umea2014

Alla festligheter har ett slut även om det sker tidigt på morgonen. Fyllchaffisen kör med stadig fot hem ekipaget uppfylld av allt vad en kväll ute med gänget innebär. Många ville vara med men få platsade. Jag ljuger om jag inte påstår att dessa plåtkolosser drog till sig inte bara en drös med hångelbenägna flickor utan även killar med en längtan långt in i sina ögon. Men problemet med att äga en egenhändigt renoverad kärra är att man släpper inte ratten till vem som helst. Utan man måste på något sätt visat sin värdighet och sitt kunnande för att vinna respekt och bli en fyllchaffis. 

En stort och viktigt uppdrag var att köra hem bilens passagerare som alla sov lugnt ruset av sig. Väl hemma på morgonen skulle alla passagerare lämnas av i sina hus. Det var ritualer allt från att vissa av oss absolut ville ha hem sin bil på gården innan vi skulle åka, till att några måste få kläder lagade eftersom deras föräldrar var lite besvärliga. Att lämna av folk var inte alltid så lätt eftersom baksätet mer liknade en ormgrop än ett passagerarsäte. Någons fot hade somnat, den som låg underst och sov skulle ut först, ansikten skulle skrubbas rena innan överlämnandet , vissa släpptes av bakom huset så det fanns tid för skärpning och att ordna till klädsel och visst hände det att fel person blev levererad till fel ställe. Vi smög oss i säng och trodde i vår enfald att vår hemkomst skulle gå tyst och obemärkt förbi. 

Det första man gjorde dagen efter var en översyn över bilarna. Skuffen städades från alla flaskor. Eftersom vi växte upp under; håll Sverige rent,  så tog man hem alla flaskorna igen. Man slängde inget i diket eller på marken. I bilen hittade man kläder och man försökte klura ut vems kläderna tillhörde och man synande ordentligt bilen. Lackskador söktes, bucklor på krom, elantenner hissades upp och ned för kontroll. Medan vi tjejer satt i och diggade musik så tvättades bilarna med varsam hand av deras ägare. Det kan vara svårt för utomstående att förstå kärleken till en bil, något som man renoverat och skapat med sina händer, känslan när man hör mullret under huven och hur bilens bakdel sjunker ner när den drar iväg. Ju mer motor man har desto saktare kör man.

Tyvärr är en bil lika nyckfull som en pojkvän. Den kan svika genom att vägra starta på offentliga platser eller att man får punktering mitt i stan. Men den är en trogen och att inse att ens bil måste gå i graven är en sorg större än livet. Men man vill och försöker ändå in i det sista. Man kör in en slutkörd pärla där ljusen flackar av späningsfel, bromspedalen går genom durken av rost och motorn hostar till när den går upp på bryggan på besiktningen. Den spanska flaggan ges av besiktningspersonal som bara skakar på huvudet, man måste inse att den trötta motorn måste få vila och karossens fläcktufys ? ROST - innebär slutet. Det är tungt. 

En avslutande låt som jag tycker skulle passa in just nu är: 

Smoke Gets In Your Eyes - The Platters