Fejkfinne
En av webbutvecklarna på jobbet, en ung man i 25-årsåldern, är förvånad över att jag är uppvuxen i Finland, men inte pratar finska.
– Ja, men då är du nån sorts fejkfinne, säger han.
Och därför har han gett mig det som användarnamn när jag loggar in på vissa servrar. Fejkfinnen.
Det har sina sidor att vara finlandssvensk. Jag är alltså född i Finland men uppvuxen i en totalt svenskspråkig bygd i Österbotten. I Närpes har 86 procent av befolkningen svenska som modersmål.. Jag kan knappt finska, förutom den obligatoriska bit jag kämpade med under skoltiden.
Det är många som inte förstår den språkliga situationen i Finland. Som tror att alla finlandssvenska är finnar som lärt sig svenska.
– Vad bra svenska du pratar, hur länge har du bott i Sverige? frågade mina kurskamrater när jag började på journalisthögskolan i Stockholm.
– Jag kom i morse…
RIDÅ
Jag har lärt mig att sitta mellan två stolar, att kallas för svenskjävel i Finland och finnjävel i Sverige. När jag flyttade hit envisades invandrarverket att skicka tidningen Lätt på svenska till mig. Där förklarades de viktigaste händelserna på enkel svenska. Jag försökte bli av med den och gjorde påtryckningar hos verket. Jag fick ett ganska lustigt svar:
- Enligt vår logik är svenska inget invandrarspråk, alltså kan det inte finnas invandrare som talar svenska.
RIDÅ
På den tiden registrerades invandrarna enligt nation, något som senare ändrades så att man också registrerar deras språk. Tur var väl det när Jugoslavien föll samman och människor strömmade hit och berikade vår kultur.
Oftast har min finlandssvenskhet varit en stor tillgång. Jag kan ösa erfarenheter och traditioner ur två svenska kulturer, plus den finska. Just genom att finlandssvenskarna är en minoritet i Finland har man varit speciellt måna om att hålla den finlandssvenska kulturen vid liv. Man vet att tappar man sin kultur tar det inte länge innan språket också hämmas eller dör ut.
Därför har finlandssvenska kulturen alltid varit en rik källa att ösa ur även för den rikssvenska kulturen.
Jag vill bidra med en dikt av den finlandssvenska författarinnan Edith Södergran (bilden). Hon växte upp i St Petersburg i Ryssland, men båda hennes föräldrar var finlandssvenska. Hennes far kom från Tjärlax i Närpes, den by där jag har min sommarstuga. Hon dog nedbruten av lungtuberkolos vid 31 års ålder. Men hennes dikter har fått kultstatus, både bland unga och gamla.
Nordisk vår
Alla mina luftslott ha smultit som snö,
alla mina drömmar ha runnit som vatten,
av allt vad jag älskat har jag endast kvar
en blå himmel och några bleka stjärnor.
Vinden rör sig sakta mellan träden.
Tomheten vilar. Vattnet är tyst.
Den gamla granen står vaken och tänker
på det vita molnet, han i drömmen kysst.
/Tom
