umea2014

Idag har trollflöjten haft genomdrag på scenen och jag tränade på trädfällningen men trädet hade gått sönder när de ljussatte igår kväll så all klättring i det var helt förbjudet. . Så när Thomas är tillbaka från älgjakten på måndag får han ta och svetsa träd. Stackar dekor som de har kämpat med detta träd.
När jag kom hem hade min kära flickvän bakat en sockerkaka till mig i vårt röriga kök. Ja ni ska bara veta hur rörigt det är i hela vårat hem nu. På söndag blir det röjning i huset så man kan leva här utan att få panik. Konstigt det där hur  hemmet speglar hur man mår innombords. Jag har upptäckt de senaste åren att ett rörigt hem skapar  mer eller mindre kaos i mitt kännslo liv o tvärt om. Aldrig varit en klinisk rent hem människa men när det röriga är i hyllor istället för på bord o golv känns det genast mycket bättre.
Kan även informera att min katt som var ute  o plockade svamp med Jessica inte kommit hem på 2 dagar och matte Moa börjar bli riktigt orolig. Han ska ju få medicinering nu jue.
Allmänt utrop då till alla som knallar runt nydalasjön och befinner sig nära tomtebo osv. Ser ni en helvit snygging ring gärna numret han har runt halsen eller polis. Han har id markering i örat också som ni kan känna igen honom på.
tack och bock / Moa

Jag och min tjej bor i ett mysigt hus på en hemlig plats som får mig att le vaje morgon och kväll. Innan jag kröp ned i sängen för att sova så var jag uppe på taket och rensade skorsstenen. Grymt jobb för den som har överlevt sin höjdskräck och gillar naturen och fryys åpasddd
som tur är passar detta in på mig. 
Det allra roligaste i mitt äventyr idag vrd att 2 av katterna följde med ut på taket och hoppade ner när jag sotat klart. Ajax som är en av de helvita var totalt svart om tassarna, en väldigt lustig syn.
Varit för mycket här hemma nu ett tag så tyvär fick jag missa ebbot på scharren ikväll =(  Hoppas ni som gick dit hade  trevligt.
 Nu gäspas det 
 natti

Igår var det torsdag och jag glömde bort denna blogg så torsdag får bli nu på morgonen istället.
Min torsdag blev lite kostsam kan jag säga. Först åkte jag ner på stan med bussen för att hjälpa Mattias Olofsson med sitt konstprojekt som ska visas 2009. Fick ta med mig katten i korgen dit för vi skulle till veterinären kl 13. Han har betett sig lite annorlunda den sista tiden så var tvungen att fara in med honom helt enkelt.  6 timmar senare var jag äntligen hemma men då med en nersövd katt som hade kristaller i urinet o nu ska gå på antibiotika o smärtstillande i några veckor.  Han blev även märkt i örat, men det var innan de hade dubbelkikat på testet som visade att han var sjuk. Stackars Frasse han fick verkligen en heldag hos doktorn. Nu hoppas jag på det bästa och nytt foder har han dessutom fått nu.
Dax att kila till jobbet nu
Ha en bra dag  / Moa

Jobbet på operan rullar på rätt bra nu faktist o sångarna har klivit in i teatern och repar för fullt. Dans repetitioner sker samtidigt i black box och det verkar flyta på hos dom oxå. Satt och funderade här hemma om vad jag skulle skriva om idag och jag började fundera kring hur mycket kultur jag hinner med och konsumera. När jag räknade efter är det sällan jag går på evenemang i den här staden inte bara för att jag kanske finner saker rätt ointresanta utan mer att j är så himla trött och dessutom befinnerr mig i ett kulturellt sammanhang under dagarna i mitt arbete.  Jag måste ta o rycka upp mig o se nått jag kan få lite inspiration av ,så i nov får jag nog ta mig ner till huvudstaden och kolla in Tracy Chapmans akustiska turné. Jag hoppas att jag ska ska se något spännande i scenkonst väg oxå innan jul så det kittlar lite i magen och jag kan få lite inspiration att ställa  mig på scenen igen. Vi får se vad som händer. Nuy är det dax att ta  tag i kvällen o rensa garderoben så min nyblivna sambo får lite space. I kväll jobbar Jessica natt så jag o katterna får mysa i sängen helt alena. Dax för brasa i spisen och städpeppning.
Ses imorgon
/ Moa

Ännu en dag har paserat och idag mina vänner kan jag informera att det börjat röra på sig inom operahusets väggar. Äntligen börjar dekoren ta plats och vi kan börja konstruera alla lösningar som behövs för att göra Trollflöjten möjlig.
Har skruvat och bärt inne på teatern mest hela dagen men hann med att prata med en gammal kolega från midgårdsskolan som befinner sig i huset o arbetar med " Umeå dansar med fler". Vi började småprata om att jag skulle haka på henne o hennes vän på lite impro fridans någon kväll framöver o det kanske är så att det är dags för mig att skaka av dammet på mina dansskor och se vad 30 åringen gårför egentligen. Ja ni ,vi får se om jag går levandes ur detta men skoj skulle det iallafall vara.
Mina sista timmar på jobbet gick ut på att konstruera lindrag för baktyg  till scenen och stod därför i verkstan och snickrade o donade tills sista halvtimmen då jag åkte runt uppe på en stege på ca 8 meters höjd och skruvde fast alltihopa på dekorbitarna. Tyvär tar det alltid ett par timmnar att varva ner för mig innan jag kan somna så jag och Jessica ( min sambo)hann med och kolla in lite på blocket, mysa med katterna och nu blogga innan ögonlocken blivit tunga. Nu kan jag inte mer  än erkänna att sängen är väldigt lockande och det är dags att säga adjö.


/ Moa

Ja, då var det dags att kliva in i blogg världen och lämna ut sin själ till er där ute i cyberrymden som jag inte vet namnen på (ännu).
Ni kanske undrar vem jag är som har greppat pennan i denna stafett blogg som nu pågår i Umeå för att vinna Kulturhuvudstad år 2014. Jag ska försöka ge er en kort inblick i min värld som varit och som är runt omkring mig nu. Jag heter i alla fall Moa Daimar och fyllde 30 år den 19 juli 2008.
Har sedan avslutat gymnasium i Timrå arbetat med kultur av olika slag och former runt om i sverige och befinner mig sedan drygt fyra år tillbaka bosatt och verksam i Umeå. Här arbetar jag nu på Norrlansoperan som scentekniker och just för stunden jobbar jag med Operaproduktionen Trollflöjten. Ni kommer nog få följa mina tankar kring detta och även mina pågående kringliggande projekt som jag kan avslöja är en hel del. Sambo flytt, låt repande och katter som är osams är bara en liten del av det som pågår just nu.
Sov gott alla medborgare vi ses imorgon.
/ Moa

Kul att du kom till fikat! Jag hoppas du har haft det trevligt i mitt sällskap och att tårtan smakade bra.
Nu är sommaren snart slut.
Jag känner vindarna svepa in över min fyrplats i världen.
Kanske gör du det detsamma?
Eller som Bruce skulle ha sagt, allas vår fyrvaktare i livet:
"Baby, cause tramps likes us, we were born to run."
.

Hej!
Det är jäkligt regnigt här i Umeå idag, eller har varit hela veckan, förresten.
Det känns väldigt höstlikt. Fast björkarnas löv är fortfarande gröna.
När jag vandrar runt i den här stan så känner jag mig aldrig ensam,
det är som om någon ständigt vakar över mina steg.
Läste i en turistbroschyr att det finns över 3 000 björkar här.
Inget toppenställe för en pollenallergiker, hahaha.
Ha det så gott så länge och hälsa alla från mig.
Kram
Ingela

PS. Vi kan väl ta en fika någon gång? DS.

Skolstart.
Ordning och reda.
Frukost. Lunch. Middag.
Jobba. Äta. Sova.
Semesterångesten avklarad.
Obläddrad dagstidning och nybryggt kaffe.
Äntligen vardag! Varför så hatad?
Inga middagsbekymmer. Köttbullar och spagetti. Punkt. Slut.
Blankaste diskbänken i neighbourhood.
Dexter på sexan.
För spänningens skull.
Vardagslycka.

Jag är fyrälskare, en ganska inbiten sådan. Det här är Berguddens fyr på Holmön i slutet av juli i samband med visfestivalen, under en av sommarens hetaste helger, om du minns?

I går var det den internationella fyrdagen 17 augusti. Berguddens fyr byggdes 1895 och automatiserades 1969. Den för tankarna till skeppsbrott, saltströmming, smuggelsprit och olycklig kärlek. Precis som livet självt. Fyrplatser ligger på vackra och ödsliga platser, där man får vara i fred med sina tankar och uppleva drömmar som man kanske inte visste att man hade.

Under den här veckan, som är min första lugna vecka på hela sommaren, tänker jag blogga om det som faller mig in. Ungefär som man vill att livet ska vara en skön semesterdag i hängmattan eller på en ljum klipphäll vid havet vid fyrens fot - kravlöst!

Förutom fyrälskare;  så är jag umebo, gift, trebarnsmor, frilansskribent, dokumentärfilmare, pr-konsult, körsångerska, hundägare, medmänniska, bilförare, fotograf, lyssnare, lillasyster, vetgirig, fullifan, nybliven joggare, väninna, hallonplockerska och mycket, mycket mer....så jag behöver många fyrplatser i livet för att hinna med.

Allt har lugnat sig nu. Det känns så otroligt bra att vi lyckats genomföra den här grejen. Men träningsvärken är värst andra dagen. Hur som helst vill jag ge en stor applåd till de andra i ungdomsrådet och till alla våra samarbetspartners.

Jag kom till umelagun vid 12.30. Det var fortfarande "vanliga besökare" som badade och Daniel och Simon var där och hjälpte Peder och Robert från ABF att sätta upp scenen. Efter bara en liten stund kom en kille fram i till mig och frågade vart han skulle lämna tälten. Han pekade på sin bil på andra sidan och jag kollade på Robert ifall han visste något, för det gjorde ju inte jag. Robert tittade på mig och sa att det är jag som är koordinatorn. Först då började jag greppa vad min uppgift innebar ordentligt. Bilen stod där tälten skule sättas upp så det blev bra att han lastade av dom där.

Runt 16.00 kom Ungdomsomuden Johan och Rebecka och hämtade upp mig, vi skulle ordna en del saker inne i stan. När vi kom tillbaka var klockan ungefär fem och det satt redan några ungdomar utanför Umelagun. De köade för Adam Tensta tröjan. TRE TIMMAR INNAN INSLÄPP.  Det kändes hel otroligt. Klokan sex hade vi personalmöte och direkt började arbetet med att sätta upp alla tälten.

Insläppet var kl. 20.00 och kön ringlade sig långt bort. Alla blev extremt taggade av att kön var så lång. Jag fick stå ikassan och bocka för varje betalande besökande. Två personer tog betalt och allt gick så snabbt att vi missade säkert att bocka för många. När vi slutade släppa in folk 23.00 hade vi 1005 förprickade besökare. Det var fler på land än i vattnet tyvärr men mycket folk var det. Köerna till mackorna och garderoben var långa, de med. Jag försökte fokusera på defrågor jag viste att Västerbottens Nytt skart skulle ställa till mig. Jag var fruktansvärt nervös, tänkarna flög åt alla håll och när teamet väl kom kunde jag inte lämna kassan. Till slut fick de ändå sin intervju, trots några omtagningar. Imorgon sa jornalisten att han skulle lägga ut det på weben. Det ska bli spännande, jag har inte sett den än för att den visades samma kväll.

Kvällen flöt på och självklart var det små problem som upstod då och då, förhoppingsvis märkte inte besökarna det. Dock vet jag att det var två saker som alla märkte. De som skötte IT-tältet fick inte tillräckligt med ström så de drog ut elen till värmetältet. Det var tolv grader i luften och vädigt många frös. Det var det vi fick allra mest kritik för i VK. Egentligen, det enda vi fick kritik för. Det är bra
Den andra saken var att ett gäng i vattnet framför scenen fick för sig at skvätta upp vattnet när Industri Royal spelade allt ljud la av. Katastrof. Nog visste vi att det alltid kommer någon som vill förstöra, men så mycket? Som tur är dröjde det inte allt för länge innan vi dagit om strömmen. Bandet fick komma tillbaka upp på scenen. Det enda som kunnat inträffa som hade varit värre ade varit om någon skadat sg alvarligt. Som ur var gjorde ingen det.

Bandet följdes av en DJ. Strax efter tolv var det tomt på besökare och städningen återstod. Men det var helt svart på himlen. Tälten kom ner och allt på scenen packades ihop och kördes iväg, nedskräpningen fanns det inte mycket vi kunde göra åt. Den delen av städningen fick tas nästa dag. När jag skulle vara på jobbet. Helt ärligt var jag inte jätteledsen för det. Jag kom innan för min dörr 2.30. Sov tungt och det första jag sa på morgonen när mama väkte mig var "DET KOM TUSEN PERS". Sedan somnade jag om.

Jag har lärt mig otroligt mycket av att vara med och genomföra What-a-festival och trots att det varig jobbigt så har det varit så pass roligt att det är värt det. Nu ser jag fram emot att träffa alla i UCUR och utvärdera.
Några saker vi måste tänka på till nästa år:
*bygga ut scenen så att den inte är så smal
*börja planeringen tidigare
*ha allt klart innan marknadsföring
*allt, allt, allt (utom uppbyggnad) ska vara färdigt en vecka innan
*ha listor. många listor så man har bra koll på allt.
*bättre belysning i t.ex. garderob
*bättre system för efterlyningar av kompisar som inte har mobilen på sig.

Det låter som att det är mycket, men det finns ännu fler punkter som vi skötte bra. Nästa år blir ännu bättre.
Ber om ursäkt för det långa inlägget.

Tack för den här veckan / Hanna Nyberg

SÅ SJUKT NÖJD JAG ÄR!! Det var långt över förväntningarna. Redan tre timmar innan vi öppnade började ungdomar köa utanför Umelagun. Är det inte GALET! De ville vara säkrade en Adam Tensta t-shirt. Jag hade varit nöjd om 200-300 hade kommit. Gissa hur många vi prickade av? 1005 stycken, och det gick så snabbt i kassan att vi säkert missade flera. Helt galet vad jag är glad nu. Visst har det varit många panikslagna stunder, men mer om det imorn då jag skriver en mer detajerad beskrivning om kvällen. Nu svävar jag på moln och ska ta mig till min säng så jag får lite sömn innan jag ska upp och jobba imorgon.
/ Hanna

Nej rubriken stämmer inte, den har funnits med mig i några dagar och nu är den på topp. Är vi redo för det här? Är JAG redo för det här? Ikväll gäller det hur som helst! Min största oro har varit vädret, det kan ingen av oss styra över. Solen ligger på ordentligt nu och jag hoppas att det inte regnar ikväll. Vi räknar nog med att det kommer 400-500 ungdomar till umelagun ikväll, trots att det krockar med EDGE-festivalen.
Ni får höra mer imorn, om vad som hänt, vad vi gjorde, vad som gick snett och vad som blev jättebra.
Håll tummarna för mig som ska vara koordinator för första gången i mitt liv!
Jag kommer att ta kvällen som den kommer. Man lär sig bäst utav sina misstag.
/ en nervös Hanna Nyberg