umea2014

Måndag kl 21.46 och dags för blogg alltså. Vet inte vem som läser och är inte exakt säker på vad jag ska skriva. Men tursamt nog för mig så har min måndag varit allt annat än vanlig, närmare bestämt ganska speciell. Men innan jag berättar så är det väl på sin plats med en liten presentation: Mitt namn är Elin Berge och jag är frilansfotograf. För tre år sedan flyttade jag tillbaka till Umeå efter några års utbildning på Nordens Fotoskola, och jobb på Dagens Nyheter i Stockholm. Nu jobbar jag med dokumentära projekt och reportage. Jag antar att det är anledningen att jag får uppta denna plats i etern.

Nog om mig, tillbaka till den speciella måndagen!

Jag och mina kollegor i fotografkollektivet Moment Agency är alla hängivna beundrare av fotografen Sune Jonssons verk. Sune är en av de stora som alla dokumentärfotografer har läst om under sin utbildning. Hans bilder har analyserats och hans specifika arbetssätt diskuterats. För att visa att just Sunes sätt att arbeta är en stor inspiration för oss skrev vi ett brev till honom och frågade om han ville bli vår hedersmedlem. Till vår stora glädje tackade han ja. I somras blev vi inbjudna till hans sommarhem i Brattsbacka. De andra fotograferna, sörlänningar och New York-bor, var helt lyriska när vi åkte genom det västerbottniska landskap de alla sett på bild. Väl framme bjöd Sunes fantastiska fru Stina på vitt vin och saft på deras veranda i solen. Det var nog en syn. En samling etablerade fotografer som själva producerar utställningar, böcker, undervisar i skolor och vinner priser, satt där på den soliga verandan, andäktigt tysta, som skolpojkar och skolflickor, hungrigt lyssnande när den store idolen pratade om sitt fotografi. Det var ett oförglömligt möte.

Idag var jag förbi Sune och Stina och visade presentationen av vår hedersmedlem som finns på vår hemsida www.momentagency.com (under NEWS finns ett bildspel där Sune pratar till sina fotografier). Det känns stort. Och det är det som kan vara så fint med Umeå. Tänkt er motsvarigheten. Att kunna titta in för en kopp te hos, om man gillar musik, typ Bruce Springsteen. Film, kanske Ingmar Bergman. Litteratur, inte vet jag, Doris Lessing? Vilken stor förebild man nu har. En av mina finns bara gatan ner. Som Sune själv sa till oss: Det är ju förebilderna som drar och som uppmuntrar en och som föder fotografen i en.

Så sant.

Elin