umea2014

Är man hundägare så blir det en del promenerande. Har man bytt bostadsadress och har hamnat på Haga ligger Gammliaskogen lämpligt till. Där tar vi våra dagliga turer, Kargalandens Ubbe och jag. Ubbe, godmodig schäfer i hundmedelåldern uppskattar doftmarkeringarna efter nejdens tikar och hussen den vederkvickande skogen.

På vår väg passerar vi museiområdet som den här årstiden lätt vilar i sin Törnrosasömn i väntan på ett yrvaket uppvaknande vid julmarknaden.

Plötsligt lever hela området upp. Julhandeln i småföretagarskala blomstrar och det är gemytligt värre med hantverk av alla de slag och matnyttigheter både från denna och andra sidan kvarken. Och så dessa suveränt goda grisar, munkar med äppelmos i, som så ofta får rädda en sugen marknadsbesökare.

Sen blir allt som vanligt igen. Inga marschaller och inga marknadsstånd. Och  inte minsta gris.

Vi som har vårt regelbundna friluftsliv här och traskar omkring som moderna goretextomtar kan känna ett våldsamt sug efter en mugg värmande glögg  och en nykokt gris även på icke marknadsmässiga dagar. Varför inte ha öppna en glöggbod  under höst- och vintersäsong. Det vore en lockande morot för alla stavgångare och oss andra friluftare.

Bildens hund ska inte förväxlas med textens hund  ej heller hussen som likafullt anger en lämplig plats för den föreslagna glöggboden.

"Förvåna mig" heter en dikt av en poet som jag glömt namnet på. Och visst vill man bli förvånad ibland när man tröttnat på mainstream och slentrianmässigt kulturtugg. När man tycker sig ha hört sett det mesta som dyker upp som kometer och stjärnskott på kulturhimlen och försvinner lika snabbt.

Då känns det uppfriskande med kanaler som kan ge dig just det oväntade. Filmer som du inte trodde fanns och musik som är helt okänd men som skapad just för dig.

Min lilla kvartersbiograf Folkets bio ger mig filmupplevelser jag inte skulle ha fått annars. Nu senast Emmas lycka av den tyske regissören Sven Taddicken. En film om liv och död, ensamhet och längtan efter kärlek. Sinnligt och vackert och fyllt av humor. Och levnadsglada grisar.

Kalejdoskop, som sänds sena kvällar i radions P2 ger mig musiken som jag inte hört. Gränsöverskridande var ordet. Lamb Chop är senaste fyndet. För att inte tala om den helt sanslösa indiska filmmusik som jag bara vill höra mer av. Nästintill nattsuddare har jag blitt på kuppen. Därav bilden.

Så har man hamnat i slutet av november. Den vankelmodiga snön kommer och går som den brukar och det bleka förvinterljuset kämpar en heroisk kamp mot mörksens makter. Det är nu reservaggregatet ska slås på. Det som i somras lagrade energi för den svagtid som vi traskar omkring i nu. Men ibland sinar reserverna och akutinsatser är av nöden.

Då dyker en gudabenådad musikant upp och förvandlar allt för en stund. Eric Bibb behöver inte många minuter på Droskans scen förrän han fångat oss. Med sitt suveräna gitarrspel och sin mäktiga röst för han in oss i sin blues/folkmusikvärld  där han får oss att känna oss som  sina utvalda gäster. Han får oss att lyfta en bit ovanför vardagsgnetet och känna ren och oförfalskad glädje.

Och jag funderar en stund över hur sällan den känslan infinner sig vid musiktillställningar av annat slag. Visst, jag kanske kan känna mig upplyft av en stråkkvartett, ja t.o.m. upprymd om Kronoskvartetten står för fiolerna men direkt lycklig och säll, njaa det är tveksamt.

Och hade det inte varit för min son som tyckte att farsgubben behövde muntras upp så hade den här upplevelsen gått mig förbi och Droskan sålt en starköl mindre i lördags.

Nu sitter jag på bussen, på vägen hem till Umeå från Lövånger. Jag har tillsammans med ungdomar, politiker och tjänstemän varit med i en framtidsverkstad. Denna hade rubriken "Hur ska unga kunna påverka Umeå kommun?" och vi har under 1,5 dag suttit och diskuterat erfarenheter, svårigheter och även vilka drömscenarion vi har kring att kunna påverka Umeå. Från dessa diskussioner har flera olika projekt fötts och vi har enligt mig kommit en bra bit på vägen.

Jag valde gruppen "former för att påverka" och vi har tillsammans börjat spåna fram en möjlig metod för att låta unga ha ett reellt inflytande över kommunala frågor. Projektnamnet är "ungdomsting" och vi har planerat in nästa möte. Jag tror faktiskt att vi i och med detta håller på att skapa historia i Umeå, om det går igenom dvs. Mer om det här kommer du inom kort att få höra, håll öronen öppna de kommande månaderna. Jag vill inte säga för mycket och just nu är vi i startfasen...

Hjälp vad jag är trött. Så mycket nya människor, så mycket funderingar och tänkande men såklart även mycket kul. För er socialdemokrater på Ersboda kan jag berätta att det är Lövånger kyrkstad som sponsrar fikat ikväll. Det vart nämligen lite fika över och Christer Lindvall tog direkt tag i saken och skyfflade in bullar och kakor i ett pappersark - fantastiskt med en politiker som verkligen vill ta vara på alla resurser.

Istället för att åka på Umeå centrala ungdomsråds möte ikväll så tänker jag nu åka hem och vila.. För Imorgon är en ny dag och det är dags att ta nya tag!!

Sov gott / J

Hej igen!

Nu är det tisdag förmiddag och jag har precis avslutat en arbetsintervju. Intressant att för första gången vara den som håller i intervjun istället för att vara den sökande. Jag minns själv, för drygt 1,5 år sedan, då jag satt i samma position. I sammanhanget att söka tjänsten som ungdomsombud. Nerverna kittlade som i hela kroppen och självklart tänkte man på att göra ett gott första intryck. Plötsligt var det en grå, nästan vithårig man som kom emot mig och sa "är det du som är Johan" och från och med den stunden var det dags att leverera 110 %. Skönt att jag lyckades...

Mitt jobb är verkligen roligt, utvecklande och självklart krävande. Hur kan det då komma sig? Jo, jag springer på en massa möten, försöker få politiker och tjänstemän att komma ihåg ungdomsperspektivet i frågor och göra oss delaktiga. Hur delaktig ska man då vara? - Ja, det är en svår fråga som man ibland får brottas med. Skulle det vara bäst om samhället var totalt ungdomsstyrt? Det tror inte jag, det skulle säkert funka men inte så bra som det skulle kunna göra. Jag tror att det är balans vi måste eftersträva och att även ge unga den position och, ja faktiskt, den makt som krävs för att göra förändringar. Det finns en stor risk vill jag mena på om det ska vara äldre människor som bestämmer i vilka frågor som unga ska vara med och påverka. Jag vill att det ska finnas unga representerade på beslutsfattande möten för att kunna belysa ungdomsperspektivet. - Vi tenderar att missa en hel del perspektiv då man snöat in sig inom stadshusets väggar vill jag mena.. Om vi ska ha unga som beslutsfattare så måste vi självklart gå efter den demokratiska process som vårt land har. Innan dess måste vi emellertid tänka på om vi verkligen gett de rättvisa förutsättningarna.

Jag ska i kommande bloggar berätta mer vad som ingår i mitt uppdrag som ungdomsombud men nu är det dags att få något i magen innan jag tillsammans med 15 ungdomar, fem tjänstemän och fem politiker ska åka till Lövånger för att genomföra en framtidsverkstad ihop. Vi ska tillsammans diskutera hur ungdomar på ett reellt sätt ska kunna påverka Umeå kommun. Vi kanske kommer att kunna spåna fram en metod eller en process som skulle kunna funka för att unga ska kunna bestämma i kommunen. Varför är det här viktigt? - För mig är det självklart: Unga är de som påverkas av beslut tagna idag, det är de som ska bära de ideologier som vi idag tar fram. Alla människor mår bättre av att kunna påverka sin omgivning och om vi vill att unga ska bli kvar i Umeå, så tror jag att det är en mycket större chans att de stannar om de får vara med och påverka!

Nej, nu är det dags att gå.. Men jag hoppas att du får en givande tisdag och att du idag och kommande dagar får vara med och påverka din omgivning!

/ Johan