Köpenhamn 1996, Stockholm 1998, Helsinki 2000
Är hemma i Umeå igen efter intensiva timmar hos Riksteatern i Hallunda. Har inte kunnat släppa tanken om Köpenhamn och 1996 när Köpenhamn var första nordiska stad som blev Europas Kulturhuvudstad. Åren efter kom Stockholm 1998 och Helsingfors 2000. När jag tänker tillbaka på de åren så är Köpenhamn min favorit– jag bodde ju i byn och kunde uppleva allt som hände på ort och ställe. Det var ett fantastiskt år. Säkert också för besökare. Minns särskilt containerutställningen i hamnområdet, konstnärer från när och fjärran hade fått var sin container att skapa loss på. Det var spännande för publiken att se resultatet och vandra runt bland alla dessa containers med vitt skilt innehåll. Det fyrverkeri som ordnades i Köpenhamn, var ett annat oförglömligt minne, marken skakade under oss när vi tittade på den ena färgsprakande explosionen efter den andra. Nog vore det roligt om Umeå vann kandidaturen.
Jobbmässigt innebar dessa nordiska nomineringar en hel del arbete för mig. Arbetade åren 1994-2000 på Nordiska Kulturfonden och fick på mitt bord mängder av projektansökningar just i anslutning till Kulturhuvudstad aktiviteter i Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors. För nog behövs det pengar om man vill slå på stort. När jag nu kommit in på pengar så är det bevisat att Finland och Danmark är bättre på att söka och få EU stöd för kulturaktiviteter. De kan fixa sin nationella medfinansiering mycket lättare. Här behöver våra statsmakter tänka om – vill vi ha EU medel för kultursatsningar, måste vi också ha nationella stödordningar för medfinansiering även regionala och lokala sådana för internationella samarbetsprojekt.
Nee, nog om detta. Ska blogga om något helt annat imorgon.
