Insändare om samer i lokaltidningarna
Jag vet inte hur många gånger jag under årens lopp har sett insändare i lokaltidningarna i Norr- och Västerbotten om renskötseln och om samer – nästan alltid i negativa ordalag. Innehållet har ofta handlat om renskötseln; det är för mycket renar, renarna gör så mycket skada, samerna får så mycket bidrag, osv. Trots att det finns så många sakfel i insändarna är det sällan någon same går i svaromål och ger sin bild av förhållandena. Hur kan det komma sig? Jag tror att många andra tänker som jag. Det finns inget slut på insändarna, så det är ingen mening att besvara en, för det kommer alltid fler med i stort sett samma innehåll. Jag har sett dem i lokaltidningarna så länge jag har läst tidningar och många insändare upplever jag som kränkande mot mig som same – så numera läser jag inte så många, för jag känner igen tugget. Jag har ibland undrat om kvoten av sådana insändare snart inte är fylld. Vad betyder det för samerna som individer och grupp att varje dag riskera att mötas av en insändare i sin morgontidning, där samerna beskylls i svepande ordalag för än det ena och än det andra, ofta med betydande brister i faktauppgifterna? Jag menar i det långa loppet? Du kanske undrar om jag menar att alla insändare om samerna har samma nivå. Inte, men påfallande många, och egentligen är det inte så kul att betala prenumeration på tidningar, vars innehåll kan påverka min dag negativt – bara för att jag är same. Jag kanske måste göra någonting åt saken.
Samisk kultur
Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit ’samisk kultur’ i mina dar och hur många gånger jag har sagt det, men det är ingenting jämfört med alla de gånger jag har sett och hört andra använda begreppet. Det är utan tvekan ett begrepp med varierande innebörd beroende på vem som använder det. Om du skulle fråga alla samer vad de anser vara samisk kultur, skulle du helt säkert få många olika svar. Några skulle säkert säga att språket, samiskan, är en viktig komponent i samisk kultur. Andra skulle säga att språket inte är det viktigaste i den samiska kulturen. Några skulle säga att renskötseln är grunden för all samisk kultur. Andra skulle säga att samisk kultur inte bara är renskötsel utan mycket annat också. Om du skulle fråga alla svenskar vad samisk kultur är, så får du säkert inte så många olika svar. Många svar skulle kretsa kring renskötseln och kanske sameslöjd och kanske samiska språket. Många skulle inte ha den blekaste aning. Ja, vad är egentligen samisk kultur? Och vad är t.ex. svensk kultur eller spansk kultur? Det finns vissa aspekter av livet som definitivt inte är svensk eller spansk kultur utan som snarare hör hemma i den samiska kulturen, t.ex. det samiska språket, jojken, renskötseln, bara för att nämna några saker. Vad betyder t.ex. den extremt svåra renbetesvintern som den i år för renskötarna – som individer och som grupp på lång och kort sikt? Och vad betyder renskötseln för den samiska kulturen? Det kan man fundera över. Många samiska slöjdare och konsthantverkare är beroende av material från rennäringen t.ex. i form av horn, skinn och senor. Många samiska konstnärer hämtar inspiration från renar och renskötsel. De samiska språken har den starkaste ställningen inom renskötseln. Och, vilka kunskaper om renar, naturen, renskötsel och överhuvudtaget om livet i Sápmi finns inom den samiska kulturen?
Förra helgen hade Hamnmagasinet 968 st unga besökare.
Det går allehanda rykten om att Hamnmagasinet numer är dött men så inte fallet. Nyligen genomfördes en undersökning bland Umeås unga där man efterfrågade vad unga sökte och ville ha i ett Ungdomens Hus. Av den kunde man utläsa att det unga söker är möjlighet till skapande verkstäder, replokaler, café, möjlighet till spelningar och eget inflytande över verksamheten. På Hamnmagasinet finns allt det och just nu händer det väldigt mycket spännande saker där unga driver egen verksamhet. Jag vill särskilt slå ett slag för tisdag och onsdag kvällar då alla unga som vill pyssla och skapa kan göra det till självkostnadspris! Om ni vill veta mer så kontakta gärna mig! Håll också utkik efter Sportlovsfestivalen på Hamnmagasinet! Idag är det min sista bloggdag så tack för mig!
Rasism - inte bara en fråga om offer och förövare
En kväll i höstas när jag kom hem såg och hörde jag ett gäng ungdomar som både skrek och gjorde Sieg hiel hälsningar. När jag några veckor senare befann mig på ortens fritidsgård tog jag tillfället i akt och frågade en av personalen där om dom hade träffat på några ungdomar med högerextrema åsikter. Då uppstod en situation som jag mött många gånger förut - personen i fråga gick i försvar och berättade att dom absolut inte accepterar rasism på sin fritidsgård och att ungdomarna där faktiskt är jätte fina.
Hur gör vi för att inte i varje sammanhang rasism avhandlas prata som att vi antingen är offer eller förövare? Jag tycker att det är så synd att trots all vår kunskap så är och förblir rasismen så otroligt skuldbelagd och den enda strategi vi har att bemöta fenomenet på är genom djup avsky och fördömmande eller genom förnekelse. Då tror jag att det är svårt att nå kärnan och se alla dom nyanser som kan göra det möjligt för oss att förhålla sig till och förstå vår egen rasism och dom människor som tagit ställning för rasismen.
Självklart kan människor vara fina oavsett om dom har rasistiska åsikter eller inte men förhållningssättet att inte våga och vilja se är det som får tydligast konsekvenser där rasismen hela tiden tillåts att reproduceras.
Staden - en möjlighet till eget skapande?
Vi lever i ett samhälle där människan i mångt och mycket har reducerats till att bli en konsument. Otroligt starka kapitalistiska krafter gör att även om vi vet att vi ska förhålla oss kritiska till reklamens alla budskap så låter vi oss ändå manipuleras. För att få till gång till staden och det den har att erbjuda krävs i regel att vi konsumerar något. Vi vet att vi bidrar till den ohållbara utvecklingen( inte minst ur ett miljöperpektiv) men vad kan vi annars göra i staden?
När jag pluggade här i Umeå för ca tio år sedan fanns på helgerna en öppen verkstad i Klockargården på Umedalen. Som jag minns det betalade man en liten summa för material och sen hade man fri tillgång till verkstadens utrustning och personal. Dom verkstäder jag känner till i Umeå idag är dels den som Kulturcentrum har för barn och Hamnmagsinets öppna verkstad för unga. (Finns det fler får ni gärna tipsa mig!) För mig är det i alla fall en självklarhet att människor oavsett ålder har ett behov av att få uttrycka sig skapande och att en stad ska vara en plats som erbjuder människan möjligheten att själv få vara producent och inte bara konsument!
Kulturhuvudstaden – är du en av vinnarna?
1998 var det år som Stockholm var kulturhuvudstad. Då var jag 26 år och jobbade i en kulturpedagogisk verksamhet i Fittja. Hela den satsningen gick mig totalt förbi. Det enda jag egentligen minns var en påkostad och färgglad broschyr. I stället för stora engångssatsningar skulle jag hellre önska jämt spridda små kultursatsningar så att i alla fall några av de kulturarbetare som kämpar för att hålla huvudet ovanför ytan och gör ett otroligt viktigt jobb kan få en rimlig chans.
Att jobba med kultur och unga människor har gett mig otroligt mycket men också ofta inneburit en kamp. Det har varit ett evigt formulerande kring varför det här arbetet behövs, vad det tillför individen och samhället i stort och en hel del bugande och bockande för projektpengar och alldeles för dåliga förutsättningar när det gäller att kunna jobba långsiktigt och med kontinuitet.
Tror att det är en av anledningarna till att jag har lite svårt att till mig satsningar som kulturhuvudstadsåret, kulturnatta etc. Jag säger inte att dom är dåliga men bara att det blir en frustration att inse att det som saknas egentligen inte är pengar utan mer en vilja satsa på kultur när den inte görs i syfte för att locka människor att konsumera något eller när något företag kan profitera på det. Jag ställer mig samma fråga som jag sett att bloggare före mig gjort - Vilka blir de stora vinnarna om Umeå blir Kulturhuvudstad?
Vad är det söker när vi reser?
Jag satt på bussen idag och råkade lyssna till mina medresenärers samtal. Dom anförtrodde varandra sina erfarenheter från någon resa i tropikerna. Banala historier om hur dom vilseletts och lurats av lokalbefolkningen på pengar. Någon hade träffat på en yngling som erbjudit sig att visa vägen till en affär och lett dom på helt fel väg och i slutänden hade dom blivit tvungna att betala honom pengar för att hitta hem igen. Känner ni igen historien som upprepar sig när man möter västerlänningar på resa i världen? ”Lokalbefolkningen där går helt enkelt inte att lita på” Eller ? Handlar denna opålitlighet om en ganska klarsynt inställning till livet, orättvisorna och är i själva verket överlevnadskonst? Vad är det vi söker efter när vi reser? Kanske är vi besvikna och sörjer över att den värld där den s.k. lokalbefolkningen förnöjt bor i hyddor utan vatten och el inte existerar? En värld där fattiga är fattiga och rika är rika och där man umgås på herrefolks och slavars vis?
Kulturhuvudstaden – en satsning på unga?
Ungdomsstyrelsen har nyligen gjort en utredning som visar att äldre ungdomar (15 – 25 år) glöms bort i de kultursatsningar som genomförs riktade till unga. Det finns ingen statlig fritidspolitik riktad till unga så den gruppen är i mångt och mycket i händerna hos den kommun de råkar bo i och dess välvilja att satsa på just dom. Det senaste året har jag jobbat på Hamnmagasinet med att på bästa sätt skapa bra förutsättningar för ungas eget skapande på fritiden i Umeå. Det har och är fortfarande lite av en chock att inse hur lite som faktiskt satsas på just det! Det finns så otroligt många unga som inte orkar med skolan, arbetsliv och det här prestationssamhället i stort och som saknar dom möjligheter som vuxna har att ta del av kultur bl.a. därför att dom i regel har sämre ekonomi. Det behövs verkligen kultursatsningar där man prioriterar mötesplatser för unga utan krav på konsumtion och prestation men fyllda med inspiration och bra förutsättningar för eget skapande. Platser som kan fungera som en länk mellan det oetablerade och etablerande och vara ett utrymme där man får växa. Innehåller kulturhuvudstadsårsatsningen en mer långsiktig plan och tanke med hur man vill satsa på unga människor och skapa arenor för deras uttryck och kultur?
Afterwork
De två senaste dagarna har jag spenderat största delen av min tid med stadsplanering och gator & grönområden och fått ta del av två av Uleåborgs större projekt. Projekten har rört dels ett underjordiskt garage mitt i centrala stan och ett nytt bostadsområde – Hiukkavaara - för 20.000invånare. Det mest intressanta var dock arbetssättet de valt att arbeta med när de planerade det nya bostadsområdet. Ett heldagsseminarie hade ägnads projektet och deltagarna kom från olika processer i tekniska nämnden men även utomstående deltagare från privata bolag och Universitetet var inbjudna. Väl på plats delades deltagarna in i mindre arbetsgrupper där de skulle diskutera fram ett bra förslag som de skulle redovisa för de andra grupperna vid seminariets slut. De hade även en grupp som valt att diskutera och arbeta på engelska så det var lätt att följa med i diskussionen. Kan säga att diskussionerna var ganska så hetlevrade dock med bra stämning och inga direkta otrevliga toner förekom imo.Dagen avslutades med en afterwork som var väldigt trevlig och många intressanta diskussioner som rörde i stort sett allt diskuterades. Skillnader på hur Umeå och Uleåborg arbetade, skillnader mellan Sverige och Finland, rökförbud på krogar eller inte, hur man effektivast skulle få med sina arbetskamrater på afterwork m.m.Nu har vi varit i Uleåborg i en veckan och jag måste säga att tiden gått väldigt fort, men vi har ju som sagt ytterligare en spännande vecka kvar vilket är bra.
Flygare
I går åkte jag på sightseeing för att titta på några villaområden. Chauffören av deras samrådsbuss var Esa en som nyligen tagit flygcertifikat. Jag tror han trodde sig vara i ett plan, fast han körde bussen. Jag tror han missade att bromsa till varenda vägbula vi passerade. Vi som satt bak i bussen studsade upp och slog huvudet i taket. Esa pratade på och pekade åt sidorna vilka hus det var vi passerade. Tänkte ta lite foton men det var omöjligt för det skulle bli fartränder på varenda bild. Efter en timme då vi kört genom de flesta nybyggda villaområden runt Oulu så stannade vi på ett trevligt café. De hade en underbar äppelkaka med vaniljsås. Vi åt sakta och snackade om skillnader och likheter mellan våra städer. När vi sedan åkte till kontoret så avslutade Esa med att köra mot rött ljus och han började undra varför gångtrafikanterna gick mitt framför hans buss. Det slutade med ett gott skratt av vi andra i bussen.
I dag har jag undervisat 40 elever som går det tredje året på Polytechnical institut i Oulu. De ska bli energi ingenjörer. Jag berättade under en timme om vilka krav vi har i Sverige just nu och vad som gäller efter sommaren. Det gick bra, de orkade lyssna och ställde sedan frågor till mig i en kvart. De som ställde de flesta frågorna var lärare på institutet (5 st). Svårt ibland att hitta fackuttrycken på engelska men de verkade nöjda efter genomgången.
Tror jag ska ta en varm bastu i kväll för det är kallt här i Oulu – 23 grader i dag och jag behöver slappna av nu.
Vänliga hälsningar
Christer Svärling
Information overload
De senaste dagarna har inte direkt varit hektiska men istället har extremt mycket med information tryckts in min skalle. Dagarna utgörs mer eller mindre oftast av två eller tre olika möten med olika personer som berättar om olika saker som finns inom Uleåborgs Tekniska Centrum. Eftersom det är många olika personer från olika områden och processer som föreläser för mig så kan det ibland kännas väldigt diffust att göra en ordentlig sammanställning. Det känns som man kan skriva hur lite eller hur mycket som helst om det man får ta del av. Allt känns inte relevant men samtidigt väldigt relevant. Förvirrad är vad man blir i alla fall, och jag ska försöka att inte svamla allt för mycket i detta blogginlägg. Idag var jag i alla fall på ett möte i stadshuset med Uleåborgs PR-Chef och chefen för deras Internationella nätverk samt chefen för stadskontoret. Mötet ägde rum i det största rummet de hade i byggnaden och i mitten av rummet hade de dukat upp ett bord med fika som vi satt och diskuterade kring – man kände sig rätt liten med andra ord. Måste säga att jag var totalt oförberedd på detta och att de jobbade på en helt annan nivå än vad jag gör. Men jag tror det hela gick bra, det var i alla fall sansade och intressanta samtal om olikheter och likheter mellan Umeå och Uleåborg. Dagarna avslutas för vår del med att jag försöker skriva ner så mycket som möjligt av det jag varit med om, sett och lyssnat på. Fast man är rätt slut i huvet när man är tillbaka till hotellet. Imorgon ska i alla fall följa med på en kvällsdebatt som de arrangerar och som kommer handla om ett underjordiskt garage i centrala Uleåborg. Har fått med mig en tolk som ska försöka översätta det väsäntliga i diskussionen men tanken med att jag följer med på debatten är inte direkt att delta i diskussionen utan mer att få uppleva den stämning som kan uppstå vid offentliga möten där starka åsikter från de olika sidorna finns representerade. Vi har ju som sagt ett antal liknande projekt i Umeå med hett laddade ämnen, så det kommer onekligen bli intressant.
Visit to town hall
Vinterbadare
13/2 2007
Möten med deras Byggnadsinspektörer och bygglovsarkitekter samt sekreterare och deras jurist.
Vid presentationen av oss själva var det en bygglovsarkitekt Esa Kauppi som nyligen tagit flygcertifikat samt gärna hoppade fallskärm och en annan var en isvaksbadare. Han bjöd mig och Andreas att pröva det också, men vi avstod för att undvika att blir förkylda.
De berättade lite kort om vad som är deras problem och de var snarlika våra. De får dåliga handlingar, ritningar de har inte läst planen så de kommer med fel typ av hus mm. De sa även att de som ska bygga har dålig kunskap om vad de ska tänka på före de väljer hus och vilken typ av teknisk utrustning det bör ha, ventilation, isolerings tjocklek, typ av grund, solvärme mm.
De har för att det ska bli bättre ordnat informationsmöten med de som ska bli tilldelade tomt via den kommunala tomtkön de har i Oulu dessa möten minst en gång om året. Det har kommit ca 200 besökare på dessa möten, mötet tar ca 2 timmar. De har efter det mötet inbjudit de som är intresserade till en Work shop där de får lära sig hur de ska använda Oulus kvalitetssystem de har utvecklat. På dessa träffar har det varit ca 40-50 personer. Där inriktar de sig på de tekniska egenskaperna och inte på arkitekturen. De vill att de ska sikta mot stjärnorna i kvaliteten för verkligheten brukar ändå bara ligga strax över vad lagen föreskriver. Om de siktar mot att uppfylla vad lagen säger så hamnar de ofta sämre än den. De lägger stor vikt vid att utförandet måste vara bra utfört, husen ska vara täta. De har där hjälp av bygglagstiftning som föreskriver hur tätt ett hus ska vara. Det är tagit bort det i den svenska BBR 2006, det fanns i den gamla BBR 2002. Byggnadsinspektörerna i Oulu gör sedan en tryckprovning på vissa hus för att se om de uppfyller vad kravet är enligt bygglagstiftningen.
Sedan fick vi även ett tips på hur det fungerar när de mäter bruttoarean för hus.
Vid bygglovsansökan så räknar de ytterväggar som maximalt 250 mm tjocka. Så om byggherren väljer att isolera det med 400 mm isolering samt spikläkt och panel så behöver de inte räkna in det i arean. I Umeå så fungerar det inte så. Bekymmer uppstår där det är begränsad byggrätt enligt planen. Om ett hus är 10 * 15 meter=150 m2. Boyta vid 250 mm tjocka väggar blir 9,5*14,5= 137,75 m2 och med superisolerade väggar 9*14=126 m2 alltså en skillnad på 11,75 m2. Det är ett stort sovrum som de flesta som bygger på en 150 m2 plan inte kan vara utan.
Tycker det borde vara klokt att överväga om inte ett sådant system borde fungera i Umeå också nu när energisnåla hus ska byggas. Det borde uppmuntras även i Umeå att det byggs fler välisolerade hus med låg energiförbrukning.
Vänliga hälsningar från ett kyligt Uleåborg
Christer Svärling
Uleåborg till Umeå
Jag (Andreas Nyman) och Christer Svärling har ju som sagt åkt till Finland för att arbeta med ett utbytesprojekt mellan de två städerna Umeå och Uleåborg eller Oulu som det heter på finska. Mitt arbete kommer att fokuseras på hur informationsflödet mellan kommun och kommuninvånarna skiljer sig åt mellan Umeå och Uleåborg. Medan Christers arbete kommer att fokuseras på hur Bygginspektörernas arbete skiljer sig åt mellan de två städerna. Flygresan till Uleåborg gick via Umeå – Sthlm – Helsingfors – Uleåborg och tog ungefär… hela dagen (från 13:30 – 23:00).Allt gick dock relativt smidigt förutom att vi upptäckte att bagaget inte hade kommit med till vår slutdestination. Så lite smått irriterade gick vi och skrev en anmälan hos flygbolaget. De lugnade ner oss och berättade att de bagage som försvinner normalt sett kommer tillbaka inom en dag eller två, vilket känns som en evighet när man inte har några ombyten och ska kunna vara respektabel utan att behöva lukta illa.Oturen vände dock på morgonen när vi just hade ätit frukost och skulle inhandla nya tandborstar och lite tandkräm. Bagaget hade anlänt på natten och vi kunde byta om från våra resekläder vilket var skönt.Dagen som varit har mest handlat om praktiska aspekter samt mitt och Christers individuella scheman för de kommande två veckorna då vi ska vara här och arbeta. Dagarna är rätt så fullspäckade fram till eftermiddagarna då vi har några timmar för oss själva. Tanken är att vi ska kunna sitta ostörda och arbeta med att skriva ner det vi varit med om under dagen. Projektera är helt klart intressanta men jag har en känsla av att det kommer bli fruktansvärt mycket med jobb, både här och när vi kommer hem.
KHÅ-2014?
Idag Söndag, min tid som Veckans KHÅ-2014 bloggare har nått sitt slut. Hittills har jag ej disskutterat KHÅ satsningen, varför skall vi anstränga oss att kandidera. Vad kan vi tjäna på att få bli värdar för detta arangemang. Min spontana känsla, är att det är viktigare att vi satsar våra kronor och ören på den lokala kulturen som finns här i Umeås olika skrymslen, som lever av inga pengar alls samt kämpar i motvind. Som jag tidigare nämnt, är Filmstudion i Umeå (tack Esa K) ett bra exempel på kulturens förfall här i Umeå, likaså Filmfestivalen, jag menar nu ej arrangörernas dito, snarare publikens frånfall, ointresse av att delta i eller på den socila arenan. Som vi alla vet disskutteras idag kultuens (både aktivt och passivt deltagande) bidrag för den allmänna folkhälsan. Om jag får framställa en önskan så skulle jag önska att den presumtiva publiken – lägger ifrån sig sina skygglappar, likaså sina förutfattade meningar, istället önskar jag att flera tar del i sådant som de redan ej på förhand vet något om. Helt enkelt att VI bejakar våran nyfikenhet, för att kunna få reda på något som vi inte redan visste. Nyfikenhet är en drift hos människan som hela tiden måste näras och bejakas. Att våga ta sig ut på svag is är ibland ett måste om man skall nå till andra sidan. För att utvecklas måste man våga misslyckas. Allt man ser eller hör kan ej bara vara av världsklass, hur skall man då kunna utveckla sitt omdömme över vad som är god eller ej så god kultur. Med vad vill vi att det offentliga rummet skall fyllas, blir vi nöjda och belåtna om det bara finns komersiella gallerior od där, eller måste vi ge plats åt rum som kan fungera som mötesplatser där olika kulturella fenomen kan födas och växa, där grupper från olika åldersgrupper kan mötas, likväl olika olika klassgrupper. Dessa tankar är ej unika, redan Platon disskutterade detta, dvs hur man bäst skall planera staden för folkets bästa. En stilla undran som jag har, vilken nytta har vi av ett badhus i centrala centrumet? I Gävle gick man den omvända vägen, där omformade man det befintliga badhuset till ett Musikhus, men man bevarade en del av badhusidentiten, men den har fått en annan placering. Bara för att Örnsköldsvik har ett Äventyrsbad placerat cetralt måste ju inte Umeå göra på samma sätt.
Vad jag skulle vilja se är en ökad satsning på kultur ute i förorterna, något som Teaterföreningen föredömligt har gjort då de har placerat vissa av sina föreställningar där. Min önskan är givetvis att man skall kunna få mera permanenta satsningar ute i de olika förorterna, något som skulle göra dessa både trevligare samt tryggare att vistas i. Något väldigt eftersträvansvärt är att man skapar möjligheter för ungdomar i sin när/hem miljö att ha offentliga rum som de kan identifiera sig med , man kan fråga sig var alla ungdomsgårdar har försvunnit.
Härmed vill jag tacka för att jag har fått lånat bloggpennan, och med glädje lämnar jag över den till nästa bloggare.
/LennART
karnival
undertecknad som stolt Åsna.
Helgen står för dörren, gå ut och bejaka leken, edra lustar samt ta en förlustilig dans. Ha karnevalen som måtto, fly verklighet för en stund, njut!Var oförnuftiga – på ett lekfullt sätt!
Ett tips kan vara att komma till Norrlandsoperan där den nystartade Litteratur Festivalen pågår. Vid kl 21 bjuder Klubb Moonshake upp till en karnivalisk fest med två mycket dansanta franska band, Hypo aka Anthony Keyeux & EDH (Emmanuelle de Hericourt) samt O’Lamm elektronisk skev pop uppblandad med beats och electrofunk.
Film - sociala rum
Umeå en stad som alltid varit associerat med fil, ett starkt intresse för detta medium. Året var 1986, då jag drabbades av denna stad, började då på Universitet. Nu tror ni säket att dagens blogg kommer att bli en sentimental dito, men ack nej.Den tiden i Umeå fanns två stora filmklubbar, vilka gav möjigheter att se på film för en billig penning nästan varje dag, klubbar var Röda Rummet samt Filmstudion i Umeå. Lördagar var ofta den stora dagen, då man kunde se två filmer med tid för fika mellan filmerna. Dessa fyllde en stor social här i Umeå. De erbjöd en mötesplats, ett socialt rum, där människor av olika åldrar samt grupperingar träffades.Tittar vi ut idag, så är båda dessa klubbar ett minne blott, inte bara så att dessa har försvunnit det är nästan så att man kan säga att filmtrenden är på utdöende. Åtmistone när det kommer till att se på film i ett gemensam offeligt rum. Idag är hemmabiotrenden på stark fram marsch, till glädje för dessa återförsäljare. Men vad händer med oss människor när de gemensamma mötesplatserna ellimineras. Vilka tempel/torg har vi idag som som kan fungera som ett medium för oss människor? Ett medium har till uppgift att sammanbinda både det politiska samt det estetiska i det offentliga rummet. Umeås ande kräver ett rum för film, ett som ej är beroende av marknadskrafterna (Homo Economicus), utan snarare hämtar sin energi från viljan att uppleva. Ett rum som skulle kunna fungera är Saga Teatern (fd biografen), det skulle vara intressant att se en omlokalisering av Folkets Bio till denna vackra lokal.
