Tid och sånt som man kunde ha skrivit om
Det är väl ofta så att man inte har tid. Nästan alltid är det så att man egentligen inte har tid. Och så är det ju för alla andra också. Men man pusslar, blir trött, tar nya tag och kör på barra. Ibland tycker jag det är ganska fint och ibland känns det som att det bara kommer ta slut en dag för alla är typ slutkörda.
Först när jag fick frågan om jag ville skriva här så tänkte jag att man borde skriva något vettigt när man hade stafettpinnen i sin hand, men sen blev jag mest trött på vettiga saker. Tänkte också att jag skulle ju kunna skriva om hur kung Verket är, hur väldigt kul det känns att ha börjat jobba på Ögonblicksteatern, hur grymt Glesbygd´n är, hur fint det är att spela klezmer med Stöld och att Umeå har ju en massa folk som gör en hel massa bra saker. Men det gjorde jag inte heller.
Nåväl, min tid räckte till tre mitt-i-natten inlägg och inte till så mycket mer. Lämnar med varm hand över stafettpinnen till nästa löpare och hoppas att han/hon/det har all tid i världen.
Kyla
Mera snö och kyla. Mest kyla den här gången.
Cyklade ner för svingen och det var väldigt kallt. Första gången för i år så bet det riktigt i kinderna. Tänkte som vanligt på hur fort man glömmer hur något känns, att man varje år blir lite överraskad. Man glömmer snabbt det som har varit. Man glömmer ännu snabbare det man själv inte har upplevt.
Ibland är det väldigt viktigt att minnas.
Inte för att minnet ska avskräcka oss men för att vi ska komma ihåg vad vi är.
Minnas att svält gör ont. Att kulor som tränger in i en kropp dödar. Minnas att viljan till liv får oss att göra nästan vad som helst. Minnas att det kan vara skönt att slå tillbaka.
Minnas inte bara sina egna minnen men minnet som är vårt gemensamma. Det är inte någon annan som är den fattige, vi är dom fattiga. Det går inte att skilja sig från någon. Historier är vår hjälp att minnas. Historier är det vi redan visste men har glömt.
Några har ett arbete, några har inte. Några ber fem gånger om dagen, några tränar fem gånger i veckan. Det är en skillnad i aktivitet inte i mänsklighet.
Snö
Förlorade just det jag hade skrivit när jag försökte starta om mitt för närvarande döda internet. Jag tyckte det var ganska fint och tänkte att det skulle jag inte alls ha velat förlora. Riktigt jävla drygt kändes det faktiskt att förlora det. Det känns fortfarande drygt för det här är inte alls lika fint. Det var något med stämningen i det som jag gillade. Och så var det en massa andra saker också.
Nu är jag mest bara lite irriterad och jag tror inte jag kommer gilla det jag skriver.
(andetag, börja om, gör om, gör bättre, bli en maskin)
Det är fint med snön. Klev runt i den ikväll och den var orörd och jag kände mig inte som första mannen på månen men lite åt det hållet. Och de perfekta snökanterna på drivorna som vinden hade gjort var fina. Det var också bra att det var kallt.
Att tala om snö är att tala om ingenting.
Är förkyld och har väldigt lite i huvudet.
Tänker inte alls så mycket om kultur. Bara att det är bra att göra saker och att man skapar något, som att bli Gud ungefär. Men ofta är man rädd. Tycker att man inte borde vara rädd. Tycker det är idiotiskt att göra andra rädda.
Såg "Låt den rätte komma in" ikväll. Den var rakt på och väldigt stillsam. Som när ett barn berättar en historia, utan sensmoral men med en vilja att säga något viktigt.
Tycker man måste tala ibland, eller klottra om man gillar det. Tycker graffitikonst ofta är ful men väggarna är inte mina och inga gator eller hus är mina. Äganderätten är idiotisk. Någon hade skrivit "tänk efter då för helvetet" på cykelbron för några år sedan. Det var bra
Det är bra att vara arg.
Väldigt mycket handlar om pengar och våld. En del talar om arbetslinjen utan att tänka på vad vi bygger. Det är lätt att jobba för mycket. Ibland tänker jag att det bästa man kan göra för världen är att ta det lugnt.
Just nu tänker jag att jag är trött och måste verkligen sova. Och troligtvis kommer inte mitt internet att fungera nu heller och det beror nog på snön. Jag skulle vilja bli insnöad i väldigt många dagar. Jag skulle vilja sova i väldigt många dagar. Jag tror väldigt många med mig skulle vara väldigt glad om de inte kunde göra något. En sådan kollektiv sysslolöshet skulle nog betyda mer för stan än kulturhuvudstaden.
Det är något väldigt stillsamt när man tänker på istiden, när allt är is och snö och inget skapas förutom snökanter och drivor. Ingen är där för att kliva runt.
2014-Ansökan - mina sista ord
Så nu har jag äntligen börjat färdigställa min läsning av Umeås ansökan till europeisk kulturhuvudstad 2014. Jag vet inte om jag hittat enkla "tryckfel" eller bara dåliga ordval.
Men jag kan tänka mig ifall det i Umeå har arrangerats 400 konserter. Fast det känns jättelite, endast 40 konserter per år med utländska akter? Det är väl åtminstone det dubbla hade jag velat påstå - med utländska artister alltså.
Men givetvis fanns det exceptionellt bra saker däri också:
Och med det lämnar jag er, just innan 12-slaget, till nästa bloggare. Nu ska jag återgå till den film jag inte hunnit arbeta på sedan jag började skriva för just mindre än en vecka sedan.
"Det handlar framför allt om att använda nya Open Source-metoder" p.8 (återfinns på flera ställen)Errrr. Nya open source-metoder? Visst, begreppet "Open Source" definierades för ynka 10 år sedan, men då hade fri mjukvaru-rörelsen (som definierade "strategierna" i sig) funnits sedan 1983. Och även den fick sina idéer från 60-talet, i samband med att grunden till internet uppfanns (bl.a. varför jag predikar internets möjligheter). I den värld som begreppet kommer från är det flera epoker. Måste man vara lika ung som mig för att acceptera att 25+ år är länge? Inte undra på att teknisk utveckling går så långsamt...
"I sportens värld är källkoderna mer öppna." p.17 (motsvarande upprepas senare)What the crap? Snälla, använd inte begreppet "källkod" i det här fallet... Men ja, det stämmer att ingen kommer att hindra dig från att utveckla en hybrid av handboll och fotboll och försöka tävla i det med kompisarna.
"Umeå open är en inomhusfestival för pop och rock med cirka 5 000 besökare varje år. Sedan festivalen startade 1998 har det genomförts 400 konserter med artister från hela världen." p.72...är det Umeå Open som har ordnat 400 konserter sedan 1998? 40 konserter per år, inom begreppet Umeå Open? ... Nej. Eller, inte konserter i alla fall. En konsert har ju flera akter. Kanske 400 artister från hela världen har besökt Umeå Open sedan dess, men inte separata akter i alla fall - 10-15 utländska akter per dag och festivaltillfälle? Don't think so. Sedan är inte Umeå Open någon rockfestival. :(
Men jag kan tänka mig ifall det i Umeå har arrangerats 400 konserter. Fast det känns jättelite, endast 40 konserter per år med utländska akter? Det är väl åtminstone det dubbla hade jag velat påstå - med utländska artister alltså.
Men givetvis fanns det exceptionellt bra saker däri också:
"Staden som ett levande konstverk Shakespeare skrev en gång ”…What is the city, but its people…”. vi frågar oss: vad vore Umeå utan dess invånare? vårt mål är att bygga på medborgarnas medskapande och betrakta utvecklingen av Umeå och vår samverkan med omvärlden med samma omtanke och upp- märksamhet om detaljer, kvalitet, estetik och skönhet som man ägnar ett konstverk." p.13Detta stycke tycke jag om väldigt mycket. Interaktivitet, dynamik, medskapande i form av en potentiellt medveten entitet uppbyggd av oberoende noder. Sweet.
"När man säger flm tänker många på bio, när man säger teater tänker man på scenen, när man säger bildkonst tänker många på konst- hallar. Vi vill använda året som Europas kulturhuvudstad till att utforska nya möjligheter att höra ljud, se performance, flm och upp leva bildkonst." p.14Experimentalism!
Och med det lämnar jag er, just innan 12-slaget, till nästa bloggare. Nu ska jag återgå till den film jag inte hunnit arbeta på sedan jag började skriva för just mindre än en vecka sedan.
Allmän uppmaning till kommande bloggare
Jag hade tänkt avsluta med ett par (säkert motsvarigheten till) kloka ord.
Men det viktigaste, snacka inte om att ni behöver pengar och lokaler hela jävla tiden (orkar inte leta fler länkar). Det är ofta ämnet från politiskt håll och även från många föreningar. Det finns redan tillräckligt mycket i omlopp. Kan man undsätta min personliga årsbudget (30 000kr - ja, 30kkr) som "övriga kostnader" så borde man tänka efter innan man kräver mer. Eller om man spenderar sin budget på oannonserade så-gott-som-interna föreningspartaj med hyrd lokal med alkoholförtäring och crap så kanske man förtjänar att inte bibehålla sin tron.
Problemet är att man inte är kostnadseffektiv nog. Innovativitet, samarbete, personligt engagemang och lidande, kreativitet, lidande. Var inte så jävla pretto och var inte så jävla komfortabla. Nog kan man äta pasta en månad eller fyra för att göra saker möjliga.
Jag vet att många som arbetar ideellt är vana med att klara sig på minimum - ni behöver inte ta åt er. Men kom ihåg att inte slappna av och bli för bekväma.
Är du dock en av de som får mer än minimi heltidslön för att "jobba med kultur" så har du inte ett dugg rätt att klaga på brist på pengar - ens inom din egen organisation. Du representerar förmodligen då inte någon som behöver bidra med en väsentlig del av egen inkomst på såväl mat som utrustning som
Jag medger att om man dock kommer från en slitmiljö och vet (kommer ihåg!) hela tiden i bakhuvudet hur det går till på riktigt så har man förmodligen rätt att unna sig en heltidslön och tid att slappna av. Det finns dock en hel del "kulturarbetare" i stan som bör skämmas om de försöker ta ens ett öre mer i bidrag för verksamheten eller personlig, kulturbekostad, lön. Förutsatt att det inte faktiskt ger exponentiella resultat - då gör man fortfarande gott.
Och nej, jag anser inte att Krenova och Kreator är ens värdiga att nämnas i min rant egentligen, men slänger in dem såhär i sista sekunden. "Kreator" uttalas inte ens som TROGDOR. I'll improve on your methods!
Men det viktigaste, snacka inte om att ni behöver pengar och lokaler hela jävla tiden (orkar inte leta fler länkar). Det är ofta ämnet från politiskt håll och även från många föreningar. Det finns redan tillräckligt mycket i omlopp. Kan man undsätta min personliga årsbudget (30 000kr - ja, 30kkr) som "övriga kostnader" så borde man tänka efter innan man kräver mer. Eller om man spenderar sin budget på oannonserade så-gott-som-interna föreningspartaj med hyrd lokal med alkoholförtäring och crap så kanske man förtjänar att inte bibehålla sin tron.
Problemet är att man inte är kostnadseffektiv nog. Innovativitet, samarbete, personligt engagemang och lidande, kreativitet, lidande. Var inte så jävla pretto och var inte så jävla komfortabla. Nog kan man äta pasta en månad eller fyra för att göra saker möjliga.
Jag vet att många som arbetar ideellt är vana med att klara sig på minimum - ni behöver inte ta åt er. Men kom ihåg att inte slappna av och bli för bekväma.
Är du dock en av de som får mer än minimi heltidslön för att "jobba med kultur" så har du inte ett dugg rätt att klaga på brist på pengar - ens inom din egen organisation. Du representerar förmodligen då inte någon som behöver bidra med en väsentlig del av egen inkomst på såväl mat som utrustning som
Jag medger att om man dock kommer från en slitmiljö och vet (kommer ihåg!) hela tiden i bakhuvudet hur det går till på riktigt så har man förmodligen rätt att unna sig en heltidslön och tid att slappna av. Det finns dock en hel del "kulturarbetare" i stan som bör skämmas om de försöker ta ens ett öre mer i bidrag för verksamheten eller personlig, kulturbekostad, lön. Förutsatt att det inte faktiskt ger exponentiella resultat - då gör man fortfarande gott.
Och ni "event-bolag" som finns där ute kan gå och ta er i röwen, för ni bidrar inte med ett piss i verkligheten.
Äntligen har jag fått igång mitt vanliga rant-jag igen.
Äntligen har jag fått igång mitt vanliga rant-jag igen.
Och nej, jag anser inte att Krenova och Kreator är ens värdiga att nämnas i min rant egentligen, men slänger in dem såhär i sista sekunden. "Kreator" uttalas inte ens som TROGDOR. I'll improve on your methods!
Kompostkultur är framtiden
Framtiden är alltid intressant. Jag har raljerat en hel del om upphovsrätt och tycker att - även om (kanske just för att) det är en nationell fråga - så är det högrelevant för Umeås alla kulturbrukare och kulturskapare. Upphovsrätten är ett hinder när man vill utveckla något nytt från det gamla.
Om något överges så ligger upphovsrätten kvar i nästan ett sekel. Således kan man inte bruka bra, övergivna verk inom ens egen livstid utan att bryta mot lagen (oavsett om det faktiskt får konsekvenser eller ej). Under 70 år, eller vad det nu är beroende på typ av verk, efter upphovsrättsinnehavarens död så kan man inte göra något med dennes verk om de inte blev frisläppta innan döden. Att få rättigheter från någon som är död är väl omöjligt? Det finns fortfarande människor som lever på sina döda släktingars verk, utan att faktiskt göra ett piss själva mer än att vara sura på oss hemska pirater.
Jag tycker man borde korta ner/av upphovsrättsskyddet avsevärt. Allt borde slängas i en stor hög och blandas om och mixtras med av vem som helst. Kreationer borde slängas i en stor kompost där man kan röra runt och - likt en riktigt kompost - så idéfrön som gror i denna jord. Experimentera, plantera nytt, korsa arter och gräv efter de bortglömda skatterna - för med moderna synsätt kommer det att tolkas i en ny tappning.
Kompostkultur vill jag kalla det. Kompostkultur är när man konsumerat färdigt och slänger resterna. Resterna kan då börja ett nytt liv med helt nya förutsättningar och med helt nya möjligheter. Ingen suger på en karamell i 50 år - då kan man lika gärna slänga den i "komposten". Tillgängliggöra den för alla de kreativa sinnen som kan använda den för det allmännas nytta. Kompostkultur - det är ekologiskt, rättvist och hållbart. Jag tror det är framtiden.
Med tillräcklig respekt för att man inte ska slänga kreatörerna själva i en kompost. Jag känner på mig hur detta begrepp kan missuppfattas på ännu fler sätt dessutom.
Om något överges så ligger upphovsrätten kvar i nästan ett sekel. Således kan man inte bruka bra, övergivna verk inom ens egen livstid utan att bryta mot lagen (oavsett om det faktiskt får konsekvenser eller ej). Under 70 år, eller vad det nu är beroende på typ av verk, efter upphovsrättsinnehavarens död så kan man inte göra något med dennes verk om de inte blev frisläppta innan döden. Att få rättigheter från någon som är död är väl omöjligt? Det finns fortfarande människor som lever på sina döda släktingars verk, utan att faktiskt göra ett piss själva mer än att vara sura på oss hemska pirater.
Jag tycker man borde korta ner/av upphovsrättsskyddet avsevärt. Allt borde slängas i en stor hög och blandas om och mixtras med av vem som helst. Kreationer borde slängas i en stor kompost där man kan röra runt och - likt en riktigt kompost - så idéfrön som gror i denna jord. Experimentera, plantera nytt, korsa arter och gräv efter de bortglömda skatterna - för med moderna synsätt kommer det att tolkas i en ny tappning.
Kompostkultur vill jag kalla det. Kompostkultur är när man konsumerat färdigt och slänger resterna. Resterna kan då börja ett nytt liv med helt nya förutsättningar och med helt nya möjligheter. Ingen suger på en karamell i 50 år - då kan man lika gärna slänga den i "komposten". Tillgängliggöra den för alla de kreativa sinnen som kan använda den för det allmännas nytta. Kompostkultur - det är ekologiskt, rättvist och hållbart. Jag tror det är framtiden.
Med tillräcklig respekt för att man inte ska slänga kreatörerna själva i en kompost. Jag känner på mig hur detta begrepp kan missuppfattas på ännu fler sätt dessutom.
När tar feministdebatten egentligen slut?
Jag blev ganska fort trött på feministdebatterna när de bröt ut som hårdast i politiska Sverige kring förra valet 2006. (måttstock för storlek är antal partiledare samt partier som går ut som "feministiskt").
Fatta mig inte fel här, jag är inte mot jämställdhet mellan könen på något vis. Den som präntat in i folks hjärnor att man måste vara feminist för att inte vara skitstövel är en ond människa och bör bli petad i ögat flera gånger om. Har ni något att invända så är det smidigast genom min egentliga blogg.
Det är intressant hur en ideologi kan skapa sin egna osynliga och odefinierade fiende. En fiende som består av en social struktur där män (fast inte bara män!) på något odefinierat sätt skulle besitta högre status än kvinnor (som ändå har högre status än andra män!).
Historiken handlar antingen om tusentals år av förtryck (ska jag med XY-kromosom stå ansvarig för någon retard som levde för 1-4000 år sedan?) eller det mer kontemporära "män ger varandra makt" (som inte handlar om könsuppdelning ö.h.t. i grunden).
Jag medger att det kan finnas tillfällen där kvinnor är underordnade män. Jag medger att sådana situationer även kan återfinnas i Sverige. Jag har dock inte ens för allt i världen tänkt gå med på någon luddig (eller "skarp") teori om ett patriarkat. Det enda som befäster patriarkatets existens är bruket av ordet i sig. Att definiera könsuppdelning som könsuppdelning skapar könsuppdelning.
De reella problemen återfinns inte i könsuppdelning, könsorättvisa eller något sådant. Inte heller i de vidare definitionerna (som slutar vara feminism och bara är ett hopkok av vänstergoja) som omfattar sexuella läggningar återfinns några särskilt markanta verklighetsanknytningar.
De reella problemen handlar om att tillgängliggöra möjligheter för alla att lära sig samma saker, utveckla egna intressen och - framför allt - vara medveten om konsekvenserna av ens val i livet. Att påstå att kön, sexuell läggning, klass eller vad som helst skulle ha något som helst med ett ojämställt samhälle är endast att se på symptomen av en sjukdom som är mycket djupare etsad i mänskligheten än så. Med reservation för bättre ord (typ "slentrianism") vill jag hävda att detta ursprungligen beror på lathet.
Människor engagerar sig inte i det de är intresserade av (t.ex. bibehålla värdighet i förhållanden, engagera sig i personlig utveckling, solidariskt stötta jämlikar, whatever). Detta gör de för att de skyller bort saker på att de inte har tid eller engagemang. Latheten sprider ut sig i girighet (ju mer jag förlorar, desto mer behöver jag återta), makt (ju mer andra kan göra för mig, desto mindre behöver jag göra), retarderade val (jag sätter mig inte in i frågan, det är jobbigt, och litar blint på andra). För min definition av filosofin slentrianism så får ni nog återkomma till min egentliga blogg i framtiden, det får inte plats (eller utrymme) här.
Men - gällande feminismen
För att göra ett försök att sätta stopp i feministernas framgångar så vill jag ta detta tillfälle i akt att en gång för alla - med (nödvändigt ont) ett indirekt accepterande av patriarkatets existens - försöka lägga krokben för aktivisterna:
Med anledning av ovanstående feminist-snack är jag förövrigt besviken över hur stor roll "The Gendered City"-parollen (host, She's Got the Beat, host) får spela i Umeås ansökan om att bli europeisk kulturhuvudstad 2014. Det är skamligt - vi borde rycka upp oss och sluta prata feminism. Det är det enda sättet vi kan bli kvitt det påstådda patriarkatet - som är resultatet av just feminismen.
Fatta mig inte fel här, jag är inte mot jämställdhet mellan könen på något vis. Den som präntat in i folks hjärnor att man måste vara feminist för att inte vara skitstövel är en ond människa och bör bli petad i ögat flera gånger om. Har ni något att invända så är det smidigast genom min egentliga blogg.
Det är intressant hur en ideologi kan skapa sin egna osynliga och odefinierade fiende. En fiende som består av en social struktur där män (fast inte bara män!) på något odefinierat sätt skulle besitta högre status än kvinnor (som ändå har högre status än andra män!).
Historiken handlar antingen om tusentals år av förtryck (ska jag med XY-kromosom stå ansvarig för någon retard som levde för 1-4000 år sedan?) eller det mer kontemporära "män ger varandra makt" (som inte handlar om könsuppdelning ö.h.t. i grunden).
Jag medger att det kan finnas tillfällen där kvinnor är underordnade män. Jag medger att sådana situationer även kan återfinnas i Sverige. Jag har dock inte ens för allt i världen tänkt gå med på någon luddig (eller "skarp") teori om ett patriarkat. Det enda som befäster patriarkatets existens är bruket av ordet i sig. Att definiera könsuppdelning som könsuppdelning skapar könsuppdelning.
De reella problemen återfinns inte i könsuppdelning, könsorättvisa eller något sådant. Inte heller i de vidare definitionerna (som slutar vara feminism och bara är ett hopkok av vänstergoja) som omfattar sexuella läggningar återfinns några särskilt markanta verklighetsanknytningar.
De reella problemen handlar om att tillgängliggöra möjligheter för alla att lära sig samma saker, utveckla egna intressen och - framför allt - vara medveten om konsekvenserna av ens val i livet. Att påstå att kön, sexuell läggning, klass eller vad som helst skulle ha något som helst med ett ojämställt samhälle är endast att se på symptomen av en sjukdom som är mycket djupare etsad i mänskligheten än så. Med reservation för bättre ord (typ "slentrianism") vill jag hävda att detta ursprungligen beror på lathet.
Människor engagerar sig inte i det de är intresserade av (t.ex. bibehålla värdighet i förhållanden, engagera sig i personlig utveckling, solidariskt stötta jämlikar, whatever). Detta gör de för att de skyller bort saker på att de inte har tid eller engagemang. Latheten sprider ut sig i girighet (ju mer jag förlorar, desto mer behöver jag återta), makt (ju mer andra kan göra för mig, desto mindre behöver jag göra), retarderade val (jag sätter mig inte in i frågan, det är jobbigt, och litar blint på andra). För min definition av filosofin slentrianism så får ni nog återkomma till min egentliga blogg i framtiden, det får inte plats (eller utrymme) här.
Men - gällande feminismen
För att göra ett försök att sätta stopp i feministernas framgångar så vill jag ta detta tillfälle i akt att en gång för alla - med (nödvändigt ont) ett indirekt accepterande av patriarkatets existens - försöka lägga krokben för aktivisterna:
- Feminismens mål är att avskaffa det påstådda patriarkatet.
- Förutsatt att patriarkatet existerar är denna i alla definitioner en social struktur.
- Lagen om straff för terrordåd dömer för terror den som begår en gärning vars avsikt är att "allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande [...] sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation."
- Feministiska aktivister begår gärningar vars avsikt är att allvarligt destabilisera patriarkatet och är således terrorister.
- Medger att de sympatiserar med/är terrorister,
- ändrar på lagen om terrordåd eller
- avsäger sig feminist-stämpeln.
Med anledning av ovanstående feminist-snack är jag förövrigt besviken över hur stor roll "The Gendered City"-parollen (host, She's Got the Beat, host) får spela i Umeås ansökan om att bli europeisk kulturhuvudstad 2014. Det är skamligt - vi borde rycka upp oss och sluta prata feminism. Det är det enda sättet vi kan bli kvitt det påstådda patriarkatet - som är resultatet av just feminismen.
En stor gran på rådhustorget?
När kom den dit? Är det jul redan?
Konkretisering av det upphovsrättsliga flummet
Jag är fullt medveten om att de tidigare texterna om upphovsrätt, experimentalism och dylikt var för långa att läsa för att de skulle väcka intresse hos någon. Frågan är om de inte även var för flummiga för någon som redan är insatt. Så de tilltalade helt enkelt inte någon annan än mig! (fast vad är egentligen bloggande om inte att generera självbekräftelse?)
Men, för att faktiskt ta och titta konkret på mina syften med inläggen: Det handlar, som borde ha framgått trots flummet, om IT. Problemet är hur abstrakt allt blir när man börjar prata om informationssamhället, den cybernetiska utvecklingen och så vidare. Att jämföra med historiska skildringar är närmast omöjliga och kan aldrig ge en helhetsbild.
Inom datavärlden (data som i information) går allt att representera med siffror. Information, vare sig det är text, film, musik, allt kombinerat eller ingetdera, så består det av ett tal. Man brukar säga att "det är ettor och nollor" och "datorspråk", men det ger en väldigt oerfaren förståelse för hur data faktiskt representeras. "Ettor och nollor" är det binära talsystemet - bas 2 - vilket är översättningsbart i t.ex. det decimala talsystemet - bas 10.
Nödvändig information man borde lära sig i skolan:
Exempel: Det decimala talet 3 (bas 10) representeras som "11". 4 (bas 10) representeras som "100". Detta lär man sig i grundskolan.
En "byte" är den vanligaste uppdelningen av data. Tecken vi skriver beskrivs (oftast) av en byte (8 bitar enligt ANSI ASCII-standarden), t.ex. A=65 ("01000001"), J=106 ("01101010"), .=46 ("00101110"), vilket betyder att texten "Aj." beskrivs "010000010110101000101110" (och inte 6510646, som vore något helt annat). "Aj." är alltså, i det här fallet, det decimala värdet 4287022. Med olika metoder/standarder att representera data blir det olika värden.
Detta lär man sig inte på datakunskapen ens i gymnasiet (då lär man sig väl ingenting?). Inte tillräckligt detaljerat i alla fall. Väldigt få universitetskurser ö.h.t. tar upp denna i informationssamhället grundläggande kunskap.
Slutligen: En algoritm är en matematisk funktion som använder ett eller flera tal och resulterar i ett annat tal som i slutänden når betraktaren - datoranvändaren.
Vidare kan man representera strukturerade dataströmmar som allt från musik till film och text och... ja, allt du kan göra genom en dator (även motordriven rörelse, kartor och färdvägar). Kort sagt, allt kan representeras med ett eller annat tal.
För att nu hålla mig kort och inte göra detta inlägg till något lika långt och irriterande inlägg som de tidigare vill jag avsluta med:
Förutsätt att en algoritm (läs ovan) använder ett tal och genererar ett musikaliskt stycke. Detta musikaliska stycke är i en specifik datortolkad form väldigt lik Britney Spears senaste hit-låt - bör Britney Spears anses ha upphovsrätt till detta giganorma tal? (med ~40 miljoner binära siffror, eller 5 megabyte som random MP3-fil är)
Om jag sedan kan applicera en annan algoritm på Britney Spears tal - eller kombinera det ursprungliga talet med något annat - för att generera något nytt som levereras till en datoranvändare, borde Britney Spears anses ha gett upphov till det nya talet? Bör den som upplever detta nya tal i någon form vara skyldig Britney Spears royalties?
Det är på den nivån det ligger. Det är därför upphovsrätt inom den digitala världen är så problematisk. Den finns inte.
Förresten, varje gång du applicerar algoritmer på tal så lämnas originalet (i och med den operationen) orört. Det skapas en kopia. Vill du veta mer om det så är det att läsa på om datorers minneshantering som gäller. Bara som en fotnot, så att säga.
Men, för att faktiskt ta och titta konkret på mina syften med inläggen: Det handlar, som borde ha framgått trots flummet, om IT. Problemet är hur abstrakt allt blir när man börjar prata om informationssamhället, den cybernetiska utvecklingen och så vidare. Att jämföra med historiska skildringar är närmast omöjliga och kan aldrig ge en helhetsbild.
Inom datavärlden (data som i information) går allt att representera med siffror. Information, vare sig det är text, film, musik, allt kombinerat eller ingetdera, så består det av ett tal. Man brukar säga att "det är ettor och nollor" och "datorspråk", men det ger en väldigt oerfaren förståelse för hur data faktiskt representeras. "Ettor och nollor" är det binära talsystemet - bas 2 - vilket är översättningsbart i t.ex. det decimala talsystemet - bas 10.
Nödvändig information man borde lära sig i skolan:
Exempel: Det decimala talet 3 (bas 10) representeras som "11". 4 (bas 10) representeras som "100". Detta lär man sig i grundskolan.
En "byte" är den vanligaste uppdelningen av data. Tecken vi skriver beskrivs (oftast) av en byte (8 bitar enligt ANSI ASCII-standarden), t.ex. A=65 ("01000001"), J=106 ("01101010"), .=46 ("00101110"), vilket betyder att texten "Aj." beskrivs "010000010110101000101110" (och inte 6510646, som vore något helt annat). "Aj." är alltså, i det här fallet, det decimala värdet 4287022. Med olika metoder/standarder att representera data blir det olika värden.
Detta lär man sig inte på datakunskapen ens i gymnasiet (då lär man sig väl ingenting?). Inte tillräckligt detaljerat i alla fall. Väldigt få universitetskurser ö.h.t. tar upp denna i informationssamhället grundläggande kunskap.
Slutligen: En algoritm är en matematisk funktion som använder ett eller flera tal och resulterar i ett annat tal som i slutänden når betraktaren - datoranvändaren.
Vidare kan man representera strukturerade dataströmmar som allt från musik till film och text och... ja, allt du kan göra genom en dator (även motordriven rörelse, kartor och färdvägar). Kort sagt, allt kan representeras med ett eller annat tal.
För att nu hålla mig kort och inte göra detta inlägg till något lika långt och irriterande inlägg som de tidigare vill jag avsluta med:
Förutsätt att en algoritm (läs ovan) använder ett tal och genererar ett musikaliskt stycke. Detta musikaliska stycke är i en specifik datortolkad form väldigt lik Britney Spears senaste hit-låt - bör Britney Spears anses ha upphovsrätt till detta giganorma tal? (med ~40 miljoner binära siffror, eller 5 megabyte som random MP3-fil är)
Om jag sedan kan applicera en annan algoritm på Britney Spears tal - eller kombinera det ursprungliga talet med något annat - för att generera något nytt som levereras till en datoranvändare, borde Britney Spears anses ha gett upphov till det nya talet? Bör den som upplever detta nya tal i någon form vara skyldig Britney Spears royalties?
Det är på den nivån det ligger. Det är därför upphovsrätt inom den digitala världen är så problematisk. Den finns inte.
Förresten, varje gång du applicerar algoritmer på tal så lämnas originalet (i och med den operationen) orört. Det skapas en kopia. Vill du veta mer om det så är det att läsa på om datorers minneshantering som gäller. Bara som en fotnot, så att säga.
Biografer är väl på väg att försvinna snart?
Jag tänker på den gångna veckan. Hur mycket jag missat att skriva om. Som tur är har jag en massa kvar timmar på mig...
En sak jag vill lyfta är i alla fall ett till av mina fritidsintressen... Att vara passiv-aktiv (eller aktiv-passiv?) konsument. Ett bra exempel, som förvisso inte breddar er uppfattning av mig, är piratbio. Piratbio innebär att man laddar hem en film, eller kanske tar en dvd, och samlas i någon lokal meed vänner och bekanta - eller obekanta för den delen. I denna lokal ordnar man en illegal visning för besökarna. Oftast opretentiöst och enkelt - något man inte kan (vågar/borde) satsa på med en laglig visning [av kostsam film]. Det hade varit ohållbart att behöva betala någon licens för en visning med bara kanske 1-3 personer som inte tillhör ens "privata krets" (som man _kanske_ kan få visa DVD-filmer man innehar för).
Det bästa är att ingen av oss brukar riktigt bry sig om vilken film man ser, så att definiera en marknad som skulle hypotetiskt förlora på det är omöjligt. Detsamma hade gällt om man har 3, 30 eller 300 besökare som kommer "bara för att". Det finns inget offer, eller ens någon utsatt, i situationen.
Men så finns ju lagliga visningar också givetvis och jag vore ju en dumstrut om jag inte tyckte att sådant borde få fortsätta finnas i den mån det är genomförbart. Jag är personligen inblandad i exempelvis Bio Marx, aka Umeå Filmstudio, som har visningar en gång i veckan större delen av vår- och höstterminerna på Folkets Hus. Folkets Hus-husen ska tillhandahålla biograf enligt någon klausul har jag för mig, så det är därför Bio Marx kan vara i de lokalerna. Det är inte direkt så att det finns särskilt mycket likvida medel.
Vidare i diskussionen om biografer har vi ju det rådande praktiska monopolfenomenet SF sedan Royal försvann. Jag medger att jag hade slutat gå på bio redan innan Royal lade ner, men det finns fortfarande stora möjligheter med samlingslokaler för filmintresserade à la de miljöerna. För närvarande är de som vill göra anspråk på Royals gamla utrymmen Folkets Bio respektive Folkets Hus och Parker (här Umeå Folkets Hus väl?)
Den förstnämnda är nu belägen ocentralt och skulle må bra av en centralare lokal. (eller, lättare att hitta åtminstone) och Folkets Hus och Parker (här Umeå Folkets Hus) anser sig ha vuxit ur sina nuvarande lokaler (det är fullbokat hela tiden i princip). UFH vill nog mest ha biografen för att utöka sina möjligheter för konferens-, föreläsning-, samt mötesverksamhet, medan Folkets Bio är de som faktiskt sulle göra stället till en renodlad biograf.
Vad som skulle hända med Bio Marx om UFH fick lokalen på hörnet av Vasaplan vet jag ej, men kanske Umeå Filmstudio inte längre skulle driftas av Humlan till att börja med? Huruvida en kombinerad satsning från båda parter vore möjlig vet jag för lite för att yttra mig om.
Jag är dock ganska övertygad om att någon verksamhet som huvudsakligen satsar på att vara biograf inte är hållbar, åtminstone så länge det råder så galna licensförhållanden med filmvisning. Om ett par år byts dock distributionen ut mot digitala media med digitala projektorer. Det kommer förmodligen att göra allting mångfaldigt billigare - med tanke på att biografer fortfarande kör med retarded filmrullar på flera kilometer.
Inte undra på att det är så dyrt att gå på bio, hela verksamheten är ju kvar på 1900-talet. Det kostar en massa att importera teknik från en sannan tidsålder! Kanske Umeå inte alls skulle må bättre av en till biograf - åtminstone inte renodlad sådan? Folkets Bio kan få vara en del, men vilka som kan ta rollen som huvudpart i verksamheten är jag osäker på.
En sak jag vill lyfta är i alla fall ett till av mina fritidsintressen... Att vara passiv-aktiv (eller aktiv-passiv?) konsument. Ett bra exempel, som förvisso inte breddar er uppfattning av mig, är piratbio. Piratbio innebär att man laddar hem en film, eller kanske tar en dvd, och samlas i någon lokal meed vänner och bekanta - eller obekanta för den delen. I denna lokal ordnar man en illegal visning för besökarna. Oftast opretentiöst och enkelt - något man inte kan (vågar/borde) satsa på med en laglig visning [av kostsam film]. Det hade varit ohållbart att behöva betala någon licens för en visning med bara kanske 1-3 personer som inte tillhör ens "privata krets" (som man _kanske_ kan få visa DVD-filmer man innehar för).
Det bästa är att ingen av oss brukar riktigt bry sig om vilken film man ser, så att definiera en marknad som skulle hypotetiskt förlora på det är omöjligt. Detsamma hade gällt om man har 3, 30 eller 300 besökare som kommer "bara för att". Det finns inget offer, eller ens någon utsatt, i situationen.
Men så finns ju lagliga visningar också givetvis och jag vore ju en dumstrut om jag inte tyckte att sådant borde få fortsätta finnas i den mån det är genomförbart. Jag är personligen inblandad i exempelvis Bio Marx, aka Umeå Filmstudio, som har visningar en gång i veckan större delen av vår- och höstterminerna på Folkets Hus. Folkets Hus-husen ska tillhandahålla biograf enligt någon klausul har jag för mig, så det är därför Bio Marx kan vara i de lokalerna. Det är inte direkt så att det finns särskilt mycket likvida medel.
Vidare i diskussionen om biografer har vi ju det rådande praktiska monopolfenomenet SF sedan Royal försvann. Jag medger att jag hade slutat gå på bio redan innan Royal lade ner, men det finns fortfarande stora möjligheter med samlingslokaler för filmintresserade à la de miljöerna. För närvarande är de som vill göra anspråk på Royals gamla utrymmen Folkets Bio respektive Folkets Hus och Parker (här Umeå Folkets Hus väl?)
Den förstnämnda är nu belägen ocentralt och skulle må bra av en centralare lokal. (eller, lättare att hitta åtminstone) och Folkets Hus och Parker (här Umeå Folkets Hus) anser sig ha vuxit ur sina nuvarande lokaler (det är fullbokat hela tiden i princip). UFH vill nog mest ha biografen för att utöka sina möjligheter för konferens-, föreläsning-, samt mötesverksamhet, medan Folkets Bio är de som faktiskt sulle göra stället till en renodlad biograf.
Vad som skulle hända med Bio Marx om UFH fick lokalen på hörnet av Vasaplan vet jag ej, men kanske Umeå Filmstudio inte längre skulle driftas av Humlan till att börja med? Huruvida en kombinerad satsning från båda parter vore möjlig vet jag för lite för att yttra mig om.
Jag är dock ganska övertygad om att någon verksamhet som huvudsakligen satsar på att vara biograf inte är hållbar, åtminstone så länge det råder så galna licensförhållanden med filmvisning. Om ett par år byts dock distributionen ut mot digitala media med digitala projektorer. Det kommer förmodligen att göra allting mångfaldigt billigare - med tanke på att biografer fortfarande kör med retarded filmrullar på flera kilometer.
FLERA KILOMETER PER FILM! Istället för en hårddisk typ. Eller en internetanslutning...
Inte undra på att det är så dyrt att gå på bio, hela verksamheten är ju kvar på 1900-talet. Det kostar en massa att importera teknik från en sannan tidsålder! Kanske Umeå inte alls skulle må bättre av en till biograf - åtminstone inte renodlad sådan? Folkets Bio kan få vara en del, men vilka som kan ta rollen som huvudpart i verksamheten är jag osäker på.
Experimentellt är framtiden
Jag definierade tidigare att det är experimentalism som genererar det nyskapande. Jag antydde att vad som idag är stora genrer ursprungligen var vad man ansåg "alternativt" - medan vissa kämpar förgäves för att bli stora. Andra vill egentligen aldrig bli stora, för då blir man ju av med gräsrot- och alternativstämpeln. Sedan nämnde jag Moonshake, en kulturförening i Umeå som vad jag vet är den enda av sitt slag i Umeåregionen - men förmodligen mer engagerad och aktiv än någon annan kulturförening, åtminstone i förhållande till sin ringa storlek.
Men, nu undrar säkert många, vad är egentligen experimentalism? Är allt experimenterande experimentalism och borde vi - enligt mig - sluta med det normativa? (jag var ju ganska hätsk gällande ABBA...) Men definitionen av experimentalism följer nog begreppet i sig - det är dynamiskt, med en varierande framtoning, och inte bundet till någon speciell gruppering av något slag. Faktum är att en av få statiska egenskaper av experimentalismen är att det förutsätter gränslöst tänkande. There's no end to the possibilities, liksom. The sky's the limit, but space is where we go. Fyll gärna i med fler catchiga english phrases.
Gränslösheten innefattar såväl genre som utövningsmetod. Något nyskapande kan använda sig av - men inte vara låst till - gängse metoder och material. Experimentalistiska produktioner kan vara helt ultragalet eller - för att göra begreppet i sig kontroversiellt - helt normalt. Snacka om flummigt alltså, men tänk efter; säg att jag vill göra ett mixtape (mix-MP3 idag?) som present till en bekant. Man kan inte veta reaktionen förrän man faktiskt räcker över denna present (något helt normalt) och - som genom ett experiment - får frågan besvarad: "Vad händer om [...]?"
Hur går något utvecklande och nyskapande - det experimentella - i strid mot samhällets normer, lagar, etik och moral? Många hade fnyst bort frågan eftersom det "är ju självklart" ungefär som att en tonåring testar gränserna bara för att denne är just en tonåring - och det är vad man gör i den åldern. Det nyskapande bryter mot normen för att det inte är norm [än]. Dock besvarar detta inte frågeställningen: Vilken effekt av experimentalism på samhället? Hur påverkar tonåringen sin omgivning genom att vara tonåring?
En direkt effekt är, som det föregående inlägget konstaterade, att vi har utvecklat nya genres som dessutom är varierande i sig. Någon testar rappa "dödstexter" och skapar "death rap" (ladda t.ex. ner Necro) och några testar rappa till metal (slit ner Rage Against the Machine) och vissa skapar hiphop-beats med så kallad chipmusik - aka chiphop (slanga hem dubmood).
Att härma är att lära är att ändra är att skapa. Om någon säger stopp hindrar de kreativiteten. Experimentalism är utvecklingens moder. Mycket går åt skogen - det är helt enkelt inte bra. Många blir besvikna - de tror att vad de gör är bra. Vissa nöjer sig med att reproducera det kontemporära. En del är före sin tid. En del är tidslösa - en del blir tidslösa. Alla som gör något bidrar till en djupgående empirisk undersökning av kultur och samhälle. Och med tillräcklig samverkan och mångfald blir mångkulturen så gränsöverskridande att den urartar sig i någon slags hybridkultur.
Denna utveckling - som ökar exponentiellt med amatörers möjligheter att producera eget - är bland annat vad som hotar den existerande kommersiella "kultur"-industrin. En amatör har inte signerat något kontrakt - en amatör skapar det den själv vill. Om någon annan tycker att det är intressant eller bra så växer det. Dagens teknik gör härmande till en petitess. Det utvecklande, nyskapande och experimentella problematiserar en kommersiell exploatering av enskilda människors talanger. Helt plötsligt finns det talanger över hela världen. Talanger utan begränsningar, med brinnande intresse och utan respekt för de som säger stopp.
Med reservation för genererade eller t.ex. cybernetiska produktionsflöden. Det är dit vi är på väg. Det vi experimenterar med idag ger en antydan om vad som blir stort i framtiden. Det faktum att elektroniska influenser - såväl som element i musiken som en metod att generera ljud - är så vedertaget idag tyder på att vi nästan kanske är framme där.
...nu publicerar jag innan jag korrekturläst. Kommentera allt ni hittar som är fel eller flummigt eller så.
Men, nu undrar säkert många, vad är egentligen experimentalism? Är allt experimenterande experimentalism och borde vi - enligt mig - sluta med det normativa? (jag var ju ganska hätsk gällande ABBA...) Men definitionen av experimentalism följer nog begreppet i sig - det är dynamiskt, med en varierande framtoning, och inte bundet till någon speciell gruppering av något slag. Faktum är att en av få statiska egenskaper av experimentalismen är att det förutsätter gränslöst tänkande. There's no end to the possibilities, liksom. The sky's the limit, but space is where we go. Fyll gärna i med fler catchiga english phrases.
Gränslösheten innefattar såväl genre som utövningsmetod. Något nyskapande kan använda sig av - men inte vara låst till - gängse metoder och material. Experimentalistiska produktioner kan vara helt ultragalet eller - för att göra begreppet i sig kontroversiellt - helt normalt. Snacka om flummigt alltså, men tänk efter; säg att jag vill göra ett mixtape (mix-MP3 idag?) som present till en bekant. Man kan inte veta reaktionen förrän man faktiskt räcker över denna present (något helt normalt) och - som genom ett experiment - får frågan besvarad: "Vad händer om [...]?"
Konstaterande: En frågeställning är kanske det viktigaste inom författandet av uppsatser exempelvis, eller blogginlägg för den delen. Man behöver ett mål med vad man skriver. För detta inlägg lyder frågeställningen ungefär "Vilken effekt har experimentalism på samhället?". Min hypotes är "Det främjar utveckling, samarbete och nyfikenhet". Hade jag skrivit det som en uppsats skulle diskussion-delen innehålla "Utökat samarbete kräver färre restriktioner" och sedan hade det säkert i min regi spunnit vidare på en upphovsrättslig debatt.
Hur går något utvecklande och nyskapande - det experimentella - i strid mot samhällets normer, lagar, etik och moral? Många hade fnyst bort frågan eftersom det "är ju självklart" ungefär som att en tonåring testar gränserna bara för att denne är just en tonåring - och det är vad man gör i den åldern. Det nyskapande bryter mot normen för att det inte är norm [än]. Dock besvarar detta inte frågeställningen: Vilken effekt av experimentalism på samhället? Hur påverkar tonåringen sin omgivning genom att vara tonåring?
En direkt effekt är, som det föregående inlägget konstaterade, att vi har utvecklat nya genres som dessutom är varierande i sig. Någon testar rappa "dödstexter" och skapar "death rap" (ladda t.ex. ner Necro) och några testar rappa till metal (slit ner Rage Against the Machine) och vissa skapar hiphop-beats med så kallad chipmusik - aka chiphop (slanga hem dubmood).
Att härma är att lära är att ändra är att skapa. Om någon säger stopp hindrar de kreativiteten. Experimentalism är utvecklingens moder. Mycket går åt skogen - det är helt enkelt inte bra. Många blir besvikna - de tror att vad de gör är bra. Vissa nöjer sig med att reproducera det kontemporära. En del är före sin tid. En del är tidslösa - en del blir tidslösa. Alla som gör något bidrar till en djupgående empirisk undersökning av kultur och samhälle. Och med tillräcklig samverkan och mångfald blir mångkulturen så gränsöverskridande att den urartar sig i någon slags hybridkultur.
Denna utveckling - som ökar exponentiellt med amatörers möjligheter att producera eget - är bland annat vad som hotar den existerande kommersiella "kultur"-industrin. En amatör har inte signerat något kontrakt - en amatör skapar det den själv vill. Om någon annan tycker att det är intressant eller bra så växer det. Dagens teknik gör härmande till en petitess. Det utvecklande, nyskapande och experimentella problematiserar en kommersiell exploatering av enskilda människors talanger. Helt plötsligt finns det talanger över hela världen. Talanger utan begränsningar, med brinnande intresse och utan respekt för de som säger stopp.
Piratkopiering är inte "problemet" för den existerande industrin.
"Problemet" är att produktionsmonopolet sviktar.
Piratbyrån har redan hållit i fyra bokbål och en begravning.
Nu är det inte ett problem längre. Nu är vi i framtiden.
Kreatörer är numera människor, inte produkter.
"Problemet" är att produktionsmonopolet sviktar.
Piratbyrån har redan hållit i fyra bokbål och en begravning.
Nu är det inte ett problem längre. Nu är vi i framtiden.
Kreatörer är numera människor, inte produkter.
Med reservation för genererade eller t.ex. cybernetiska produktionsflöden. Det är dit vi är på väg. Det vi experimenterar med idag ger en antydan om vad som blir stort i framtiden. Det faktum att elektroniska influenser - såväl som element i musiken som en metod att generera ljud - är så vedertaget idag tyder på att vi nästan kanske är framme där.
...nu publicerar jag innan jag korrekturläst. Kommentera allt ni hittar som är fel eller flummigt eller så.
Hörlursmössan
...det är halvfärdigt, nästa inlägg. Det som ska förtydliga mina tankar om experimentalism. Fast det är nog bra, eftersom att inte skriva ger mig tid att t.ex. konstruera (tillsammans med praktikant) objekt som möjliggör vardaglig lyx.
Igår snackade vi om möjligheten att sätta ihop en sådan här mössa. Idag gjorde vi det. Tidseffektivt? Nä, men klart värt ändå.
Så - istället för ett djupt, filosofiskt(?) inlägg om experimentalism och dess påverkan på samhället... Vill DU vara en awesome dude-man? Skaffa hörlursmössan!
Detta är alltså ungefär vad hethane gör på praktiktiden. Pratar ihop sig kring något som vore kul, gör det och märker att resultatet är oerhört amatörmässigt, men bryr sig inte och kör hårt ändå!
Igår snackade vi om möjligheten att sätta ihop en sådan här mössa. Idag gjorde vi det. Tidseffektivt? Nä, men klart värt ändå.
Så - istället för ett djupt, filosofiskt(?) inlägg om experimentalism och dess påverkan på samhället... Vill DU vara en awesome dude-man? Skaffa hörlursmössan!
Detta är alltså ungefär vad hethane gör på praktiktiden. Pratar ihop sig kring något som vore kul, gör det och märker att resultatet är oerhört amatörmässigt, men bryr sig inte och kör hårt ändå!
Nutid, historia och alternativ subsamverkan
Detta inlägg bygger huvudsakligen upp spänningen inför nästa inlägg, som kommer att handla om såväl Umeå som övriga världens nutida kulturhistoriska framtid. Tror du att du kan allt redan så behöver du nog inte läsa egentligen.
Som antyddes i mitt första inlägg på denna blogg är jag ett fan av teorin bakom det cybernetiska samhället. Linus Walleij, som alltså författat boken Copyright Finns Inte (svagt missvisande titel för dess breda innehåll om IT-historia och kultur samt informationssamhället), beskriver i texten hur människor lever i samverkan med maskiner. Den kanske enklaste formen är den optisk-mekaniska uppfinningen kallad "Glasögon". Vidare på den vägen så lever vi och formas av överlägsna kommunikationsvägar - telefon, tv, internet. I och med denna hyperkommunikation finns dock risken att programmerade maskiner kan begränsa tillgången samt påverka våra beteenden.
riktad satsning + galenskap = progressiv retrokultur
Kopplingen till ett cybernetiskt samhälle är av den enkla anledningen att vi lever i en värld där nästan allt är digitalt. Gör man något analogt är det snarare en motreaktion till det digitala - så även det formas av cybernetik.
Det experimentella. Det oftast lite obskyra och mindre accepterade i samhället - kontroversiell politik, normbrytande sexualitet, och flodhästanimationer - är grunden till de alternativa värderingar vi har i samhället. Ett närliggande exempel är er till exempel Umeås kulturliv. Från intryck grundade i experimentellt engagemang har vi flertalet underliga fenomen slagit igenom bland invånarna och överlagras i flera generationer här i staden. Detta gäller såväl jazz och hardcore - de mest uppmärksammade - som synth, goth och metal.
Umeå har fostrat världskända artister inom flertalet "udda" genres genom åren - ändå verkar man vara för splittrade för att kunna samverka och göra gemensamt nyttiga satsningar. Alla går sin egen väg, fastän målet är detsamma. Jag förmodar dock att det är alternativ- och subkulturens förbannelse. Det är ju ens egna väg som är själva grejen.
...och för att avrunda utan att spinna vidare alltför långt: Det är alltid bra att en subkultur - oavsett vilken - får genomslag eftersom det hjälper transitionen bort från den förlegade tiden av icke-kultur. Tiden läker alla sår, även de orsakade av ABBA. Blä för plastig kommersialitet inom kreativitetens sfär.
Så - jag tycker fler saker än jag hade hoppats på har framförts. Dock är detta inlägg som sagt mest skrivet för att nästa inte ska bli oändligt långt och oläsbart. Håll utkik framöver, men se till att inte vara upptagna på kvällen imorgon - för då är det (SMYGREKLAM!) Moonshake-arrangemang med bl.a. Micro Moneeo (AWESOME! Se nedan!). Mer exakt: 19 nov, 19:00 @ Mimerskolans gymnastiksal, frivillig entré!
Som antyddes i mitt första inlägg på denna blogg är jag ett fan av teorin bakom det cybernetiska samhället. Linus Walleij, som alltså författat boken Copyright Finns Inte (svagt missvisande titel för dess breda innehåll om IT-historia och kultur samt informationssamhället), beskriver i texten hur människor lever i samverkan med maskiner. Den kanske enklaste formen är den optisk-mekaniska uppfinningen kallad "Glasögon". Vidare på den vägen så lever vi och formas av överlägsna kommunikationsvägar - telefon, tv, internet. I och med denna hyperkommunikation finns dock risken att programmerade maskiner kan begränsa tillgången samt påverka våra beteenden.
"Och det här rörde sig endast om vad endast ett relativt dumt chip kan åstadkomma. Vi måste redan konstatera att vårt samhälle inte längre formas av enbart människor, och att inte ens människor formas av människor." //Linus WalleijFrån det spåret så hade jag tänkt hoppa ganska långt, på sätt och vis, och hastigt nämna en av mina passioner i den kulturella världen: experimentalism. Det är ur experimentella genres som det sanna nyskapandet bubblar upp. Till och med inom "reguljär kultur" behöver man ju experimentera för att ta sig framåt. Precis på samma sätt som penicillin uppfanns och andra framsteg inom vetenskapen så kan såväl riktat arbete som galenskap ge grunden för den framtida kulturen.
riktad satsning + galenskap = progressiv retrokultur
Kopplingen till ett cybernetiskt samhälle är av den enkla anledningen att vi lever i en värld där nästan allt är digitalt. Gör man något analogt är det snarare en motreaktion till det digitala - så även det formas av cybernetik.
Det experimentella. Det oftast lite obskyra och mindre accepterade i samhället - kontroversiell politik, normbrytande sexualitet, och flodhästanimationer - är grunden till de alternativa värderingar vi har i samhället. Ett närliggande exempel är er till exempel Umeås kulturliv. Från intryck grundade i experimentellt engagemang har vi flertalet underliga fenomen slagit igenom bland invånarna och överlagras i flera generationer här i staden. Detta gäller såväl jazz och hardcore - de mest uppmärksammade - som synth, goth och metal.
Jag vill inte vika in på det här spåret för mycket, men det är viktigt att komma ihåg att musiklivet reflekterar samhället och tvärtom. Samhällets trådar hör på ett eller annat vis ihop med varandra. Ännu viktigare att komma ihåg är att reaktioner och motreaktioner, synteser och antiteser, pong och pacman alla är beroende på varandra på ett eller annat intrinsikalt sätt.
Umeå har fostrat världskända artister inom flertalet "udda" genres genom åren - ändå verkar man vara för splittrade för att kunna samverka och göra gemensamt nyttiga satsningar. Alla går sin egen väg, fastän målet är detsamma. Jag förmodar dock att det är alternativ- och subkulturens förbannelse. Det är ju ens egna väg som är själva grejen.
...och för att avrunda utan att spinna vidare alltför långt: Det är alltid bra att en subkultur - oavsett vilken - får genomslag eftersom det hjälper transitionen bort från den förlegade tiden av icke-kultur. Tiden läker alla sår, även de orsakade av ABBA. Blä för plastig kommersialitet inom kreativitetens sfär.
Så - jag tycker fler saker än jag hade hoppats på har framförts. Dock är detta inlägg som sagt mest skrivet för att nästa inte ska bli oändligt långt och oläsbart. Håll utkik framöver, men se till att inte vara upptagna på kvällen imorgon - för då är det (SMYGREKLAM!) Moonshake-arrangemang med bl.a. Micro Moneeo (AWESOME! Se nedan!). Mer exakt: 19 nov, 19:00 @ Mimerskolans gymnastiksal, frivillig entré!
Svar till signaturen Ola om upphovsrätt
Eftersom kommentartrådar brukar falla i skymundan så vill jag lyfta upp Olas kommentar i ett helt nytt inlägg. Det gäller diskussionen om upphovsrättens betydelse i Europeisk kulturhuvudstadsansökningarna från städerna Gävle och Umeå. Med anledning av att detta är ett svar-på-tal är det skrivet riktat till Ola, men det får vi tåla. Vidare får denna diskussion gärna hållas i detta inläggs kommentartråd.
Dessutom vill jag inflika att Gävles beskrivning av allemansrätten lyder följande:
Det finns fortfarande privatägd mark - och vill man privatäga sina verk borde man förtydliga detta på samma sätt som man förhåller sig till allemansrätten.
Upphovsrätten försvaras med att den skulle "främja kreativitet" och annan goja, men med den kulturella allemansrätten vill jag mena att man har markant bättre förutsättningar för att skapa en skapande befolkning.
Ett bra exempel hur det förstör hela grejen med "kulturell allemansrätt" om attityden och juridiken är problematisk är att jämföra med denna video om sexuella relationer. Jag hoppas ni ser sambandet. I ett tillfälle där man önskar göra något utifrån passion, kreativitet och engagemang så ställs man mot en vägg av juridiska bekymmer.
Detta problematiserar idag huvudsakligen mjukvaru-världens open source. Patent innebär att man inte ens får göra sin egen lösning (annan källkod) för samma problem (upplevd funktion) - om det senare går att jämställa med ett s.k. "mjukvarupatent". Dessa gäller inte ännu i Sverige, men det är en överhängande risk att det implementeras i svensk lagstiftning.
Tänk dig den dagen - om utvecklingen går åt det håll som den gör - som man inte får måla en bild vars motiv någon annan patenterat. Eller göra en film om superhjältar med snarlika egenskaper. För var går egentligen gränsen för verkshöjd? (förutsättningen för att juridiskt ha upphovsrätt för ett verk)
"Jag har bara skummat igenom Gävles ansökan (eftersom den är så lång och proppfylld av floskler) men jag tror inte att dom menar att upphovsrätten ska ändras på något sätt. Dom jämför med den svenska allemansrätten till naturen, men den innebär ju inte att vemsomhelst får göra vadsomhelst varsomhelst." //OlaJag menar inte heller att upphovsrätten i sig skulle behöva ändras. Upphovsrätten ger innehavaren rätt att låta andra göra vad man vill - dock är den gängse attityden ett problem. Upphovsrätten är, enligt ursprungligt syfte och enligt dagens verklighet, enbart ett skydd för någon slags ekonomisk utpressning från rättsinnehavarens sida.
Dessutom vill jag inflika att Gävles beskrivning av allemansrätten lyder följande:
"Allemansrätten ger alla grundlagsskyddad rättighet att vistas i naturen – i skogen, på stranden, i sjön, i bergen – oavsett vem som är ägare."
Det finns fortfarande privatägd mark - och vill man privatäga sina verk borde man förtydliga detta på samma sätt som man förhåller sig till allemansrätten.
Upphovsrätten försvaras med att den skulle "främja kreativitet" och annan goja, men med den kulturella allemansrätten vill jag mena att man har markant bättre förutsättningar för att skapa en skapande befolkning.
"Umeås open source-startegi betyder inte heller något förespråkande av förändrad lagstiftning när det gäller upphovsrättsfrågor. Den ska väl hellre ses som ett uppmuntrande till kreatörer att dela med sig av sitt skapande." //OlaDet behövs en attitydförändring. Rent krasst, för att Umeå och Gävles ansökningar ska få genomslagskraft, så vore en upphovsrätt med annat syfte eller åtminstone annat utgångsläge att rekommendera. Annars - för varje verk som ska bli en del av allemansrätten - så måste alla som varit med och skapat det dels skriva under ett papper som tillåter alla att använda ens verk som en del av allemansrätten. Dessutom behöver dessa vara över 18 år för att underskriften ska vara giltig. Hur ska man annars kunna skilja mellan privat mark och en skog där man får tälta?
Ett bra exempel hur det förstör hela grejen med "kulturell allemansrätt" om attityden och juridiken är problematisk är att jämföra med denna video om sexuella relationer. Jag hoppas ni ser sambandet. I ett tillfälle där man önskar göra något utifrån passion, kreativitet och engagemang så ställs man mot en vägg av juridiska bekymmer.
"Den som vill arbeta med open source-metoder får göra det i alla möjliga sammanhang redan idag. Det finns inga såna hinder. Men man kommer aldrig att kunna ställa krav på alla upphovsrättsinnehavare att dom måste göra det generellt." //OlaUtöver attityden kring upphovsrätt så finns det stora hinder som är starkt relaterade till samma art av lobbyister som förespråkar en "starkare upphovsrätt". Det handlar ofta om lobbyister från samma MAFIAA-organisationer till och med (MPAA, RIAA etc.), som är så gott som samma bolag som är lobbyverksamma i Sverige. Det är ett sjudundrande snack om "immaterialrätt" och "intellektuell egendom" i såväl USA som EU - ska man kunna patentera sina verk till exempel? Om man ändå har monopol på sina kreationer, varför inte?
Detta problematiserar idag huvudsakligen mjukvaru-världens open source. Patent innebär att man inte ens får göra sin egen lösning (annan källkod) för samma problem (upplevd funktion) - om det senare går att jämställa med ett s.k. "mjukvarupatent". Dessa gäller inte ännu i Sverige, men det är en överhängande risk att det implementeras i svensk lagstiftning.
Tänk dig den dagen - om utvecklingen går åt det håll som den gör - som man inte får måla en bild vars motiv någon annan patenterat. Eller göra en film om superhjältar med snarlika egenskaper. För var går egentligen gränsen för verkshöjd? (förutsättningen för att juridiskt ha upphovsrätt för ett verk)
- vid färdigställandet av ett helt nytt verk? (ovanligt idag)
- vid ett kompositionsverk utifrån intryck från andras verk? (ja, det verkar vara så)
- vid modifikationen av andras verk? (nej, det är oftast otillåtet)
Vår ambition är att främja det europeiska samarbetet genom Open Source-metoder som underlättar medskapande, bidrar till nya gränsöverskridande kulturuttryck och stärker demokratin.För den som vill läsa mer om detta rekommenderar jag Copyriots (Rasmus Fleischer, Piratbyrån) blogg-post Om begreppet "kulturell allemansrätt". Bland annat i slutet av den artikeln nämns något ganska intressant gällande uppfattningen av amatörkultur jämte "professionell" "kultur".
Upphovsrätt, Gävle vs. Umeå och "open source"
Hej alla barn, nu är det barnprogram. Se nu vad farbror MMN-o tar fram! En liten MP3-spelare och nu ska ni höra, hur man upphovsrättsintrång kan göra!Ja, upphovsrätten är ju som ett intressant ämne och sådär. Upphovsrätten är för många en kärnfråga i kulturella sammanhang - antingen i syftet att bevara den eller i syftet att bryta mot den. Vi får se hur långt utlägg jag kan tänkas få ihop... Bear with me.
[trycker på play]
- Ska jag få monopol på mina kreationer? Okej.
- Vad är mina kreationer? Det jag skapat.
- Vad har möjliggjort skapandet? Andra personers inflytande på mig.
- Varför har inte andra samma rätt till mina kreationer? ...
“Allemansrätten” innebär en närmast fri tillgång till naturen för alla människor - till skogen, bergen, sjöarna, vattendragen och havet. Naturen tillhör folket. Detsamma ska gälla kulturen!Så står det i Gävles förklaring av kulturell allemansrätt. Utöver detta finns en jättemassa fina ord som beskriver att de vill medverka i en utveckling i Europa som främjar ett friare kulturliv - det ska vara mer tillgängligt (fritt att använda), tilltala alla såväl handikappade som etniska minoriteter etc. etc... Precis som Umeå alltså.
I Umeå har vi dock, istället för visionen "kulturell allemansrätt" valt att inkorporera idén "open source" som en strategi i stadens kulturella utveckling för vår vision "The Culturized City".
Open source förutsätter, precis som en kulturell allemansrätt, en specifik attityd gentemot konstnärliga verk. Grundtankarna är olika - open source främjar medskapande, allemansrätt främjar nyskapande - men båda metoderna förutsätter att du faktiskt har rätt att, säg modifiera, hacka upp, förvränga eller bygga vidare på någon annans verk. Med dagens juridiska upphovsrätt är detta en smärre omöjlighet utan att riskera upp till 2 års fängelse.
Så nej. Upphovsrättslagstiftningen handlar inte bara om fildelande ungdomar som vill ha saker gratis.. Faktum är att piratkopierande (utfört av en person i icke-kommersiellt syfte) inte alls nödvändigtvis handlar om att vilja ha saker gratis. Det handlar om att vilja ta del av en kulturell upplevelse - och beroende på humör och situation så varierar den önskade upplevelsen. Sedan av dessa miljontals svenskar (1,3milj. 2006, men 2.2milj. unika IPn/vecka 2008 på TPB) konsumenterna behöver endast en promille, 1300 personer, skapa nytt material med inspiration från denna enorma resurs för att det ska bli mer variation och ruljans än vad som någonsin representeras på riksradio...
Så. Det här med open source, kulturell allemansrätt och så låter jättebra - är förmodligen jättebra - och bör uppmuntras oerhört kraftigt. Problemet är att de två kombattanterna, Gävle och Umeå, slåss mot en större fiende än vad de kan förmå sig tror jag. MAFIAA (skoj benämning av RIAA, MPAA osv.) är inte att leka med. Och mer på hemmaplan har de EU-parlamentet, Frankrike, STIM, IFPI, Antipiratbyrån och Monique Wadsted att bråka med.
De som förespråkar en "starkare" upphovsrätt (av de som hörs i dagens debatter) förespråkar ett enformigt, okreativt och inskränkt kulturliv med gravt begränsad användning, distribution och tillgänglighet. Jag är glad att Umeå och Gävle motsätter sig detta. Umeå förklarar i alla fall hur - open source - medan Gävle inte verkar våga erkänna den praktiska konsekvensen av en friare syn på kulturbruk.
Att Umeås kulturhuvudstadsatsning aldrig ens nämner Creative Commons förstår jag mig dock inte riktigt på. Men då förklarades även strategin med uttryck som "källkoden till dansen" (...), så jag tror man fortfarande trevar med att riktigt komma underfund med terminologin. Fast man är på rätt spår i alla fall.
Ojsan, är det redan v47?
Tjohej, är det redan vecka 47? Jag fick erbjudandet om att blogga redan vecka 45, men hade fullt upp och tänkte att en eller två veckor skulle räcka för att göra mig av med saker jag behöver göra. Tji fick jag.
Jag sitter och redigerar en video som ska vara så gott som färdig imorgon (jag är 3/4 på vägen). Vips säger irssi "Day changed to 17 Nov 2008" - och jag tänker, dum som jag är, att "jag är färdig om någon timme, 4h sömn räcker!" och börjar skriva ett blogg-inlägg istället för att göra det jag ska.
Ovanstående aktivitet till trots, tro inte att video är det enda jag pysslar med. Egentligen är jag en tvättäkta nörd (typ) som hellre använder en kommandoprompt än befläckar mig med att använda ett såkallat användarvänligt, grafiskt gränssnitt (ett nödvändigt ont i redigeringssyfte). Det är dock det kreativa skapandets lockelser som övertygar mig om att det är värt att frångå det typiska nördjaget emellanåt.
Nåväl. Att följa en röd tråd är inte nödvändigtvis det jag gör bäst. Jag blir alldeles för distraherad när något nytt och intressant dyker upp som jag bara måste få undersöka. Fast jag ska göra mitt bästa för att ge er en någorlunda sammanhängande bloggvecka. Åtminstone hoppas jag lyckas med att få den att bli meningsfull - med såväl kultursnack som politik och bara allmän goja.
Den mesta bullshiten spyr jag ut på min ordinarie blogg, mmn.mpaa.nu, som är kallad efter det jag brukar heta i internet-sammanhang: MMN-o. Jag kommer inte att pusha mer för den sidan än vad jag skriver nu, utan snarare försöka pusha därifrån och hit. Fast om jag skriver något (som jag tycker är) övergenialiskt så kommer det säkert att pushas för på båda ställen.
Vidare med vem jag personligen är så heter jag Mikael Nordfeldth. Jag förespråkar det mesta som har med den moderna utveckling vi ser i samband med internet att göra - fri kommunikation, gränslösa samarbeten, ökad demokrati och ett effektivt sätt att hålla emot när någon försöker trampa på en. Med internet i bakfickan kan jag bland annat säga att min åldersuppfattning blivit rejält förvrängd - jag är 21 år, men vad spelar det egentligen för roll i det cybernetiska samhället?
Egentligen spelar inte bilder heller någon roll, men jag är inte den som ska hymla. Ser ni mig på gatan, så förvänta er dock inte ett hej. Även om ni känner mig. Oftast är jag i min egna lilla värld och blir mest förvirrad om mina tankegångar blir brutna. Fast det är mest en nackdel för er om ni sedan försöker föra en konversation - det är sällan något viktigt som ramlar ur skallen i sådana tillfällen.
Jag sitter och redigerar en video som ska vara så gott som färdig imorgon (jag är 3/4 på vägen). Vips säger irssi "Day changed to 17 Nov 2008" - och jag tänker, dum som jag är, att "jag är färdig om någon timme, 4h sömn räcker!" och börjar skriva ett blogg-inlägg istället för att göra det jag ska.
Ovanstående aktivitet till trots, tro inte att video är det enda jag pysslar med. Egentligen är jag en tvättäkta nörd (typ) som hellre använder en kommandoprompt än befläckar mig med att använda ett såkallat användarvänligt, grafiskt gränssnitt (ett nödvändigt ont i redigeringssyfte). Det är dock det kreativa skapandets lockelser som övertygar mig om att det är värt att frångå det typiska nördjaget emellanåt.
Nåväl. Att följa en röd tråd är inte nödvändigtvis det jag gör bäst. Jag blir alldeles för distraherad när något nytt och intressant dyker upp som jag bara måste få undersöka. Fast jag ska göra mitt bästa för att ge er en någorlunda sammanhängande bloggvecka. Åtminstone hoppas jag lyckas med att få den att bli meningsfull - med såväl kultursnack som politik och bara allmän goja.
Den mesta bullshiten spyr jag ut på min ordinarie blogg, mmn.mpaa.nu, som är kallad efter det jag brukar heta i internet-sammanhang: MMN-o. Jag kommer inte att pusha mer för den sidan än vad jag skriver nu, utan snarare försöka pusha därifrån och hit. Fast om jag skriver något (som jag tycker är) övergenialiskt så kommer det säkert att pushas för på båda ställen.
Vidare med vem jag personligen är så heter jag Mikael Nordfeldth. Jag förespråkar det mesta som har med den moderna utveckling vi ser i samband med internet att göra - fri kommunikation, gränslösa samarbeten, ökad demokrati och ett effektivt sätt att hålla emot när någon försöker trampa på en. Med internet i bakfickan kan jag bland annat säga att min åldersuppfattning blivit rejält förvrängd - jag är 21 år, men vad spelar det egentligen för roll i det cybernetiska samhället?
Egentligen spelar inte bilder heller någon roll, men jag är inte den som ska hymla. Ser ni mig på gatan, så förvänta er dock inte ett hej. Även om ni känner mig. Oftast är jag i min egna lilla värld och blir mest förvirrad om mina tankegångar blir brutna. Fast det är mest en nackdel för er om ni sedan försöker föra en konversation - det är sällan något viktigt som ramlar ur skallen i sådana tillfällen.
Mikael Nordfeldth som råkar spela in sig själv när han riggar en kamera vid Spektrum
Jultivoli
En annan sak jag spontant inte saknar är den julhysteri som redan drabbat storstaden. Tomtar, juldekorationer och en begynnande julhysteri har redan tagit sitt fäste i Köpenhamn. Här lär det dröja nån vecka till innan det drar igång på allvar. Bilden är påpassligt nog från Tivoli. Där syntes tivolit mest.
Ser fram emot en lugn vecka på hemmaplan. Enda som jag jag måste förbereda mig är den medverkan i gudstjänsten som jag lovat för nästa söndag i Grisbackakyrkan. Prästen Johannes och jag ska hålla en "dialogpredikan" om klimatet. Vad den kommer att innehålla blir spännande att se. men eftersom det är domsöndagen får jag väl bidra till en riktig domedagspredikan om klimatet :)
Klart kyrkan måste agera när vi håller på att förstöra Guds skapelse.
Tack, nu lämnar jag över pinnen till nästa bloggare.
Kul så in i Norden
Det är ju en fin PR för VK, vilket också tidningsledningen påpekat. Det är naturligtvis också en stor personlig seger. När jag gav mig iväg på resan kunde jag aldrig drömma om vilken stor respons hela artikelserien fått. Och fortsätter att få.
Vid det föredrag som jag höll i samband med att utställningen öppnade var två av de mest viktiga personerna närvarande, nämligen Nordiska ministerrådets generalsekreterare Halldór Ásgrímsson och rådsdirektör Jan-Erik Enestam. Båda har tidigare suttit med i isländska respektive finländska regeringen. Och de visade ett stort intresse för klimatproblematiken.
En av spindlarna i det nordiska nätet är också Karin Arvidsson, kommunikationsdirektör vid Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, tidigare känd TV-profil från Västerbotten och informationschef vid Umeå kommun. Hon har två år kvar av sitt tidsbestämda uppdrag i Nordiska rådet. Det låter som en given sak att få med henne i Umeå kommuns satsning om staden blir utnämnd till kulturhuvudstad 2014.
Klimatresa
Jag tycker tåg känns bra. Inte bara klimatmässigt, utan också för att det känns mindre stressigt och hypat än flyg. Man kliver på i Umeå, tar en macka i restaurangvagnen och går och lägger sig. Jag har den förmånen att jag har lätt för att sova. Nu sov jag ända från Nyåker till Uppsala.
Och otroligt vad många som reser. En vanlig onsdag-torsdag hade de fått sätta in extra sovvagnar från Umeå. Kanske en återerövring för tåget. Kanske på grund av klimatmedvetenhet, kanske på grund av höjda bränslepriser. Men roligt är det.
Jag hade ett vansinnigt stort bagage med mig. Och jag var imponerad över den hjälpsamhet som trots allt finns. Både i Stockholm och Malmö erbjöd sig resenärer att hjälpa till att bära. Sånt värmer - absolut inte globalt utan bara inombords!
På eftermiddagen hängde jag en utställning med mina klimatbilder i Nordiska rådets galleri och i morgon har jag föredrag om klimatförändringarna, också det i Nordiska rådet. Det känns helt fantastiskt att ha fått den här chansen!
/Tom
Kulturstipendier
Jag fick också en chans att prata klimat 20 minuter för landstingsfullmäktige. Min klimatresa har varit fantastiskt. När jag drog igång projektet var det ingen, inte ens jag själv, som kunde förutspå vilket intresse artikelserien skulle väcka. Specialtrycket för skolorna gjorde dessutom att jag utsågs till Årets folkbildningsjournalist i konkurrens med många tunga kandidater, bland dem tv-profilen Fredrik Lindström.
Hemligheten bland framgången tror jag ligger i att hela artikelserien byggde på intervjuer med vanliga människor. Det är inte det tunga forskarmaterialet som är prioriterat. Dessutom hade jag en vansinnig tur med bildmaterialet, men att det lyckades så bra tror jag beror på att jag gav mig tid att se, begrunda och dokumentera.
Jag tyckte det kändes bra att påtvinga landstingets politiker klimatdiskussionen. Landstinget bör vara med i debatten och kan påverka. Bland annat måste vi i framtiden få med transporterna som ett kriterium i upphandlingarna. Det är vansinnigt att landsting och kommuner tvingas acceptera anbud där mat flygs över halva landet till åldringar och sjuka, i stället för att kunna bjuda dem lokalproducerade, klimatvänliga produkter.
En viktig del i mitt klimatengagemang är att möta människor och berätta. I kväll tar jag tåget (klimatvänligt!) till Köpenhamn för att hålla en klimatföreläsning i Nordiska ministerrådet och öppna en utställning med mina klimatbilder i deras galler. Spännande!
Släktforskarsjuka
I går kväll deltog jag i Västerbottens släktforskares 30-årsfirande. Föreningen startades av en grupp engagerade släktforskare anförda av Holger Sjöstedt. Intresseföreningar av den här typen är viktiga. Här kan man samlas, diskutera och få nya infallsvinklar. Jag satt själv som ordförande sex år i föreningen och det gav mig många nya impulser och bekantskaper.
Släktforskningen är en av våra stora folkrörelser. Allt fler fascineras av att söka sina rötter. Dels beror det på att vi idag flyttar på oss betydligt mera. Det skapar en rotlöshet och en okunskap om härstamningen. Förr, när man flera generationer bodde på samma gård, fick man släktens historia berättad av sina far- och morföräldrar. I dag saknas den nära kontakten.
Att det blivit en folkrörelse beror också på den enkelhet som ny teknik bjuder på. Det stora genomslaget kom på 70-talet, då mikroficherna av länets kyrkböcker blev tillgängliga på biblioteken. Då slapp man åka runt till pastorsexpeditioner och landsarkiv för att söka i kyrkböckerna.
I dag är det ännu enklare. Inskanning av materialet gör att man nu kan sitta hemma vid köksbordet och söka sina anfäder. Det är ett arkiv som alltid är öppet och som man besöka när lusten faller på.
Och lusten faller på, var så säker. Att släktforska är som en sjukdom som man har svårt att bota. Det är en spännande värld som man bara vill gå längre och längre in i. Och ju större pusslet blir, ju fler bitar man hittar, förstår man att man är en liten del i ett stort sammanhang. Det ger en hisnande känsla.
/Tom
Fejkfinne
En av webbutvecklarna på jobbet, en ung man i 25-årsåldern, är förvånad över att jag är uppvuxen i Finland, men inte pratar finska.
– Ja, men då är du nån sorts fejkfinne, säger han.
Och därför har han gett mig det som användarnamn när jag loggar in på vissa servrar. Fejkfinnen.
Det har sina sidor att vara finlandssvensk. Jag är alltså född i Finland men uppvuxen i en totalt svenskspråkig bygd i Österbotten. I Närpes har 86 procent av befolkningen svenska som modersmål.. Jag kan knappt finska, förutom den obligatoriska bit jag kämpade med under skoltiden.
Det är många som inte förstår den språkliga situationen i Finland. Som tror att alla finlandssvenska är finnar som lärt sig svenska.
– Vad bra svenska du pratar, hur länge har du bott i Sverige? frågade mina kurskamrater när jag började på journalisthögskolan i Stockholm.
– Jag kom i morse…
RIDÅ
Jag har lärt mig att sitta mellan två stolar, att kallas för svenskjävel i Finland och finnjävel i Sverige. När jag flyttade hit envisades invandrarverket att skicka tidningen Lätt på svenska till mig. Där förklarades de viktigaste händelserna på enkel svenska. Jag försökte bli av med den och gjorde påtryckningar hos verket. Jag fick ett ganska lustigt svar:
- Enligt vår logik är svenska inget invandrarspråk, alltså kan det inte finnas invandrare som talar svenska.
RIDÅ
På den tiden registrerades invandrarna enligt nation, något som senare ändrades så att man också registrerar deras språk. Tur var väl det när Jugoslavien föll samman och människor strömmade hit och berikade vår kultur.
Oftast har min finlandssvenskhet varit en stor tillgång. Jag kan ösa erfarenheter och traditioner ur två svenska kulturer, plus den finska. Just genom att finlandssvenskarna är en minoritet i Finland har man varit speciellt måna om att hålla den finlandssvenska kulturen vid liv. Man vet att tappar man sin kultur tar det inte länge innan språket också hämmas eller dör ut.
Därför har finlandssvenska kulturen alltid varit en rik källa att ösa ur även för den rikssvenska kulturen.
Jag vill bidra med en dikt av den finlandssvenska författarinnan Edith Södergran (bilden). Hon växte upp i St Petersburg i Ryssland, men båda hennes föräldrar var finlandssvenska. Hennes far kom från Tjärlax i Närpes, den by där jag har min sommarstuga. Hon dog nedbruten av lungtuberkolos vid 31 års ålder. Men hennes dikter har fått kultstatus, både bland unga och gamla.
Nordisk vår
Alla mina luftslott ha smultit som snö,
alla mina drömmar ha runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.
/Tom
Först på plats
Måndag morgon och klockan är sju. Dyker upp på VK som förstaman. Det är alltid webbredaktionen som är först på plats. Så har utvecklingenblivit. Ja, nästan inte en minut är vk.se obemammad under dygnet. Nätterna sköts av en redaktion som sitter på Nerikes allehanda i Örebro och har koll på hela Sverige. Den har vi tillsammans med några andra stora regionaltidningar.De ringer vår larmcentral och polis och lägger ut de nyheter som dyker uppunder natten. Och är det något som de tycker vi ska rycka ut på ringer de ochväcker oss.
Märkligt hur tiderna förändras. Under ganska många år frånbörjan satt jag ensam som webbredaktör. När jag var ledig eller åkte bort stodsajten stilla.
Det skulle inte accepteras i dag. VK:s nättidning är en avde största i landet. Våra besökare är inne oftare än på något annat håll ilandet. Läsarna förväntar sig attvk.se alltid ska vara uppdaterad och att vi ska vara först på plats när dethänder något. Vi har ett stort ansvar och vi vill göra allt för att uppfylladet.
Så börjar min vecka. Hej förresten, jag glömde presenteramig. Jag heter Tom Juslin och jobbar som journalist på VK. Det passar bra förmig att blogga den här veckan. Den är mera händelserik än en normal vecka ochdå syftar jag främst till händelser vid sidan av nyheterna. Bland annat har jagett alldeles speciellt uppdrag i Köpenhamn i slutet av veckan. En unik chans som inte många har fått.Men det får ni läsa om senare.
/Tom
Hejdå och adjö!
Nu är det min sista bloggardag på Umeås kulturblogg, så jag tackar för mig.
Jag avslutar med att skriva lite mer om vad jag gör.
Jag har deltagit i en internationell konsttävling på Charles Saatchis (London) internetsida.
Där har jag blivit vald tre gånger bland de första 50 favoriterna nu. Känner mig väldigt stolt över det, närmare 4000 tavlor deltar varje gång.
Länkar upp dem:
http://www.saatchi-gallery.co.uk/showdown/ArtworkDetails.php?showpic=163619
http://www.saatchi-gallery.co.uk/showdown/ArtworkDetails.php?showpic=167398
http://www.saatchi-gallery.co.uk/showdown/ArtworkDetails.php?showpic=170732
Bilden jag lägger ut idag är några år gammal. Vi följdes en konstgrupp från Folkuniversitet ut till havet och gjorde där landart under dagen.
Väldigt rogivande och trevligt för alla.
Jag har under länkar lagt upp rrs-flöde till bloggen jag skriver varje dag.
Ha det så gott allesammans och ha en bra dag.
August Strindberg drömspel
Här står jag som fröken i klassrummet.
Bilden ingår i August Strindbergs verk, ett drömspel. Scenen heter klassrummet.
Fiskarna
|
