umea2014

Eftersom kommentartrådar brukar falla i skymundan så vill jag lyfta upp Olas kommentar i ett helt nytt inlägg. Det gäller diskussionen om upphovsrättens betydelse i Europeisk kulturhuvudstadsansökningarna från städerna Gävle och Umeå. Med anledning av att detta är ett svar-på-tal är det skrivet riktat till Ola, men det får vi tåla. Vidare får denna diskussion gärna hållas i detta inläggs kommentartråd.

"Jag har bara skummat igenom Gävles ansökan (eftersom den är så lång och proppfylld av floskler) men jag tror inte att dom menar att upphovsrätten ska ändras på något sätt. Dom jämför med den svenska allemansrätten till naturen, men den innebär ju inte att vemsomhelst får göra vadsomhelst varsomhelst." //Ola

Jag menar inte heller att upphovsrätten i sig skulle behöva ändras. Upphovsrätten ger innehavaren rätt att låta andra göra vad man vill - dock är den gängse attityden ett problem. Upphovsrätten är, enligt ursprungligt syfte och enligt dagens verklighet, enbart ett skydd för någon slags ekonomisk utpressning från rättsinnehavarens sida.

Dessutom vill jag inflika att Gävles beskrivning av allemansrätten lyder följande:

"Allemansrätten ger alla grundlagsskyddad rättighet att vistas i naturen – i skogen, på stranden, i sjön, i bergen – oavsett vem som är ägare."

Det finns fortfarande privatägd mark - och vill man privatäga sina verk borde man förtydliga detta på samma sätt som man förhåller sig till allemansrätten.

Upphovsrätten försvaras med att den skulle "främja kreativitet" och annan goja, men med den kulturella allemansrätten vill jag mena att man har markant bättre förutsättningar för att skapa en skapande befolkning.

"Umeås open source-startegi betyder inte heller något förespråkande av förändrad lagstiftning när det gäller upphovsrättsfrågor. Den ska väl hellre ses som ett uppmuntrande till kreatörer att dela med sig av sitt skapande." //Ola

Det behövs en attitydförändring. Rent krasst, för att Umeå och Gävles ansökningar ska få genomslagskraft, så vore en upphovsrätt med annat syfte eller åtminstone annat utgångsläge att rekommendera. Annars - för varje verk som ska bli en del av allemansrätten - så måste alla som varit med och skapat det dels skriva under ett papper som tillåter alla att använda ens verk som en del av allemansrätten. Dessutom behöver dessa vara över 18 år för att underskriften ska vara giltig. Hur ska man annars kunna skilja mellan privat mark och en skog där man får tälta?

Ett bra exempel hur det förstör hela grejen med "kulturell allemansrätt" om attityden och juridiken är problematisk är att jämföra med denna video om sexuella relationer. Jag hoppas ni ser sambandet. I ett tillfälle där man önskar göra något utifrån passion, kreativitet  och engagemang så ställs man mot en vägg av juridiska bekymmer.

"Den som vill arbeta med open source-metoder får göra det i alla möjliga sammanhang redan idag. Det finns inga såna hinder. Men man kommer aldrig att kunna ställa krav på alla upphovsrättsinnehavare att dom måste göra det generellt." //Ola

Utöver attityden kring upphovsrätt så finns det stora hinder som är starkt relaterade till samma art av lobbyister som förespråkar en "starkare upphovsrätt". Det handlar ofta om lobbyister från samma MAFIAA-organisationer till och med (MPAA, RIAA etc.), som är så gott som samma bolag som är lobbyverksamma i Sverige. Det är ett sjudundrande snack om "immaterialrätt" och "intellektuell egendom" i såväl USA som EU - ska man kunna patentera sina verk till exempel? Om man ändå har monopol på sina kreationer, varför inte?

Detta problematiserar idag huvudsakligen mjukvaru-världens open source. Patent  innebär att man inte ens får göra sin egen lösning (annan källkod) för samma problem (upplevd funktion) - om det senare går att jämställa med ett s.k. "mjukvarupatent". Dessa gäller inte ännu i Sverige, men det är en överhängande risk att det implementeras i svensk lagstiftning.

Tänk dig den dagen - om utvecklingen går åt det håll som den gör - som man inte får måla en bild vars motiv någon annan patenterat. Eller göra en film om superhjältar med snarlika egenskaper. För var går egentligen gränsen för verkshöjd? (förutsättningen för att juridiskt ha upphovsrätt för ett verk)

• vid färdigställandet av ett helt nytt verk? (ovanligt idag)
• vid ett kompositionsverk utifrån intryck från andras verk? (ja, det verkar vara så)
• vid modifikationen av andras verk? (nej, det är oftast otillåtet)

Och det är det sista - modifikation av andras verk - som är exakt det såväl Umeå som Gävle vill tillåta. Att sedan endast tillåta modifikation av verk som upphovsrättsinnehavaren "släppt ifrån sig" är som att intala sig att man får rösta på vilket parti som helst - när det endast finns ett eller två i realiteten. Jämförelsen är givetvis med anledning av Umeås snack om demokrati:

Vår ambition är att främja det europeiska samarbetet genom Open Source-metoder som underlättar medskapande, bidrar till nya gränsöverskridande kulturuttryck och stärker demokratin.

För den som vill läsa mer om detta rekommenderar jag Copyriots (Rasmus Fleischer, Piratbyrån) blogg-post Om begreppet "kulturell allemansrätt". Bland annat i slutet av den artikeln nämns något ganska intressant gällande uppfattningen av amatörkultur jämte "professionell" "kultur".