Ny dag, ny arkitekthögskola
Idag slog Umeå Arkitekthögskola upp portarna för en ny kull laddade studenter som påbörjar sina liv som arkitekturinitierade. Den första Arkitektutbildningen gavs från början vid Kungliga Konstakademien på 1730-talet. Men 1876 inrättades institutionen vid Kungliga Tekniska Högskolan som grundades 1827 med dåvarande namnet Teknologiska Institutet. Det hade i sin tur en bakgrund i Christopher Polhems Mekaniska skolan från 1798. Inte sedan 1964 har en ny arkitekthögskola sett dagens ljus i Sverige.
Här ses bygget av ett nytt Konstnärligt campus
intill Konsthögskolans lokaler i det gamla träsliperiet
från 1909, som invigs under hösten 2010.
I Tullkammaren från 1901 finns de nuvarande lokalerna.
Det känns som igår, berusningen av att vara nyintagen på min drömutbildning, till arkitekt. Jag fick en plats vid KTH i Stockholm, där landets allra flesta arkitekter bor. Himlen var blå men bunkern var grå. Ett spännande brutalistiskt kolossliknande stycke grå betong, ganska olikt Peter Märklis kapell i La Congiunta, som med sin precisa behandling av ytstrukturen inte lämnat något åt slumpen.
Läs mer här: La Congiunta
Nu hör det till saken att även Arkitekturskolan vid KTH ska byta lokaler, från sitt bespottade hus till ny form på Campusområdet. Huset röstades senast 2006 fram som Stockholms allra fulaste. Och det var inte första gången!
Jag heter Erika Volpe, är arkitekt, skribent och denna veckan bloggare på Umeå 2014. I Umeå har jag verkat sedan hösten 2006. Mitt liv i Umeå har utvecklats på ett intressant sätt genom plattformen Krenova, där härliga och kreativa människor möts och tar avstamp mot nya projekt.
Live more, dare more, dance more, fuck more.
De är så tjusiga att jag aldrig sett dess like. Alla är spända och inte en enda konversation går att hålla igång. Tillsammans står vi rastlöst och tittar mot ingången. Kommer det att komma någon? Minuterna tickar iväg och och nervositeten stiger, tänk om det inte kommer någon?
Så plötsligt brakar det lös och nu är det folk överallt. Det är premiärkväll på BABYLON och jag känner mig hög på adrenalin. Stjärnorna faller från himmlen för att vara med och dela festen med oss och gästernas andedräkt ryker av glamour.
För oss i BABYLON CREW började allt redan ett halvår tidigare då några av våra bästa vänner, Lena Thomasson och Vilda Kvist som haft queerklubben Subjekt flyttade ner till Stockholm. Tomrummet de lämnade kändes omöjligt att fylla och vi var alla nerslagna. Inte nog med att vardagen hade blivit betydligt mycket tristare, det fanns heller ingenstans att gå ut längre. Detta var något vi helt enkelt inte kunde acceptera. Därför bestämde jag, Lisa Lindquist, Hanna Netzell, Ellinor Pekkari och Frida Selander oss för att ta plocka upp stafettpinnen och starta en ny queerklubb i Umeå under parollen live more, dare more, dance more and fuck more.
Som fotograf upplevde jag det som fantastiskt att få vara delaktig i ett projekt från början och jobba med allt kring fotografering, affischer, flygblad och tryck. Ett långsiktigt projekt där vi tillsammans arbetade fram koncept. Mitt absoluta favoritsätt att arbeta på.
Klubbkvällarna fortsatte hela våren, tog ett uppehåll under sommaren för att nu fortsätta i höst. Närmare bestämt fredag den 25e september på Aschanska under Umeå Pride.
Jag önskar gamla besökare och ännu icke bekanta hjärtligt välkomna!
In i värmen
Det är november 2007 och jag sitter hemma med min dator och jobbar på distans med ett projekt i Göteborg. Jag är nyinflyttad till Umeå och känner ännu inte så många. Med andra ord, det är en ohållbart oinspirerande och trälig situation.
Sakta men säkert har jag börjat överväga att gå från tanke till handling och starta upp mitt egna företag som fotograf. Jag är oändligt trött på projektanställningar och hur andra styr ramarna för mitt arbete.
Men starta eget, det känns, minst sagt, som ett stort projekt. Större delen av mitt nätverk finns i Göteborg och även om jag gjort fler affärsplaner än vad som känns vettigt, satt mig in i det mesta kring att starta eget och varit på ett antal av skatteverkets infoträffar, så känns det fortfarande väldigt, väldigt stort. Var ska jag börja? Då menar jag börja på riktigt, synas och finnas även i andra människors huvuden inte bara i mitt eget. För det är ju en sak att registrera ett företag, en helt annan att hitta samarbetspartners och kunder.
Så en dag kom jag över en annons för något som hette Krenova. De skulle starta upp en inkubator för människor inom de kreativa näringarna, sk kreatörer. Peppad tog jag kontakt och fick snabbt komma på intervju. Helt plötsligt hade jag fått en kontorsplats och var inne i värmen. På Krenova fanns hela det affärsnätverk jag själv inte haft tillgäng till. Förutom kontor så fick jag också det jag saknat mest, kollegor, folk att byta idéer, ta en fika och snacka igenom dagen med.
Bara en sån sak som att få dela rum med Åsa Borgström, kan man få en mer kreativ arbetsmiljö. Många var de gånger då det räckte med att se henne för att jag skulle glömma vad det nu var för missmod som drabbat mig.
Nu har det gått mer än ett år sen jag fick plats i inkubatorn och jag har hunnit flytta vidare från den trygga famnen som Krenova innebar.
När jag nu tittar tillbaka kan jag utan att tveka säga att det har varit det mest hårdarbetade året jag någonsin haft. Det värsta grovgörat har skett i mitt huvud och inte ens varit synligt för så värst många andra. I början av mitt företagande så gick det enorma mängder tid till att göra insatser som jag inte hade en aning om vad de skulle resultera i. Successivt har ett mönster växt fram och idag är det betydligt lättare att bedöma vad som är värt att lägga energi på och vad som inte är det.
Jag känner mig väl rustad inför att möta de flesta utmaningar som som kan tänkas komma min väg, men den kanske största skillnaden idag jämfört med november 2007 är att jag nu har ett nätverk av kompetenta personer att fråga de gånger jag känner mig lost.
Tack Anders Persson, Lizzie Ragnarsson och Mona Bonta Bergman för att ni gör Krenova till vad det är. Utan er hade min väg varit betydligt snårigare och framför allt ensammare.
Pärlan Ulla Thøgersen började jag lära känna på en resa med entrepreneursutbildningen som Krenova arrangerade.
Gunilla Samberg som jag också fått nöjet att lära känna via entreprenörsutbildningen, här guidar hon oss runt i Skulpturparken.
Sakta men säkert har jag börjat överväga att gå från tanke till handling och starta upp mitt egna företag som fotograf. Jag är oändligt trött på projektanställningar och hur andra styr ramarna för mitt arbete.
Men starta eget, det känns, minst sagt, som ett stort projekt. Större delen av mitt nätverk finns i Göteborg och även om jag gjort fler affärsplaner än vad som känns vettigt, satt mig in i det mesta kring att starta eget och varit på ett antal av skatteverkets infoträffar, så känns det fortfarande väldigt, väldigt stort. Var ska jag börja? Då menar jag börja på riktigt, synas och finnas även i andra människors huvuden inte bara i mitt eget. För det är ju en sak att registrera ett företag, en helt annan att hitta samarbetspartners och kunder.
Så en dag kom jag över en annons för något som hette Krenova. De skulle starta upp en inkubator för människor inom de kreativa näringarna, sk kreatörer. Peppad tog jag kontakt och fick snabbt komma på intervju. Helt plötsligt hade jag fått en kontorsplats och var inne i värmen. På Krenova fanns hela det affärsnätverk jag själv inte haft tillgäng till. Förutom kontor så fick jag också det jag saknat mest, kollegor, folk att byta idéer, ta en fika och snacka igenom dagen med.
Bara en sån sak som att få dela rum med Åsa Borgström, kan man få en mer kreativ arbetsmiljö. Många var de gånger då det räckte med att se henne för att jag skulle glömma vad det nu var för missmod som drabbat mig.
Nu har det gått mer än ett år sen jag fick plats i inkubatorn och jag har hunnit flytta vidare från den trygga famnen som Krenova innebar.
När jag nu tittar tillbaka kan jag utan att tveka säga att det har varit det mest hårdarbetade året jag någonsin haft. Det värsta grovgörat har skett i mitt huvud och inte ens varit synligt för så värst många andra. I början av mitt företagande så gick det enorma mängder tid till att göra insatser som jag inte hade en aning om vad de skulle resultera i. Successivt har ett mönster växt fram och idag är det betydligt lättare att bedöma vad som är värt att lägga energi på och vad som inte är det.
Jag känner mig väl rustad inför att möta de flesta utmaningar som som kan tänkas komma min väg, men den kanske största skillnaden idag jämfört med november 2007 är att jag nu har ett nätverk av kompetenta personer att fråga de gånger jag känner mig lost.
Tack Anders Persson, Lizzie Ragnarsson och Mona Bonta Bergman för att ni gör Krenova till vad det är. Utan er hade min väg varit betydligt snårigare och framför allt ensammare.
Pärlan Ulla Thøgersen började jag lära känna på en resa med entrepreneursutbildningen som Krenova arrangerade.
Gunilla Samberg som jag också fått nöjet att lära känna via entreprenörsutbildningen, här guidar hon oss runt i Skulpturparken.
Uppenbarelser i Umeå
Feministfestival på Galaxen i Umeå. Det är fullt med kvinnor. Imri Sandström sitter i slitna jeans och långa dreads, hon spelar Ani di Franco-covers. En uppenbarelse. Allt fika är veganskt. Stämningen är på topp och i min kropp bubblar möjligheterna.
Mitt första möte med Umeå. Jag är 19 år och tycker att jag kommit till himlen, det är första gången jag är på feministfestival.
Nu tio år senare har jag letat fram gamla nummer av fanzinet AMAZON, huden på mina armar knottras fortfarande när jag bläddrar i dem. Så mycket glöd, passion och förändringsvilja. Dessa kvinnor som med ord och bilder gör skillnad. Titlar som Provokation och passion, Sex, droger & rock n roll och Tiden är inne är andningshål i ett medieutbud som inte när varken inspiration eller förändringslust.
Mycket har förändrats sen den 8e mars då jag för första gången på riktigt upplevde Umeå och en ny aspekt av världen. Några av de personer som jag för första gången kom i kontakt med där och då bidrog med material till Amazon och senare har jag haft privilegiet att samarbeta med dem. De drog med mig i arbetet som redaktör för den feministiska fotoalmanackan Ilja -[inspiration. lust. jävlar anamma.] för 2006 och 2008 års almanacka. Anna Burén, Emma Wallin, Elina Nilsson och Frida Selander ni är stordåd.
Jag heter Sara Lindquist och är frilansande fotograf i Umeå. Under den kommande veckan kommer jag att blogga här.
Mitt första möte med Umeå. Jag är 19 år och tycker att jag kommit till himlen, det är första gången jag är på feministfestival.
Nu tio år senare har jag letat fram gamla nummer av fanzinet AMAZON, huden på mina armar knottras fortfarande när jag bläddrar i dem. Så mycket glöd, passion och förändringsvilja. Dessa kvinnor som med ord och bilder gör skillnad. Titlar som Provokation och passion, Sex, droger & rock n roll och Tiden är inne är andningshål i ett medieutbud som inte när varken inspiration eller förändringslust.
Mycket har förändrats sen den 8e mars då jag för första gången på riktigt upplevde Umeå och en ny aspekt av världen. Några av de personer som jag för första gången kom i kontakt med där och då bidrog med material till Amazon och senare har jag haft privilegiet att samarbeta med dem. De drog med mig i arbetet som redaktör för den feministiska fotoalmanackan Ilja -[inspiration. lust. jävlar anamma.] för 2006 och 2008 års almanacka. Anna Burén, Emma Wallin, Elina Nilsson och Frida Selander ni är stordåd.
Jag heter Sara Lindquist och är frilansande fotograf i Umeå. Under den kommande veckan kommer jag att blogga här.
Tack för mig!
Det blev en tidig morgon med två morgonpigga killar som började dagen lite tidigare än jag är van vid.
Dagen har vi fyllt med pärlplattebygg, ritat, lekt, läst sagor och gjort halsband. Det var en mysig helg som vi sedan avlsutade på SPA :)
Vi måste ju passa på att slappa lite och njuta av varandra och ledigheten innan allvaret med jobb börjar imorgon.
Det ska bli spännande att komma igång med jobb igen. Det är alltid lättare att komma igång efter ledighet när det man jobbar med är något man verkligen trvis med. Bara man vänjer sig vid de tidiga mornarna..
Innan jag säger tack för mig och den här veckan vill jag bjuda på två You Tube-klipp:
Det ena med en fantastisk flamencodansare: Eva la Yerbabuena
Härligt!!
Det andra klippet som jag vill visa är på teckenspråk. Ifjol när jag undervisade på Tolkutbildningen för blivande teckenspråks- och dövblindtolkar på Strömbäcks Folkhögskola, var det två av eleverna som framförde denna låt på teckenspråk. Jag gillar när man exprimenterar med språket.
I detta klipp har de översatt en låt till teckenspråk. Om man både hör och kan teckenspråk uppskattar man det nog mer, men jag vill ändå att ni ska få se möjligheterna.
Dessa två brinner också för språket och för döva och försöker här integrera musik och teckenspråk.
Nu var min bloggvecka slut och det är dags att lämna över till nästa bloggare.
Ta vara på de ni tycker om och värna om det ni tycker om att göra. Det ska jag försöka.
Tack för mig!
Dagen har vi fyllt med pärlplattebygg, ritat, lekt, läst sagor och gjort halsband. Det var en mysig helg som vi sedan avlsutade på SPA :)
Vi måste ju passa på att slappa lite och njuta av varandra och ledigheten innan allvaret med jobb börjar imorgon.
Det ska bli spännande att komma igång med jobb igen. Det är alltid lättare att komma igång efter ledighet när det man jobbar med är något man verkligen trvis med. Bara man vänjer sig vid de tidiga mornarna..
Innan jag säger tack för mig och den här veckan vill jag bjuda på två You Tube-klipp:
Det ena med en fantastisk flamencodansare: Eva la Yerbabuena
Härligt!!
Det andra klippet som jag vill visa är på teckenspråk. Ifjol när jag undervisade på Tolkutbildningen för blivande teckenspråks- och dövblindtolkar på Strömbäcks Folkhögskola, var det två av eleverna som framförde denna låt på teckenspråk. Jag gillar när man exprimenterar med språket.
I detta klipp har de översatt en låt till teckenspråk. Om man både hör och kan teckenspråk uppskattar man det nog mer, men jag vill ändå att ni ska få se möjligheterna.
Dessa två brinner också för språket och för döva och försöker här integrera musik och teckenspråk.
Nu var min bloggvecka slut och det är dags att lämna över till nästa bloggare.
Ta vara på de ni tycker om och värna om det ni tycker om att göra. Det ska jag försöka.
Tack för mig!
Pärlhalsband och Umefolk
Lördagkväll och jag längtar till sängen.
Vi är barnvakt till två små sötnosar idag till imorgon så våra kära vänner får fira sin första bröllopsdag ifred. Det har varit full rulle med pyssel, lekar, bus, bad och middag och nu sover de. När man inte är van tvåbarnsförälder vill man bara stupa isäng efter en sådan dag, men med ett leende på läpparna. De är verkligen underbara att umgås med. Dessutom fick jag ett sånt fint lila pärlhalsband av killarna när vi kom hit =) Lila - eftersom det är min favoritfärg.
Har haft det på mig hela dagen!
Jag vill passa på att tipsa om den årliga folkmusikfestivalen som hålls i Umeå: Umefolk. Läs mer på länken.
Den hålls i slutet av februari och det finns så mycket bra att välja att se och lyssna på.
Här kommer några bilder från senaste Umefolk 2009
Jag dansar tillsammans med Frida Halvarsson ett stycke av Kaari Martin- "Nya Vindar"
Umeå Folkets Hus -IDUN är en underbar scen och jag upplever att personalen som arbetar där med ljud och ljus är väldigt proffsiga. De gör ett stort jobb och jag hoppas att de också får känna det av artister och av publiken efter en föreställning. De syns inte uppe på scen, men gör ett otroligt viktigt jobb.
Jag i mitt eget nummer: Quisiera!
Hoppas ni kommer nästa år 2010!
Nu är det läggdags. Det är ju en dag imorgon också som man inte riktigt vet hur tidigt den ska starta...
Hoppas ni har en bra helg!
Vi är barnvakt till två små sötnosar idag till imorgon så våra kära vänner får fira sin första bröllopsdag ifred. Det har varit full rulle med pyssel, lekar, bus, bad och middag och nu sover de. När man inte är van tvåbarnsförälder vill man bara stupa isäng efter en sådan dag, men med ett leende på läpparna. De är verkligen underbara att umgås med. Dessutom fick jag ett sånt fint lila pärlhalsband av killarna när vi kom hit =) Lila - eftersom det är min favoritfärg.
Har haft det på mig hela dagen!
Jag vill passa på att tipsa om den årliga folkmusikfestivalen som hålls i Umeå: Umefolk. Läs mer på länken.
Den hålls i slutet av februari och det finns så mycket bra att välja att se och lyssna på.
Här kommer några bilder från senaste Umefolk 2009
Jag dansar tillsammans med Frida Halvarsson ett stycke av Kaari Martin- "Nya Vindar"
Umeå Folkets Hus -IDUN är en underbar scen och jag upplever att personalen som arbetar där med ljud och ljus är väldigt proffsiga. De gör ett stort jobb och jag hoppas att de också får känna det av artister och av publiken efter en föreställning. De syns inte uppe på scen, men gör ett otroligt viktigt jobb.
Jag i mitt eget nummer: Quisiera!
Hoppas ni kommer nästa år 2010!
Nu är det läggdags. Det är ju en dag imorgon också som man inte riktigt vet hur tidigt den ska starta...
Hoppas ni har en bra helg!
Fredagsbloggning light
En blåsig dag, men härligt uppfriskande!
Jag har fått en hel del uträttat idag, vilket känns bra, för nu är det sista helgen innan jag startar jobba på allvar.
Har under en längre tid haft problem i höften och har äntligen fått svar på vad det är så nu ska jag få kortisonspruta och sjukgymnastik. Det är skönt att veta vad som är fel så man vet vad man kan göra för att det ska bli bättre. Jag har världens mest positiva sjukgymnast och det känns så viktigt när man som jag jobbar med kroppen och är så beroende av att den ska funka. Han får en att aldrig tappa hoppet =)
Jag har ett otroligt dåligt lokalsinne och vet sällan åt vilket håll som är det bästa, men då är det tur att jag har min egen personliga GPS som guidar mig här i livet. Min käre sambo/livskamrat får ha ett stort tålamod med mig.
Under våra resor är det han som får gräva ner sig i kartan.
och jag får roa mig med att fota mig själv undertiden jag väntar.
Däremot är det jag som får stå för språkkunskaperna när vi är i spansktalande länder.
Bougainvillea - älskar de blommorna!
Den här blombilden påminner mig om att jag ska vattna min mors blommor. Hon är en blomfantast med gröna fingrar och nu är hon bortrest så växternas överlevnad ligger just nu i mina händer.
Till vattenkannan!
Vi ses!
Jag har fått en hel del uträttat idag, vilket känns bra, för nu är det sista helgen innan jag startar jobba på allvar.
Har under en längre tid haft problem i höften och har äntligen fått svar på vad det är så nu ska jag få kortisonspruta och sjukgymnastik. Det är skönt att veta vad som är fel så man vet vad man kan göra för att det ska bli bättre. Jag har världens mest positiva sjukgymnast och det känns så viktigt när man som jag jobbar med kroppen och är så beroende av att den ska funka. Han får en att aldrig tappa hoppet =)
Jag har ett otroligt dåligt lokalsinne och vet sällan åt vilket håll som är det bästa, men då är det tur att jag har min egen personliga GPS som guidar mig här i livet. Min käre sambo/livskamrat får ha ett stort tålamod med mig.
Under våra resor är det han som får gräva ner sig i kartan.
och jag får roa mig med att fota mig själv undertiden jag väntar.
Däremot är det jag som får stå för språkkunskaperna när vi är i spansktalande länder.
Bougainvillea - älskar de blommorna!
Den här blombilden påminner mig om att jag ska vattna min mors blommor. Hon är en blomfantast med gröna fingrar och nu är hon bortrest så växternas överlevnad ligger just nu i mina händer.
Till vattenkannan!
Vi ses!
Undervisning - inspiration
Det är verkligen en tjusning med att undervisa. Jag kämpar för att få fram till eleverna det jag vill. Eleverna kämpar för att anamma det jag lär ut och i deras kroppar tolkas dansen tillslut till deras egen. Efter mycket tragglande börjar rytmerna och rörelserna sätta sig och varje individ framför en dans som blir till deras egna personliga uttryck. Ibland ser man till och med en och annan nöjd min i danssalen och då får jag gåshud! Det är dit jag vill komma! Var och en dansar på sin nivå och tar åt sig dansen på sitt sätt. Varje lektionstillfälle blir jag påmind varför jag valt just detta yrke!
Elevuppträdande på Repetition Uppvisning KFUM
Saga Teater
Jag behöver också egen input och utveckling dansmässigt. Så ofta ekonomin tillåter åker jag till Spanien för att få supa in kulturen, värmen, dansen, språket och atmosfären. Det blir hård träning i en svettig danssal där speglarna ibland immar igen av hårt arbete. Gitarristen ackompanjerar med en cigarett i mungipan som han förmodligen längtar efter att få tända. Läraren klappar och skriker så vi ska skärpa till oss. Hård och bestämd, men med en stark vilja att få oss att förstå. Svetten rinner och fötterna ömmar och det är verkligen LIVET!!!
Varje år hålls en Flamencofestival i drygt två veckor i Jerez i Spanien. Sherryns stad.
Under dessa veckor kan man välja att gå kurser för åtskilliga flamencoatister/lärare, det finns en hel uppskog av flamencouppträdanden som börjar vid kl.19 och håller på långt in på småtimmarna. Man äter goda tapas, dricker god sherry, köper förhoppningsvis ett par nya flamencoskor och hänger vid baren med andra flamencoentusiaster i alla åldrar.
Det är en upplevelse även om man inte själv dansar. Festivalen äger rum i slutet av februari-början av mars då det precis är härlig vår nere i södra Spanien.
Jag under ett apelsinträd i Jerez.
Kanske du ska hänga med?
Ses imorgon
Olé!
Elevuppträdande på Repetition Uppvisning KFUM
Saga Teater
Jag behöver också egen input och utveckling dansmässigt. Så ofta ekonomin tillåter åker jag till Spanien för att få supa in kulturen, värmen, dansen, språket och atmosfären. Det blir hård träning i en svettig danssal där speglarna ibland immar igen av hårt arbete. Gitarristen ackompanjerar med en cigarett i mungipan som han förmodligen längtar efter att få tända. Läraren klappar och skriker så vi ska skärpa till oss. Hård och bestämd, men med en stark vilja att få oss att förstå. Svetten rinner och fötterna ömmar och det är verkligen LIVET!!!
Varje år hålls en Flamencofestival i drygt två veckor i Jerez i Spanien. Sherryns stad.
Under dessa veckor kan man välja att gå kurser för åtskilliga flamencoatister/lärare, det finns en hel uppskog av flamencouppträdanden som börjar vid kl.19 och håller på långt in på småtimmarna. Man äter goda tapas, dricker god sherry, köper förhoppningsvis ett par nya flamencoskor och hänger vid baren med andra flamencoentusiaster i alla åldrar.
Det är en upplevelse även om man inte själv dansar. Festivalen äger rum i slutet av februari-början av mars då det precis är härlig vår nere i södra Spanien.
Jag under ett apelsinträd i Jerez.
Kanske du ska hänga med?
Ses imorgon
Olé!
Prova-på
Det blir tillfälle att prova på flamenco gratis på tisdag 25 aug 17.30.
Kom till Balettakademien på Nygatan 43 och prova de spanska rytmerna i 1,5 timme. Man behöver INTE kunna något innan. Det är mitt jobb att guida er genom dansen. Är det svårt? Det beror helt på hur jag lägger upp undervisningen och jag lovar att det kommer att ge er något.
Blir du sedan sugen att gå en hel terminskurs kan du kolla upp mer info om mina kurser på min hemsida
Kom till Balettakademien på Nygatan 43 och prova de spanska rytmerna i 1,5 timme. Man behöver INTE kunna något innan. Det är mitt jobb att guida er genom dansen. Är det svårt? Det beror helt på hur jag lägger upp undervisningen och jag lovar att det kommer att ge er något.
Blir du sedan sugen att gå en hel terminskurs kan du kolla upp mer info om mina kurser på min hemsida
Betydelsefullt
Idag fick jag besök av en fyrfota vän som jag fick äran att ta hand om under dagen. Härligt med sällskap när det är så vackert väder och man bara vill vara ute och gå i solen och grönskan.
Jag vill bjuda er på ett You tube-klipp med flamencodansaren Rocio Molina. Trots att hon är relativt ung är hennes dans så kraftfull och hon är tekniskt mästerlig. Hon uppträdde i Sverige ifjol och gav dessutom en kurs i Stockholm som jag såklart inte kunde missa!
Underbart!!
Under mina år på Danshögskolan hade vi levande musiker varje lektionstillfälle. Det gick nog inte en dag utan att jag njöt över lyxen att ha så proffsiga musiker som ackompanjerar en undertiden man tränar. Ibland fick vi även njuta av flamencosång under reptillfällena. Det finns många bra CD-skivor, men inget går upp mot levande musik så nära!
Här sjunger Ángeles Gomez Alegrías tillsammans med Erik Steen på gitarr, Sveriges främste flamencogitarrist.
Vilken glädje dessa musiker har bidragit med! Tack!
Flamenco är alltså inte bara dans. Det är också sång och gitarr. Man använder sig väldigt ofta av duktiga slagverkare och palmeras- handklappare. I dansen rytmiserar man med kroppen på olika sätt. Det kan vara stampar, klappar eller markeringar och accenter med kroppenr. Jag skulle kunna skriva en lång uppsats om detta, men väljer istället att länka så ni själva kan dyka in i det.
Här uppträder jag och mina två klasskompisar, Julia Betancour Roth och Tanja Tuurala, som tillika blev mina väldigt nära och betydelsefulla vänner!
Vad vore dansen utan er! Tack!
Jag vill bjuda er på ett You tube-klipp med flamencodansaren Rocio Molina. Trots att hon är relativt ung är hennes dans så kraftfull och hon är tekniskt mästerlig. Hon uppträdde i Sverige ifjol och gav dessutom en kurs i Stockholm som jag såklart inte kunde missa!
Underbart!!
Under mina år på Danshögskolan hade vi levande musiker varje lektionstillfälle. Det gick nog inte en dag utan att jag njöt över lyxen att ha så proffsiga musiker som ackompanjerar en undertiden man tränar. Ibland fick vi även njuta av flamencosång under reptillfällena. Det finns många bra CD-skivor, men inget går upp mot levande musik så nära!
Här sjunger Ángeles Gomez Alegrías tillsammans med Erik Steen på gitarr, Sveriges främste flamencogitarrist.
Vilken glädje dessa musiker har bidragit med! Tack!
Flamenco är alltså inte bara dans. Det är också sång och gitarr. Man använder sig väldigt ofta av duktiga slagverkare och palmeras- handklappare. I dansen rytmiserar man med kroppen på olika sätt. Det kan vara stampar, klappar eller markeringar och accenter med kroppenr. Jag skulle kunna skriva en lång uppsats om detta, men väljer istället att länka så ni själva kan dyka in i det.
Här uppträder jag och mina två klasskompisar, Julia Betancour Roth och Tanja Tuurala, som tillika blev mina väldigt nära och betydelsefulla vänner!
Vad vore dansen utan er! Tack!
Dansnörd?
JA!
Ikväll har jag sett ännu ett avsnitt av dansprogrammet So You Think You Can Dance. Det är härligt att sitta 1,5 timme med gåshud över hela kroppen för att man njuter av människor som dansar så underbart. Det finns nog inga gränser vad man kan uttrycka med kroppen. En riktigt kompetent och inkännande koreograf tillsammans med en skicklig och utrycksfull dansare blir en fulländad njutning för den som får avnjuta dansen. Mer dans åt folket och mer verbalisering av vad man faktiskt gör!
En tung vinter/vår med höga och mörka hinder gjorde sig påmind i kvällens avsnitt. Upplyftande är att jag under hela den tiden haft mitt egna rum att "fly" till där jag kan lasta av och fylla på med kraft att orka.
Det är härligt att se på dans, men att dansa själv kan också ge mig gåshud, för ibland är det bara det perfekta forumet för att ge uttryck för sin känslor och tankar som man inte alltid kan verbalisera.
Var har du ditt egna rum där du tankar?
En bild från morgonpromenad.
Detta ser inte helt oskönt ut.
Imorgon ser jag fram emot dagens göromål: hitta bra musik att göra koreografier till inför höstens lektioner. Förhoppningsvis tycker eleverna att höstens låtval blir alldeles tiptop!
Vi ses!
Ikväll har jag sett ännu ett avsnitt av dansprogrammet So You Think You Can Dance. Det är härligt att sitta 1,5 timme med gåshud över hela kroppen för att man njuter av människor som dansar så underbart. Det finns nog inga gränser vad man kan uttrycka med kroppen. En riktigt kompetent och inkännande koreograf tillsammans med en skicklig och utrycksfull dansare blir en fulländad njutning för den som får avnjuta dansen. Mer dans åt folket och mer verbalisering av vad man faktiskt gör!
En tung vinter/vår med höga och mörka hinder gjorde sig påmind i kvällens avsnitt. Upplyftande är att jag under hela den tiden haft mitt egna rum att "fly" till där jag kan lasta av och fylla på med kraft att orka.
Det är härligt att se på dans, men att dansa själv kan också ge mig gåshud, för ibland är det bara det perfekta forumet för att ge uttryck för sin känslor och tankar som man inte alltid kan verbalisera.
Var har du ditt egna rum där du tankar?
En bild från morgonpromenad.
Detta ser inte helt oskönt ut.
Imorgon ser jag fram emot dagens göromål: hitta bra musik att göra koreografier till inför höstens lektioner. Förhoppningsvis tycker eleverna att höstens låtval blir alldeles tiptop!
Vi ses!
Godkväll Umeå!
Ja, då var det dags att kliva in i denna bloggvärld. Det är första gången någonsin jag bloggar. Det trodde jag inte om mig själv, men det känns faktiskt riktigt spännande och jag ser fram emot att blogga här en vecka.
Hoppas ni ska uppskatta att läsa det också =)
Vem är jag då som fått äran att greppa pinnen i stafettbloggandet?
Jag heter Sofia Lindgren och är drygt 30 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Umeå. Sedan åtta år tillbaka uppfyllde jag en dröm och utbildade mig till teckenspråks- och dövblindtolk. Språk ligger mig varmt om hjärtat och att kunna möjliggöra kommunikationen mellan andra är spännande, jättesvårt och helt underbart!
Men anledningen till att jag blev tillfrågad att blogga är nog på grund av en annan stor passion jag har. När jag var åtta år gammal hade jag privilegiet att få bo i Spanien under ett år med min familj. Där kom jag i kontakt med något som sedan dess fört mig genom livet med dans. FLAMENCON. Vid åtta års ålder var det nog mest de fina kjolarna och klackskorna som dansarna använde som fascinerade mig, men med tiden började jag också älska den speciella musiken och senare började jag också själv dansa flamenco.
Från den dagen jag äntligen vågade ställa mig i dessa klackskor och dessutom dansa i dem har jag inte kunnat vara utan dansen. Till en början var det kvällkurser några gånger i veckan, vilket sedan ledde till fler kurser i andra delar av Sverige, men också i Tyskland och såklart mestadels i Spanien.
2005-2007 uppfyllde jag ännu en dröm som hade växt sig starkare och starkare med åren. Jag utbildade mig till Danspedagog vid Danshögskolan i Stockholm. Sedan dess dansar jag och undervisar i flamenco här i Umeå med omnejd.
Denna vecka ska jag precis damma av mina flamencoskor efter lite sommarledighet och börja planera inför höstens kommande kurser.
Därför nöjer jag mig för idag och återkommer imorgon.
Hoppas vi ses!
Hoppas ni ska uppskatta att läsa det också =)
Vem är jag då som fått äran att greppa pinnen i stafettbloggandet?
Jag heter Sofia Lindgren och är drygt 30 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Umeå. Sedan åtta år tillbaka uppfyllde jag en dröm och utbildade mig till teckenspråks- och dövblindtolk. Språk ligger mig varmt om hjärtat och att kunna möjliggöra kommunikationen mellan andra är spännande, jättesvårt och helt underbart!
Men anledningen till att jag blev tillfrågad att blogga är nog på grund av en annan stor passion jag har. När jag var åtta år gammal hade jag privilegiet att få bo i Spanien under ett år med min familj. Där kom jag i kontakt med något som sedan dess fört mig genom livet med dans. FLAMENCON. Vid åtta års ålder var det nog mest de fina kjolarna och klackskorna som dansarna använde som fascinerade mig, men med tiden började jag också älska den speciella musiken och senare började jag också själv dansa flamenco.
Från den dagen jag äntligen vågade ställa mig i dessa klackskor och dessutom dansa i dem har jag inte kunnat vara utan dansen. Till en början var det kvällkurser några gånger i veckan, vilket sedan ledde till fler kurser i andra delar av Sverige, men också i Tyskland och såklart mestadels i Spanien.
2005-2007 uppfyllde jag ännu en dröm som hade växt sig starkare och starkare med åren. Jag utbildade mig till Danspedagog vid Danshögskolan i Stockholm. Sedan dess dansar jag och undervisar i flamenco här i Umeå med omnejd.
Denna vecka ska jag precis damma av mina flamencoskor efter lite sommarledighet och börja planera inför höstens kommande kurser.
Därför nöjer jag mig för idag och återkommer imorgon.
Hoppas vi ses!
Grå himmel...
...och regnet öser ner utanför mitt fönster.
De tänkta trädgårdsarbetet flyttas fram till en annan dag. Kaffet och den goda boken får nog plats idag och kanske svartvinbärs- & citrondrickan. Härligt. Lite jobb har det blivit också trots att det är söndag.
Jag har just lagt in i kalendarier att jag/designmadde har öppet här ute i Skeppsvik kommande helg, 22-23 augusti kl.12-16! Jag har kanske Västerbottens minsta lokal och där visar jag och säljer mitt konsthantverk - så välkommen om du har vägarna förbi.
Idag applåderar jag...
alla kreativa människor, alla människor som har lust, alla människor som gör för att de måste, för att de känner för det - de som målar, sjunger, tecknar, komponerar, broderar, virkar, spelar, stickar, drejar, skulpterar, fusar, syr, dansar, snider, skriver, flätar, knypplar, svetsar eller använder motorsågen! (och allt annat som jag nu glömt)
Kram på er allihop...vi får alla plats!
Tack och hej från mig,
jag skriver vidare på min blogg och en gång i månaden är jag blogg-korre på signerat.
/Madde
De tänkta trädgårdsarbetet flyttas fram till en annan dag. Kaffet och den goda boken får nog plats idag och kanske svartvinbärs- & citrondrickan. Härligt. Lite jobb har det blivit också trots att det är söndag.
Jag har just lagt in i kalendarier att jag/designmadde har öppet här ute i Skeppsvik kommande helg, 22-23 augusti kl.12-16! Jag har kanske Västerbottens minsta lokal och där visar jag och säljer mitt konsthantverk - så välkommen om du har vägarna förbi.
Idag applåderar jag...
alla kreativa människor, alla människor som har lust, alla människor som gör för att de måste, för att de känner för det - de som målar, sjunger, tecknar, komponerar, broderar, virkar, spelar, stickar, drejar, skulpterar, fusar, syr, dansar, snider, skriver, flätar, knypplar, svetsar eller använder motorsågen! (och allt annat som jag nu glömt)
Kram på er allihop...vi får alla plats!
Tack och hej från mig,
jag skriver vidare på min blogg och en gång i månaden är jag blogg-korre på signerat.
/Madde
Frisk augustiluft...
Solen lyser och det är klar, frisk augustiluft som fyller världen.
Kanske skulle man plocka lite blåbär - om det finns några kvar, kanske skulle man gå på promenad, kanske skulle man göra svartvinsbär- & citrondricka, kanske skulle man sätta sig tillrätta med en god bok och en stor kopp kaffe...
...men det är en dag framför datorn idag, fylld av planering och tangenttryckningar, det är en dag med inbokade telefonsamtal och mail som måste skickas och utskick som måste förberedas.
Jag får ta blåbär, promenad, svartvinbärsdricka och en god bok en annan dag. 
I dag aplåderar jag After Dagis på ÖGONBLICKSTEATERN!
Mat och teater för vanliga barn och vanliga vuxna, vad roligt, så bra!
Njut din dag så mycket du kan!
/Madde
...jag har inte gjort det lätt för mig
Smycken i ull, mjukis-snyggingar, måleri, fritt broderi, inspirationskurser i fritt broderi, workshops med nålfiltning...jag har inte riktigt gjort det lätt för mig, men det skiter jag i!
Marknadsföring med små eller inga resurser...jag har inte gjort det lätt för mig, men det skiter jag i!
En liten lokal i Skeppsvik, i en by utan kollektivtrafik vid vägens ände....jag har inte gjort det lätt för mig, men det skiter jag i!
Jag är glad över att jag gör det hjärtat vill, jag är stolt över att jag med mina händer renoverat och fixat min egen lokal (tack maken och snickarkamraten också), jag har verkligt roligt - jag gör det jag har lust till, jag mår bra av det...jag har inte gjort det lätt för mig, men det skiter jag i!
Idag applåderar jag KRAVALLSLÖJD !
Oprentatiöst, glädjefullt, inspirerande och hurra!
Var hittade du opretantiös kultur sist?
/Madde
Idag...
...applåderar jag kreativa initiativ!
Hur många tar egentligen kreativa initiativ här i världen?
/Madde
Hur många tar egentligen kreativa initiativ här i världen?
/Madde
Min dag
Idag skall jag fotografera mitt konsthantverk som sedan skall läggas upp på signerat. Signerat är en nätbutik för design och konsthantverk och där jag bland annat säljer mina produkter.
Sedan skall jag förbereda mig och plocka ihop det jag behöver ha med mig till morgondagens träff i Framgångståget. Ett spännande sammanhang som känns utvecklande och intressant. I morgon bär det av till Lycksele och det skall bli trevligt att träffa alla deltagarna igen efter sommarens uppehåll. Framgångståget pågår under nästan ett år och syftar till att utveckla sitt företagande och innehåller föreläsningar, workshops, övningar, presentationer...
Är du kvinna, har ett relativt nystartat företag och känner för utveckling - kontakta entrpenörscentrum för nästa omgång!
Idag applåderar jag
!
Café Brobergs i Umeå upplåter sina väggar till bildskapande människor! Du sitter där i trevlig miljö, med trevlig personal och en god kopp kaffe och njuter andras kreativitet. Varje månad så är det nytt på väggarna - alla får plats!
Vem ger du plats till?
/Madde
Sedan skall jag förbereda mig och plocka ihop det jag behöver ha med mig till morgondagens träff i Framgångståget. Ett spännande sammanhang som känns utvecklande och intressant. I morgon bär det av till Lycksele och det skall bli trevligt att träffa alla deltagarna igen efter sommarens uppehåll. Framgångståget pågår under nästan ett år och syftar till att utveckla sitt företagande och innehåller föreläsningar, workshops, övningar, presentationer...
Är du kvinna, har ett relativt nystartat företag och känner för utveckling - kontakta entrpenörscentrum för nästa omgång!
Idag applåderar jag
!Café Brobergs i Umeå upplåter sina väggar till bildskapande människor! Du sitter där i trevlig miljö, med trevlig personal och en god kopp kaffe och njuter andras kreativitet. Varje månad så är det nytt på väggarna - alla får plats!
Vem ger du plats till?
/Madde
Uppmärksamhet
Vi bor i en stad, ett samhälle, en by, i en kommun, i ett område, i ett län mycket långt norr ut. Vi bor i ett litet land. Vi har fyra årstider som leder oss genom året. Vi har inte så många grannar att förlita oss på - vi är väldigt få per kvadratkilometer på vår breddgrad.
Borde vi inte då ge varandra utrymme och plats. Borde vi inte då uppmuntrande applådera våra medmänniksors inititiv. Borde vi inte sätta våra egna premisser åt sidan och tänka i ett större perspektiv, tänka på andra människor. Uppskatta variation, uppfinningsrikedom och jävlar-anamma.
Detta säger jag till er mina medmänniskor men också till media och andra som anser sig ha åsiktsföreträde.
Tyck om varandra!
Fotocollage från sommarens musikfestival i Angsjön - ett fantastiskt initiativ som jag applåderar!
Vad applåderar ni?
/Madde
Foto: Madelene Edlund
Borde vi inte då ge varandra utrymme och plats. Borde vi inte då uppmuntrande applådera våra medmänniksors inititiv. Borde vi inte sätta våra egna premisser åt sidan och tänka i ett större perspektiv, tänka på andra människor. Uppskatta variation, uppfinningsrikedom och jävlar-anamma.
Detta säger jag till er mina medmänniskor men också till media och andra som anser sig ha åsiktsföreträde.
Tyck om varandra!
Fotocollage från sommarens musikfestival i Angsjön - ett fantastiskt initiativ som jag applåderar!
Vad applåderar ni?
/Madde
Foto: Madelene Edlund
Tjuvstart...
Hej på er,
jag heter Madelene Edlund och kommer blogga den kommande veckan - jag fick tjuvstarta lite för det var ett återbud.
Jag driver ett företag som heter designmadde - jag arbetar med kurser och worskhops i broderi, textil inspiration och måleri bland annat och med konsthantverk. Senast i går hade jag en kurs i fritt broderi ute i Skeppsvik där jag har en liten lokal. Jag berättar mer under veckan.
Jag har sedan januari 2008 också arbetat med projektet "Barns delaktighet i det fysiska rummet" som projektledare - ett samarbetsprojekt med Umeå Kommun och OMEP. Projektet undersöker och arbetar med barns delaktighet i förskolan och dess utemiljö och hur den påverkar, influerar, är och borde vara. Här i Umeå har tre förskolor varit involverade - Klumpen, Linnéan och Västangård - och vi är nu inne i avslutningsfasen, med rapportskrivning och föreläsningar. Jag återkommer till det. Projektet pågår parallellt i Stockholm och Göteborg och forskare från Malmö Högskola kommer att göra en metanalys på det material vi har kommit fram till. Spännande är det!
Vi hörs, jag hoppas att ni får en bra dag i solen,
/Madde
jag heter Madelene Edlund och kommer blogga den kommande veckan - jag fick tjuvstarta lite för det var ett återbud.
Jag driver ett företag som heter designmadde - jag arbetar med kurser och worskhops i broderi, textil inspiration och måleri bland annat och med konsthantverk. Senast i går hade jag en kurs i fritt broderi ute i Skeppsvik där jag har en liten lokal. Jag berättar mer under veckan.
Jag har sedan januari 2008 också arbetat med projektet "Barns delaktighet i det fysiska rummet" som projektledare - ett samarbetsprojekt med Umeå Kommun och OMEP. Projektet undersöker och arbetar med barns delaktighet i förskolan och dess utemiljö och hur den påverkar, influerar, är och borde vara. Här i Umeå har tre förskolor varit involverade - Klumpen, Linnéan och Västangård - och vi är nu inne i avslutningsfasen, med rapportskrivning och föreläsningar. Jag återkommer till det. Projektet pågår parallellt i Stockholm och Göteborg och forskare från Malmö Högskola kommer att göra en metanalys på det material vi har kommit fram till. Spännande är det!
Vi hörs, jag hoppas att ni får en bra dag i solen,
/Madde
avslut
Det var ju så mycket jag ville säga. Men nu är veckan över och många ord finns kvar. Hade ju tänkt lägga ut en ytterst välformulerad text om fildelningens (till stor del positiva, anser jag) konsekvenser för musiken och förr eller senare musikerna, skriva om mina intryck som nybliven berättare och kanske diskutera kulturbegreppet mer ingående. Det hinns inte med tyvärr, men jag skriver det jag inte hunnit med på min egen blogg, The Silkwood Journals allt eftersom, titta gärna in vid tillfälle.
Jag får slutligen önska oss lycka till med det här kulturhuvudstadsprojektet. Ska jag vara helt ärlig har jag inte full koll på vad det innebär ifall när vi vinner racet, men det kommer onekligen att innebära en hel del i både cred och cash för stan. Och, får man hoppas, många tillfällen för kulturutövare och kulturkonsumenter att skapa, leka, drömma och hitta på en massa roliga grejer tillsammans!