I huvudet på en projektledare

I går var jag och redogjorde för verksamheten KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA inför kulturnämnden. Det känns lite märkligt att kunna presentera att år 2005 arrangerades 6657 arrangemang riktade till Umeås äldre. Märkligt och lite malligt.

För 6 år sedan stod jag inför samma församling. Då presenterade jag planerna för den verksamhet jag stod i startgropen att starta upp. Nog tyckte jag då att man, lite till mans, log i mjugg. I många utav ledamöternas ansikten tyckte jag mig kunna läsa: ”Det där låter nog bra MEN det klarar hon aldrig.”
Nu stod jag där inför nämnden igen. En nämnd som givit mig allt önskvärt stöd under resans gång. Bevisligen har det gått över förväntan bra. Nu var det dags att presentera framtidsvisionerna…

Jag har två utmaningar.
Den första är att komma i kontakt med ”det dolda folket”. Seniorer som lever ensamma hemma och känner sig isolerade. Många av dessa människor har hjälp av hemtjänsten och de får besök av kyrkans diakoner MEN bägge dessa yrkesgrupper har tystnadsplikt. Det är här utmaningen kommer in. Hur når man dessa människor? Förhoppningsvis finner vi dem via barn och släktingar. Kanske forna vänner och bekanta kan ta sig en funderare och ta kontakter som leder till att människor, efter förmåga, på något sätt vill bryta sin isolering och göra ett försök att delta i någon aktivitet de skulle kunna finna intressant. Både diakoner och hemtjänstpersonal har här en viktig roll.

Utmaning nummer två blir att försöka entusiasmera flertalet av Umeås 700 föreningar till att öppna upp för möten med Seniorer.

När jag kommit så här långt i min ”visionsframställan” började jag skönja ett välbekant uttryck i valda delar av ledamöternas ansikten. ”Det där låter nog bra MEN det klarar hon aldrig.”

Kan ni tänka er den glädje en schackspelande Senior skulle uppleva OM det, någon gång i veckan, kom någon från en Schack Klubb och spelade eller bara pratade Schack med en människa som inte utan svårigheter kan ta sig till de lokaler där schack klubben normalt har sina sammankomster. För de allra flesta äldre som bor på en boendeenhet är det hart när omöjligt att utan hjälp ta sig utanför boendets närhet.

Bara för att man blir äldre och väljer att bo på en boendeenhet för att man behöver den hjälp som där erbjuds innebär det inte att man tappat sina intressen.

Fiskare
Tänk om jakt och fiskeföreningarna kunde komma ut till boendeenheterna och bara prata om sin verksamhet. De Seniorer som numera inte orkar delta i jaktlaget och inte tar sig ut på en fisketur har inte mist förmågan att prata. Tänk bara om de fick möjligheten att prata jakt och fiske med folk som fortfarande är aktiva. Att kunna sitta och ”ljuga” en timme om den där jätteälgen de fällt och fiskarnas fisk de en gång dragit iland. Intresset finns men oförmågan att ta sig till sin forna förenings sammankomster gör att man känner sig utanför.

Kan inte människan komma till Kulturen så får kulturen komma till människan.

Kultur???? Tänker Ni… När blev fiske kultur? I verksamheten KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA räknar jag allt från NorrlandsOperan till Ishockey som kultur. Kultur betyder ju det som man odlar… och här odlar vi Livskraft.
...............................................
Eleanor Bodel
för
KULTUR FÖR SENIORER • KULTUR OCH HÄLSA
Umeå kommun/kulturförvaltningen
Rådhuset
90184 Umeå
090-163414, 070/255 09 79
[email protected]


Kommentarer
Postat av: Maria

6657 arrangemang? Det är ju fler än 18 om dagen! Osså boken på det. Hur i all världen hinner ni med?

2006-08-24 @ 18:34:44
Postat av: Anonym

Du, Maria,jag drog till med 4 arrangemang det skall vara 6653 arr under 2005. Visst låter det otroligt. Jag ser det som ett resultat av ett oerhört bra fungerande nätverk. Vi jobbar på, och när man ser att arbetsresultatet är positivt så hinner man mer än vad man tror.
Soliga hälsningar
Eleanor Bodel

2006-08-25 @ 15:43:30
Postat av: Gunilla

Hej!
Hittade denna sida i em...
Blev så upplyft av Din energi och Dina visioner
Och detta viktiga..att tänka på...att fortsätta att "odla" den äldres intressen.
Om kroppen vissnar så gör kanske inte alltid "själen" det.
Som Du säger...då får väl kulturen komma till pensionären!
En lärorik och värmande historia..från min "närmiljö".. En yngling som arbetade extra på ett äldreboende, bjöd på sin lediga dag,hem 5 av pensionärerna. Några ganska dementa.Han bjöd på pizza och hade hyrt filmen "Jönssonligan"...
Pizza var inte det lättaste att äta,han kallade på en kompis. Men stämningen var hög och minnet bestod länge hos gästerna!
Jag är PRO:are och hoppas ha mycket trevligt framför mig!
Lycka till i Ditt arbete!
Gunilla

2007-01-07 @ 20:17:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0