Helg
Någon gång i kvartalet blir det en shoppinglördag för min fru och mig. Vi skriver listor över vad vi behöver och sedan börjar vi i affärerna som ligger längst bort, och arbetar oss successivt inåt mot centrum. Denna gång började vi i växthuset på Grubbe. Alliumlökar ska sättas nu för att växa upp och bli fina till våren och vår ambition var att hitta en sort som blir mycket hög. 49,50 för en enda lök som blir 120 cm tyckte vi var lite dyrt så vi åkte till lantmännens butik på Västerslätt, men varken där eller på blomstervaruhuset på Ersboda fanns något i vår smak. Detta beteende är ganska typiskt för oss, vi gör i de flesta sammanhang en rätt omfattande marknadsgenomgång så att vi ska vara förvissade om vi får det vi vill ha.
Lökarna fick vara – temporärt – vi åkte istället in till centrum.
Vi har lite pippi på gamla lampor bl a, när vi åkte hem från Laisaliden förra söndan ”råkade” vi stanna av på några loppis/antikaffärer och hittade naturligtvis ett par som var klart utvecklingsbara, en bords- och en golvlampa från 50- eller 60-tal. Ofta behöver det bytas sladdar, lamphållare och brytare, så det fanns en del sådant på inköpslistan och dessutom en ny skärm till golvlampan. Allt fixades snabbt på lampaffärn på Skolgatan. Därefter till den stora blomsteraffären vid Rådhusesplanaden. Inte heller där fanns några lökar som var till belåtenhet men väl ett par långa blompinnar för vår jättelika hibiskus som vi tog som skott i Thailand för sju år sedan.
Hur skulle vi nu göra med lökarna? Bästa utbudet fanns ju på Grubbe så tillbaka dit, inköp och sedan hem.
Sedan var det det där med kantarellerna som vi inte hittade i förra helgen i Tärnafjällen. Vi hade redan på lördag morgon lagt lite kött i marinad för kvällens, och kanske årets, sista grillkalas. Min fru föreslog att vi skulle kolla av de kantarellställen vi har i de nära krokarna och mycket riktigt, på en timmes skogspromenad fick vi ihop ett par liter till såsen.
Söndag förmiddag ägnades åt lamppyssel och ett besök på gubbdagiset för att komplettera med lite grejer som inte kunde förutses under lördagens inköpsrunda. Lamporna blev fina och fungerar alldeles utmärkt!
Den kommande veckan ser ut så här: måndag möten hela dagen, tisdag förberedelser inför ett länsmöte på torsdag mm, onsdag Stockholm och VisitSwedens höstkonferens, torsdag möte med vår länsgrupp i Lycksele och fredag intern arbetsmöte med redaktionskommittén för AC United+, ett viktigt strategiarbete som jag kan återkomma till vid ett annat tillfälle!
/Thomas Carlsson
Lökarna fick vara – temporärt – vi åkte istället in till centrum.
Vi har lite pippi på gamla lampor bl a, när vi åkte hem från Laisaliden förra söndan ”råkade” vi stanna av på några loppis/antikaffärer och hittade naturligtvis ett par som var klart utvecklingsbara, en bords- och en golvlampa från 50- eller 60-tal. Ofta behöver det bytas sladdar, lamphållare och brytare, så det fanns en del sådant på inköpslistan och dessutom en ny skärm till golvlampan. Allt fixades snabbt på lampaffärn på Skolgatan. Därefter till den stora blomsteraffären vid Rådhusesplanaden. Inte heller där fanns några lökar som var till belåtenhet men väl ett par långa blompinnar för vår jättelika hibiskus som vi tog som skott i Thailand för sju år sedan.
Hur skulle vi nu göra med lökarna? Bästa utbudet fanns ju på Grubbe så tillbaka dit, inköp och sedan hem.
Sedan var det det där med kantarellerna som vi inte hittade i förra helgen i Tärnafjällen. Vi hade redan på lördag morgon lagt lite kött i marinad för kvällens, och kanske årets, sista grillkalas. Min fru föreslog att vi skulle kolla av de kantarellställen vi har i de nära krokarna och mycket riktigt, på en timmes skogspromenad fick vi ihop ett par liter till såsen.
Söndag förmiddag ägnades åt lamppyssel och ett besök på gubbdagiset för att komplettera med lite grejer som inte kunde förutses under lördagens inköpsrunda. Lamporna blev fina och fungerar alldeles utmärkt!
Den kommande veckan ser ut så här: måndag möten hela dagen, tisdag förberedelser inför ett länsmöte på torsdag mm, onsdag Stockholm och VisitSwedens höstkonferens, torsdag möte med vår länsgrupp i Lycksele och fredag intern arbetsmöte med redaktionskommittén för AC United+, ett viktigt strategiarbete som jag kan återkomma till vid ett annat tillfälle!
/Thomas Carlsson
Norrut
I Skellefteå har 200 företag i Skellefteå Erbjuder, liknande Umeå C, och kommunen bildat ett gemensamt bolag som heter Destination Skellefteå. Huvuduppgiften är enkelt uttryckt att öka turistnäringens effekter, dels genom samverkan med företagen i turistnäringen och dels genom samverkan med företag i andra näringar som ser fördelar i gemensamma konkreta aktiviteter med turismens aktörer. Allt för att skapa en attraktiv plats att bo och verka i.
Kan det bli så?
NUTEK ger varje år ut ett årsbokslut för svensk turistnäring som bygger på ett s k satellitkonto i nationalräkenskaperna. År 2007 omsatte turismen i Sverige drygt 236 miljarder kronor, drygt 160 000 var sysselsatta i turistnäringen om man räknar om alla arbetstillfällen till heltid, och turismen gav 87 miljarder i exportintäkter, en ökning med 12 % sedan 2006. Med exportintäkter i turistnäringen räknas utlänningarnas konsumtion av turisttjänster i Sverige.
Sveriges export av personbilar ger en intäkt på nära 70 miljarder, vår export av järn och stål 77 miljarder. Båda dessa helsvenska s k tunga näringar är alltså klart distanserade av ”uppkomlingen”.
Turistnäringen andel av bruttonationalprodukten, BNP, är 2,81%. Det kan tyckas vara ett lågt värde, men som jämförelse kan nämnas att jordbruket, skogbruket och fisket tillsammans svarar för 1,55% och mineralutvinningsindustrin för 0,62%.
Det känns ju som att häda att nämna det sista värdet i ett gruvlän som Västerbotten, jag känner inte till mineralutvinningsindustrins ekonomiska betydelse här hos oss men det kunde vara kul att jämföra.
I Västerbottens län omsätter turistnäringen ca 7 miljarder och ger 5 000 personer helårssysselsättning.
Är Skellefteås slutsatser om samverkans möjligheter riktiga?
Per definition är en turist en person som vistas på en annan ort än hemorten, under kortare tid är ett år, för fritid, affärer eller andra syften. Det är vem som konsumerar och inte vad som produceras som avgör vad som är turism.
Hur kan man nu koppla detta till Umeås ambitioner till att bli Kulturhuvudstad 2014?
Rimligen torde detta innebära att Vännäsbor, Stockholmare, Skåningar och t o m en och annan från utlandet väljer att besöka Umeå för delta i alla arrangemang som Kulturhuvudstadsåret kommer att utveckla och bestå av. Jag tror att de blir rätt många som hittar hit, och alla är per definition turister.
Kulturhuvudstadsåret är för mig ett rejält turistprojekt.
/Thomas Carlsson
Kan det bli så?
NUTEK ger varje år ut ett årsbokslut för svensk turistnäring som bygger på ett s k satellitkonto i nationalräkenskaperna. År 2007 omsatte turismen i Sverige drygt 236 miljarder kronor, drygt 160 000 var sysselsatta i turistnäringen om man räknar om alla arbetstillfällen till heltid, och turismen gav 87 miljarder i exportintäkter, en ökning med 12 % sedan 2006. Med exportintäkter i turistnäringen räknas utlänningarnas konsumtion av turisttjänster i Sverige.
Sveriges export av personbilar ger en intäkt på nära 70 miljarder, vår export av järn och stål 77 miljarder. Båda dessa helsvenska s k tunga näringar är alltså klart distanserade av ”uppkomlingen”.
Turistnäringen andel av bruttonationalprodukten, BNP, är 2,81%. Det kan tyckas vara ett lågt värde, men som jämförelse kan nämnas att jordbruket, skogbruket och fisket tillsammans svarar för 1,55% och mineralutvinningsindustrin för 0,62%.
Det känns ju som att häda att nämna det sista värdet i ett gruvlän som Västerbotten, jag känner inte till mineralutvinningsindustrins ekonomiska betydelse här hos oss men det kunde vara kul att jämföra.
I Västerbottens län omsätter turistnäringen ca 7 miljarder och ger 5 000 personer helårssysselsättning.
Är Skellefteås slutsatser om samverkans möjligheter riktiga?
Per definition är en turist en person som vistas på en annan ort än hemorten, under kortare tid är ett år, för fritid, affärer eller andra syften. Det är vem som konsumerar och inte vad som produceras som avgör vad som är turism.
Hur kan man nu koppla detta till Umeås ambitioner till att bli Kulturhuvudstad 2014?
Rimligen torde detta innebära att Vännäsbor, Stockholmare, Skåningar och t o m en och annan från utlandet väljer att besöka Umeå för delta i alla arrangemang som Kulturhuvudstadsåret kommer att utveckla och bestå av. Jag tror att de blir rätt många som hittar hit, och alla är per definition turister.
Kulturhuvudstadsåret är för mig ett rejält turistprojekt.
/Thomas Carlsson
...historien fortsätter….
Hinner knappt parkera bilen i garaget efter Vasaresan – se förra inlägget - förrän jag möter min granne Per som påminner om att vår gemensamma granne Christer, fyller 60 år.
Till saken hör att vi är ett gäng nya och gamla grannar som gärna och engagerat uppvaktar varandra med present och sång när någon fyller jämt. Vi vet att jubilarens höga förväntningar på uppvaktning resulterar i att denne förbereder ett rejält kalas med buffé, dryck, tårta och kaffe.
Hela ritualen följer numera samma mönster. Uppvaktarna träffas någon vecka i förväg, planerar present, bestämmer tid och plats för uppvärmning och diktar en visa som gärna innehåller antydningar om jubilarens ofullkomlighet. Sista versen i visan ska dock alltid mildra kritiken och framhålla jubilarens goda sidor. Det diktas alltid till tonerna av SJ, SJ gamle vän……. Vi har försökt med andra låtar men det vill sig inte riktigt, det blir inte bra. SJ, SJ …..ska det vara!
Innan uppvaktningen sker träffs gänget återigen och övar på sången, snackar lite gamla minnen och förbereder sig. Sen kör vi, knackar på, sjunger låten, överlämnar presenten och sen blir det mat och dryck, tårta och kaffe, historier och snack om vad som hänt sen sist och tidigare. Kvällen brukar bli lång och trevlig.
Jag missade fullkomligt lunchen idag, satt fortfarande kvar vid datorn när klockan var kvart i ett. Jag gissar att gårdagens uppvaktning kan vara en orsak, hungern borde ha infunnit sig strax före tolv.
Leve jubilaren och tack för kalaset!
Imorgon bär det av norrut!
/Thomas Carlsson
Till saken hör att vi är ett gäng nya och gamla grannar som gärna och engagerat uppvaktar varandra med present och sång när någon fyller jämt. Vi vet att jubilarens höga förväntningar på uppvaktning resulterar i att denne förbereder ett rejält kalas med buffé, dryck, tårta och kaffe.
Hela ritualen följer numera samma mönster. Uppvaktarna träffas någon vecka i förväg, planerar present, bestämmer tid och plats för uppvärmning och diktar en visa som gärna innehåller antydningar om jubilarens ofullkomlighet. Sista versen i visan ska dock alltid mildra kritiken och framhålla jubilarens goda sidor. Det diktas alltid till tonerna av SJ, SJ gamle vän……. Vi har försökt med andra låtar men det vill sig inte riktigt, det blir inte bra. SJ, SJ …..ska det vara!
Innan uppvaktningen sker träffs gänget återigen och övar på sången, snackar lite gamla minnen och förbereder sig. Sen kör vi, knackar på, sjunger låten, överlämnar presenten och sen blir det mat och dryck, tårta och kaffe, historier och snack om vad som hänt sen sist och tidigare. Kvällen brukar bli lång och trevlig.
Jag missade fullkomligt lunchen idag, satt fortfarande kvar vid datorn när klockan var kvart i ett. Jag gissar att gårdagens uppvaktning kan vara en orsak, hungern borde ha infunnit sig strax före tolv.
Leve jubilaren och tack för kalaset!
Imorgon bär det av norrut!
/Thomas Carlsson
Till Vasa 06.00
Upp kvart i fem, in i duschen, snabb frukort och tidningen. Det känns tidigt.
Jon-Airs taxikärra lyfter 06.00. Dagen gryr, luften är klar med lätta moln, vi lämnar Holmön bakom oss och Valsörarna möter på den finska sidan.
Efter 22 minuter landar vi i Vasa, klockan är halv åtta här och det märks att den finska sidan hunnit en timme längre in på dagen.
Dagens mission är ett möte med kollegan i Vasa, Österbottens Turism, som är vår partner i ett planerat projekt som ska utveckla Måltiden i vid bemärkelse, till en fullvärdig och viktig del i våra turistprodukter.
Österbottens Turism är sedan länge en aktad kollega, vi har jobbat ihop i många sammanhang, och våra diskussioner flyter på som de ska. Vid något tillfälle kommer ändå tanken upp om skillnaderna mellan svensk och finsk sida när det gäller att komma fram till beslut.
Man säger att vi svenskar funderar, diskuterar och tar om, vi kontrollerar gärna koncensus två varv innan klubban faller. Finländarna däremot sägs inte fixa långbänkar, utan kommer snabbt till beslut och kör så det ryker. Jag vet inte om det är en generalisering, men det ligger nåt i det.
Jag lyssnade för några år sedan på en kvinna som hade deltagit i arbetet med att fusionera svenska Telia med finska Sonera. Hon bekräftade generaliseringarna men påstod samtidigt att oberoende av svensk eller finsk beslutsprocess så uppnådde svenska och finska företag och organisationer samma mål på ungefär lika lång tid. Vägen fram till målet var dock inte densamma.
Om man har insikt i de olika beslutsprocesserna så förstår man varför finländarna är starkt engagerade i början av ett möte och att vi svenska kommer igen på slutet. Man skulle kunna säga att intensiteten jämnar ut sig över tid. Förhoppningsvis innebär samspelet att vi åstadkommer ett bättre resultat än om vi jobbade var och en för sig, det är det som är hela tanken med samarbete.
/Thomas Carlsson
Jon-Airs taxikärra lyfter 06.00. Dagen gryr, luften är klar med lätta moln, vi lämnar Holmön bakom oss och Valsörarna möter på den finska sidan.
Efter 22 minuter landar vi i Vasa, klockan är halv åtta här och det märks att den finska sidan hunnit en timme längre in på dagen.
Dagens mission är ett möte med kollegan i Vasa, Österbottens Turism, som är vår partner i ett planerat projekt som ska utveckla Måltiden i vid bemärkelse, till en fullvärdig och viktig del i våra turistprodukter.
Österbottens Turism är sedan länge en aktad kollega, vi har jobbat ihop i många sammanhang, och våra diskussioner flyter på som de ska. Vid något tillfälle kommer ändå tanken upp om skillnaderna mellan svensk och finsk sida när det gäller att komma fram till beslut.
Man säger att vi svenskar funderar, diskuterar och tar om, vi kontrollerar gärna koncensus två varv innan klubban faller. Finländarna däremot sägs inte fixa långbänkar, utan kommer snabbt till beslut och kör så det ryker. Jag vet inte om det är en generalisering, men det ligger nåt i det.
Jag lyssnade för några år sedan på en kvinna som hade deltagit i arbetet med att fusionera svenska Telia med finska Sonera. Hon bekräftade generaliseringarna men påstod samtidigt att oberoende av svensk eller finsk beslutsprocess så uppnådde svenska och finska företag och organisationer samma mål på ungefär lika lång tid. Vägen fram till målet var dock inte densamma.
Om man har insikt i de olika beslutsprocesserna så förstår man varför finländarna är starkt engagerade i början av ett möte och att vi svenska kommer igen på slutet. Man skulle kunna säga att intensiteten jämnar ut sig över tid. Förhoppningsvis innebär samspelet att vi åstadkommer ett bättre resultat än om vi jobbade var och en för sig, det är det som är hela tanken med samarbete.
/Thomas Carlsson
Weekend i september
Laisaliden, ett litet hotell vid trädgränsen mellan Tärnaby och Hemavan, var mitt tillhåll denna weekend. Efter mitt senaste övernattningsbesök där för snart 10 år sedan har jag alltid längtat tillbaka.
Då, 1999, jobbade jag i ett internationellt IT- och Turismprojekt med deltagare från finska Lappland, Hampshire i England, Aostadalen i Italien, Madeira och franska Guadeloupe. Vi hade som ambition att hålla våra projektmöten hos varandra för att få chans att visa upp våra regioner, och som ni förstår så kom det att handla tjänsteresor av rang. Alla vill bjuda på sitt bästa; Guadeloupe på våren och inga stormar i sikte, Madeira i blomningstid, Aostadalen med det gnistrande Mont Blanc i fonden och Hampshire med Winchester Cathedral utanför hotellfönstret!
Efter tre år var det äntligen vår tur att ha projektmötet hos oss. Vi valde att boka in hela gänget och konferensen på detta lilla och mysiga Hotell Laisaliden! Sista dagarna i april, solen stekte, snön droppade från taken, och alla tyckte att det var det absolut bästa stället vi hade hållit våra möten på. Även vi!
Nu i helgen blev det dags igen. Helt privat.
Fru Carlsson och jag åkte upp i fredags, tog en långtur upp på några fjälltoppar i lördags och letade kantareller på söndag förmiddag. Tyvärr fanns de inte där vi sökte, men det gjorde egentligen ingenting. Vi är mer än nöjda med att middagarna, vädret och avkopplingen motsvarade upplevelsen från 1999.
Resor är så att säga en följd av mitt uppdrag och den här bloggveckan är inget undantag. Det innebär att inläggen kan komma i lite otakt, men det få ni stå ut med.
Denna måndag tre möten på jobbet – imorgon blir det besök i Vasa!
/Thomas Carlsson
Då, 1999, jobbade jag i ett internationellt IT- och Turismprojekt med deltagare från finska Lappland, Hampshire i England, Aostadalen i Italien, Madeira och franska Guadeloupe. Vi hade som ambition att hålla våra projektmöten hos varandra för att få chans att visa upp våra regioner, och som ni förstår så kom det att handla tjänsteresor av rang. Alla vill bjuda på sitt bästa; Guadeloupe på våren och inga stormar i sikte, Madeira i blomningstid, Aostadalen med det gnistrande Mont Blanc i fonden och Hampshire med Winchester Cathedral utanför hotellfönstret!
Efter tre år var det äntligen vår tur att ha projektmötet hos oss. Vi valde att boka in hela gänget och konferensen på detta lilla och mysiga Hotell Laisaliden! Sista dagarna i april, solen stekte, snön droppade från taken, och alla tyckte att det var det absolut bästa stället vi hade hållit våra möten på. Även vi!
Nu i helgen blev det dags igen. Helt privat.
Fru Carlsson och jag åkte upp i fredags, tog en långtur upp på några fjälltoppar i lördags och letade kantareller på söndag förmiddag. Tyvärr fanns de inte där vi sökte, men det gjorde egentligen ingenting. Vi är mer än nöjda med att middagarna, vädret och avkopplingen motsvarade upplevelsen från 1999.
Resor är så att säga en följd av mitt uppdrag och den här bloggveckan är inget undantag. Det innebär att inläggen kan komma i lite otakt, men det få ni stå ut med.
Denna måndag tre möten på jobbet – imorgon blir det besök i Vasa!
/Thomas Carlsson