umea2014

Ännu en otroligt härlig dag! Efter att vi arbetat klart igår och jag tog min första helg på länge så såg kroppen genast till att sätta igång en förkylning.  Så går det när man jobbat för mycket, kroppen tvingar en att ligga och vila :). Idag hade vi, trots lördagen ett konstnärligt möte med Skuggteatern. Vi har såna regelbundet då vi diskuterar meningen med vår konst och hur vi vill utveckla teatern. Idag handlade det om jämställdhet, att vi vill få slut på likgiltigheten och hur vi ska nå ut till en ny publik. Det känns för mig otroligt viktigt att man som kulturutövare har en mening med sitt arbete, det blev intressanta diskussioner och lite fotografering, vi höll till på gräsmattan utan för mitt och Monas Lilla hus, här är en bild på dem som var där:


Mange, Jag, Carro, Malin, Karin och Emil. Största delen av Skuggteatern, de som saknas är Sara och Martin...

Jag har under våren arbetat som producent för Skuggteatern tillsammans med Karin, och trots att jag är ganska duktig på det så känns det väldigt tungt, det är så otroligt många bollar att hålla i luften och om man är en perfektionist som jag är det lätt att arbeta ihjäl sig. Och det är lät att tappa sin konstnärliga inspiration.

Under hösten kommer jag att fokusera på min roll som Skådespelare, eller för mig har den rollen flera olika sidor. Dels är jag Skådespelare i ?vanlig? teater, med text och medspelare. Jag har också gjort lite film, men det var ett tag sen nu.

Men jag arbetar väldigt mycket som ?Improvisatör? i Skuggteaterns Improshow, där spelar vi improvisationsteater helt utan manus eller andra förberedelser än vår regelbundna träning av improvisationsmusklerna. Att Improvisera är en väldigt speciell teknik som handlar väldigt mycket om att kasta sig ut i osäkerheten och lita på att allting löser sig, vilket det oftast gör. Tyvärr är improvisationsteater ofta sett på som något sämre än vanlig teater, trots att det ofta kan ligga minst lika mycket arbete bakom.

Sen är jag Berättare, det är en spännande form som börjat vinna ny mark under senare år. Jag har gått en massa kurser i muntligt berättande och känner att det är en form som tilltalar mig väldigt mycket. Man arbetar med en färdig historia och färdiga bilder som man sedan framkallar i stunden inför sin publik. En historia blir aldrig likadan två gånger och samma berättelse kan utspela sig på olika platser, och beroende på vilken publik man har så anpassar man den. Det är alltså både inrepeterat men också mycket improviserat. Och så arbetar man med publiken på ett helt annat sätt än inom teatern! Istället för att visa upp ett skeende för dem så framkallar man det i deras fantasi, precis som inom litteraturen så låter man åskådaren skapa sina egna bilder och man släpper aldrig kontakten med dem.

Jag är med i Styrelsen för Berättarnät Norr och arbetar med ett Projekt som heter ?Ung Berättarscen? som är ett samarbete men en massa organisationer då jag arbetar med en grupp ungdomar i berättande. Jag är också aktiv själv som berättare då jag har en förkärlek till visdomsberättelser som för fram viktiga frågor och tankar om livet, ofta i de främmande sagornas land. Det är mycket sällan jag berättar något ur mitt eget liv eller skriver egna berättelser. Dessutom har jag en specialitet i Improviserade berättelser.

Oj, nu sitter jag och skriver om jobb igen, egentligen borde jag ju skriva om solen som kommit, fåglarna som kvittrar utanför mitt fönster och älven som flyter förbi. Hur mycket vi lyckas i våra arbeten, tjänar pengar, blir omtyckta så kommer vi aldrig att kunna nå upp till den lycka som det innebär att uppleva den rena ostörda naturens skönhet och energi. Nu ska jag släppa konsten ett tag och gå ut och andas av sommarluften.

Imorgon kommer Mona hem!