Hjälmsamlade tankar
Det fantastiska vädret har tagit slut för den här gången. Min första arbetsvecka efter semestern är också över, så också mitt bloggande. Toapapperet tog slut i morse medan hudkrämen, tvålen och endagslinserna sjunger på sista versen. Vissa saker går att fylla på, andra inte. När lusten att skriva, inspirationen och fantasin tryter kan det vara besvärligt att klämma ur sig något vettigt. Som nu då - allt jag hade att säga tycks vara sagt.
"Riktiga" författare beskriver ofta hur deras alster växer fram, var och hur de skriver som bäst och vad som driver dem framåt i författarskapen. Jag har funderat på det under veckan som gått (inte för att någon har frågat eller så - jag har heller inga författarambitioner). Var kommer mina ord ifrån? Vad inspirerar mig? Lite semidjupa tankar i sommarnatten sådär kulturellt klädsamt.
Jag tror att jag funkar som en svamp. Suger åt mig skrivet och sagt, sett och hört, tokigt, ledsamt men framför allt det roliga i min omgivning. Där skiljer jag mig nog inte från de flesta andra. Min textskaparstrategi ställer dock särskilda krav.
Det måste vara tyst. Jag är oerhört lättstörd. Alla bakgrundsljud är av ondo och riskerar att blandas med de skrivna orden på skärmen. Oftast blir resultatet platt intet, jag kan helt enkelt bara koncentrera mig på en sak i taget, nämligen det som låter högst. Öronproppar är därför lösningen, eller en stängd dörr.
Allra bäst skapar jag på motorcykeln. Det är därför jag med lätthet har kunnat blogga mig igenom denna vecka. Texterna kom i huvudsak till redan under semestertrippen men även på hojen krävs det särskild utrusning. För att orden ska stanna kvar och hinna bearbetas krävs nämligen Integralhjälm. 
Jag har två hjälmar. En liten öppen hjälm som är rätt så ball, täckt av klistermärken med visdomsord i stil med "If you have nothing to say, say nothing". När man har kört 75-80 mil i den så ser man ut som en omvänd panda, mörk och smutsblästrad i ansiktet men vit runt ögonen där solbrillorna har skyddat. Inte en tanke finns kvar i den urblåsta, tämligen oskyddade hjärnan. I den täckta hjälmen däremot samlas och bearbetas tankarna så fint, så fint.
I framtiden när ni ser motorcyklister i öppen respektive täckt hjälm så förstår ni vilka som har störst förutsättningar att få någonting uttänkt medan de kör. De har också gjort ett säkrare val, vilket heller inte är att förakta. De är dessutom mindre anfrätta och snyggare när de når slutmålet. Leve Integralhjälmen.
Nu har jag helgen på mig att köra runt och samla inspiration. Kanske skriver jag något på vår prisbelönta webbplats Minabibliotek.se nästa vecka. Välkommen dit, eller varför inte ta en tur till biblioteket irl?
