personal från Ålidhems fritidsgård. De börjar spåna idéer kring möjligheter och samarbeten i den nya verksamheten. Det är ju på deras lust och engagemang det hänger att det ska hända roliga och angelägna grejer. Jag hoppas de trivs tillsammans.

Här sitter jag på söndageftermiddag på Marmorvägen och ställer mig frågan.
Jag är en del av Umeås kulturpolitik i mitt jobb som enhetschef för närbiblioteken och vår bokbuss. Har du sett en sagoskog med ett slott i fjärran ute på vägen så är det den.

Svaret på frågan är att jag vill få kontakt och berätta om vad jag håller på med.

Årets stora grej är skapandet av Ålidhems kultur och resurscentrum med nytt bibliotek.

Jag fyller 55 år den 5 mars och har lång erfarenhet av bibliotek och livet som jag mött det.

Men det räcker inte. Jag kan bli lite matt när jag tänker på att jag och personalen ska planera för något som ska spela roll och ha betydelse på lång sikt.
Som tur är är vi inte ensamma. I hela biblioteksvärlden pågår en nyorientering.
Det är också mycket meningsfullt och intressant att samarbeta med fritidsgården, skolan och kulturcentrum för barn och unga som också ska rymmas i huset.

Vad är din bild av vad som skulle behövas i byggnaden?

Fundera på det medan jag avslutar helgstädningen, plockar fram  fläskkotletterna, äter middag med Olle och Sverre, somnar...