umea2014

Tisdag kväll 23.49. I köket sitter tre donnor, som nu helt plötsligt blev två, efter att den ena vandrat in i duschen. Duschen som kan vara så välbehövlig, så behaglig. Efter en dag med bestyr hit och dit. En dag då mitt ansikte hänger, ni vet de dagar, då man inte riktigt lyckas med att orka få upp mungiporna.

Tonerna i donnornas samtal höjs och sänks, lite hets "Jag är ju alltid så förbannad på det" och några skratt "Alla dessa underbara stunder- ja, ja!".

Vissa dagar sammanfaller de 3 donnornas bestyr och mina, då vi alla har haft en dålig eller en sådär dag. Jobb, jobb, å jobb. Och jag får aldrig mina finbyxor klara. Folk blir trötta på jobbet, andra blir så trötta att de inte vill mera. Att möta människor med ett leende. Ibland blir man ledsen. Ibland flyger man fram.  Folk tar i med hela sitt anletes svett för att saker ska bli bra. För att vi alla tror, tror på det vi gör.

Hur som helst så är det mer än trivsamt att då med donnorna, samlas i köket och tala med varandra. Och att en em (närmare kväll), komma hem och äta potatismos till detta. Där vi bor, det som är vårt hem.

 

I veckan kommer jag, Lena Thomasson, att göra mitt yttersta för att skriva ur mig. Demolera ord, sluka och förtälja berättelser, och förhoppningsvis orka med att få något riktigt sagt.