umea2014

Här kommer dagens bild. Dagens serietips är "Jag är din flickvän nu" av Nina Hemmingson. Men den har ni väl förstås redan läst? Nu ska jag på vernissage på galleri Verkligheten, det är Jakob Eklund som ställer ut. I morgon ska jag skriva om bilkultur.

Ja, sirkus, jag stavade rätt! Kom hem nu efter en kväll med Jam all stars på Folkets hus. Däribland Sirkus Alfon! I somras var jag och familjen på Urkultfestivalen i Näsåker. Någon som jag inte minns vem det var, sa åt mig med viss skärpa att vi inte skulle missa Sirkus Alfon. Och det gjorde vi inte. Och nu har vi hört och sett dom igen. Så nu måste jag säga med viss skärpa : Missa inte Sirkus Alfon om ni får chansen! Om man försöker beskriva det låter det så här: eller det går förresten inte.
Min förra bild var mycket riktigt Pingstkyrkan och Nytorgsgatan. Återkommer i morgon med nån ny bild och dessutom serietips.
Förresten, innan jag går och lägger mig: jag skrev igår att Umeå och jag inte går varann på nerverna. Det var inte helt sant. Ända sen jag flyttade hit har jag retat mig på att folk i Umeå står och surrar med varann i klungor vid ingångarna till affärer och gallerior. Det typiska är att ett yngre par med barnvagn träffar den ena partens föräldrar och sen står och babblar länge och väl och utan att bry sig om att folk försöker komma förbi!  Jag har inte sett detta beteende i någon annan stad jag har bott i. Okej att jag kanske är lite avundsjuk för att jag inte har släkt i stan som jag kan stå och surra med i entrén till Åhlens men ändå! Detta är inget stort problem men ett mysterium. Godnatt.
Nu kom jag på ett serietips: Black Hole av Charles Burns. Finns på bibblan.

Här är en bild från en serie (Inland) som jag gjorde i fjol. I omarbetad version kommer den i min bok till hösten.Jag hade bestämt att den serien skulle utspela sig i Umeå, och det var första gången jag gick runt och samlade miljöer här. Det gav mig en ny känsla för stan. Tidigare har jag tänkt att jag bara bor här. Nu började jag se att det finns saker jag inte lagt märke till, stämningar. Ställen jag tyckte om.  När jag gick på Konsthögskolan brukade jag säga att Umeå var en stad utan hemligheter. Det var ganska dumt sagt. Bara för att jag inte kände till dom! Jag känner väl inte till Umeås hemlisar nu heller, men Umeå och jag går inte varandra på nerverna, som Luleå eller Stockholm skulle göra, även om det kanske vore mer passionerat.

Nu är det tredje dagen jag är hemma. Okej jag skriver lite dagbok nu iallafall. Jag längtar till jobbet. Inser att det är ett otroligt privilegium att längta efter att jobba. Jag tycker verkligen att det är genuint roligt, särskilt sen jag började med serier, sitta och hitta på, fylla papprena, fundera hur olika människor ska se ut, tuscha med stift eller pensel. Jag målar också mellan varven, just nu på papper, med tusch och akvarell. Jobbet flyter på så länge jag inte sätter käppar i hjulet på mig själv med såna här tankar: "jaha men vad är det för vits med det här då?"
Det kan man ioch för sig fråga sig, men till en viss gräns. Man måste få vara lite generös: ösa på utan att hela tiden ifrågasätta, det blir grus i maskineriet då. Min taktik sen jag började med serierna har varit: gör först och gallra sen. Jag umgicks mycket med starkt politiskt troende när jag växte upp. Mycket av det jag lärde mig av dom var bra: Att saker går att förändra, att man kan ändra saker genom att påverka människors sätt att tänka. Men mycket var otroligt strikt: "Vad ska det där leda till?" Att konst måste ha ett nyttovärde. Att kultur är bra om det leder till nånting. Då skulle den leda till den socialistiska revolutionen, nu: tillväxt och inflyttning! Annars är kultur liksom peanuts.

Hej. Här kommer en ny bild. Den är på temat manlig vänskap, eller nåt. Jag fick bilder på gamla tatueringar av en av mina elever på Konstskolan. Det var tjugo-trettiotalstatueringar, en del ännu äldre. Dom var så fina. Jag har ritat av dom jättemycket, för att försöka lära mig handlaget. Sen har jag gjort om dom för att passa mina egna syften.
Jag är precis i slutstadiet av en ny seriebok. Den kommer i höst. Jag borde vara i ateljen och jobba, men jag är fortfarande så förkyld. Intresseklubben antecknar. Det här är det som hittills har gjort mig tveksam till bloggande: att det skulle vara någon slags dagbok, och jag som är så privat och hemlig. Men sen sa Lars Cuzner på en vernissage på Verkligheten (ett galleri som jag är med och driver i Umeå) att man inte alls behöver blogga om sig själv, att man sitter och är förkyld eller har varit ute med hunden! Man kan se det som en utställning också, så jag tar tillfället i akt och visar lite bilder helt enkelt.

I helgen, innan den här förkylningen slog till, hann jag åka ut till Umedalen och titta på Sean Henrys skulpturer på Galleri Andersson&Sandström. Dom är helt suveränt bra. Jag kan verkligen bli otroligt trött på konst ibland, men sen kan det räcka med att man ser någonting som detta så rullar maskineriet igång igen...och så blir man sugen på att jobba...och får en ny vinkel på något man gått och tänkt på. Sean Henrys skulpturer är allt utom i naturlig storlek, dvs skala 1:1. De är större eller mindre och så uppenbart handgjorda så man bara vill ta på dom, men det ska jag väl inte rekommendera att man gör....För er som brukar vara på Umedalen kan jag tipsa om att det är Henry som gjort den där mannen som står i skjorta och byxor i närheten av spa-anläggningen.

Hej. nu ska jag blogga. Jag är blyg och förkyld så jag ska börja med en bild. Den ritade jag i fjol, ursprungligen för en artikel i den feministiska tidskriten Bang, men jag tycker den klara sig utan text. Den är givetvis inspirerad av Tintin, närmare bestämt De sju kristallkulorna när Tintin och Haddock går på varieté och träffar general Alcazar.