umea2014

Min sjutton årig dotter bjöd sina gamla skolkamrater på hembakat pizza igår kväll, så det vart lite för mycket liv hos mig. O Så klart jag fick hjälpa till med degen och ingredienserna.
Till sist med flera kockar i köket så var det en god pizza i alla fall.



Ikväll ska jag ta hand om min pappa och sova över, han opererades i käket och ser inte alls pigg ut. Jag passar på att ta med en bra bok som jag kan läsa i lugn och ro. Köpt några böcker på rea som jag tänker läsa ut under sommaren, jag får se vilken bok det blir. Min dotter vill att jag ska läsa "Ondskan", jag får kanske börja med det.

Hur skulle det kännas för dig ifall du tvingas av någon anledning lämna ditt land, familj, vänner, arbete eller skola för att fly till ett främmande land, med främmande språk, och en helt annan kultur än din. Där du nödgas leva i ovisshet i flera år, och samtidigt dela rum med folk du aldrig har träffat förut. Att inte veta hur imorgon skulle se ut eller framtiden, att inte få veta vad som kommer o hända dig om en månad, om du får stanna kvar eller återvända till ditt hemland som du av en allvarsam orsak tvingats fly ifrån. Människor som nödgas fly pga. krig, statslös, tortyr, förföljning, könsdiskriminering, mm. och söker sig till Sverige eller ett annat land i Europa är ideligen ute efter trygghet, demokrati och att få leva i frid och fred med sina familjer och barn.  

Eftersom jag är ordförande för muslimska kvinnoförening så brukar jag möta människor som har åtskilliga förhållanden och svårigheter, en del av dem är asylsökande och har bott i Sverige i mer än två år utan att få klarhet om hur deras framtid kommer att se ut. Om de får stanna eller återvända för att möta en svårare öde. Jag har varit på besök i ett flyktingläger i västerbotten där ca 6 kvinnor som kommer från olika länder delar en lägenhet, varje två kvinnor gemensamt delar ett rum. kan du tänka dig dela ett rum tillsammans med en främmande person? En person som du inte ens kan kommunicera med.

Antal asylsökande och antal invandrade 1992-2002
 

Många asylsökande har på sätt och viss upplevt traumatiska upplevelser i sitt hemland, och när de kommer hit de får inte möjlighet för psykiatrisk vård förutom akuta fall så som ?självmord?. Och de lever i ännu större period med ovisshet vilket gör att de mår ännu sämre. Gömda flyktingar som saknar frihet, vård, och pengar har det ännu sämre än de som lever i flyktingläger. Jag och min familj kom i kontakt med en man vid 26 års ålder ?gömd flykting? som på grund av näringsbrist väger 45kg.

Alla människor är på besök på jorden, samtidigt som ingen kommer att leva för evigt.

Kan vi inte göra livet bättre för oss och för andra.

Jag har grubblat hela helgen över första inlägget och vad jag ska skriva om? Men till sist och medan jag följde nyhetsrapporterna från Arabiska kanaler om läget i Libanon, så drogs jag tillbacks med mina känslor till Libanon och dess huvudstad Beirut. Beirut huvudstaden jag kommer ifrån.

?Libanon? är ett litet land med 10 452 km2 till ytan. Libanon är beläget åt öster om Medelhavet och som på en och samma gång gränsar i norr till Syrien, Israel/Palestiniern i söder och Syrien till öster. Landet korsas igenom av två parallella bergsryggar, Libanon och Antilibanon. Libanons högsta bergstopp är Quarnat-al-Sawda som är upp till 3088 (m) den befinner sig i norra delen av Libanon. Hermon, vilket har berömmelsen i Antilibanon som det längsta berget och som bl.a. Benämnts i bibeln.
Libanons huvudstad är Beirut. Beirut var för 5000 år sedan ett område där fenicierna fortfarande höll hus och Beirut stod välmående på sin plats. 2000 år senare lämnar fenicierna staden och ger sig iväg. På 100-talet e. Kr övertar romarna staden Beirut och grundar en juridikskola i kolonin Berytus men tiden i Beirut håller sig inte länge för romarna när en jordskalv bryter ut i staden till följd av en intensiv svallvåg som därmed förstör Berytus och andra kuststäder år 551 e. Kr.


Libanon är känt för sin mat, och trots landets storlek så har maten slagit igenom runt om i världen. Det flera hundra år gamla libanesiska köket som är känt över hela världen, men nyligen introducerats i Sverige är förmodligen ett av de mest hälsosamma och näringsmässigt kompletta sammansatta. 

Libanesisk mat är en blandning av smaker från väst och syd, med en nypa öst.

Tabouleh

Jag har under våren besökt Stadsbiblioteket vid de månatliga träffarna som anordnats av arbetsgruppen som jobbar med Kulturhuvudstad 2014. Det må hända att jag är lite trög och inte fattat upplägget, men jag måste säga att jag har nog inte riktigt förstått meningen med dessa möten. Vid varje möte har det dykt någon företrädare för någon kulturyttring och marknadsfört sina idéer och sedan har personen försvunnit för att aldrig återkomma.
Jag har inte hittat någon röd tråd vid dessa träffar och är heller inte förvånad över att deltagarantalet minskat för varje gång. Tar man bort politiker, press, anställda vid Umeå Kulturkontor så återstår ca 10 ? 15 övriga intresserade. Det är inte bra, det är väldigt dåligt! (Umeå har en befolkning på 111 000 innevånare)
Ska man lyckas med att utnämnd till Europas Kulturhuvudstad 2014 måste man entusiasmera fler, det måste bli alla Umeåbors angelägenhet att nå detta mål. Inte minst eftersom alla får vara med och betala.

Jag kan bara hoppas att man tänker om, och försöker hitta en annan väg som kan engagera fler att delta i denna spännande uppgift. Som föreningsrepresentant så upplever jag att inget större intresse har visats för Umeås alla kulturföreningar. Och det är faktiskt alla dessa föreningar som är grunden för Umeås kulturliv. Vi inom dessa föreningar bidrar mer än någon annan aktör till att Umeå betraktas som en kulturstad av rang.

Det ska bli spännande att se hur höstens upplägg kommer att se ut, det väcktes faktiskt en bra idé om ett bättre upplägg från en åhörarna vid den senaste tisdagsträffen. Hoppas att projektgruppen tar väl hand om den idén, så kanske träffarna får en funktion att fylla.

Vi behövs alla för att nå målet, Kulturhuvudstad 2014!

I min blogg igår skrev jag om Chicago och deras festivaler, jag hade tänkt spinna vidare på den tråden idag.
Sommarfestival eller inte har för många här i Umeå blivit en viktig fråga. Det finns dom som anser att Umeå är ingen sommarstad av rang eftersom det inte anordnas någon stor festival/stadsfest.  Jag anser inte att en festival typ, Skellefteåfestivalen eller Piteå Dansar Och Ler är något att stå efter. Jag blir närmast beklämd när jag ser landets alla stadsfester presentera sina program, det är samma artister på stadsfest efter stadsfest, inte särskilt spännande. Dessutom tror jag mer på att satsa på mångfald, dvs. många mindre arrangemang istället för ett stort arrangemang som gör att alla mindre arrangörer inte har en chans att överleva i konkurrens med dessa, ofta kommunalt sponsrade, stadsfester som också brukar blir rena ungdomsfylleslag.

Chicago som jag skrev om igår har den storleken och det publikunderlaget som gör att man kan satsa på både och, dvs. både en kommunalt sponsrad fest och ett levande privat anordnat kulturutbud. Dessutom så ligger Chicagos festivaler under dagen samt tidiga kvällstimmar, så övrigt kulturutbud på kvällstid får draghjälp istället för konkurrens.

Vill man se Carola eller E-Type för förtiandra gången så får man väl åka till Skellefteå eller Piteå eller Luleå eller någon annan stadsfest. Och avstår man så har man ju inte missat särskilt mycket, dessutom har man dyra entrépengar kvar till något skoj. Fast i ärlighets namn så finns det en stadsfest som kommer undan med hedern i behåll, nämligen Storsjöyran, Östersund. Här finns några artistbokare som inte bara bokar Idolvinnare och andra dagsländor utan som verkar ha gedigna musikkunskaper.
Så ska ni på en stadsfest så åk till Östersund!
Ska ni gå på festival åk till Chicago!

Så var det dags för lite kvalitativ Blues igen, i cd-spelaren snurrar Steady Rollin? Bob Margolin ? In North Carolina. Musik att bli lycklig av.


Yours truly och Steady Rollin' Bob Margolin i Grant Park sommaren 2006

Idag känns det jobbigt.
Nej, det beror inte på att veckans bloggare firat alldeles för mycket på Nationaldagen, utan mer på att idag, den 7 juni, startar världens största Bluesfestival i Chicago och undertecknad finns i år hemma i Umeå.

Efter att haft förmånen att vara på rätt plats, 2005 och 2006 så passade det inte riktigt med att resa över i år. Men jag har massor av positiva minnen från fantastiska musikdagar i Grant Park 2005 och 2006 och dom kan jag leva på tills nästa Chicagobesök. Man får som festivalbesökare under fyra dagar ta del av det bästa som den internationella Bluesscenen har att bjuda på och det tillsammans med hundratusentals andra musikälskare, inte en massa fyllskallar, utan folk som kommit för att lyssna på bra musik.
Publiksiffran 2005 var fantasiska 750 000 besökare. En publiksiffra som får de svenska stadsfesterna att framstå som kvartersfester. Sex scener som rullar från 12.00 till 21.30 i fyra dagar visst låter det kul?! Och som inte det vore nog, det är GRATIS, ingen entré tas.
Klockan 21.30 avslutas dagens festivalspelningar, men då har man som Bluesälskare 10 -12 bluesklubbar att välja bland för att fortsätta fylla på med blå toner.


27 grader varmt, på scenen Buddy Guy, vad mer kan man önska

Staden Chicago eller rättare sagt The Mayors Office i Chicago bjuder varje år på ett antal gratis festivaler i Grant Park, (en stor park i centrala Chicago) det är en Bluesfestival, en Gospelfestival, en Jazzfestival, en Världsmusikfestival, en Matfestival, en Latinofestival, en Popfestival m.fl. Det är nästan en festival i veckan under sommaren. Tro nu inte att staden Chicago har en egen guldgruva att gräva ur, nej här har man tänkt till och räknat både dollar och cent. Till varje festival kommer tiotusentals och åter tiotusentals besökare till Chicago, både från USA i övrigt och Europa och resten av världen, gäster som hyr hotellrum, äter och dricker, shoppar och gör av med pengar så att det står härliga till. Det handlar alltså om den gamla hederliga principen om gungor och karuseller.
Staden Chicago går i vinst med sina festivaler.
Chicago är världens bästa Festivalstad!

Dessutom så bjuds det varje tisdag under hela sommaren på konserter av klassisk karaktär i parken invid Grant Park, nämligen Millennium Park. Och detta under sommaren som även i USA betraktas som en slow season.
Om USA skulle haft en utmärkelse som vår Kulturhuvudstad så är nog Chicago ganska given som näst intill ständig innehavare av denna utmärkelse.

Det har inte ordats särskilt mycket i denna blogg om den kulturyttring som ligger mig närmast om hjärtat nämligen Bluesen. Så dagens blogg kommer att handla om vad vi inom Umeå R&B har på gång under kommande månader.
Ett årligt återkommande och om jag får säga det själv väldigt uppskattat arrangemang är ?Ångbåtsbluesen? ombord på Sjöbris. Ett perfekt tillfälle att avnjuta blå toner under en blå sommar himmel. Vi är faktiskt inne på sjätte året, så man kan nog säga att vi med ?Ångbåtsbluesen? utgör en del av Umeås fasta sommarutbud, till glädje för både Umebor och turister. Torsdagen den 14 juni tas de första ackorden, premiärbandet denna sommar är Hoover Band, sedan rullar det hela på ända fram till den 30 augusti. Varje torsdag med undantag för den 21 juli kommer lokala Umeåband att bjuda på Blues.

Under hösten kommer föreningen att tillsammans med Umeå Folkets Hus att bjuda på en Rock och Bluesfest den 29 september. Coco Montoya, Animals, Spencer Davis samt Chris Hiatt finns med bland de artister som tar plats på de fyra scenerna.

Redan den 11 oktober kommer nästa arrangemang att äga rum, den fantastiske världsmusikanten Bob Brozman återkommer till Umeå.

Senare under hösten gästas vi av Wilko Johnson samt en sann Umeåfavorit Clas Yngström med Sky High.

Troligtvis så blir det också ?LånglördagsBlues? på Harrys en gång i månaden i samband med Långlördags shoppingen.

När vi närmar oss årsskiftet så ska vi ha hunnit med ca 28 arrangemang under året.

Dagen till ära, Nationaldagen, så ska en cd med Sven Zetterberg, den svenska Bluesens nestor, få förgylla min tillvaro. Cd:n heter ? Soul of a man? och borde ingå i allas skivsamlingar.



Blues ombord på Sjöbris en sommarkväll

Miromuseet en tidig söndagsmorgon i maj.

Umeå är en kulturstad i allra främsta ledet, med svenska mått mätt.
Men för att vidga vyerna så har jag som så många andra svenskar besökt Barcelona för att få ta del av allt som en gammal klassisk kultur ?Hot Spot? har att erbjuda. Jag tror dock att man ska akta sig för att göra alltför noggranna jämförelser mellan Umeå och Barcelona på kulturområdet.

Umeå är en ung, vibrerande kulturstad med ett kulturliv som sjuder och lyfts fram av ett väl fungerande föreningsliv och ska och kan inte jämföras med Barcelona där de tunga kulturvibbarna funnits i många hundra år.
Men det gäller att spela med de kort man har på handen och sköter Umeå sina kort rätt så står vi där som Europas Kulturhuvudstad 2014. Men då får man nog ha lite större urskillning än när man bjuder in pinsamma kvinnor som pissar på golvet inför en fundersam publik och att låta detta ske under kulturens fanor. Låt oss hoppas att detta skott i foten var ett olyckligt misstag från MADE-ledningens sida, om inte så blir jag orolig. Jag undrar vad de stora mästarna från Barcelona skulle ha sagt om detta elände.

Nåväl om du vill ta del av kultur av allra högsta klass så rekommenderas ett besök i Barcelona, ta del av Picasso, Gaudi, Miro och mycket annat.
Men ett litet tips åk på våren alternativt på hösten, en tre miljoners stad i mer än 30-gradig sommarvärme kan knäcka vem som helst.
Så var det dags att snurra igång cd-spelaren igen denna gång med Los Lobos ?La Pistola y El Corazon?. Det passar bra med lite latinsk touch efter dessa rader om Barcelona.