umea2014

Onsdag. 04.30 ringer alarmet med den nya signalen Vilda valt ut, en signal som känns lite mildare. På senare år har jag blivit en vän av morgnar. Av ren glädje kan jag känna att det är härligt att vakna till en ny dag, töntigt nog ? får jag ofta höra. Ibland är nog inget så panikframkallande som glädjande präktighet.

07.15 sitter vi på planet till Göteborg, med en sko i handväskan för att precis den, inte fick plats i den stora väskan. Vilda med stora Garbojunior solglasögon, och jag kan inte låta bli att mobba henne, vilket slutade med att vi fick sitta i varsin del av väntsalen. På planet blev vi kompisar igen, för ack så tråkigt att sitta ensam och stirra på vingen.

10.00 handlar jag på ICA och expediten försöker få mig att välja bort den blomsterkvast jag valt mot en vissen. Här kan stirret vara väldigt effektivt.

 

Hjärtat bultar utan grund

Rynkorna djupnar på kinden

Och minnena samlas på vinden

Jag är less på att klippa naglarna

 

Några rader ur klagokören, denna fantastiska kör som kommer uppträda den 7maj, på MADE ?festivalen till veckan. Kanske vet några att det inte är festival, för dess bevakning i media har inte direkt varit storartad. Vilket förvånar mig. För nog allt är festivalen storslagen.

Framåt dagen vandrar jag och Vilda med skon och handväskan en bit på motorvägen, sen kommer vi äntligen in i Vildas morfars hus, och de sätter sig för att titta på musikal från 1951.

Jag sätter mig framför datorn och försöker tyst arbeta bort lite bestyr och trevligheter från alla minneslappar. Förmår mig inte riktigt att få upp läppen idag heller, utan börjar istället identifiera mig med en sådan där hund med påskinder.
(När det igår var bögeri queereri maskulinisering av seniga men ack så starka muskler och frosseri av synd) Det förskjuts, vibrerar och skapar nytt av gammalt. Ord blir till sagor. Sagor till längtan. Denna eviga längtan må du aldrig försvinna. Föreställningen. Språklig nyans, språkets ord. Ord är ett ord som sedan blir ett annat. Och det som är finns, i alla fall, så verkligt.
Och kroppen och skallen förenas. Tid är plats, är kropp. Min kropp. Och för glädjen i det oväntade.

Inser sedan att jag glömt min telefon under täcket i Umeå, och blir medveten om mitt starka behov efter ständig kontakt i dagar som dessa. (Frida kära jag ringer imorgon)

16.00 får jag inte jobba mera, då min kompanjon Evelina sagt fyra ggr ha en trevlig helg i luren. Sen somnar jag.

18.00 bär det av till affären

(Känns som min text produktion mer börjar likna en mycket märklig DN-söndag ? en dag med.)

(Jag har visioner) (Det har jag alltjämnt varje dag) (Stirr)

19.00 Anländer jag till min syster. De har redan börjat äta och jag bränner svampen på grillen.

Sen talar vi om lite viktiga saker, blandat med annat.

Och för glädjen i det innerliga.

Och med ordet -stil- som alltid vinner i längden, skrockar jag god natt.

Imorgon blir det historier om ICA, Konsum, 1maj, och historia som var dag bränner i hjärtat.