Träningsivern...
Ligger nerhasad i soffan och ströläser i en träningstidning.Även om jag vet att bilderna på kvinnorna är retuscherade och lätt magra i förhållande till mig så känner jag en lätt skuld läggas över mig. Jag borde träna istället för att sitta här nerhasad i soffan och slå ihjäl tiden. Prioritera rätt saker och inte bara skylla på tidsbrist.
Tittar igen på den magra modellen med sotade ögon och plutmun. HON som tränar på jobbet, har en speciell personlig tränare som peppar, motiverar och ser till att hon äter rätt sorts mat. Hon på bilden har sin kropp som arbetsredskap och ägnar sig minst 2 timmar per dag till att träna samt anlitar någon som sätter ihop näringstät mat. Det enda som hon behöver göra är att äta upp det som ges till henne, sprattla med armar och ben efter tränarens anvisningar.
Vem kan då inte uppnå den slimmade tränade kroppen som visar upp taigtha korta tröjor och små hotpants. Slår genast bort den missnöjda tanken och skulden som kramar om mitt hjärta och gör mig missmodig ? nästan gråtfärdig. Anar jag avundsjuka hos mig?..
Förnuft och känsla, om jag kopplar bort känslan en stund och använder mitt förnuft så inser jag direkt hur fel jag tänker. För att verkligen slå hål på tanken med den perfekta kroppen så inser jag att de som har sin kropp som arbete, som lägger ner all sin fritid på att träna de har inga barn, på höjd en partner kanske. En partner med samma intresse för att träna och äta nyttigt.
När dessa människor tränar vad gör jag då? Jag jobbar också men inte med min kropp utan med ekonomi, läser in mig på ett material som jag ska presentera, marknadsföring och när jag kommer hem är det att handla, laga mat, stoppa in nått i tvättmaskinen, besöker svärmor, går till biblioteket och bläddrar i böcker etc. Känner att jag börjar le inombords, känner värmen fylla min kropp och rosar mina kinder. Insikten slår fast under revbenen och gör mig varm. Det är okey att det finns personer som är beredd att satsa mer tid och energi på träning än vad jag är beredd att göra. Det gäller att ställa saker och ting i proportion till varandra. Jag prioriterar annat än träningen högst och för mig känns tre pass i veckan helt ok. Visst vore det roligare att vara mer vältränad, men det skull kosta för mycket i tid och engagemang. Jag vill prioritera annorlunda. När jag nu ser helheten i mitt liv så skrattar jag högt åt mig själv. Skuldkänslan rinner ner i tårna, ner i matten och ut på golvet bort från mig.
Hur har du det?
Ser du helheten i ditt liv JUST NU. Viktigt att säga just nu eftersom förutsättningarna ändras hela tiden i och med livet rullar på. Titta på din tillvaro och se den verklighet som du har omkring dig. Små barn betyder mindre tid till träning och bra matlagning. Ska du prioritera vällagad, balanserad och näringsrik mat varje dag måste något annat stryka på foten. Går det? Ja, kanske för en superduper organiserad mamma som har kost som sitt stora intresse men kanske inte för dig som prioriterar annat. Låt inte skuldkänslor ta över dig, det är bättre att vara mullig och tränad än smal och otränad.
SÅ ut och gå en promenad..direkt vänta inte..
En vilsam plats för själen är Åselet - Åselestupet vid Älglunds kraftstation.
Tittar igen på den magra modellen med sotade ögon och plutmun. HON som tränar på jobbet, har en speciell personlig tränare som peppar, motiverar och ser till att hon äter rätt sorts mat. Hon på bilden har sin kropp som arbetsredskap och ägnar sig minst 2 timmar per dag till att träna samt anlitar någon som sätter ihop näringstät mat. Det enda som hon behöver göra är att äta upp det som ges till henne, sprattla med armar och ben efter tränarens anvisningar.
Vem kan då inte uppnå den slimmade tränade kroppen som visar upp taigtha korta tröjor och små hotpants. Slår genast bort den missnöjda tanken och skulden som kramar om mitt hjärta och gör mig missmodig ? nästan gråtfärdig. Anar jag avundsjuka hos mig?..
Förnuft och känsla, om jag kopplar bort känslan en stund och använder mitt förnuft så inser jag direkt hur fel jag tänker. För att verkligen slå hål på tanken med den perfekta kroppen så inser jag att de som har sin kropp som arbete, som lägger ner all sin fritid på att träna de har inga barn, på höjd en partner kanske. En partner med samma intresse för att träna och äta nyttigt.
När dessa människor tränar vad gör jag då? Jag jobbar också men inte med min kropp utan med ekonomi, läser in mig på ett material som jag ska presentera, marknadsföring och när jag kommer hem är det att handla, laga mat, stoppa in nått i tvättmaskinen, besöker svärmor, går till biblioteket och bläddrar i böcker etc. Känner att jag börjar le inombords, känner värmen fylla min kropp och rosar mina kinder. Insikten slår fast under revbenen och gör mig varm. Det är okey att det finns personer som är beredd att satsa mer tid och energi på träning än vad jag är beredd att göra. Det gäller att ställa saker och ting i proportion till varandra. Jag prioriterar annat än träningen högst och för mig känns tre pass i veckan helt ok. Visst vore det roligare att vara mer vältränad, men det skull kosta för mycket i tid och engagemang. Jag vill prioritera annorlunda. När jag nu ser helheten i mitt liv så skrattar jag högt åt mig själv. Skuldkänslan rinner ner i tårna, ner i matten och ut på golvet bort från mig.
Hur har du det?
Ser du helheten i ditt liv JUST NU. Viktigt att säga just nu eftersom förutsättningarna ändras hela tiden i och med livet rullar på. Titta på din tillvaro och se den verklighet som du har omkring dig. Små barn betyder mindre tid till träning och bra matlagning. Ska du prioritera vällagad, balanserad och näringsrik mat varje dag måste något annat stryka på foten. Går det? Ja, kanske för en superduper organiserad mamma som har kost som sitt stora intresse men kanske inte för dig som prioriterar annat. Låt inte skuldkänslor ta över dig, det är bättre att vara mullig och tränad än smal och otränad.
SÅ ut och gå en promenad..direkt vänta inte..
En vilsam plats för själen är Åselet - Åselestupet vid Älglunds kraftstation.
Kommentarer
Trackback
