umea2014

 Karlssons museiblogg, fredag 29 feb 2008

Och folket började bygga en väg. Och vagnar som icke drogs av hästar kärrade jord, och männen som var tillhopakomna utförde på denna väg endast ett ringa arbete. Då jorden var framforslad, var denna väg emellertid bredare och jämnare än någon annan väg hon kunnat föreställa sig, och den belades med träklov som var fint tillyxade och skrädda, och över klovarna lade de tillhopakomna männen remmar av järn som blev framburna med stor möda. Och över älven drog männen en mäktig bro på en höjd över det framfarande vattnet som var oändlig, likt spänningens flykt över jorden.

Detta är ´a Anna-Stinas syn mot det annalkande 1900-talet, som inleder Sune Jonssons roman Brobyggarna från 1969. Det är också en av de strofer som Greger Ottosson framför i sin berättarförställning Brobyggaren som helt och hållet bygger på Sune Jonssons texter.

Fredag eftermiddag. Klockan är drygt fem. Jag har just kommit tillbaka till mitt tjänsterum här på museet efter en omtumlande upplevelse - genrepet av Brobyggaren i Bio Abelli. Jag har sett och hört Greger Ottosson i många sammanhang, men jag tror aldrig han har gjort så starkt intryck på mig som i dag. Om det så var allvaret i vissa av texterna, eller blandningen mellan starkt patos och milt vansinne, det vet jag inte riktigt. Men en sak vet jag: gå och se berättarföreställningen Brobyggaren!

Jag hade nog egentligen tänkt blogga om hur museet jobbar allt mer internationellt, men det får vara. (Men jag kan ju i detta sammanhang inte undgå att nämna att Sune Jonssons fotografi visats i ryska Karelen under hela förra året. Då gav vi ut den nya boken Och tiden blir ett förunderligt ting - som fick svenska fotobokspriset 2007 - på svenska, engelska och ryska. Samtidigt hade vi ett utställningsutbyte med Karelen. I framtiden lär det bli fler sådana samarbeten!)

Nu tar jag helg. Om andan faller på återkommer jag med ännu ett inlägg. Jo, det gör jag nog. Jag har skrivit så vansinnigt tråkigt och tjänstemannamässigt under hela veckan.

Trevlig helg!

Karlssons museiblogg, torsdag 28 feb 2008

Sjaddame - ett Samernas Hus i Umeå?

Med detta tredje kapitel avslutar jag bloggandet om just våra nordliga kulturtraditioner. Både tisdagens och onsdagens blogg handlade om den förstudie som gjordes vid årsskiftet (www.umea2014.se/gammlia).

Det tredje syftet med förstudien var att synliggöra det samiska urfolkets historia och liv på ett tydligare sätt. I många länder med urfolk finns ett centrum, där urfolkets historia och liv presenteras. Ett sådant centrum saknas i Sverige. Därför satte vi upp följande mål: År 2014 har Sjaddame, ett nationellt Samernas Hus, etablerats.

Sjaddame är ett umesamiskt ord som betyder en plats där det växer bra - ett utmärkt namn för ett samiskt kulturcentrum. Och idén, som kläckts av Såhkie, Umeå sameförening, är bra. Så pass bra så att Svenska Samernas Riksförbunds vid senaste landsmötet beslutade att stödja Såhkies motion om ett samiskt centrum i Umeå!

Men ska ett samiskt centrum verkligen ligga i Umeå? Ska det verkligen vara ett nationellt samiskt centrum? Innebär en satsning i Umeå att andra delar av det svenska Sápmi tappar resurser? Detta är några av de frågor som dykt upp under resans gång. En del missuppfattningar och tidningsskriverier har lett till att frågan om ett Samernas Hus stundtals debatterats både livligt och högljutt.

I går träffades Västerbottens museums samiska referensgrupp i Lycksele. I gruppen ingår bland andra representanter från länets samebyar och -föreningar. Bland mycket annat diskuterades Samernas Hus och förstudien. Även om idén om ett samiskt centrum är god, återstår många frågor om drift, huvudmannaskap, finansiering osv. Därför föreslog vi i förstudien att man måste göra en förstudie(!) för att få svar på sådana frågor och för att bättre förankra idén om ett Samernas Hus - ett förslag som också mötesdeltagarna tyckte lät rimligt.

Själv skulle jag gärna se ett samiskt centrum i Umeå. Och ett i Lycksele. I Vilhelmina, i Ammarnäs. Många olika centra i hela Sápmi, vart och ett med sitt specifika innehåll där de på olika sätt befruktar varandra; låt tusen blommor blomma!

Passa på att besöka alla samiska arrangemang som är på gång, just nu i Lycksele, och mellan den 1 och 9 mars i Umeå då Samisk vecka ordnas för nionde året i rad (läs mer i Eva Konradzons tidigare blogg).

Karlssons museiblogg, onsdag 27 feb 2008

Gammlias utveckling till ett ännu attraktivare besöksmål!

I gårdagens blogg berättade jag om den förstudie kring våra nordliga kulturtraditioner som blev klar kring årsskiftet (www.umea2014.se/gammlia).

Ett av syftena med förstudien var att utreda på vilket sätt Gammliaområdet i Umeå - utifrån de nordliga kulturtraditionerna som vår landsända är en del av - kan brukas och utvecklas för att öka besöksantalet i området. Västerbottens museum har redan i dag mer än 200 000 besökare per år, vilket gör museet till länets mest populära besöksmål. Men vi vill få ännu fler att komma till oss, och därför formulerades följande mål: År 2014 är Gammlia ett av landets mest välfrekventerade besöksmål utanför storstadsregionerna och ett föredöme bland Europas friluftsmuseer.

Och hur i all världen ska det gå till? Jo; genom att lyfta fram länets samiska kulturarv och berättandet; genom att utveckla kulturturismen och det livslånga lärandet; genom att samarbeta mer med näringslivet och erbjuda generösare öppettider; genom att våga vara nyskapande!

Några exempel:

• Redan år 2009 hoppas vi att den traditionella jordbruksbebyggelsen - som nu dominerar på friluftsmuseet Gammlia - har fått sällskap av ett skogssamiskt viste. Detta kommer att byggas i en skogsglänta ovanför Sävargården och dansbanan. Två år senare finns ytterligare två visten; ett syd- och ett nordsamiskt.
• Gammlia är en arena för det västerbottniska berättandet, här ordnas allt från berättarkaféer till internationella berättarfestivaler.
• Gammlia är utgångspunkten för kulturturistiska resor (på temat Sevärt, Hörvärt och Ätvärt).
• Gammlia har något för alla åldrar, från öppen förskola för de minsta, till "öppen efterskola" för de allra äldsta.
• Gammlia är öppet året runt (och nästan dygnet runt också!). Kvällsarrangemang för konferenser, berättarkväll i kåtan, film i Bio Abelli, slöjdkurser...
• Gammlia är tillgängligt för alla som önskar, med smarta lösningar för funktionshindrade, information på många språk och med välutbildade guider och berättare.

OK, detta ökar antagligen antalet besökare, men den andra delen av målet då - att bli ett föredöme bland Europas friluftsmuser? Det blir vi genom att främja folkhälsan! Det låter bakvänt, men genom att erbjuda långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa rehabiliterande kurser och utbildningar i fönsterrenovering, spåntakläggning osv blir både människor och hus friska. Och varför inte låta eleverna vid gymnasiets bygglinjer få "öva" på Gammlia? Vidareutbildning i antikvarisk renovering för redan utbildade byggnadsarbetare?

(Jag undrar om jag skriver för långt? Nåja, jag kan ju avsluta med att berätta att jag varit på ett spännande möte i Lycksele i dag - mer om detta i morgon kväll.)

Karlssons museiblogg, måndag 25 feb 2008

Jag heter Anders Karlsson och arbetar på Västerbottens museum. Jag har erbjudits att blogga på denna plats under en veckas tid, och naturligtvis tar jag chansen. Det kommer att bli några korta glimtar under veckans gång, där jag skriver om mina funderingar kring vad ett länsmuseum haratt erbjuda under det kommande kulturhuvudstadsåret - för vi räknar väl kallt med att Umeå tar hem titeln?

I stället för att landa i år 2014 vill jag blicka tio år framåt i tiden från och med  idag, till 2018. Hur står det till med Umeås kulturliv då, och vad händer på Gammlia? Vi gläntar på framtidsdörren...

Året är 2018. Redan för fyra år sedan, då vi firade kulturhuvudstadsåret, var Gammlia en central plats i Umeå kulturliv. Det ombyggda museet stod klart redan 2012, med alla sina nya delar: Torget, Porten, Dialogen och allt vad de heter. Vi kollar in vad som händer just denna februaridag år 2018.

Direkt innanför den läckra entrén befinner vi oss på Torget. På stora tavlor visas allt som är på gång på området. Få se nu... Öppen förskola i det samiska vistet, hårdslöjdskurs uppe i Hemslöjdscentrum, debatt om stadens miljö i ForUm, öppet hus i Samlingen (det nybyggda arkivhuset), utställningen Hundra år av rysk fotografi i Västerbottens i bild (där BildMuseet tidigare huserade). Och i kväll en föreställning från den lilla berättarscenen i Torgkaféet (museet har öppet tre kvällar i veckan).På Torget hittar vi också den välfyllda museibutiken.

Men eftersom vi har med oss utländska gäster går vi vidare till Porten. Runt den gigantiska skapelsen Västerbotten (är det en karta, en modell eller en skulptur?) presenteras länet och dess historia. Information om sevärda platser, aktuella projekt och nyupptäckta fornminnen samsas med presentationer från skolor, same- och hembygdsföreningar. Vid en infoplats flockas ett gäng gymnasieelever för att kolla in det material de lagt in på den snabbt växande kulturarvsbanken Google Västerbotten.

Vi styr stegen vidare till Dialogen, museets hjärta. Här råder en febril aktivitet. Släktforskargänget från Bygdeå har lagt beslag på det största grupprummet, klassen från Artediskolan går igenom arkivhandlingar från Rundvik, och i en av de sköna sittgrupperna sitter fyra botanikstuderande fördjupade över några gamla fotografier från Storvindeln. Informatören bakom disken ler lite inombords när han hör en av studenterna säga: - Och jag min idiot som trodde att det bara fanns utställningar här på museet!

- Men så ohyggligt trevligt, säger någon om denna tidsbild från 2018. -Vansinnigt trist, var finns visionerna? replikerar en annan. - Jomenvisst, säger jag, smaken är som baken. I nästa blogg blir det lite mer om vårt läge i norra Europa; fördel eller nackdel när det handlar om att bli Europas kulturhuvudstad?

Vid heliga platser, och vid sjukhusen, eller vid biblioteken är det alltid ro och stillheten som är ett stort behov. Att man visar respekt på sådana ställen är ett måste, dock är det en viktig tradition som alla är överens om.

För många veckor sedan besökte en vän mig från Stockholm. Hon arbetar med kultur, och sjunger även. Jag skulle vara stolt över att visa henne många spännande kulturella platser i Umeå.

Innan vi skulle starta vår rundtur i staden, gick vi först till ett gammalt kafé som ligger i centrum. Där blev hon förvånad för att kaféet var väldigt lugnt, kanske hon saknade det på något kafé i Stockholm.

Därefter började vi vår rundtur på Umeås stadsbibliotek, som är en känd kulturell plats, men efter tio minuter orkade hon inte stanna i biblioteket.

-  Varför?

-  Oj, jag kan inte stanna här, det känns som en gata.
    Vad konstigt, kaféet där var det lugnt medan här är det kaos..

Jag tyckte att hon överdrev, men efter några dagar när jag funderade ordentligt på vad hon sade, trodde jag att hon hade rätt. Men hur?

Om man går in från den första stora entrén kommer äcklig lukt av cigarretter. Där står ofta många rökare, bland annat de som är kunder i kaféet bredvid. De röker ständigt bredvid dörren av bibblan.

Om man lämnar den huvuddörren och vill gå in genom den andra lilla entré ser man ofta många ungdomar som står eller sitter där och röker cigaretter, då får man samma äckliga lukt av cigaretter.. 

Om man fortsätter att gå in, ser man massor av folk, många av dem är inte alls besökare av tidningsallen, eftersom många av dem inte är vanliga

biblioteksbesökare, utan att de befinner sig tillfälligt där, eller de här ingen annan plats att vara på. De flesta är luffare, gömda invandrare, eller alkoholister som brukar man ibland se en av dem som sover i stolen på eftermiddagen eller på morgonen. Dessvärre kissar de stundom i stolen när dem är fulla.

Då och då brukar man se på utrymmet mellan dörrarna många som står och pratar högt, eller bråkar med varandra på olika språk.

Det är vanligt att man ser många gående använder utrymmet mellan dörrar som genväg, då går de med hårda steg med mobilen vid örat. Inte så sällan hör man olika låtar av mobiler som ringer. Det är ett vanlig beteende på det här utrymmet.

Ibland när man vill låna en tidning är det vanlig att man inte hittar den. Det är inte på grund av att tidningen inte hämtas till biblioteket, utan att några brukar tog tidningarna till kaféet, kanske tidvis de har rätt, eftersom där i kaféet är det lugnare än tidningsallen.

Vill du gå in i biblioteket och söker efter en bok, så det är inte konstigt att du ser många småbarn som skriker och springer här och där emellan bokhyllorna.

Ja, Kanske barnen har rätt att leka där för att de ser vuxna i bibblan dricker saft, ätter godis, eller smörgås .

Om du vill slå dig till ro med den boken som du har hittat, det är vanlig om plötsligt kommer fram en tiggare, en flyktingflicka eller pojke och visar dig ett papper, där står på svenska att de vill ha hjälp, pengar, av dig som du är biblioteksbesökare.

Det var allt inte en drivandefantasi, utan att det allt händer ofta i Umeå stadsbiblioteket.

Javisst, människor har ansvarig om sitt beteendemönster, men biblioteket - arbetsplatsen - kan undvika sig att inte tillåta detta otrevliga akter att fortsätta längre.

Däremot det blir jobbet arbetsmiljö för alla bibliotekarie om de ger upp och kan inte kontrollera sitt arbete när många betrakta sig att de finns på ett torg ej i en respektplats.

Umeå stadsbibliotek har en stor och viktig historia och den måste man respektera och uppskatta. Det är ett stort fel att stadsbiblioteket har två entréer som passerar mellan två gator, olyckligtvis att det finns koppling mellan kaféet och biblioteket.

Umeå stadsbibliotek ligger på ett imponerande ställe, och lösningen för att rädda kulturplatsen är faktiskt inte svår.

Men först skulle man stänga dörrkopplingen med kaféet, eftersom stor del av problemet gäller bibliotekskartan. 

Jag menar att man skulle fundera över att bygga en annan fasad med enda biblioteksytterdörr som inte är nära kaféet.  






Ny Umeå stadsbiblioteksfasad skall byggas mittemot Folkets Hus, där det alltid finns aktivitetskultur och konst.

Därtill Det innebär i rättan tid, och lämplig tid, att den nya biblioteksfasaden och huvuddörren ska vara mittemot Folkets Hus.

       Fadhil  Al  Biaty

Journalist och dramatiker
[email protected]