Gammlia - fyra år efter kulturhuvudstadsåret
Karlssons museiblogg, måndag 25 feb 2008
Jag heter Anders Karlsson och arbetar på Västerbottens museum. Jag har erbjudits att blogga på denna plats under en veckas tid, och naturligtvis tar jag chansen. Det kommer att bli några korta glimtar under veckans gång, där jag skriver om mina funderingar kring vad ett länsmuseum haratt erbjuda under det kommande kulturhuvudstadsåret - för vi räknar väl kallt med att Umeå tar hem titeln?
I stället för att landa i år 2014 vill jag blicka tio år framåt i tiden från och med idag, till 2018. Hur står det till med Umeås kulturliv då, och vad händer på Gammlia? Vi gläntar på framtidsdörren...
Året är 2018. Redan för fyra år sedan, då vi firade kulturhuvudstadsåret, var Gammlia en central plats i Umeå kulturliv. Det ombyggda museet stod klart redan 2012, med alla sina nya delar: Torget, Porten, Dialogen och allt vad de heter. Vi kollar in vad som händer just denna februaridag år 2018.
Direkt innanför den läckra entrén befinner vi oss på Torget. På stora tavlor visas allt som är på gång på området. Få se nu... Öppen förskola i det samiska vistet, hårdslöjdskurs uppe i Hemslöjdscentrum, debatt om stadens miljö i ForUm, öppet hus i Samlingen (det nybyggda arkivhuset), utställningen Hundra år av rysk fotografi i Västerbottens i bild (där BildMuseet tidigare huserade). Och i kväll en föreställning från den lilla berättarscenen i Torgkaféet (museet har öppet tre kvällar i veckan).På Torget hittar vi också den välfyllda museibutiken.
Men eftersom vi har med oss utländska gäster går vi vidare till Porten. Runt den gigantiska skapelsen Västerbotten (är det en karta, en modell eller en skulptur?) presenteras länet och dess historia. Information om sevärda platser, aktuella projekt och nyupptäckta fornminnen samsas med presentationer från skolor, same- och hembygdsföreningar. Vid en infoplats flockas ett gäng gymnasieelever för att kolla in det material de lagt in på den snabbt växande kulturarvsbanken Google Västerbotten.
Vi styr stegen vidare till Dialogen, museets hjärta. Här råder en febril aktivitet. Släktforskargänget från Bygdeå har lagt beslag på det största grupprummet, klassen från Artediskolan går igenom arkivhandlingar från Rundvik, och i en av de sköna sittgrupperna sitter fyra botanikstuderande fördjupade över några gamla fotografier från Storvindeln. Informatören bakom disken ler lite inombords när han hör en av studenterna säga: - Och jag min idiot som trodde att det bara fanns utställningar här på museet!
- Men så ohyggligt trevligt, säger någon om denna tidsbild från 2018. -Vansinnigt trist, var finns visionerna? replikerar en annan. - Jomenvisst, säger jag, smaken är som baken. I nästa blogg blir det lite mer om vårt läge i norra Europa; fördel eller nackdel när det handlar om att bli Europas kulturhuvudstad?
