Tack för mig

Då var veckan slut, det har blivit mycket prat om Skuggteatern och kultur, men jag lovade mig själv att avsluta med något som är viktigare än allt detta. Naturen.

Jag växte upp med två friluftsmänniskor till föräldrar. Jag sov i mitt första snöbivack när jag var 6 månader, men såg aldrig ett hotell förrän jag var 15. Andra åkte en gång per år till Mallorca, för mig var det varje år en paddeltur, en klättertur, en hundspanns tur och någon annan utflykt i vildmarken.

Och det här har satt djupa spår i mig, framför allt fjällen. Fjällen är en sån otrolig gåva vi Svenskar har, det är en magnifik vildmark med en alldeles särskild kraft och harmoni. När jag vandrar i fjällen gör jag det oftast ensam, och det blir en slags meditation. Jag går bort från leden där jag inte kan se någon civilisation, slår upp mitt tält och bor där någon natt ensam med naturen. Man får en insikt att vi bara människor är en del av ett ekosystem som existerat i flera miljarder år.
Jag brukar sätta mig på toppen av ett fjäll och titta ut över landskapen och då känner jag att det är såhär man borde leva sitt liv, och jag känner en kontakt med något som vissa kallar gud, själv vet jag inte vad jag ska kalla det. Men aldrig är jag så lycklig som då jag sitter där och andas in den friska vinden och ser solen gå ner över fjällviderna.

Tack för en härlig vecka som bloggare. Nu säger jag adjö med en bild av Jämtlandsfjällen där jag oftast brukar vandra...
image214

Äntligen helg!

Ännu en otroligt härlig dag! Efter att vi arbetat klart igår och jag tog min första helg på länge så såg kroppen genast till att sätta igång en förkylning.  Så går det när man jobbat för mycket, kroppen tvingar en att ligga och vila :). Idag hade vi, trots lördagen ett konstnärligt möte med Skuggteatern. Vi har såna regelbundet då vi diskuterar meningen med vår konst och hur vi vill utveckla teatern. Idag handlade det om jämställdhet, att vi vill få slut på likgiltigheten och hur vi ska nå ut till en ny publik. Det känns för mig otroligt viktigt att man som kulturutövare har en mening med sitt arbete, det blev intressanta diskussioner och lite fotografering, vi höll till på gräsmattan utan för mitt och Monas Lilla hus, här är en bild på dem som var där:

image213
Mange, Jag, Carro, Malin, Karin och Emil. Största delen av Skuggteatern, de som saknas är Sara och Martin...

Jag har under våren arbetat som producent för Skuggteatern tillsammans med Karin, och trots att jag är ganska duktig på det så känns det väldigt tungt, det är så otroligt många bollar att hålla i luften och om man är en perfektionist som jag är det lätt att arbeta ihjäl sig. Och det är lät att tappa sin konstnärliga inspiration.

Under hösten kommer jag att fokusera på min roll som Skådespelare, eller för mig har den rollen flera olika sidor. Dels är jag Skådespelare i ?vanlig? teater, med text och medspelare. Jag har också gjort lite film, men det var ett tag sen nu.

Men jag arbetar väldigt mycket som ?Improvisatör? i Skuggteaterns Improshow, där spelar vi improvisationsteater helt utan manus eller andra förberedelser än vår regelbundna träning av improvisationsmusklerna. Att Improvisera är en väldigt speciell teknik som handlar väldigt mycket om att kasta sig ut i osäkerheten och lita på att allting löser sig, vilket det oftast gör. Tyvärr är improvisationsteater ofta sett på som något sämre än vanlig teater, trots att det ofta kan ligga minst lika mycket arbete bakom.

Sen är jag Berättare, det är en spännande form som börjat vinna ny mark under senare år. Jag har gått en massa kurser i muntligt berättande och känner att det är en form som tilltalar mig väldigt mycket. Man arbetar med en färdig historia och färdiga bilder som man sedan framkallar i stunden inför sin publik. En historia blir aldrig likadan två gånger och samma berättelse kan utspela sig på olika platser, och beroende på vilken publik man har så anpassar man den. Det är alltså både inrepeterat men också mycket improviserat. Och så arbetar man med publiken på ett helt annat sätt än inom teatern! Istället för att visa upp ett skeende för dem så framkallar man det i deras fantasi, precis som inom litteraturen så låter man åskådaren skapa sina egna bilder och man släpper aldrig kontakten med dem.

Jag är med i Styrelsen för Berättarnät Norr och arbetar med ett Projekt som heter ?Ung Berättarscen? som är ett samarbete men en massa organisationer då jag arbetar med en grupp ungdomar i berättande. Jag är också aktiv själv som berättare då jag har en förkärlek till visdomsberättelser som för fram viktiga frågor och tankar om livet, ofta i de främmande sagornas land. Det är mycket sällan jag berättar något ur mitt eget liv eller skriver egna berättelser. Dessutom har jag en specialitet i Improviserade berättelser.

Oj, nu sitter jag och skriver om jobb igen, egentligen borde jag ju skriva om solen som kommit, fåglarna som kvittrar utanför mitt fönster och älven som flyter förbi. Hur mycket vi lyckas i våra arbeten, tjänar pengar, blir omtyckta så kommer vi aldrig att kunna nå upp till den lycka som det innebär att uppleva den rena ostörda naturens skönhet och energi. Nu ska jag släppa konsten ett tag och gå ut och andas av sommarluften.

Imorgon kommer Mona hem!

Vilken underbar dag...

image212

Jag sitter på apberget och njuter av solen och en fräsch frukost av persikor och päron. Det är verkligen underbart med vår, solen som återvänder och alla umebor trotsar den småkalla blåsten med t-skirts och linnen.

Jag var nyss förbi kommunen och lämnade in vår bidragsansökan, så otroligt skönt, nu är det bara att väntas och hoppas... Och att fortsätta arbeta för att göra grym och viktig teater för Umeborna och länsinnevånarna. För mig är det sjukt viktigt att teater är något för alla. Jag vill inte spendera mitt liv i en bransch som bara rör en liten grupp specialintresserade personer. Teatern måste återta de stora folkmassorna, men det går inte att göra detta genom att fortsätta i samma gamla upptrampade spår. Vi måste hitta nya vägar att nå ut?

Idag känner de flesta sig obekväma med att gå på teater, allt för ofta är den riktad till gruppen för inbördes beundran av kulturarbetare och kulturrecensenter. Jag menar inte att vi ska sluta vara konstnärliga och bara spela buskis, människor vill ha allvar och bli berörda, och här har teatern fantasiska möjligheter. Filmen kan aldrig bli lika verklig som teatern där skådespelarna faktiskt existerar framför en på scenen och allt försiggår i nuet.

Skuggteatern har hittat en väg genom vår Improshow som har fyllt salongerna på Norrlandsoperan i flera år med en publik som sällan eller aldrig går på teater. Dels för at de får vara delaktig, men till stor del för att de känner sig välkomna och inte utestängda. Den publiken har sen gärna fortsatt att gå på våra andra föreställningar, och på det sättet hoppas vi bygga upp en ny teaterpublik i Umeå.


Alla kulturarbetare behöver arbeta aktivt för att hitta nya vägar att nå ut, vi måste göra en teater som når ut till ALLA människor och en teater som är viktig och har en positiv påverkan på vårt samhälle. Annars kan vi inte ta emot våra bidragspengar med gott samvete.

Skuggteatern 2008

Äntligen hemma efter ännu en tolvtimmars arbetsdag, men så är det då det är ansökningstider....

Imorgon ska vi skicka in våra bidragsansökningar till kommunen, landstinget och kulturrådet, och jag har aldrig tidigare varit så peppad som i år!

Vi har tre fantastiska produktioner vi ska spela under 2008, och en enorm framgång i både sålda föreställningar och publiksiffror under 2007. Nu känner jag att det äntligen är dags för oss i Skuggteatern, och det blir faktiskt roligt att skriva ansökan, även om det är otroligt jobbigt också.

En liten förhandstitt för alla er som läser bloggen på vad Skuggteatern ska göra under 2008:

Jessicaprojektet
En ännu odöpt pjäs som skrivits av Samuel Hognert i samarbete med Jessica Åström. Det handlar om styrka, utanförskap, och att leva med ett funktionshinder. Men framförallt är det en föreställning om människor, vår syn på varandra och om att leva utanför normen.

Vad hände sen...?
Vår succéföreställning för förskolan från i vår ska uppdateras och byggas ut. Två improvisationsskådespelare skapar nu tillsammans med en musiker sagor som barnen bestämmer innehållet i. Jag har spelat i den hela våren och aldrig känt så mycket för en föreställning!

image210
Här ser ni mig i Vad hände sen...?

Improshowen
Skuggteaterns Improshow (med nästan 3000 i publiken januari-maj 2007!) kommer att fortsätta spelas med en ständigt förnyande form. Vi kommer att utbilda och utveckla oss för att göra vår publik till den lyckligaste publiken i världen!

Nyskapande improvisationsteater

Här ska vi ta improvisationsteatern till en ny nivå genom att under en lång förberedelseperiod arbeta fram en helt ny form av föreställning där vi improviserar utifrån dagens aktuella händelser, staden vi är i och publiken som sitter och ser på. Vi vill jobba med allvar och budskap och förnya improvisationsteatern!


Som ni ser är det mycket Impro under 2008, och förutom allt detta kommer vi att hålla kurser, jag kommer att göra mindre berättarföreställningar, vi kommer att utbilda oss, och en massa, massa annat.



Nu vet jag inte om jag råkade göra för mycket reklam, ni får säga till mig i såna fall så ska jag ta bort det. Det är bara det att under de här dagarna har jag nästan ingentingt annat i huvudet...

Ha en underbar kväll allihopa!

Kärleken

Här sitter jag och saknar...

image205

Jag ska gifta mig i sommar, det är faktiskt helt otroligt. Men just nu är min Älskade Mona bortrest i två veckor och jag sitter därför här helt ensam och saknar.

Det var våren 2002 då Skuggteatern spelade sin första föreställning, Speleman grå, och jag hoppade in och hjälpte till med sminket som skedde på scenen i pausen. Mona satt i publiken och så direkt att där är han... Mannen som jag ska spendera resten av mitt liv med. Det är faktiskt helt sant, för henne var det kärlek vid första ögonkastet, jag var dock lite segare...

Jag var just på väg att flytta till Danmark för en teaterutbildning och hann inte riktigt med denna fantastiska kvinna som smög sig in i mitt liv. Vi träffades ett par gånger under sommaren, men jag förstod inte mitt hjärtas längtan, ingenting hände och jag flyttade till Danmark. Vi skrev brev till varandra, och till slut på våren 2003 kom hon ner och hälsade på mig, allt var strikt vänskapligt trots att jag visste att hon var kär i mig. Jag hade dock övertygat mig själv att så inte var fallet från min sida.

Så, just innan hon ska åka hem ser hon mig djupt i ögonen och säger; Love, varför låtsas du?
Dessa enkla ord spränger en uppdämd fördämning av känslor i mig, en mur som jag under flera år byggt upp mot kärlek slås sönder av hennes och jag blir helt vimmelkantig.

Hon reser dock hem utan att något händer, men de kommande veckorna är kaotiska i mitt hjärta, jag åker upp till Umeå en gång och träffar henne, och känner att jag är förälskad, men ingenting sägs. Och Mona stannar i Umeå då jag åker tillbaka.

Så en dag, två veckor innan utbildningen slutar sitter jag i Århus botaniska trädgård under ett stort grönt träd. Och helt plötsligt ser jag henne, som i en dröm komma gående mot mig genom trädgården. Jag tror inte att det är verkligt, men hon kommer fram till mig och jag tar henne i mina armar. Hon har utan att tillfråga mig köpt en flygbiljett och åkt ner till Århus för att vinna mitt hjärta.

Från den kvällen, den 28e mars 2003 är det vi två, sedan dess har jag älskat henne mer och mer för varje dag som går. och jag vet att hon är kvinnan som jag ska leva med, få barn med och dö tillsammans med.

Mona, Jag älskar dig!

image206

Kulturhuvudstaden och Kulturchefen


image203

Här kan ni se mig utanför mitt och Monas fantastiska lilla Gårdshus vid Bölesholmarna och Älven som vi hyr av Världens Bästa hyresvärldar. Är det inte helt underbart?

Sen kväll...
Som kulturarbetare har du sällan vanliga 8-17 arbetsdagar, idag blev det 12 timmar. Under våren har jag beräknat min arbetstid vecka för vecka och den har legat på mellan 55 och 75 timmar per vecka. Så där fick ni alla som se oss som bidragssuktande soffliggare. Själv har jag inte tagit ut mer än några få dagar a-kassa denna vår, det har på något sätt gått ihop ändå även om största delen av mitt arbete görs ideéllt.

Jag kan aldrig riktigt bestämma mig för vad jag anser om den här satsningen. Nu jublar man för att kulturnämnden fått 2 miljoner extra. Samtidigt som 5 miljoner per år går direkt in i kulturhuvudstadssatsningen, tänk om alla de pengarna kom kulturnämnden till godo för att delas ut på deras verksamhet? det skulle ge dem möjlighet att göra alla satsningar som de inte har råd med idag, de skulle göra en enorm skillnad. Samtidigt skulle ju kulturhuvudstaden göra att det kom helt nya medel från EU in i Umeå och det vore såklart helt fantastisk och 2014 skulle bli ett oförglömligt år.

Umeå är dock en värdig vinnare
, jag tror att vi har en enormt hög KCP (Kultur per Capita), men det beror framförallt på alla grymma proffessionella och ideella kulturarbetare som bor här. Vår kulturpolitik har varit och är i många delar helt snurrig. Man kan exempelvis klaga på den förfärliga idén att bygga ett äventyrsbad! och dessutom i centrum! helt sjukt, jag orkar inte ens ta upp alla argument emot det. Se istället till att använda platsen och pengarna till att bygga ett grymt kultur/ungdomshus som kommer att ge ovärderlig avkastning i form av nya engagerade människor, för det är människorna som skapar en kulturhuvudstad, inte monument i badhusform.

Jag är dock väldigt glad över vår jag kulturchef, jag gillade ju verkligen Monica Sparby och hade helst haft kvar henne, men det känns väldigt bra med att ha en erfaren kulturarbetare som sett Umeås kulturliv från undersidan. Jag tror att Fredrik kommer att göra ett helt grymt jobb.

Ett tips till Kulturchefen!
Se till att marknadsföra och etablera Umeå som Sveriges Frigruppshuvudstad. Då vi var på Teatercentrums Årsmöte så var säkert en sjättedel Umebor, kanske var vi fler från Umeå än från stockholm? Vi har både en av sveriges äldsta och en av Sveriges yngsta etablerade frigrupper.

Kör hårt Fredrik!

Hemma Från Teaterbiennalen

Puh... Jag kom precis ut ur duschen efter att ha åkt nattåg upp från Örebro och Teaterbiennalen...

Låt mig först skicka ut en uppmaning till alla r som reser mycket privat  och i Jobbet. Välj Tåget istället för flyget, jag vet att det är jobbigt att sova på hårda madrasser och med snarkande medresenärer. Men det är ett otroligt litet pris att betala jämfört med en global temperaturhöjning som gör planeten obebolig. Man måste tänka långsiktigt, varenda flygtimme du sparar in nu kommer dina barnbarn att få igen tusenfallt om 100 år.
Du kan förändra världen, vägra flyga!

image201

Nog om det för den här gången, här har ni en bild på Karin, Emil och mig i tågkupén sent igår kväll, Carro som också var med låg och försökte somna. Vi är en del av Skuggteatern, en friteatergrupp som kämpar för överlevnad och förnyelse av teaterkonsten. Vi har blivit medlemmar i
Teatercentrum en grym nationell organisation för Frigrupper, och de hade årsmöte i samband med Biennalen så att alla medlemmar kunde spendera en givande vecka i Örebro.


image200
Här är Love, Emil och Karin på Teatercentrums årsmöte

Så där har vi nu minglat med teatersverige. Vi har sett ett antal helt grymma föreställningar plus några dåliga, deltagit i mängder av seminarier och diskussioner.

Axplock ur Biennalen:

Drömmer om att dö... som en svensk med hög cred

Grym föreställning med Teater Terrier om självmord, ångest och svensk socialdemokrati. Fylld med nya grepp och ideér samt en helt briljant kvinnlig huvudrollsinnehavare!

Invasion!
Briljant föreställning! skriven av Hassen Kheminri, Regisserad av Farnaz Arbabi, vår just nu absolut bästa teaterregissör! Det var biennalens Höjdpunkt!

Dan då dan dog
Helt underbar farssartad med allvarlig pjäs från Jämtlands länsteater. Hysteriskt rolig, se den om ni får chansen!

Modet att Döda
Visst kan Lars Norén skiva realism, och visst var han som spelade Pappan helt briljant. Men annars så berörde mig föresällningen inte alls förutom den upprördhet jag kände över den fruktansvärda gestaltningen av den kvinnliga huvudrollen, vi har fan kommit längre än så med jämställdhetsdebatten. Det kan vara en generationsfråga, men jag gillade den inte.

African Storytelling
Fyra timmar av Afrikanska storytellers! Många kanske Bävar men jag älskade det, mängder av storytellingkonstnärer som blandade berättande med sång och Dans. ännu en gång är jag överbevisad om att berättande är en framtidens konstart. Jag tog kontakt med dem om att göra ett utbytesprojekt och åka ner till dem nästa år, vi får se vad som händer.

Var är alla?
Jag är less på realism, och skeptisk till teater som får en att må dåligt. Men jag kan ändå inte annat än hylla denna föreställning. Grymma skådisar och ett grymt manus berättar om en tjej som bliv våldtagen av sin pojkvän och hans kompis. En våldtäckt getaltad totalt verklighetstroget på scenen låter kanske outhärdligt men det funkade och föreställningen uppfyller sitt syfte att ställa alla viktiga frågor kring våldtäckt. Jag har inte grått så mycket på länge, men jag rekommenderar er verligen att se den.

Festen
Var jättekul, Helt sjukt god veganmat, skanadlöst mossigt överklasstal av "Carl-Jan" och ett skitbra band och smällfyllt dansgolv. Efterfest med fulla tafsande teatergubbar på hotell Elite? Nej tack... Jag och min Kompis Åsa var där men stack så fort vi kunde.

Seminarier
Vi deltog i tre seminarier, Barnkultur, Könsroller på scenskolan och Högkultur och lågkultur, väldigt intrssant, men ofta ganska mossigt. Oftast 50+ i panelen, och för lite debatt med publiken. Var är de unga och radikala i dagens teaterdebatt? Inte inbjudna är mitt svar....

image202
Trött Karin på morgonseminarium



Jag har haft en helt grym vecka, men massor av inspiration och nya möten. Tack mina kära vänner som var med mig och alla nya människor jag mötte samt alla grymma konstnärer. Vi ses nästa år.

Veckans Bloggare: Love Ersare



image197

Hejsan

Jag heter Love och kommer att blogga hela veckan. Jag är Skådespelare, Improvisatör, Berättare och Producent, jag jobbar på
Skuggteatern och Kulturverket samt som frilansare. Jag är helt enkelt en av alla kulturarbetare som samlar på olika små jobb för att få ihop till levebrödet och inte förväntar mig en fast anställning på många år ännu.

Konsten, skapandet och budskapet är viktigare än ekonomisk trygghet.

Jag ska alltå blogga loss här under veckan, det kommer att handla om scenkonst, kulturpolitik, fjällen, berättande, kärlek och miljö plus en massa andra saker som lär dyka upp under vägen. Använd gärna kommentarfunktionen för att hålla med mig eller motsäga mig, vill ni säga något mindre offentligt man ni alltid nå mig på
love@skuggteatern.com.

Ha en helt underbar dag