1 maj

1maj.

Jag vaknade och strök min skjorta. Det lilla, men så stora att hava varmt tyg mot bröstkorgen. Hemma strök mor och far allt, varje dag ett dussin t-shirtar, som vi varje dag smutsade ner, knölade till och åter la i tvätten efter fotbollsträningarna. Eller handbollsträningarna.

Ljusne AIK LAIK.

I Ljusne, där jag bodde tills jag var 19år, spelade man boll. Så var det.

Om du inte ville spela boll så fanns det inte så mycket mer att göra.

Jag var ganska bra på fotboll. Ibland önskar jag att jag blivit fotbollsspelare istället.

Ungdomsgården stängde där någon gång i mitten på 90-talet, för då trodde man i Söderhamn att det var mycket bättre att öppna ett all aktivitetshus i Söderhamn.

Självklart ville inte kidsen i Ljusne åka buss till Söderhamn på em-kvällen.

Lika ovillig är jag till idén om att man ska samla all kultur, under ett hus, eller under ett tak.

Lite så får jag ibland upplevelse utav 2014. En jättehand, lite ostkupa. Eller :
Jag blir vild av ilska! Show me the money, jag säger SHOW ME THE MONEY!

(Ännu en rad från klagokören)
Jag tror på idén om do it yourself anda. Jag tror på det spretiga , jag tror alltid det blir roligare och bättre då.

Jag tror på att det i varje ändamål måste finnas många ben, som kan röra sig fritt, och sedan om och när nödvändigt samlas upp i allianser.

Dessutom så tror jag på fight

Som idag på 1maj.

1maj är en stor dag. Det är en dag full med manglande kampanda, kärlek och smärta. En dag fylld med berättelser som i alla fall har lett mig in dit jag är idag. När jag var liten cyklade jag och min syster Marie runt på småcyklar med vänsterdekaler. Ljusne var över 80% rött.

Och i första majtåget gick 3500personer utav då dryga 4500st invånare.

Ett år åkte jag och min storasyster rullskridskor, sa hon idag. Det minns jag inte. Men så var det nog. Min Morfar, Henry Nyman, höll alltid tal och var den bäste. Ett annat år så bad man Morfar att inviga ICA-Länken, Ljusne skulle få en till affär utöver konsum! Vilket Morfar tyckte skulle vara bra för Bygden. Detta gillades inte utav partikamraterna, och morfar fick hotbrev om att han sålt sig till det kapitalistiska systemet.

Ja, ibland tycker man att en sak är viktigare än en annan. Kanske trots att båda är viktiga.

Sen några år tillbaka har ICA Länken i Ljusne tyvärr varit stängd. Konsum står fortfarande pall.

Idag stod vi och väntade in tåget i Göteborg, och där kom Underjordens tåg, med ledbanderollen ,If I can´t dance to it, it´s not my kind of revolution.
De spelade som slutlåt no limits efter Kicki Danielssons ,Bra vibrationer, då mös jag.
Och visst rös jag också, om än så för en kort sekund, så uppfylldes jag av ett rus av verklig möjlighet till -

Ingen människa illegal

Vad jag kan uppleva ibland är att politik inte längre uttalas i tydliga ord, folk snirklar sig och tycker det är pinsamt med demonstrationer.
Jag själv tänker ofta marknadsföring, kapital, publik, karriär, teori och urbaniserar mig så mycket att jag ibland förlorar kontakten med att jag är kött och ben och lever med andra, som också är av kött och ben och blod. Autentic flesh , live and die. En levande reklampelare, ord, leenden och lättja. Sand till guld, guld till sand ,för att vi säger så. Kapital är mångtydigt och visar sig alltid. Klass är där var du än rör dig.

Jag tror på politik och jag tror att kulturen/konsten kan föra fram den på ett ypperligt sätt. Och vice versa.

Kanske var det Spivak eller Mohanty som skrev att faran ligger i att många nu strävar mot en värld där alla ska tycka lika , En sanning. En superstormakt , en hegemoni.
Kanske som den kulturella dominans som gärna visar sig i former utav överordnade normer.
Som sagt, hellre fler hegemonier, Gärna spretigt.

Alf Svensson skrev i DN debatt häromdagen ett slag för kärnfamiljen och att den är det överlägset bästa, det naturliga, den mest önskvärda. Den institutionella. Det riktiga och sanna.
Affe paffe gå hem och lägg dig! Jag somnar av uttråkning när jag läser vad du skriver.
Hur som helst. Idag har jag knåpat ihop ett affisch underlag till MADE Klubb 1 och 2.

Någonstans på sidan ser vi en bild som inte blev affisch.

image427
Ett helt vansinnigt bra team VJ Dot och DJ Pinta har satt ihop ett visuellt och rytmiskt mästerverk till fredagen, Laia Kinnunen och Vladimir Guala framför storslagen salsa, Underbara underbara Frida Selander ger oss det bästa av tiders rocknroll.
Lördagen ger Hootchy kootchy Burlesk, go go dans, objektifiering av godo, svett och kött. Kärlek från UBC, fitt-techno från kvinnosaksklubben, obetalbar pop från Lena Karlsson, Höghet Sir Ike, Fantastisk video av Imri Sandström och het träning från Viktorias sekrets: Stay in shape for feminism?.

Innerlighet och passionerade rysningar ger blotta tanken på kvällarna.

Och nu är jag nog oerhört tjatig, vi slutar här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0