umea2014

Filmfestivalens ordförande Britt-Marie Lövgren har tidigare i veckan rapporterat om följderna av Triangelfilms och biografkedjan Astorias konkurs. Det medför en hel del problem för kvalitetsfilm i landet. Det som återstår nu är å ena sidan mediejätten SF och å andra sidan kulturkedjan Folkets Bio. En ur filmkulturell perspektiv inte särskilt hoppingivande situation. Mångfalden försämras betydligt och utbud av film tenderas till att ytterligare fokuseras på de stora titlarna. Här får vi uppleva konsekvenserna av marknadens villkor.

Det arbetet som Filmfestivaler runt om i landet gör blir därmed ännu viktigare. Framförallt nu då kvalitetsbiografen i Sverige, liksom i mitt hemland Tyskland, fråntogs sina ekonomiska grundförutsättningar.

Umeå Filmfestival försöker, vid sidan om Berlinale (= Berlin Filmfestival), Stockholm eller Göteborg - storstäder med betydligt större ekonomiska resurser när det gäller kulturstöd - vara just den välbehövande motpolen till det kommersiella utbudet man hittar på den ordinarie repertoaren. Med våra mycket begränsade medel försöker vi bedriva praktisk kulturarbete där tonvikten ligger på ung ny talang, filmpedagogik, seminarier osv. Men framför allt är vårt uppdrag att förmedla FILM SOM KONST.

Filmfestivalen i Umeå presenterar Filmkonst från hela världen, erbjuder en plattform för regional producerat film och skapar förutsättningarna för båda sfärer att mötas. Förväntningarna är stora: konst-, experimentell- och Arthousfilm skall trivas på festivalen, men samtidigt vill man ha glamourösa  gäster och röda mattor. Och så är det självklart att festivalen inte bara bör utan MÅSTE vara en tydligt och synligt beståndsdel i vårt ambitiösa Kulturhuvudstadsprojekt om vi ska kunna konkurrera med våra medtävlanden om utnämningen inför 2014. För i slutändan så kommer Umeås ansökan behandlas enligt samma kriterier än våra konkurrenters.

Vilka svårigheter möter vi i genomförandet av alla dessa uppgifter? Ser vi enbart på antalet festivaler världen över ter branschen befinna sig i en högkonjunktur. Filmfestivaler uppstår som svampar ur jorden. Bara för att efter ett kort tag försvinna lika spårlöst. Politiker och beslutsfattare strävar därför efter ?varaktighet?, ett begrep som används lika inflationärt som ordet ?effektivitet?. Kriteriet ?varaktighet? påverkar besluten om anslag till verksamheten. Därmed verkar man glömma bort att festivaler sällan kan göra långsiktiga planeringar eftersom anslagen bestäms från år till år. Det är inte olikt den berömda frågan om vad som kom först: hönan eller ägget.

Hur står det då till för de människor som jobbar bakom kulisserna? Det är ett arbete som oftast sker på frivillig basis, oavlönat eller under anställningsformer som förnekar vilken som helst säkerhet och gör allt personlig framtidsplanering ömöjligt. Det gör att kompetent arbetskraft, som varken vill eller kan ställa upp på sådana osäkra villkor snabbt försvinner för att söka sig till annat. Den uthållighet som förväntas av festivaler och andra kulturella institutioner verkar inte gälla för de invdivider som driver verksamheten. Trots det så fortsätter många festivaler att existera, bara tack vara en fast övertygelse av ett fåtal entusiaster, gäster, medarbetare och bidragsgivare. Alla övertygade om kultur som vår tids viktigaste demokratiska uttrycksmedel, där alla som så önskar kan ta del av. Förenade om uppfattningen att kulturen i det moderna samhälle berikar våra liv och möjliggör en ömsesidig förståelse.

Jag delar Britt-Maries uppfattning då hon, just med tanke på det förestående svenska EU ordförandeskapet år 2009, tillskriver filmens centrala roll. Hur, om inte genom kulturell utbyte och personliga möten, ska vi annars kunna forma en verklig gemenskap av något som fortfarande anses vara ett byrokratiskt och abstrakt odjur av många?

Jag älskar min uppgift, trots ovannämnda svårigheter. Just därför att jag kommer i kontakt med människor från världens hörn och arrangera möten mellan människor ftån Taiwan och människor från Island. Och det är inte minst tack vara regelverket inom vårt enade Europa som förenklar för mig som invandrare att bo och arbeta i norra delen av EU. Ett regelverk som befriar mig från många byråkratiska fallgropar som tills för bara några år sedan varit helt omöjliga att övervinna.

Jag kommer från en stad i exakt samma storlek som Umeå. I denna stad finns varken festival eller opera. Jag har studerat i en stad, inte mycket större än Umeå, och där förlorat två arbetsplatser inom filmarbetet. Jag kommer från ett land som rent allmänt överdriver frågan om vinstintressen inom kultursektorn. Under det gånge året har Tyskland erhållit dåliga betyg från EU. I inget annat EU-land är tillgång till utbildning och kultur så beroende av inkomst som hemma hos mig.

Det är saker som i Sverige (ännu) är annorlunda. Vår kulturlandskap är ingen marknad. En filmfestival inget aktiebolag. Framgången inom kultur och konst går inte att mätas i ekonomiska kalkyler. Långsiktighet och den mångciterade ? och önskvärda! varaktighet - kan endast existera på grundbasis av en offentlig kulturpolitik. Det får aldrig bli kortfristiga sponsringsavtal som ska kunna styra verksamheten. Det angelägna arbetet med festivaler borde, med facit i handen och med tanke på kvalitetsbiografens försvinnande, ligga så nära till hands att en relevant kultur och näringspolitisk hänsyn var en självklarhet.

Med detta inlägg i den kulturpolitiska debatten i Umeå tackar filmfestivalen för sig och hoppas att vi ses på festivalen i höst kolla gärna på www.filmfest.se

Hälsningar

Britt-Marie 

Dagens blogg är en uppmaning att ställa upp och jobba på filmfestivalen (Anna-Lena har hjälpt mig att sätta ihop nedanstående text).

Varje år jobbar det cirka 150 funktionärer på Filmfestivalen och det är vi otroligt tacksamma för! Utan dem går festivalen inte att genomföra. Funktionärerna är också festivalens ansikte utåt.

 

Att jobba som funktionär på filmfestivalen är väldigt intressant och stimulerande. Funktionären träffar otroligt mycket folk, även från andra länder. Många nya kontakter knyts. Det är en erfarenhet som är bra att ha med sig. 

En funktionär har många och varierande arbetsuppgifter. Det behövs bland annat chaufförer för att köra festivalens gäster runt om i Umeå och visa dem intressanta sevärdheter/resmål som de kan tänkas vilja besöka. 

Det behövs också frivilliga som arbetar i gäst/pressdisken. Dessa ger allmän information och ser till att gästerna trivs. Men också i shopen behövs arbetskraft, t.ex med uppgift att sälja fika.

Utländska gäster som inte förstår svenska behöver hjälp av tolkar. Det är viktigt att alla människor får det bistånd och den information de behöver. Därför fyller tolkarna en betydande funktion.

Informationsdisken är  festivalens hjärta, de som jobbar där är festivalens blod.

I år behövs inga funktionärer till kassan, då biljettförsäljningen kommer att skötas via Internet. Eftersom vi inte vill utesluta presumtiva besökare som inte har tillgång till nätet eller som glömt boka biljett kommer det dock att finnas möjlighet att få hjälp med att köpa biljett på festivalområdet. Till detta behövs förstås också ett antal funktionärer. 

 

Den som vill arbeta med mer praktiska saker kan bland annat hjälpa till med flytten, dekorera i Folkets Hus och även frakthjälp behövs för att se till att filmerna finns vid den biograf som de ska visas på. Affischer och flyers ska också sättas upp så att alla vet att festivalen är på gång.

 

Men den vanligaste funktion är som biljettrivare till visningarna, samt att se till att det är städat före och efter varje visning.

 

Det finns mycket mer att göra som funktionär på Umeå filmfestival. Arbetsuppgifterna är många fler än dessa. Funktionärerna behövs för att få festivalen att gå runt!

Kommer biograferna att finnas kvar i framtiden? Orkar vi slita oss ur TV-soffan, hemma-bion för att åka ner till centrum och se filmen ihop med främlingar? Är det dags att paketera om filmvisningar med servering, middagsätande etc? Alla nya idéer tas tacksamt emot.  

Film ses som aldrig förr (hemma) och vart framtiden tar vägen är det ingen som med säkerhet kan veta. Men det spelar roll vilka möjligheter vi ger för visning av film idag. Det är dags för krigsråd för filmens roll i det lokala kulturlivet. Här måste alla goda krafter samarbeta. Framtiden kommer att vara annorlunda men fortfarande tror jag att människor behöver mötesplatser och filmfestivaler är en sådan. 

Dagens bild är Jiri Menzel en Oscar-belönad Tjeckisk filmregissör och Umeås egen Thom Palmen, Umeå Internationella Film Festivals konstnärliga ledare.

Konkurrensen på filmfestivalsmarknaden hårdnar allt mer. Det gäller att ha inflytanderika vänner på den centrala nivån (läs Stockholm) för att få mer medel till den lokala nivån. Det gäller att ha mäktiga vänner för att media ska vara intresserade. 

Här finns det mycket kvar att göra i Umeå. Umeå är en intressant kommun med sin ambition att bli Europas kulturhuvudstad 2014 men Sveriges och Nordens största filmfestival finns i Göteborg. Göteborg är en av de andra aspiranterna till utnämningen som kulturhuvudstad. Vad kan vi strategiskt göra bättre än vad Göteborg gör idag?   

Den 14 juli, 2008, fyller Ingmar Bergman 90 år. Det firar Göteborg International Film Festival med en gigantisk Bergmanretrospektiv, under festivalen, i januari-februari, 2008. Femtiotalet långfilmer kommer att visas, det vill säga lejonparten av Ingmar Bergmans totala långfilmsproduktion.   

2009 blir Sverige ordförandeland i EU. En av mina idéer är att det ska firas genom att visa filmer från alla EU-länder under 2009. Film är onekligen ett bra sätt att lära känna varandra bättre och varför inte fira EU-ordförandeskapet genom en rejäl visning av europeisk film. Kanske det kan finnas intresse från ambassadörer och andra att komma till Umeå och invigningstala. Umeå Universitet skulle kunna vara en samarbetspartner. 

Jag lovade igår att återkomma till invigningsfilmen för den Thailändska filmnatten. En filmnatt att minnas med film, musik och thailändsk mat. Sammanfattningen följer nedan på engelska. Bilden ovan kommer också från filmen. 

KHON FAI BIN (Tabunfire aka Dynamite Warrior), Chalem Wongpim, Thailand ? Thai Film Night Plot SummaryThailand in the 1920s. Jone Bang Fai, a young Muay Thai warrior riddled with grief after witnessing his parents? murder by a callous and malicious killer, is determined to take revenge. The only information Jone has on the killer?s identity, however, is the memory of a tattoo-covered man who is part of an organized group of cattle rustlers. Jone makes it his mission to stop all cattle raiders and in the process return each head of cattle back to its rightful owner. When he finally recognizes the murderer and tries to kill him, he is defeated. He gets his second chance since a local nobleman shares his interest in getting rid of the raiders for more economic reasons. But eventually, black magic will be needed to defeat Sing...

I tisdags lämnade Astoria in konkursansökan och slår igen den 10 augusti kunde vi läsa i Svenska Dagbladet i lördags. I samma artikel framgick att Folkets Bio vill ta över Astorias gamla biograf i Umeå, som SF i höstas tog över för att sedan lägga ner. Konkursförvaltaren vill dock i första hand hitta en köpare som tar över hela kedjan. 

Vad ska hända framöver? Ingen vet men ett är säkert. De som är filmintresserade måste gå samman för att ge möjlighet även för film som inte passar SF att visas.  

Filmfestivalens styrelse och den konstnärlige ledaren Thom Palmen funderar just för fullt på vilken roll filmfestivalen kan ta när det gäller ?Filmens roll i Umeå och Västerbotten? i framtiden. Helt klart är att det behövs moteld och samordning mellan olika delar i filmfamiljen. Filmfestivalen ger möjlighet att se mycket film under en vecka/år. I samarbete med andra kan det förhoppningsvis bli mycket film även under andra delar av året. 

Planeringen för filmfestivalen i september går på högtryck. 60-70 filmer kommer att visas. I år blir det en Thailändsk filmnatt (visst känns det spännande). Invigningsfilmen till den natten skriver jag mer om imorgon.    

 Umeås 22:a internationalla filmfestival i Umeå 17-23 september 2007. 

Umeå filmfestival hålls i september varje år med fokus på internationell film och svensk film med regional anknytning. Varje år har fimlfestivalen blickpunkten på ett intressant land eller regissör, 2006 var det Polen och 2005 Japan. 

Att Umeå ska ha en filmfestival som är omtalad i hela landet känns självklart. En stad med 29 000 studenter, ung och välutbildad befolkning (medelålder 37 år) har självklart ett intresse för film. Alla som har följt festivalen under åren vet dock att resan har varit kantad med ekonomiska bekymmer. Men just nu skiner solen och arbetet pågår för fullt. 

I ledningen återfinns Thom Palmen sedan ett 10-tal år tillbaka festivalens konstnärliga ledare. Thoms meriter på filmområdet är vida kända bl. a President i European coordination of Film Festivals (1993-95 och 1996-1997), medlem av European Film Academy, nomineringskommittén till Guldbaggen för Kort- och dokumentärfilm samt för bästa utländska film. 

En nygammal bekantskap på Festivalen är Franziska som jobbar som pressansvarig och festivalproducent. Hennes lätta brytning (i en övrigt utmärkt svenska) skvallrar om att hon är född i Tyskland. Praktikant 2006 och festivalproducent 2007 det kallar jag raskt marscherat. 

Dessutom finns ytterligare ett stort antal personer som finns i bakgrunden för att göra festivalen. En veckas festival kräver ett helt års arbete. Målsättningen för året är fler besökare, mer sponsorpengar och en bättre ekonomi. Lärdomen från föregående år är att det inte får vara allt för bra väder om salongerna ska fyllas. Lite regn i luften gynnar filmtittandet. 

Själv är jag (för tredje året) ordförande i styrelsen för Umeå:s Internationella Filmfestival ? ett helt ideellt uppdrag. Sedan fem år tillbaks är jag heltidspolitiker i Umeå kommun. Av födsel och ohejdad vana är jag intresserad av all slags kultur med bakgrund som Kulturnämndsordförande i Umeå 1992?1994, Statens Kulturråd, vice ordförande i Norrlandsoperans styrelse, vice ordförande i Studieförbundet Vuxenskolan, (nationellt), Lyrikklubbens styrelse, Teaterföreningens styrelse, en kortare period i Musiksällskapets styrelse mm.  

Just nu har jag dock fullt upp med det politiska livet i Umeå, vice ordförande i Internationella beredningen på Sveriges Kommuner och Landsting, Europarådets lokala kammare och Umeås Internationella Filmfestival.  

Ikväll spelar vi sista föreställningen av "En midsommarnattsdröm". Det känns både lite skönt och lite sorgligt. Skönt att äntligen få semester. Sorgligt att behöva skiljas från alla människor som jag har umgåtts och haft kul med några månader.
Det här blir också mitt sista blogginlägg vilket också av samma anledning känns både skönt och sorgligt. Nu ser jag fram emot en lång och skön semester där jag kan ladda batterierna inför hösten då jag ska repetera in en barnpjäs som heter "Stackars mej". Jag har tidigare skrivit här om det fina med att förmedla teater till de små byarna i norrland. Minst lika viktigt är det att förmedla teater till de yngsta. Det är ju trots allt vår framtida vuxenpublik.
Nu önskar jag er alla en fortsatt trevlig sommar.

När jag gick och utbildade mig till skådespelare på scenskolan så fick jag lära mig att prata rikssvenska. I tre och ett halvt år gick jag på skolan och tragglade rikssvenska och mitt första jobb efter skolan var på Västerbottensteatern där jag skulle gestalta "Skrävel-Jani" i "Ormens väg på hälleberget". Detta var 1985 och sedan dess har jag inte haft så mycket användning av mina kunskaper i rikssvenska. Jag har blivit norrland troget genom alla år.
Brattsbacka, Gummark,Ytterhogdal, Hössjö, Ålund, Arvidsjaur, Glommersträsk, Gräsmyr, Munksund, Lillhärdal, Rundvik, Åsele, Norum, Jämteböle, Njurunda, Sävar, Tynderö, Vännäsby, Järpen, Matfors, Lövånger, Bjurholm, Tännäs, Bygdsiljum, Pengsjö, Krokom, Sörmjöle, Vivsta, Sorsele, Norsjö, Nästansjö, Rentjärn, Raggsjö, Hjoggsjö, Lugnvik, Mjödvattnet och Hörnsjö är några av alla platser som jag spelat teater.
Stockholm är nog bra, men lite avsides.
Jag har ägnat en stor del av mitt yrkesliv till att försöka förmedla teater till dessa små orter med sina fantastiska byaföreningar, små folkets hus och bygdegårdar. Dessa fantastiska kvinnor som bakar fikabröd, kokar kaffe, affischerar och säljer biljetter. Kulturministrar, institutionschefer, kungar och andra potentater som äter middag i blå hallen får ursäkta, men utan dessa fantastiska kvinnor skulle kultursverige gå under. För det är ju också dom, kvinnorna alltså, som är majoriteten av publiken.
Jag har länge spelat en föreställning som bygger på Torgny Lindgrens texter och som jag kallar "Skräddar Molins berättelser". Det är en form av enmansteater där jag med hjälp av Torgnys texter försöker återskapa en berättartradition som i det närmaste gått förlorad. Jag tror också att berättandet är grunden till all god teater. Man måste kunna berätta en historia så att folk vill lyssna. Däri ligger också teaterns styrka och framtid. Vi kan på teatern peka på en brädbit och hävda att det är hus och alla går med på det och fyller i med sina egna bilder. Vi kan inte konkurera med film och teve på deras villkor. Inom teater måste vi förhöja realismen. Det har hänt mig vid ett flertal tillfällen att folk har kommit till mig ett par veckor efter det att dom hört mej berätta Torgny Lindgrens text om Stubbrytaren och berättat för mig hur dom sett allt det här inne i sina huvuden och att dom inte har kunnat släppa det. Minnet och bilderna finns kvar hos dom och det gör mej glad. Att dessutom få ge detta till dessa människor i sina hembygdsmiljöer är oslagbart. Man får så mycket av dessa människor och miljöer. Att möta en man som bara varit på teater en gång tidigare i sitt liv, "å he va som knepigt. Jag förstod då int nanting", och sen få beröm av honom efter föreställningen och höra honom berätta liknande upplevelser som han varit med om. Där är nog en av anledningarna till mitt yrkesval. Jag menar, inte är det för pengarna som man blir skådespelare.
Rosor och champagne är nog bra, men jag uppskattar ännu mer när jag efter avslutat förvärv får mig en Jokkmokkskorv, torkat renkött eller hembakat tunnbröd som är bakat i bagarstugan bredvid hembygdsgården.

Så Umeå vill bli Kulturhuvudstad.
Då måste man kanske börja med att definiera vad som är kultur?
Är kultur bara garneringen på livets tårta eller är det själva jästen i degen? Har ni tänkt på att ordet kultur innehåller de två orden kul och tur. Kan kultur vara tur? Kan kultur vara kul? När är kultur kul? Är kul kultur tur? Är tur i kultur kul? Om man har tur att ha kul, har man då kultur eller turkul? Finns turkul? Finns kulturkul? Finns turkultur? Finns turkulkultur? Eller kulturturkul? eller kulturkultur? Kanske är kultur med tur kul om turen är kul i kulturen utan tur.
Eller ett Kult ur?

Stockholm var ju Europas kulturhuvstad 1998. Det var stor invigning den 17:e januari. Ni kanske såg på TV hur kungen, kulturministrar, ambasadörer och annat fint folk blev underhållna i blå hallen. Själv åkte jag på tunnelbanas linje 19 mellan Hässelby och Hagsätra och försökte fånga folks intresse med berättelser från västerbotten.
Tanken var att det skulle vara en stor kulturbombning av Stockholm. Vi var hundratals kulturarbetare som underhöll på bussar och tunnelbana.
Jag var väldigt nervös kvällen innan och hade svårt att sova på natten. Kommer dom be mej att hålla käften? Kommer dom att slänga ut mej? Det har man ju hört att stockholmarna vill vara ifred i sin tunnelbana och sitta och stirra ut genom fönstret, vilket jag tycker är konstigt för det finns ju inget att se där.
Men?
Det var inte en enda som bad mej hålla käften eller slängde ut mej. Dom kanske tyckte synd om mej. Nåväl. När jag hade fullt upp med att skrika ut mina berättelser (det är nämligen väldigt bullrigt i en tunnelbanevagn som åker) så funderade jag inte så mycket över det här med kultur. Då försökte jag bara förmedla något. Men senare på kvällen, när jag botade min sönderskrikna röst framför teven, och såg kungahus och politiker smörja kråset i blå hallen så började jag fundera:
Kultur - vad är det egentligen?
Dags att gå till källorna. Norstedts svenska ordbok med 80 000 ord och fraser.
Det finns tre stycken betydelser på ordet kultur. Där ser man.
ETT: "Form i vilken (viss) större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter."
Det där lät krångligt. Men det finns exempel; "kulturlämningar, högkultur, indiankultur o.s.v." Aha.
TVÅ: "Sammanfattning av allt som skapats av människor för att ge (högre) andliga upplevelser."
Sedan står det med små bokstäver: "särk. om konst,litteratur,musik o.d. men även om vetenskap; i allmänhet eller under viss tid, inom vissa områden etc."
TRE: "Det att systematiskt odla jord."
Om vi håller oss till förklaring nummer två som jag tror är vad dom flesta av oss ändå tänker på när vi talar om kulturhuvudstadsår, så kan vi väl stanna upp en stund och fundera lite på vad det kan betyda med;
"Sammanfattning av allt som skapats av människor för att ge (högre) andliga upplevelser"

Vi lyckades trots regn och rusk genomföra vår föreställning igår. Det är kul när man får göra några hundra personer lyckliga och även få ge högre andliga upplevelser.

Jodå. det blev föreställning igår. Regnet var ganska intensivt mellan 5 och 6, men höll sig borta när vi startat föreställningen. Men en blöt träscen blir ganska hal och en vurpa hann jag med igår. Som tur var slog jag mig inte fördärvad. Och jag var inte den ende som halkade och slog mig. Skådespelaryrket kan vara riktigt farligt ibland. Någon har hävdat (jag vet inte om det är sant) att skådespelare är den enda yrkesgruppen som får arbeta under hängande last utan skyddshjälm.
Idag vräker regnet ner igen. Vi får hålla tummarna och hoppas att det lugnar ner sig till ikväll.

Innan varje föreställning har vi en samling där vi talar om saker som varit eller hur vi ska hantera olika situationer som kan uppstå. Igår t.ex. bestämde vi att göra om lite p.g.a. regnet. Men oftast är det bara en ren peptalk innan föreställningen. Jag bifogar ett foto från samlingen innan föreställningen igår. Den är tagen med min mobiltelefon så kvaliten är inte den bästa.

Aktiva kulturkonsumenter blir aktivare och nöjdare, de passiva olyckligare och slöare. Det är en av slutsatserna i rapporten "Lyckan kommer, lyckan går" som publicerades av SOM-institutet 2005. Lyckligast är teaterbesökaren, minst nöjd den som skriver poesi på sin kammare.
"Lyckan kommer, lyckan går" bygger på SOM-institutets årliga undersökningar som gjorts sedan mitten på 80-talet. Fokus ligger på opinionsfrågor och människors samhällsförtroende, men även kulturvanor behandlas - kopplat till hur lyckliga människor blir av dem.
- Den stora skillnaden går inte mellan dem som konsumerar "finkultur" eller populärkultur, utan mellan dem som är aktiva och konsumerar mycket kultur och de som står utanför, säger Rudolf Antoni, kultur- och medieforskare vid Göteborgs universitet och SOM-institutet.

Nu är det dags att byta om och förbereda inför kvällens föreställning av "En midsommarnattsdröm". Vi får hoppas att vädret inte sätter stopp för kvällens föreställning så att vi får möjlighet att göra 200 personer lyckligare.

Alla festligheter har ett slut även om det sker tidigt på morgonen. Fyllchaffisen kör med stadig fot hem ekipaget uppfylld av allt vad en kväll ute med gänget innebär. Många ville vara med men få platsade. Jag ljuger om jag inte påstår att dessa plåtkolosser drog till sig inte bara en drös med hångelbenägna flickor utan även killar med en längtan långt in i sina ögon. Men problemet med att äga en egenhändigt renoverad kärra är att man släpper inte ratten till vem som helst. Utan man måste på något sätt visat sin värdighet och sitt kunnande för att vinna respekt och bli en fyllchaffis. 

En stort och viktigt uppdrag var att köra hem bilens passagerare som alla sov lugnt ruset av sig. Väl hemma på morgonen skulle alla passagerare lämnas av i sina hus. Det var ritualer allt från att vissa av oss absolut ville ha hem sin bil på gården innan vi skulle åka, till att några måste få kläder lagade eftersom deras föräldrar var lite besvärliga. Att lämna av folk var inte alltid så lätt eftersom baksätet mer liknade en ormgrop än ett passagerarsäte. Någons fot hade somnat, den som låg underst och sov skulle ut först, ansikten skulle skrubbas rena innan överlämnandet , vissa släpptes av bakom huset så det fanns tid för skärpning och att ordna till klädsel och visst hände det att fel person blev levererad till fel ställe. Vi smög oss i säng och trodde i vår enfald att vår hemkomst skulle gå tyst och obemärkt förbi. 

Det första man gjorde dagen efter var en översyn över bilarna. Skuffen städades från alla flaskor. Eftersom vi växte upp under; håll Sverige rent,  så tog man hem alla flaskorna igen. Man slängde inget i diket eller på marken. I bilen hittade man kläder och man försökte klura ut vems kläderna tillhörde och man synande ordentligt bilen. Lackskador söktes, bucklor på krom, elantenner hissades upp och ned för kontroll. Medan vi tjejer satt i och diggade musik så tvättades bilarna med varsam hand av deras ägare. Det kan vara svårt för utomstående att förstå kärleken till en bil, något som man renoverat och skapat med sina händer, känslan när man hör mullret under huven och hur bilens bakdel sjunker ner när den drar iväg. Ju mer motor man har desto saktare kör man.

Tyvärr är en bil lika nyckfull som en pojkvän. Den kan svika genom att vägra starta på offentliga platser eller att man får punktering mitt i stan. Men den är en trogen och att inse att ens bil måste gå i graven är en sorg större än livet. Men man vill och försöker ändå in i det sista. Man kör in en slutkörd pärla där ljusen flackar av späningsfel, bromspedalen går genom durken av rost och motorn hostar till när den går upp på bryggan på besiktningen. Den spanska flaggan ges av besiktningspersonal som bara skakar på huvudet, man måste inse att den trötta motorn måste få vila och karossens fläcktufys ? ROST - innebär slutet. Det är tungt. 

En avslutande låt som jag tycker skulle passa in just nu är: 

Smoke Gets In Your Eyes - The Platters

Ligger nerhasad i soffan och ströläser i en träningstidning.Även om jag vet att bilderna på kvinnorna är retuscherade och lätt magra i förhållande till mig så känner jag en lätt skuld läggas över mig. Jag borde träna istället för att sitta här nerhasad i soffan och slå ihjäl tiden. Prioritera rätt saker och inte bara skylla på tidsbrist. 

Tittar igen på den magra modellen med sotade ögon och plutmun. HON som tränar på jobbet, har en speciell personlig tränare som peppar, motiverar och ser till att hon äter rätt sorts mat. Hon på bilden har sin kropp som arbetsredskap och ägnar sig minst 2 timmar per dag till att träna samt anlitar någon som sätter ihop näringstät mat. Det enda som hon behöver göra är att äta upp det som ges till henne, sprattla med armar och ben efter tränarens anvisningar. 

Vem kan då inte uppnå den slimmade tränade kroppen som visar upp taigtha korta tröjor och små hotpants. Slår genast bort den missnöjda tanken och skulden som kramar om mitt hjärta och gör mig missmodig ? nästan gråtfärdig. Anar jag avundsjuka hos mig?.. 

Förnuft och känsla, om jag kopplar bort känslan en stund och använder mitt förnuft så inser jag direkt hur fel jag tänker. För att verkligen slå hål på tanken med den perfekta kroppen så inser jag att de som har sin kropp som arbete, som lägger ner all sin fritid på att träna de har inga barn, på höjd en partner kanske. En partner med samma intresse för att träna och äta nyttigt.  

När dessa människor tränar vad gör jag då? Jag jobbar också men inte med min kropp utan med ekonomi, läser in mig på ett material som jag ska presentera, marknadsföring och när jag kommer hem är det att handla, laga mat, stoppa in nått i tvättmaskinen, besöker svärmor, går till biblioteket och bläddrar i böcker etc. Känner att jag börjar le inombords, känner värmen fylla min kropp och rosar mina kinder. Insikten slår fast under revbenen och gör mig varm. Det är okey att det finns personer som är beredd att satsa mer tid och energi på träning än vad jag är beredd att göra. Det gäller att ställa saker och ting i proportion till varandra. Jag prioriterar annat än träningen högst och för mig känns tre pass i veckan helt ok. Visst vore det roligare att vara mer vältränad, men det skull kosta för mycket i tid och engagemang. Jag vill prioritera annorlunda. När jag nu ser helheten i mitt liv så skrattar jag högt åt mig själv. Skuldkänslan rinner ner i tårna, ner i matten och ut på golvet bort från mig. 

Hur har du det?
Ser du helheten i ditt liv JUST NU. Viktigt att säga just nu eftersom förutsättningarna ändras hela tiden i och med livet rullar på. Titta på din tillvaro och se den verklighet som du har omkring dig. Små barn betyder mindre tid till träning och bra matlagning. Ska du prioritera vällagad, balanserad och näringsrik mat varje dag måste något annat stryka på foten. Går det? Ja, kanske för en superduper organiserad mamma som har kost som sitt stora intresse men kanske inte för dig som prioriterar annat. Låt inte skuldkänslor ta över dig, det är bättre att vara mullig och tränad än smal och otränad.

SÅ ut och gå en promenad..direkt vänta inte..

En vilsam plats för själen är Åselet - Åselestupet vid Älglunds kraftstation.

Det går inte att hitta en enda dam-, ungdoms-, eller kvällstidning utan tips om; så här går du LÄTT ned i vikt. För oss människor framstår massmedias olika bantningsråd och kostbudskap som motsägelsefulla och förvirrande. Det är allvarligt eftersom forskningen visar att just massmedia är allmänhetens viktigaste informationsfälla i frågor som rör kost och hälsa. 

Osäkerheten om vad man egentligen ska äta och dricka blir knappast mindre av de återkommande listorna på olika farligheter. Problemet är att helheten är så motsägelsefull och förvirrande att läsarna till slut lämnas i sticket. Medieutbytet kan ibland vara så motsägelsefullt att individen fritt kan välja de budskap som hon eller han tycker bäst om. 

Granskar man kostfrågorna noga så hittar man förvånansvärt många tydliga forskningsresultat som pekar på; för att gå ner i vikt måsta man antingen öka energiförbrukningen eller minska tillförseln av energi. 

Fett är det mest energitäta näringsämnen och är lätt att få i sig för många kalorier - fett ger sämre mättnadskänsla än andra näringsämnen. 1 gram fett innehåller 9 kalorier (  kolhydrat och protein ger 4 kalorier per gram) och innehåller många kalorier i liten volym vilket lurar oss att äta för mycket. Det går fort och snabbt att äta en snickers men man får kämpa för att få i sig lika många kalorier om man äter grönsallad. 

Vilka slags fetter man äter har stor betydelse för hälsan men 1 gram fett innehåller alltid 9 kalorier vare sig det är olivolja, avokado eller ister man äter.  Mättnadseffekten är större på kolhydrater och protein. Fett mättar sämst. Om man granskar de studier som gjorts på människor är slutsatsen att det även är skillnad på socker och socker. Socker i flytande form kan slå ut mättnadsmekanismerna. Socker i fast form tycks däremot inte vara inte var alika farligt för vikten. Sötade drycker ger dålig mättnadskänsla och man blir snabbt hungrig igen. 

Olika människor svarar olika på dieterna. Vissa människor blir inte mätta på frukt och grönsaker och bör då öka sitt proteinintag. Andra svarar bra på att öka kolhydraterna. Vad som är viktigt att tänka på är att inte öka så mycket på fettintaget, hellre äta bra fetter. Vi måste tillföra kroppen fett annars kan den inte förbränna bra. 

Dålig förbränning.
Har du dålig ämnesomsättning/förbränning? Dålig förbränning kan sänka kroppstemperaturen. Det visar att kroppen inte fungerar optimalt; att kroppen inte prioriterar fettförbränning. Kroppstemperaturen på eftermiddagen bör inte understiga 37°C. Är din ämnesomsättning låg bör du öka ditt kaloriintag under ett par veckors tid för att få igång förbränningen igen.

Utan förbränning -  kroppen tillgodogör sig inte näring i maten. För att få igång förbränningen krävs att man öka kaloriintaget successivt och därmed undvika att kroppen lägger på sig ett litet fettförråd för sämre tider.

För att hjälpa kroppen på traven och påskynda det hela kan du också ta en lagom snabb promenad på ca 30 minuter fem gånger i veckan.

Ta din temperatur på eftermiddagen i några dagar Kontrollera igen efter en vecka. Har den stigit visar detta att du ger kroppen tillräckligt med bränsle. Fortsätt så tills du når ca 37°C. Då är det dags för dig att sätta i gång att äta bättre och få kroppen att svara ordentligt. Då kan man förbränna det man stoppar i sig och förbruka fett dvs gå ner i vikt. 

Ny trend.
Nu vänder trenden. Kolhydratdieterna är på väg ut;
Atkinsons, South Beach och GI dieterna är på väg ut.

Nu kommer något som man kallar 3 timmars dieten ? man äter varje tredje timme och äter då mindre kalorier per dag.

Jag är rätt intensiv när jag arbetar med något, går in med hull och hår, 100% koncentration och disciplin så jag får något gjort. Detta brukar resultera i att det är svårt för min hjärna att varva ned, inte fastna i ständiga tankar om det jag skriver om, skissar på eller föreläser om.

 

Det löser jag med att göra något fullständigt annorlunda på fritiden, läser böcker som inte handlar om mina ämnen, tränar en hel del (inte lika mycket som förr), spenderar tid i naturen. Förr tillverkade jag träningsprogram för bl a Korpen vilket betyder att jag hade koll på vilken sorts musik som var populär, samt vilken sorts musik och takt (BPM) som passade till olika moment eller intensitet i ett träningspass. Lyssnade då mycket på musik som jag inte gillade men som hade den karaktären som kändes bra för momentet. Nu har jag dålig koll på vad för sorts musik som finns så jag lyssnar på gammal musik som Pink Floyd, Alan Parson, , Axel Rudi Pell, Phenomena, Nightwish, Marillion, Therion, The Ark, MOB m.m.

Det som fungerar allra bäst är att vila i handens arbete.

 
Min sambo blev mållös när jag stickade en väska av plastband som jag klippte av plastkassar från mataffären, har även broderat en konstig tomat som mer såg ut som en chilli. Stickade pulsvärmare till hela släkten före jul och tar bort färg från gamla möbler. Dessa målar jag sedan med olja, dricka eller fil och pigment till önskat resultat. Försöker varje vår att sätta lite frön som jag sedan mest vårdar ihjäl men det är roligt när man ser att det spirar. 

Varje sommar gjuter jag i betong. Det är bara så roligt. I år har jag gjort en omgång men fick tag på för grov finbetong för att jag skulle bli nöjd. Innan sommaren är över ska jag gjuta mer men då mindre grejor. Ska prova att göra lite underlägg, krukor, gjuta i de blå formarna och inte utanför dem etc.

 

Det gäller att ha ögon för att hitta formar. De blå på bilden hittade jag på Andra Varvet i Sikeåhamn. Dit lämnar folk in sina grejor och sätter ett pris på dem. Sedan tar Andra varvet en viss procent av priset för att de säljer dem. Smart  -  grejorna går liksom ett andra varv - ni fattar.

 

Nu känner jag för att vila resten av dagen

Är det föresten någon som brukar läsa den här bloggen? Av erfarenhet så vet jag att Norrlänningar är lite tröga av sig när det gäller nymodigheter. Jag och en kollega lanserade en wap-tjänst på mobiltelefoner. Man kunde ladda ner en massa hälso-, karriär- och livstilstips via sin mobil. Vi använde telias tjänst, surfport. Det blev ingen direkt HIT eftersom Norrlänningar just och pass vet att man kan prata i den. Jaja nu överdrev jag men det är stor skillnad när man såg vilka som gick in på tjänsten. Inte många Norrlänningar.

 

Men jag ska inte säga så mycket själv, har en lätt telefonfobi som en kollega på Må Bra Källan har lovat att befria mig ifrån. Den yttrar sig även genom mobilens sms där jag så glatt klämmer i med JA eller NEJ på kamraters långa informativa meddelanden.

 
Oj nu ska jag sluta, Blev helt plötsligt tvärless på mig själv.

Vårens första raggarsväng till Umeå gick nattetid. Chaufförerna måste alltid belönas med mat på Citybaren, naturligtvis med en citymacka.  De andra burnade upp däcken från förra sommaren och hetsade andra chaffisar att dra vid rödljusen. Man letade även lämpliga pisspausställen och att dräglade över alla andra jänkare som rullade runt tills vi var samlade igen. Stan sjöd av muller, tjutande däck och raggarattityd.

I den halvmörka natten gnistrade krom , innerlampor lyste och ur stereon vrålade musik.

 

Natten började sakta övergå till morgon. Alla var otåliga, flaskor var tomma och vi snurrade runt i väntan på det största.

 

Gatbilsracet - det som ingen anordnar, som ingen vet vart det blir och som ingen vet något om

varken före eller efter.

 

I en värld utan mobiltelefoner så sprids rykten fort och nu var det nära.

Polisen körde runt stan i mindre och mindre svängar. I mörka gränder gjordes planer och information spreds. Bilar droppade av sakta en efter en. Det kunde bli på en vägraka utanför stan, en gata i utkanten eller inne på ett industriområde.

 

Platsen för racet sjöd av liv, bilar linade upp för kvalrundor, däck värmdes i en skvätt gammal olja för att få fäste. Ficklampor fick agera startgran och ingen fick köra rölykta (tjuvstart) för då var han ute. Det var en farlig plats, bilar som fick wobbel, motorer sköts, andra fick för mycket fäste och gjorde wheelis så bilar stegrade sig men detta var livet.

Ingen , ingen kunde avstå och man hetsade sin chaffisar att åka.

 
Helt plötsligt går larmet att polisen var nära. Platsen måste tömmas, sista omgången för att köra den ärerika sista repan gick förlorad men det bekymrade ingen. Alla hjälpte till och när polisen anlände fanns bara en stor oljepöl från en Malibu SS som sprängt motorn i slutet av "strippen". Det var då på vägen hem, när hungern pockade på som värst, vi för första gången kom i kontakt med mat på motor. I locket på en burk Bullens pilsnerkorv slogs två stora hål, den klämdes sedan fast mellan grenröret och motorblocket. Nästan hemma igen stannade vi av på en parkering och bröt upp burken åt upp den varma korven. 

Detta föll sedan helt i glömska men poppade upp i huvudet när jag skulle hitta ett bra sätt att marknadsföra mig på ? på ett nytt sätt. Tanken föddes om en kalender med recept man kunde tillaga på motorn och den kom ut 2006. Säljs i en butik i Stockholm som säljer vintage- och retrokläder, skivor, prylar, accessoarer och möbler från 40-60-tal med fokus på rockabillykulturen. 

Tankar finns att utveckla denna idé mer men det blir när tid finnes.

CAR-B-QUE

Att värma mat på detta sätt är ingen nyhet för människor som har färdats långa sträckor i bil eller arbetat som chaufförer och maskinförare. Bensinpriset är högt, elen går upp och många tar bilen till mataffären. Varför då inte fixa middagen direkt på motorn så är den klar när Du kommer hem. Ekonomiskt,  KlimatSmart och Tidseffektivt i dessa pressande tider. 

Mat går att tillaga på de flesta motorer bara Du lär dig hur din EGEN SPIS fungerar. 
Jag har utprovat recepten på bästa sätt. Testen sker på tre olika plan, det ena är att hitta den optimala folietjockleken eller någon slags ersättning för själva grytan som maten ska tillagas i samt hur man ska fästa foliepaket vid grenröret. För att inte maten ska brännas vid underifrån måste man hitta ett bra isoleringsmaterial som även fördelar värmen till hela foliepaketet.

Det andra planet ligger på vilken sorts mat man ska jobba med. Ska varorna vara råa eller halvfabrikat. Vilka råvaror fungerar bra och vilka bör man t ex förkoka. Maten bör vara smakrik, god efter att ha legat under motorhuven och lämplig att plocka fram efter cruisingen.

Tredje aspekten vi tar hänsyn till är hur länge (hur många km) man måste köra för att maten ska uppnå rätt temperatur. Motorns effekt påverkar kokningshatigheten. 

Använd dubbla lager foliepapper om foliet går sönder får man varken matrester på motorn, eller får in olja eller avgaser i maten. Gör ett paket per två personer. Ta gärna med mer folie om det helt går sönder.
OBS! Gör 2 portioner i samma papper. 
Lägg antingen ditt foliepaket på motorn eller fäst med järntråd mot grenröret. Men då är risk för att du bränner din mat om du inte ser till den ofta. Det är speciellt bra om du ska köra en längre sträcka att lägga på motorn, med en kortare körsträcka får du snabbare tillagning om du lägger direkt på grenröret.   


Gashängsröra  4 personer
Ris eller potatis
1 grillad kyckling
3 salladslökar eller 1 gul lök.
1 röd paprika
4 dl tacosås
4 dl riven stark ost
2 avokado
salt och peppar 

tillbehör
Sallad av önskade grönsaker 

Koka riset efter anvisningar på förpackningen, Föredrar man potatis så kokar du 6-8 stycken.  Dela kycklingen i mindre bitar. Finhacka lök, tärna paprika och rör ihop med tacosås. Smaka av med salt och peppar. Gröp ur avokadon.  

Använd dubbla lager foliepapper ? om foliet går sönder får man varken matrester på motorn, eller får in olja eller avgaser i maten. Gör ett paket per två personer. Ta gärna med mer folie om det helt går sönder. 


Först i botten på foliet riset eller skuren potatis, sedan kycklingbitarna, lägg röran över med osten.  Blanda i avokadobitar.

Vrid ihop.  Lägg antingen ditt foliepaket på motorn eller fäst med järntråd mot grenröret. Men då är risk för att du bränner din mat om du inte ser till den ofta. Det är speciellt bra om du ska köra en längre sträcka att lägga på motorn, med en kortare körsträcka får du snabbare tillagning om du lägger direkt på grenröret .

Servera med en sallad som innehåller de grönsaker som du gillar. 

Jag är uppväxt i en liten by utanför Robertsfors, under en motorhuv, med växellådsolja under naglarna, kolvringssot som puder och med gammal olja som parfym. Plötsligt upptäckte jag att vårt gäng gick under samlingsnamnet raggare.

 

Det var när farsan berättade för vår farmor att hon skulle låsa dörren för raggarna var i byn.

Min klarsynta farmor tyckte han var urfånig eftersom det bara var byns ungar som skulle på fest. 

-         Dessa trevliga ungdomar gör ingen förnär. Där står ju dina tre ungar, grannpojka  - inge ont i dem,  fick farsan till svar.

  

I dag - över 20 år senare är vi återfallsraggare. Vi har hittat varandra igen och det finns en sak som binder oss samman mer än något annat. Och det är det brinnande intresset för gamla jänkare eller numera alla gamla fordon. Vi är en brokig skara människor med olika yrken och utspridda i länet. Vår klubb kallas för Blue Dot´s och barndomskamraterna finns i Nailheads.

 

Vi tycker själva att vi inte har blivit så mycket äldre, men bilarna har det och idag har renovering en helt annan innebörd. Borta är att med våld slå rostiga kolvar ur block, med slägga slå ut bynglorna eller att rolla på lacken. Nu är det portopower och lackeringsspruta som gäller.

 

När vi numer åker på fest har vi barnen som chaufförer och en back öl i skuffen. Men för att riktigt hålla oss vaken så finns det även några liter kaffe, bullar och mackor och ölbacken den räcker hela sommaren.

 

Med den bakgrunden så förstår ni säkert att lördagen spenderades med stort intresse på Wheels Nat´s Norr. Design och kultur i plåt. Bevarande av gamla bilar, konstruktioner, lösningar som utvecklades för att passa dåvarande behov av transport. Gamla motorer, drivlinor och växellådor som renoverats med varsam hand. För mig är detta en ädel kultur, ett hantverk som kräver oändligt mycket mer än att tanka bilen och sätta på vinterdäck.

 

Som företagare har jag med stor förvåning sett frånvaron av entreprenörskap i samband med Wheels Nat´s i Umeå. Det måste bero på okunskap, jag hoppas verkligen det när tusentals bilburna människor invaderar stan från hela landet. Träffen pågår hela dagen, en enda lång pick-nick. En folkfest för stora och små dvs hit kommer hela familjen.

 

Tack Nailheads (& Wheels) för en underbar dag även om jag vet att vi som besöker träffen bidrar med bilparken. Årets standard på bilarna på träffen var den bästa på dessa 15 år. 

 

För de som inte har följt bilträffen under dessa 15 år vill jag berätta att klubben Nailheads, tillsammans med tidningen Wheels sköter om själva träffen och har ingen möjligheter att anordna omkring aktiviteter. I år hade
MAN glädjande nog, efter 15 år förstått att NÅGON bör ta tag i själva cruisingen. Tror att Umeå C hade ett finger med i det spelet och det tackar vi medverkande väldigt mycket för. Även om jag just föll på målrepet kl. 23.00 när man inte fick köra in på rådhustorget utan fick ratta ut igen.

 

Synd att man inte tänkte på att skicka alla bilarna i t ex högervarv för då hade det rullat på bättre senare på kvällen. Trist att vissa bilar bara körde mellan rondellerna på Storgatan så det blockerades helt. Det kan säkert ordnas med en polis som står där och dirigerar bilar.

 

Men i år var allt betydligt bättre än andra år - det tackar jag särskilt mycket för.

 

Medan jag skriver detta kan jag komma på flera olika förslag för just andra aktiviteter, försäljning, reklam etc. Bara en sådan liten sak som varför finns inte försäkringsbolagen på plats med sina veteranbilsförsäkringar, var finns frilansande fotografer som kan erbjuder proffsbild på ägarens pärla till bil, var finns billiga weekendpaket  med hotellrum inför Wheels m.m.

 

Måste sluta skriva, ska ta en stor kopp kaffe istället.

Hörs imorgon. Nytt ämne.....