umea2014

Jag är uppväxt i en liten by utanför Robertsfors, under en motorhuv, med växellådsolja under naglarna, kolvringssot som puder och med gammal olja som parfym. Plötsligt upptäckte jag att vårt gäng gick under samlingsnamnet raggare.

Det var när farsan berättade för vår farmor att hon skulle låsa dörren för raggarna var i byn.

Min klarsynta farmor tyckte han var urfånig eftersom det bara var byns ungar som skulle på fest. 

-         Dessa trevliga ungdomar gör ingen förnär. Där står ju dina tre ungar, grannpojka  - inge ont i dem,  fick farsan till svar.

I dag - över 20 år senare är vi återfallsraggare. Vi har hittat varandra igen och det finns en sak som binder oss samman mer än något annat. Och det är det brinnande intresset för gamla jänkare eller numera alla gamla fordon. Vi är en brokig skara människor med olika yrken och utspridda i länet. Vår klubb kallas för Blue Dot´s och barndomskamraterna finns i Nailheads.

Vi tycker själva att vi inte har blivit så mycket äldre, men bilarna har det och idag har renovering en helt annan innebörd. Borta är att med våld slå rostiga kolvar ur block, med slägga slå ut bynglorna eller att rolla på lacken. Nu är det portopower och lackeringsspruta som gäller.

När vi numer åker på fest har vi barnen som chaufförer och en back öl i skuffen. Men för att riktigt hålla oss vaken så finns det även några liter kaffe, bullar och mackor och ölbacken den räcker hela sommaren.

Med den bakgrunden så förstår ni säkert att lördagen spenderades med stort intresse på Wheels Nat´s Norr. Design och kultur i plåt. Bevarande av gamla bilar, konstruktioner, lösningar som utvecklades för att passa dåvarande behov av transport. Gamla motorer, drivlinor och växellådor som renoverats med varsam hand. För mig är detta en ädel kultur, ett hantverk som kräver oändligt mycket mer än att tanka bilen och sätta på vinterdäck.

Som företagare har jag med stor förvåning sett frånvaron av entreprenörskap i samband med Wheels Nat´s i Umeå. Det måste bero på okunskap, jag hoppas verkligen det när tusentals bilburna människor invaderar stan från hela landet. Träffen pågår hela dagen, en enda lång pick-nick. En folkfest för stora och små dvs hit kommer hela familjen.

Tack Nailheads (& Wheels) för en underbar dag även om jag vet att vi som besöker träffen bidrar med bilparken. Årets standard på bilarna på träffen var den bästa på dessa 15 år. 

För de som inte har följt bilträffen under dessa 15 år vill jag berätta att klubben Nailheads, tillsammans med tidningen Wheels sköter om själva träffen och har ingen möjligheter att anordna omkring aktiviteter. I år hade
MAN glädjande nog, efter 15 år förstått att NÅGON bör ta tag i själva cruisingen. Tror att Umeå C hade ett finger med i det spelet och det tackar vi medverkande väldigt mycket för. Även om jag just föll på målrepet kl. 23.00 när man inte fick köra in på rådhustorget utan fick ratta ut igen.

Synd att man inte tänkte på att skicka alla bilarna i t ex högervarv för då hade det rullat på bättre senare på kvällen. Trist att vissa bilar bara körde mellan rondellerna på Storgatan så det blockerades helt. Det kan säkert ordnas med en polis som står där och dirigerar bilar.

Men i år var allt betydligt bättre än andra år - det tackar jag särskilt mycket för.

Medan jag skriver detta kan jag komma på flera olika förslag för just andra aktiviteter, försäljning, reklam etc. Bara en sådan liten sak som varför finns inte försäkringsbolagen på plats med sina veteranbilsförsäkringar, var finns frilansande fotografer som kan erbjuder proffsbild på ägarens pärla till bil, var finns billiga weekendpaket  med hotellrum inför Wheels m.m.

Måste sluta skriva, ska ta en stor kopp kaffe istället.

Hörs imorgon. Nytt ämne.....