Umeås dagrar
Det kallas att uppleva genius locci, platsens själ. Att ströva
utmed älven och blicka bort mot blånande berg i fjärran.
När jag kom till Umeå fascinerades jag av trähusens grammatik som jag inte riktigt kunde likna vid Brommas villastad från 1910-1940. Snarare har de stora villorna i Djursholm från tiden kring förra sekelskiftet fler likheter. Även i Djursholm finns verk av Ragnar Östberg, Villa Pauli tänker jag på, nere vid Strandvägen.
I de centralare stadsdelarna, Öst- och Väst på stan, finns en rik samling byggnader från det sena 1800-talet som i renoverat skick ännu står kvar efter att ha undgått stadsbranden 1888. Men alla finns inte där. Rivningsvurmen klingade av väldigt sent i Umeå och mattades först på 1980-talet, då universitetsstaden Umeå hade en stabil och stark tillväxt under 1970-talet.
Aschanska villan av Ragnar Östberg från 1906 med utblick över Umeälven och ett
modernt tillskott av Finlands store samtida arkitekt Christian Gullichsen från 2009.
Under en period bodde jag mitt i Umeå och blev granne med de mest underbara affärsidkare som Meretes ekologiska butik, se Meretes, Löfströms skomakeri som hjälpt mig med allt från råd till tråd, och Lilla Galleriet med Eva och oljorna, se Lilla Galleriet. Som en lykta brukade fönstren till galleriet lysa om höst- och vinterkvällarna, och vissa lördagar bjöds det på vernissage. Det kvarteret har verkligen liv.
Idag var jag tillbaka för att få hjälp av Eva med att rama in ett porträtt av mig målat av Adria Pecora, se hennes hemsida här: Adria
Från min balkong kunde jag titta ut över den allra finaste muralgraffiti jag hittills sett, med clownerna, som egentligen var en skildring av ett pars kärlek. Gå till Slöjdgatan och läs deras historia!
Erika
