I skärningspunkten, där det händer
Klick! Jag skulle haft med mig kameran den gången. Jag var ny i Umeå, flanerade på Skolgatan och fick helt plötsligt se en förvirrande och fantastisk syn; en grupp östafrikaner som korsar min väg samtidigt som jag möter två samer i komplett dräkt.
Så många gånger jag funderat på tillhörighet. Vilken (musik/etnisk/filosofisk etc.) kultur känner Du dig mest befryntad med? Vad äter Du för mat allra helst? Vilken tro praktiserar Du? Jag är en paneuropé. I studentgrupper med både svenskar, anglosaxer, fransmän, spanjorer och italienare placerade jag ofta mig vant på simultantolkens plats. Nu har jag tagit tillfället i akt att bo i min mors släkts hemtrakter, liksom jag en gång för länge sedan bodde i Sydamerika i min fars hemstad, för att söka efter den tid som flytt. När jag vandrar nerför Renmarkstorget med min son i handen begrundar jag min morfars släkting, Arendt Renmark, vice häradshövdingen och avvittringsdomaren i södra Lappmarken, som lånat platsen dess namn.
I Umeå tycks det finnas så mycket mer än en rad statiska (och statistiska) fakta om den Norrländska Huvudstaden. Att Umebon reser till Stockholm titt som tätt likt sättet andra färdas med pendeltåg. Att det finns fullt av kulinariska läckerheter som aldrig verkar lämna länet, jag tänker inte minst på alla sorters olika tunnbröd som till och med varierar mellan Coop-butikernas sortiment. Att så många festivaler och musikevenemang hålls att det blir svårt att hinna gå på dem alla, trots världsnamnen som bländar tablåerna. Att vädret i de östra delarna är soligt och vackert ungefär samtidigt som i Mälardalen, där Bettnesands sand är finare än Barcelonetas . Det vet sörlänningen alls inte om.
Beror det på gamla invanda sanningar som för länge sedan passerat bäst-före-datum? På mediernas rapportering? På vad som skrivs i tidningarna, gammelmediernas rikspress som i sina tabloidformat serverar oss dagens meny av världshändelser? Jag är inte rätt person att svara på det. Däremot har jag funnit att det är värt att försöka komma runt de gamla välkända förutfattade meningarna om nord och syd, som även finns i Italien likaväl som i Frankrike och Spanien, för att koncentrera sig på att finna nya spännande möten – i skärningspunkten, där det händer.
